Stäng fönster SIMRISHAMN STIBY 151:1 - husnr 1, STIBY KYRKA
Byggnad - Beskrivning
| STIBY KYRKA (akt.) | |
| 2017-09-26 |
| Historik |
|---|
|
En medeltida kyrka helgad åt Sankta Anna byggdes i Stiby under den romanska stilperioden, sannolikt under 1100-talet. Dess västtorn har antagits vara en senare tillbyggnad vilket dock inte är arkeologiskt bekräftat. Tillbyggnaden bör dock ha skett relativt kort efter att de äldsta delarna byggdes, kanske någon gång under 1100-talets senare hälft. Enligt beskrivning från 1850 av domkyrkoarkitekten Carl Georg Brunius var kyrkan uppbyggd av kalksten med välarbetad sockel och listverk. Den bestod av ett västtorn, långhus, kor och absid. Tornet hade rektangulär planform och brukar beskrivas som bredare än långhuset vilket endast delvis är sant då södra sidan var murad i flykt med långhusets fasad. Tornets nedre våningsplan täcktes av ett tunnvalv och var öppet till långhuset genom två bågöppningar med mittpelare. Två igenmurade gluggar fanns mot väster. I långhusets södra sida fanns en dörröppning in till en trappa i tornets södra sidomur vilken ledde upp till tornets andra våning. Andra våningen täckets också av ett tunnvalv och hade två rundbågiga öppningar i öster och i söder samt två mindre, rakbetäckta öppningar mot norr och väster. Öppningarna mot öster kan ha fungerat som emporöppningar, antingen i form av fönster till långhuset eller som ingång till en läktare över långhuset. Från andra våningen ledde en trappa vidare till tredje våningen. I tredje våningsplan fanns endast en fönsterglugg mot söder bevarad. Under medeltiden blev den romanska kyrkan tillbyggd med ett vapenhus på södra sidan och valv slogs inne i långhuset och koret. Ett fristående torn, en så kallad kastal, byggdes också på kyrkogården där kyrkklockan hängdes upp. År 1833 byggdes långhuset till med en nykyrka på norra sidan vilken täckte med ett trävalv. En orgel tillverkad av Anders Larsson i Ystad med orgelfasad ritad av C. G. Blom ställdes in i kyrkan 1835. Vid biskopsvisitation 1836 anmärkte biskop Faxe på det bristande sambandet mellan de olika byggnadsdelarna och föreslog som förbättring att tegelvalven skulle ersättas med ett trätunnvalv. Detta skedde också vilket kritiserades av Brunius som beskrev ingreppet som ”skoningslöst” och beklagade sig över den ”nya tidens byggnadsförmåga”. I samband med nästa visitation 1855 av Biskop Reuterdahl konstaterades att kyrkans murar var buktiga och tornen förfallna. Ej heller ägde kyrkan några gamla minnesmärken med undantag av ett mässingslejon för dopvattnet. Kyrkan var utdömd och planer för en ny kyrka hade redan satts i verket. Kyrkan revs i sin helhet 1856 inför nybyggnaden av den nuvarande kyrkan. Den nuvarande kyrkan har formen av en salkyrka med absidformad sakristia i öster och ett smalt högt torn i väster. Kyrkan uppfördes mellan 1857-1858 av byggmästare T. Ljunggren från Kristianstad efter ritningar av Magnus Cederholm reviderade av Johan Adolf Hawerman vid Överintendentsämbetet. Cederholm var en ofta anlitad byggmästare av den kände domkyrkoarkitekten Carl Georg Brunius som genom sitt propagerande för medeltidens byggnadskonst och hantverk fick en stor påverkan på framför allt Skånes kyrkokonst under 1800-talets första hälft. Cederholm har också renoverat och byggt om andra kyrkor i området såsom Hammenhög. Den nya kyrkan byggdes delvis på den gamla kyrkans grund och stenen från den gamla kyrkan återanvändes i murverket. Kyrkan invigdes den 7 november 1858 av biskop Johan Henrik Thomander. Sedan uppförandet har inga större ombyggnader av kyrkan skett. Kring 1885 byggdes orgeln om och utökades med 1 stämma. Vid 1887 tillkom kyrkans altartavla, en kopia av Carl Blochs målning i Löderups kyrka. Altarskranket mellan kor och sakristia kan ha byggts samtidigt. En renovering utfördes mellan åren 1903-1904 under domkyrkoarkitekt Theodor Wåhlins ledning. Ny bänkinredning och altartavlor tillverkades, ny golvbeläggning med viktoriaplattor lades, väggarna kvadermålades och valven dekorerades. Nya ytterportar tillverkades också och predikstolen byggdes om. Fotografier av kyrkans interiör kring 1900-talets början visar hur inredningen var målad i mörk färgton, troligen träådrad. Väggarna var målade med någon form av marmorerade kvadrar. Valven var ljust målade med kvadermålade bågar och blomdekor i valvsvicklarna. Under 1915 täcktes yttertaket över kyrkans skepp om med tegel. År 1931 tillkom en ny orgel tillverkad av Olof Hammarberg, Göteborg, på en läktare västerut i kyrkorummet. Ett förslag till restaurering upprättades av Eiler Graebe 1936. Det är osäkert vad renoveringen omfattade och vad som utfördes. Kring 1948 dras el in i kyrkan i form av värme och belysning. Predikstolen renoverades 1951, sannolikt av Hans Erlandsson, då sentida målning tas bort. Under 1968 byggdes utrymmet under läktaren om efter ritningar av arkitekt Eiler Graebe och försågs med wc och ny trappa till läktaren. Ett nytt altare byggdes också i koret. År 1980 byggdes en ny orgel på läktaren av orgelfirman Johannes Künkel. Efter en misslyckad yttre putsrenovering 1980 putsades tornets om mellan 1983-1984. Omputsningen skedde med KC-bruk och silikatfärg. Fasaderna renoverades återigen under 1991 då de målades delvis med kalkfärg och delvis med silikatfärg. Nytt plåttak lades samtidigt på tornet. År 2000 gjordes nästa yttre putsrenovering samtidigt som nytt värmesystem installerades i kyrkan. Lagom till kyrkans 150-årsjubileum 2007 gjordes en invändig renovering av kyrkan efter handlingar av Barup & Edström arkitektkontor AB. Utrymmena under läktaren inreddes till fikarum med pentry och samlingsrum. WC och städutrymmen byggdes om och terrazzogolvet i kyrkan renoverades. |
