Stäng fönster TOMELILLA INGELSTAD 85:1 - husnr 1, ÖSTRA INGELSTADS KYRKA
Byggnad - Beskrivning
| ÖSTRA INGELSTADS KYRKA (akt.) | |
| 2017-03-07 |
| Historik |
|---|
|
Kyrkan är uppförd någon gång under 1100-talet eller 1200-talets början i den romanska stilperioden. I ett första skede uppfördes långhus, ett västtorn med samma bredd som långhuset och ett smalare och lägre kor, troligen med ursprunglig absid. Alla delar av kyrkan var valvslagna med valv av kalksten; lång-hus, torn och kor av tunnvalv och absiden med ett hjälmvalv. Yttertaken av kalkstensflis var murade direkt på tunnvalven, och sannolikt också hjälmvalvet, utan taklag. Massiva stentak av denna typ finns också på Valleberga och Ingelstorps kyrkor i Skåne och liknande konstruktioner även i ett flertal kyrkor på Bornholm, Danmark. Unikt för Östra Ingelstads kyrka är att också att långhuset är tunnvälvt. Influensen till denna ovanliga byggnadsteknik tros ha kommit från Irland. Konsthistoriker Monica Rydbeck har som kyrkans byggnadsmästare föreslagit Carl Stenmäster, upphovsman till en stenportal i Östra Herrestads kyrka. Kalkstenen har en liknande behuggningsteknik i Östra Herrestads kyrka och även listverken är snarlika. Till Carl Stenmästares verkstad eller den byggnads-hytta där han verkat vill hon också knyta bland annat Valleberga kyrka och Østerlars kyrka på Bornholm. Carl Stenmästare tros ha varit verksam vid 1100-talets mitt. Ingång till kyrkan var genom långhusets syd- och nordportal som ännu finns kvar. Portalerna har likadant utseende utan rangskillnad i storlek eller utsmyckning och är murade i en uppåt svagt avsmalnande form och utdragna från fasadlivet. Portalernas avsmalnande form har enligt arkitekt Erik Lundberg anglonormandiska drag och kan jämföras med portalerna i den rivna klosterkyrkan i Tommarp samt även Simris och Järrestads kyrkor. Kyrkan har ursprungligen haft sex högt placerade fönsteröppningar, vardera två på långhusets norra och södra sida och två på koret. Tornets bottenvåning var täckt av ett tunnvalv och öppet mot långhuset genom en dubbel tornbåge med en stenpelare i mitten. I södra muren gick en murad trappa upp till andra våningen med två ljusgluggar, en åt söder och en åt väster. Andra våningen täcktes av två koniska tunnvalv, avsmalnande mot söder och norr och mot mitten formade i två rundbågsvalv som tros ha burit upp ett mittorn. En ljusöppning fanns mot väster och en större öppning, cirka en meter bred och två meter hög, mot långhuset. Öppningar till långhuset från tornet brukar karaktäriseras som en emporöppningar och tornvåningen därmed som empor-eller eller läktarvåning. Eftersom öppningen i Östra Ingelstads kyrka var tämligen smal och hög kan den möjligen ha fungerat som ingångsöppning till en läktare snarare än ett fönster mot långhuset då sikten genom öppningen bör ha varit begränsad. Omkring år 1200-1225 målades kyrkan invändigt med kalkmålningar. Fragment av målningar finns bevarade i kyrkan medeltida kor. Senare under medeltiden uppfördes vapenhus vid syd- och nordportalerna. Utifrån utseendet på södra vapenhusportalen tros detta ha skett på 1400-talet. Det norra vapenhuset fick en tornpåbyggnad redan från början eller något senare. Senare kan tornet ha för-höjts ytterligare då sten från raserade delar av den romanska kyrkan har återanvänts upptill i tornet. Sidotornet var tidigare täckt med ett pyramidtak som senare ersattes av ett sadeltak. Under en period var sidotornet tillstängt mot kyrkan men återöppnades på 1900-talet. Tornets funktion är omdiskuterad. Numera fungerar det primärt som klocktorn men man har också velat tillskriva tornet en funktion knuten till administration för häradet eller tinget. Ett sidoställt torn finns även i Vä kyrkan som också kan ha haft en liknande administrativ betydelse. På 1600-talet, någon gång efter 1610, revs absiden och koret förlängdes mot öster. Den nya kordelen var försedd med källare i form av ett gravkor åt den då nytillträdde ägaren till Ingelstadsgården, den danske adelsmannen och ämbetsmannen Bülows familj. Nedgång till gravkoret var från den gamla kordelen. Den östra kordelen täcktes av ett kryssribbvalv och patronus lät också inreda kyrkan med altaruppsats och predikstol. En ingång till koret från söder sattes sannolikt igen i samband med ombyggnaderna eftersom sten från absiden tycks ha använts vid igenmurningen. Spår av öppningen syns ännu som ett avbrott i korets sockelparti och invändigt i form av en nisch. Vid samma tid kan även yttertaket på kyrkan ha gjorts om med takstolar som restes över det gamla stenvalvet. Sannolikt införlivades även västpartiet, i det nya taklaget. Det övre mittornet bör ha varit till stora delar bortbrutet. Fasaderna som tidigare hade varit oputsade putsades i samband med ombyggnaderna. I slutet av 1700-talet borttogs familjen Bylows kistor, med undantag av Christian Bylows kista, och gravsattes på kyrkogården för att lämna plats för de nya ägarna till Ingelstads gods, familjen Gustafsschöld. Vid en inventering 1830 fanns 10 kistor i gravvalvet. I början av 1900-talet hade långhuset och västtornet gemensam nockhöjd. Alla delar var tegeltäckta, troligen på öppen läkt. Vid denna tid påbörjades en lång planering (som pågick under 1902-1913) för ombyggnad av kyrkan. Även total rivning av kyrka föreslogs men lyckades avvärjas av arkitekten Theodor Wåhlin. Slutligen antogs ett relativt varsamt förslag till ombyggnad av kyrkan som enbart innebar rivning av västtornets övre västra gavelparti. Kyrkan förlängdes därefter mot väster med nytt västparti med vestibul i bottenplan och orgelläktare i övre våningsplan samt en ny sakristia med källarvåning vid korets norra sida. Entreprenör vid ombyggnaden var Anders Pettersson i Svedala. Renoveringen omfattade också en ny kokseldad värmeanläggning med värmekällare under sakristian, nytt golv och nya takstolar samt yttertak av tegel. Nya dörrar, fönster och ljudluckor tillverkades och en dörr till vapenhuset lagades. Kyrkans äldre inredning restaurerades, nya bänkar tillverkades samt ny orgel tillkom. Renoveringen utfördes 1913-1914. År 1939 installerades ett nytt elektriskt värmesystem i kyrkan. Efter fuktskador på gjordes en putslagning och rengöring av kyrkans kalkmålningar 1955 av C. O. Svensson, Göteborg. Under 1963 installerades en ny oljeeldad värmepanna. En personaltoalett installerades i sakristian 1991-1992. Mellan år 1997-1999 utfördes en större ut- och invändig restaurering under arkitekt Hans Ponnerts ledning. Kyrkans kalkmålningar restaurerades av konservator Herman Andersson och underhållsarbeten utfördes på kyrkans inredning. Fönsterbågar av trä byttes till nya och en ny ytterdörr av ek tillverkades till södra vapenhuset. Yttertaken renoverades, besökstoalett installerades i sakristian och ny källarnedgång till värmekammaren gjordes intill sakristians västra mur. En ny värmeanläggning installerades efter projektering av Eduard Troelsgård, Danmark och elanläggningen renoverades. Sydportalen som varit igensatt togs upp igen liksom den ursprungliga trappuppgången till tornets andra våningsplan. Viss stenkonservering utfördes på kyrkan av stenhuggare David Waite i samband med renoveringen. I samband med yttre putsrenovering utfördes en murverksdokumentation av Kristina Johnsson Nilén, Länsmuseet Kristianstad. |
