Stäng fönster UPPSALA LUTHAGEN 43:1 - husnr 1, S:T ERIKSHUSET
Byggnad - Beskrivning
| S:T ERIKSHUSET (akt.) | |
| Historik |
|---|
|
S:t Erikshuset var fram till 1981 ett hyreshus i privat ägo. Fastigheten ägs idag av Bostadsrättsföreningen Geijer som bildades 1981. Bostadsrättsföreningen har 20 lägenheter fördelade på tre trappuppgångar. S:t Erikshuset uppfördes åren 1928-29 som ett hyreshus i det s.k. Eriksområdet. Byggherre var Aktiebolaget S:t Eriks Lervarufabriker. Markområdet i kvarteret Hjalte, och anslutande kvarter, hade innan bebyggandet med flerbostadshus nyttjats som lertäkter för S:t Eriks lervarufabrikers behov och efter avslutad utvinning ville företaget exploatera marken för bostadsändamål. S:t Erikshuset skulle stimulera till ett fortsatt byggande inom området samtidigt som byggnaden i sig skulle visa upp och marknadsföra Lervarufabrikens produkter. Såväl fasader som interiörer försågs med materialval och omsorgsfullt utformade och dekorativa detaljer ur företagets produktion, såsom murtegel, fasadtegel, profiltegel, omfattningstegel, tegelgolv, kakelplattor och dekorativa reliefer. I entréplanets arkadgång inreddes bl.a. fasta montrar avsedda att visa upp företagets konstgods och hushållskeramik. Materialen ur företagets produktion kompletterades med snickerier, smide och plåt av hög kvalitet och med omsorgsfull utformning vilket bla husets balkonger och balkongfasader ger uttryck för. Det röda teglets materialpåverkan redovisas i fasaderna och i den dekorativa utsmyckningen. Detta var ovanligt i samtida byggande på 1920-talet där slätputsade fasader och putsdekor dominerade. S:t Erikshuset uppfördes efter ritningar av Uppsalas dåvarande stadsarkitekt Gunnar Leche (1891-1954). Leche kom under sin tid som stadsarkitekt i Uppsala att stå bakom såväl ett större antal bostadshus som ett flertal märkesbyggnader som än idag ger staden mycket av sin karaktär. Leche ritade bl.a. Vaksalaskolan, Nannaskolan samt Uppsala stadsteater. Leche skissade 1926 på en monumental miljö för de bredvid varandra liggande kvarteren Hjalte och Ejvind vid Geijersgatan, med mellanliggande gator Sibyllegatan och Viktoriagatan. Av Leches hand blev det dock endast S:t Erikshuset som uppfördes enligt de ursprungliga intentionerna. Planen för S:t Eriksområdet ändrades av Leche på 1930-talet, och modifierades ytterligare på 1940-talet då området slutligen byggdes färdigt. Företaget S:t Eriks Lervarufabriker var dock delaktiga vid bildandet av bostadsrättsföreningar som lät uppföra flerbostadshus på Geijersgatan 44,46 och 48 i intilliggande kvarteret Ejvind. S:t Eriks Lervarufabriker kom även att inrätta ett kontor och visningsrum i bostadshuset på Geijersgatan 48. Det oputsade teglet som präglar S:t Erikshusets fasad är inte typiskt för de bostadshus som Leche stod bakom. Det påkostade bostadshuset var avvikande mot de flerbostadshus Leche ritade på 1920- och 30-talen, dvs. putsade flerbostadshus i ljusa färger. Stilen svarade inte mot hans arkitekturideal och enligt uppgift ska Leche aldrig senare i sin verksamhet refererat till S:t Erikshuset. Hyreshuset uppfördes med 20 lägenheter, enligt planritningarna i storlek om ett rum och kokvrå, två rum, två rum och kokvrå, 2 rum och kök, fyra rum och kök respektive fem rum och kök. Hälften av lägenheterna utgjordes av fyrarummare. De större lägenheterna hade enligt planritningarna möblerbar hall, hembiträdesrum, badrum och öppen spis i sällskapsrummen. Hyreshuset hade en hög standard med hänsyn till dåtidens förutsättningar och krav. Hösten 1929 stod S:t Erikshuset klart för inflyttning. Bostadshusets största lägenhet disponerades av S:t Eriks Lervarufabrikers disponent. Vid inflyttningen stod huset som en ensam solitär inom ett ännu ej utbyggt område vid Geijersgatans västra del, i utkanten av det område som hade omfattats av 1880-års stadsplan. Gatunätet var ännu inte helt ordnat, men spårväg var framdragen på en vägbank till förstadsbebyggelsen i Erikslund, där S:t Eriks Lervarufabriker hade sin fabrik för kakel- och keramiktillverkning. |
