Till Riksantikvarieämbetets startsida

 

Bebyggelseregistret (BeBR)

Bebyggelseregistret (BeBR)

Stäng fönster SIMRISHAMN TOMMARP 154:1 - husnr 1, ÖSTRA TOMMARPS KYRKA

 Byggnad - Beskrivning

ÖSTRA TOMMARPS KYRKA (akt.)
2017-08-22
Historik
Den medeltida sockenkyrkan i Östra Tommarp bestod av ett långhus med västtorn, kor och absid. Murverket var uppbyggd av fältsten och kalksten sannolikt från ett lokalt stenbrott. Ett stenbrott skall ha legat i Vranarp. I enlighet med den gängse planformen hade kyrkan ingång via nord- och sydportaler. Under medeltiden tillkom vapenhus utanför portalöppningarna och en sakristia i kyrkans sydöstra sida. Absiden revs också och koret förlängdes mot öster vid någon tidpunkt. Enligt en teckning av kyrkan från 1856 (före ombyggnaden) hade långhuset två romanska fönster mot norr. Intill nordportalen avtecknar sig ytterligare en öppning, sannolikt ingången till ett då rivet sidokapell. Tornet hade en rektangulär form med samma bredd som långhuset och gavlarna var påmurade med trappsteg. Två ljudöppningar fanns mot öster och en mot norr samt sannolikt två mot väster och en mot söder. Kraftiga stödpelare fanns utmed tornets västra sida. Invändigt var långhus och kor valvslagna med tegelvalv.


Den medeltida kyrkan blev så småningom för liten och på 1840-talet upprättade C. G. Brunius ett par ritningsförslag till kyrkans utvidgning genom tillbyggnad av två korsarmar till långhuset. Brunius var troligtvis angelägen att bevara så stora delar som möjligt av den medeltida kyrkan. I sitt konsthistoriska verk ”Skånes konsthistoria för medeltiden” beskriver han kyrkan som ”prydlig”. Församlingen valde dock att riva kyrkan, med undantag av tornet, och att bygga en helt ny salkyrka med absidformad sakristia. Ritningarna till den nya kyrkan upprättades av byggmästare Anders Håkansson Haf, 1857, Kristianstad. Kyrkans gamla inventarier skall ha övertagits av byggmästaren som sålde dem i Helsingborgstrakten. Det gamla västtornet stod kvar till 1888 då det revs efter att en spricka hade börjat visa sig mellan tornet och långhuset. I dess ställe byggdes ett nytt torn efter ritning av arkitekt August ”Agi” Lindgren, Kristianstad 1888.

Vid biskopsvisitation 1877 anmärktes på att den gamla predikstolen och altaret borde ersättas med nya. En stor inre renovering genomfördes mellan åren 1894-1898 då kyrkorummet dekormålades, golv av viktoriaplattor lades och ny inredning i form av altarupptavla och altarring tillkom. Kyrkans orgelläktare är troligtvis från samma tid. Under 1917 gjordes en utvändig restaurering med putslagning och ommålning av fasader. Tornets gavelrösten av tegel reparerades. Från 1926 finns uppgifter om att kyrkan var avfärgad i en gulvit kulör med vitmålade fönster och listverk. Sockeln var blågrå och tornkolonnetterna svartmålade. En invändig ommålning skedde sannolikt under 1920-talets slut. Yttertaken av tegel lades om under 1930-talets början. Samtidigt återuppsattes ett gammalt tornur i tornet. Invändigt installerades elektrisk belysning och orgelläktaren byggdes om för ett nytt orgelverk. Nästa större renovering utfördes 1955 under ledning av arkitekt Torsten Leon Nilsson. Korgolvet utvidgades, en del bänkar togs bort och under läktaren gjordes inbyggnader. Invändig ommålning utfördes också och dekormåleri i valven övermålades. Antikglas sattes in i absidfönstren. Inga större renoveringsåtgärder har sedan dess utförts invändigt. Utvändigt genomgick tornet en putsrenovering under 1970-talet. Hela kyrkan renoverades utvändigt 1995 efter handlingar av Arkitekt & Restaureringskonsult Hans Ponnert. Bland annat lades plåttaket på tornet om med ny galvad plåt.