Stäng fönster TOMELILLA BOLLERUPS KYRKA 1:1 - husnr 1, BOLLERUPS KYRKA
Byggnad - Beskrivning
| BOLLERUPS KYRKA (akt.) | |
| 2017-03-08 |
| Historik |
|---|
|
Bollerups kyrka består av ett medeltida, rektangulärt, långhus och ett runt torn i väster samt senare tillbyggnader i form av korsarmar, kor och absid från 1800-talet. Den medeltida kyrkan skall vara vigd åt Sankt Peter. Kyrkans medeltida östparti revs på 1800-talet men var sannolikt byggt samtidigt med långhuset. Detta bestod av ett kvadratiskt kor som var smalare och lägre än långhuset och en halvrund absid. Det kvarvarande långhuset är uppbyggt av fint tillhuggna kalkstensblock med ett skråkantat sockelparti. Ungefär mitt på långhusets södra och norra sidor har högt belägna rundbågiga fönsteröppningar funnits. Kyrkans ursprungliga ingångar var genom nord- och sydportalerna i långhusets västra del. Invändigt fanns murade bänkar längs sidorna i långhuset och ett innertak av trä var spikat på undersidan av ett vindsbjälklag av tätt sittande bjälkar inmurade i sidomurarna. Absiden täcktes av ett hjälmvalv och mellan kor och långhus fanns en rundbågig triumfbåge. Kyrkans västtorn är uppbyggd av kalksten och antas vara uppfört något senare än långhuset. En anledning till denna hypotes är att sockeln på tornet har ett annorlunda utseende än långhusets. Tornets välhuggna murverk tyder dock på att det har uppförts under romansk stilperiod, sannolikt under 1100-talet, nära i tid med kyrkans östra delar. Tornet är ett av fyra bevarade västtorn i Skåne med rund planform. De övriga är Hammarlunda, Hammarlöv och Blentarps kyrkor. Ytterligare fyra eller fem runda torn har funnits i Skåne som inte längre är bevarade. Tornets nuvarande våningsindelning är senare men ursprungligen bör åtminstone två övre våningar ha funnits i det då lite lägre tornet. I bottenvåningen var tornet öppet till långhuset genom tornbågen. Den andra våningen verkar ha haft ett träbjälklag. En ritning av tornet från 1800-talet av folklivsforskaren Mandelgren visar tornets andra våning med svag välvning mot öster och möjligen norr. Mot norra sidan av tornets andra våningsplan finns murade vederlag av något slag vilket skulle kunna tolkas som att utrymmet har varit välvt. Domkyrkoarkitekten Carl Georg Brunius tolkar dessa spår som ett ”tillärnadt” hjälmvalv. Sannolikt menar Brunius en ej färdigställd valvmurning. En annan tolkning som föreslagits är att murresterna kan ha utgjort en trappa. Mot öster finns idag en högt belägen ingång till långhusvinden. Byggnadsarkeolog Barbro Sundnér tolkar denna öppning som ursprunglig och tornet därmed som sekundärt eftersom hon menar att ett valv i tornet som sedan rivits borde ha dolt denna öppning. Vilken funktion öppningen har haft är osäkert och murverket vid ingångssidan i tornet är svårtolkat. Öppningen är för liten för att ha fungerat som emporöppning och har inte utformats likt tornets eller långhusets romanska fönster med vida skrånande smygar. Sannolikt rör det sig om en ingångsöppning till långhusets vindsvåning. Omkring 1300 (1200-talets slut eller 1300-talets början) målades kyrkan invändigt med kalkmålningar. Fragment av dessa målningar och medeltida putsytor finns bevarade ovan valven samt i långhusets nordöstra hörn. På 1400-talet valvslogs kyrkan invändigt med kryssvalv av tegel. Kyrkans patronus, dåvarande ägaren till Bollerups borg, Barbara Brahe och hennes son Oluf Stigsen donerade en dekoration av kyrkan invändigt. Målningarna dateras genom ett inskriftsband till 1476. Bollerupsmålningrna saknar referenser till andra målningar i Skåne, men likheter finns exempelvis med målningarna i Stora Herrestads kyrka. Enligt konsthistoriker Knud Banning tillhör målningarna i Bollerup de mest avancerade i danska riket vid denna tid. Ytterligare en målningsperiod kan ha funnits mellan de tidiggotiska målningarna och de senmedeltida målningarna. Denna period representeras enligt Banning av en korsfästelsescen på långhusets västra vägg och kan ha utförts av Snårestadsgruppen omkring 1350. Någon gång under den katolska tiden, sannolikt senmedeltiden tillkommer också ett vapenhus utanför kyrkans sydportal. År 1649 lät Bollerups dåvarande ägare och kyrkans patronus, Kirsten Rantsow uppföra ett gravkapell för sin släkt vid korets södra sida med en trappa ned till ett gravvalv. I gavelsidan fanns murankare i form av initialerna F. R. (Fredrik Rantzau) och I. S (Ide Skeel). På 1600-talet donerades också kyrkans predikstol, altar-uppsats och dopfunt av släkten Rantzow. En större renovering av kyrkan genomfördes 1740-1741 och bekostades av kyrkans dåvarande patronus. Tornet förhöjdes med fyra tegelskift till ett stycke över långhusets nock. Yttertaken gjordes om, nya fönster och dörrar samt bänkar gjordes och golven lades om. En läktare uppfördes i långhusets västra del och en baldakin till predikstolen utfördes. I början av 1800-talet besökte både Brunius och folklivsforskaren Nils Månsson Mandelgren kyrkan och gjorde uppmätningar och beskrivningar av den. Tornet saknade ännu på denna tid ljudöppningar i tornmurarna och klockan hängde i tornspiran där homejor, takluckor, fungerade som ljudöppningar. Långhuset hade ett större fönster och en romansk fönsteröppning mot söder. Två större fönster fanns mot norr. Koret hade stort fönster mot norr och absiden två små fönster mot öster och sydost. Vapenhuset avbildas med en hög trappstegsgavel, sittbänkar invändigt och fönstergluggar mot söder. Gravkorets gavel var murad utan trappsteg och avbildas med dekorativa ankarjärn mot söder. Tornhuven hade formen av ett kägeltak täckt med brädor. Övriga takytor var täckta med tegel Över tornet och gravkoret fanns höga spiror av järnsmide. Vid 1830-talet verkar gravkoret ha fått funktion av materialbod. Under 1869 ägdes Bollerups slott av ämbetsmannen Tage Sylvan som genomförde en ombyggnad av kyrkan varvid kyrkan fick sitt nuvarande utseende. Arkitekter vid ombyggnaderna var Ludvig Hedin och A. Silvander. Kyrkans östparti i form av kor och absid samt de senare tillbyggnader i form av gravkoret och vapenhuset revs. Gravvalvet fylldes igen och alla kistor tillhörande släkten Rantzau flyttades till huvudgården i Tyskland. Det ursprungliga långhuset byggdes till med ett nytt östparti i form av korsarmar och absid. Sydportalen murades igen och ny ingång gjordes från väster. Fönster och dörrar gjordes enhetliga. Ytterligare påbyggnad gjordes på tornet och hela kyrkan erhöll nytt taklag. Invändigt gjordes också en skärmvägg mellan kor och absid och inredningen målades om i vitt och guld. År 1874 byggdes en ny tornspira till tornet som också murades på ytterligare. Troligen fick tornspiran dess nuvarande åttkantiga form vid detta tillfälle Vid 1930-talet lades kyrkans tak om med takspån. År 1955 togs kyrkans medeltida målningar fram av konservator C. O. Svensson, Göteborg. Under 1960-70-talet genomgick kyrkan en stor renovering. Program för renoveringen upprättades av arkitekt Eiler Graebe. De invändiga åtgärderna utfördes under 1960-talet och de utvändiga 1970-1971. Före renoveringen nådde långhusets bänkar ungefär halvägs in i korsmitten och korsarmarna var möblerade med bänkar i vardera två kvarter. Inga läktare fanns i korsarmarna men en orgelläktare i långhusets västra del. Den senare togs bort i samband med renoveringen och delar flyttades till södra korsarmen som också inreddes med vindfång, sakristia och kapprum. I den norra korsarmen anordnades ett bårrum samt byggdes en ny läktare. Den västra läktaren togs bort och tornbågen som varit dold bakom läktaren fick ett nytt paneltäckt parti med ny ingångsdörr till långhuset. Predikstolen som stod i korets norra sida flyttades till framför södra korsarmen och ny uppgång gjordes. Altaruppsatsen och predikstolen med baldakin konserverades av Våga Lindell-Andersson. Golvet i långhuset grävdes ut och lades om med tegel på betongbjälklag. Fynd av äldre golvnivåer och väggfasta bänkar gjordes i samband med detta och dokumenterades av Gustaf Åberg, Skånes Hembygdsförbund. I absiden lades ett kalkstensgolv. Ny bänkinredning tillverkades och ny elanläggning installerades liksom elvärmeanläggning. Handlingar för elvärmeinstallationerna utfördes av Sven H. Bergmans ingenjörsbyrå med Torsten Leon Nilson som ansvarig arkitekt. Utvändigt lades alla yttertak utom tornet om med nytt spån och fasaderna över. Nya ytterportar tillverkades och kyrkans järnfönster byttes till nya fönsterbågar av ek. Nästa större renovering utfördes 2002-2003 med Hans Ponnert, Arkitekt & Restaureringskonsult AB som ansvarig arkitekt. Bland annat togs cementhaltig, olämplig puts bort från fasaderna som putsades och målades om, spirstocken på tornet förstärktes och fick ny avslutning samt nytt spåntak lades. I samband med fasadrenoveringen frilades partier av rundtornets murar. Antikvarisk dokumentation av tornets murverk utfördes av Per Lundgren på Regionmuseet Kristianstad/ Landsantikvarien i Skåne. |
