Stäng fönster SIMRISHAMN ÖSTRA HERRESTAD 69:1 - husnr 1, ÖSTRA HERRESTADS KYRKA
Byggnad - Beskrivning
| ÖSTRA HERRESTADS KYRKA (akt.) | |
| 2017-08-11 |
| Historik |
|---|
|
Kyrkan i Östra Herrestad är en av få som kan knytas till en namngiven stenhuggare. Carl Stenmästare och hans stenhuggarverkstad tros ha varit verksam kring 1100-talets mitt. Genom en signerad tympanonsten i kyrkans sydportal har Carl stenmästares namn bevarats för eftervärlden. Ett flertal kyrkor kan kopplas till Carl eller hans verkstad genom stilistiska jämförelser, bland annat Hedeskoga, Sjörup och Ingelstorp kyrkor. Hedeskoga kyrka har genom dendrokronologisk metod daterats till mellan 1132-1150. Typiskt för Carl Stenmästare är en schackrutig ytbehuggningsteknik och ornament som hjulkorset, flätband, repstav, stiliserade bladornament i olika variationer och relativt enkla figurframställningar. Östra Herrestads kyrka har vissa gemensamma drag med Östra Ingelstads kyrka genom tunnvalv och listverk, däremot har portalöppningarna helt olika karaktär. Kyrkan i Östra herrestad kan ha varit helgad åt jungfru Maria eller helgonet S:t Clemens. Ett medeltida sigill märkt ”Clemens församlings sigill” upphittat i den gamla prästgården talar för det senare. Som skyddshelgon till sjöfarare var Sankt Clemens ett omtyckt helgon under tidig kristen tid/vikingatid och de första kyrkorna är därför ofta helgade till Sankt Clemens. Kyrkan bestod ursprungligen av långhus med kor och absid. Mot väster är kronologin ännu osäker, kanske har det funnits ett ursprungligt eller tidigt västtorn vid platsen för en senare torntillbyggnad. Domkyrkoarkitekten Carl Georg Brunius noterade vid 1800-talets mitt en fönsteröppning i långhusets västra gavel vilken skulle kunna utgöra fönster eller dörr till en emporvåning till ett äldre torn. Ursprungliga ingångar till långhuset var via syd- och nordportalen. En fönsteröppning fanns i långhusets södra sida och en i korets norra sida. Den romanska kyrkan var utsmyckad med fint stenhuggeri i sydportalens omfattning, listverk och sockelstenar. I triumfbågen fanns huggna kolonnetter vilka ännu finns bevarade. Kolonnetterna har tidigare ingått i en korskrankskonstruktion, som vederlag för två valvbågar och en mittpelare. Kolonnetternas utseende liknar sydportalens utsmyckning vilket talar för att arrangemanget är ursprungligt. Valvöppningarna i triumfbågen har haft murade anslag för dörrar in till koret som därmed har kunnat stängas av helt till långhuset. Koret täcktes troligtvis av ett tunnvalv med tak av kalkstensflis av samma typ som tunnvalvet till Östra Ingelstads kyrka. Möjligen täcktes även långhuset av ett tunnvalv. Kyrkan var sannolikt invändigt dekorerad med kalkmålningar. Fragment av målningar finns bevarade på södra korväggen ovan de nuvarande valven vilket date-rar dem grovt till före 1400-talet. Till 1200-talets slut dateras ett triumfkrucifix som tillhört kyrkan. Under 1300-talet begrovs de båda döttrarna till Fru Ide Pederdatter Falk i Östra Herrestads kyrka. Ide Falk var en av Skånes mäktigaste och rikaste kvinnor under 1300-talet. Det är inte omöjligt att Falk uppmärksammat kyrkan genom någon donation i samband med händelsen. På 1400-talet byggdes möjligen ett vapenhus vid kyrkans sydportal. Vapenhuset var försett med trappstegsgavel och en rundbågsformad ingångsöppning från söder. Under medeltiden utvidgades kyrkan också med ett torn i väster byggt av kalksten. Tornet som revs på 1800-talet beskrivs om enkelt och vida yngre än kyrkan i övrigt av Brunius. En uppmätningsritning av tornet från 1885 av Henrik Sjöström visar att tornet hade kvadratisk grundplan och var något smalare än långhuset i bredd. Den östra mursidan verkar ha varit uppmurad på långhusets västra gavel. En ingång fanns från tornets södra sida medan ingång från kyrkorummet saknades. En spindeltrappa i tornets nordöstra hörn ledde upp till de övre våningarna. Ett par mindre ljusöppningar fanns i tornets södra fasad och till klockvåningen fanns dubbla öppningar mot söder, väster och troligen även mot norr. Tornet täcktes av ett sadeltak med trappstegsgavlar mot söder och norr. Kring 1400-talets början slogs tegelvalv över kor och långhus. Dessa dekorerades med kalkmålningar vid 1400-talets tredje fjärdedel. I början av 1600-talet inreddes kyrkan med en predikstol och läktare och på 1700-talet tillkom en altartavla med flankerande änglabilder. Omkring 1750 uppförde släkten Rosenkrantz ett gravkor vid kyrkans norra sida. Gravkoret saknade förbindelse med kyrkorummet och ingång var från norr. Innan kyrkan byggdes om vid 1800-talets slut hade den enligt äldre avbildningar fått större fönster till långhus, kor och absid. Nordportalen var igenmurad och i absiden hade en dörr tagits upp mot öster. En läktare fanns inne i långhusets nordvästra hörn utmed västra och norra väggarna. Kalkmålningarna inne i kyrkan var vid denna tid överkalkade. Vapenhuset hade murade bänkar längs sidorna. Vid 1800-talets slut började man planera för en ny kyrka i Östra Herrestad. Ett förslag till en helt ny kyrka i nygotisk stil upprättades av Claes Grundström 1884. I samband med detta gjorde hembygdsforskaren och grundaren till Kulturen i Lund, Georg J:son Karlin, undersökningar av kyrkans valv och väggar varvid kalkmålningarna återfanns. Fyndet gjorde att man istället beslöt att renovera kyrkan, sannolikt efter påtryckningar från Karlin. Uppdraget gick till Henrik Sjöström, tillförordnad domkyrkoarkitekt och tidigare medarbetare till förre domkyrkoarkitekten Helgo Zettervall. Sjöströms förslag är mycket likt ett förslag till ny kyrka i Hannas vilket upprättades av Överintendentsämbetet genom arkitekt Carl Möller år 1896. Om Överintendentsämbetet haft stor påverkan på ritningarna till Östra Herrestad eller om det i själva verket var det omvända är dock osäkert. Kyrkan byggdes om mellan år 1888-89 med Hultgren från Ingelstorp som ansvarig byggmästare. Lars Månsson från Östra Herrestad utförde timmerarbete och inredningen med mera snickerier utfördes av snickaren och skulptören Nils Håkansson, Östra Ingelstad. Det medeltida tornet revs för att skapa en västförlängning och ett nytt torn byggdes väster om detta. Vapenhuset i söder och gravkoret i norr revs också. Gravkoret ersattes av en låg överbyggnad troligen över ett gravvalv. Renoveringen omfattade också nytt taklag med nytt yttertak av skiffer, nya fönster- och dörröppningar med bågomfattningar av kalksten, återupptagande av korets norra fönster och omputsning av kyrkan utvändigt med omålat cement-bruk. Invändigt gjordes en hårdhänt renovering av kalkmåleriet av Jacob Silvén. Väggarnas äldre målningar målades över och ytorna målades om bland annat med nya schablonmålningar av Silvén som också dekorerade en ny valvkappa i västförlängningen. Under 1918 målades kyrkans gråa cementfasader i en ljusare färgton. Invändigt hade väggar och valv smutsats ned kraftigt av värmekaminer och under 1933 rengjordes och lagades kyrkans kalkmålningar av konservator Hans Erlandsson. Väggarnas 1800-talsmåleri kalkades över. Efter återkommande problem på fasaderna med avfärgningen på den hårda cementputsen beslöt man att putsa om kyrkan 1949 enligt förslag av arkitekt Eiler Graebe. Vid nedtagning av putsen återupptäcktes äldre igensatta öppningar i murverket i form av nordportalens västra omfattning och en fönsteröppning i långhusets södra sida. Kyrkan putsades därefter om utan avfärgning. En reparation av sydportalen utfördes under 1971 med cementhaltigt bruk. Vid 1970-talets början ville man återfå kyrkans vita fasader igen. Putslagning med ommålning i KC-färg gjordes under 1978. Naturstenen i västportalen reparerades 1984 av Dalby Stenhuggeri i västportalen och sydportalen sågs över av konservatorer från Riksantikvarieämbetet. Ytterligare arbeten på sydportalen utfördes under 1991 av Prolithos stenkonservering AB. År 1993 gjordes en utvändig putsrenovering och ommålning av kyrkan av Arkitekt och Restaureringskonsult, Hans Ponnert. En byggnadsarkeologisk undersökning av frilagt murverk gjordes av Helén Lilja vid Kristianstad Länsmuseum. Yttertaken lades om och reparerades. Naturstensdetaljerna i fasaden sågs över av stenhuggare David White. Under 2014 gjordes en grävning intill kyrkan för ny dagvattenledning och en arkeologisk förundersökning i samband med detta. Vid undersökningarna påträffades grundmurarna till gravkoret vid korets norra sida och vapenhuset i söder. Senaste renoveringen av kyrkans fasader gjordes 2016 under ledning av Barup och Edström arkitektkontor AB. Vid detta tillfälle markerades läget för långhusets romanska fönsteröppning mot söder i putsen. |
