Stäng fönster KARLSKRONA BAKAREBODA 1:108 - husnr 1, SILLHÖVDA KYRKA
Byggnad - Beskrivning
| SILLHÖVDA KYRKA (akt.) | |
| 2020-05-29 |
| Historik |
|---|
|
De blekingska socknarna utgjordes sedan medeltiden av långsmala områden som sträckte sig från gränsskogarna i norr ner till Östersjön i söder. Sockenkyrkorna var belägna i de kustnära områdena och befolkningen i skogsbygderna hade därför mycket långt till kyrkan. I Fridlevstads socken finns belägg för träkapell i både Holmsjö och Hörryda, vilka sannolikt ödelades under Nordiska sjuårskriget på 156o-talet. Backaryd byggde kapell och blev annexförsamling till Ronneby under 1600-talets förra hälft, men för övriga landskapet var det först under 1700-talets senare del som en liknande utveckling tog fart. Denna nybyggnadsperiod inleddes 1766 med uppförandet av ett enkelt och traditionellt träkapell i Sillhövda med rektangulärt kyrkorum, sakristia i norr och ingång i söder. Timmerstommen var panelklädda och tak och gavelrösten avtäckta med spån. Kapellet restes på Bakareboda ägor, där sockenstugan låg sedan 1740-talet, och gick efter invigningen 1768 inledningsvis under namnet Bakareboda kapell. Redan från 1773 börjar dock benämningen Sillhövda kapell dyka upp i arkivhandlingarna. På 1830-talet uppfördes en fristående klockstapel. 1844 blev Sillhövda annexförsamling till Fridlevstad och kapellet började därmed kallas kyrka. 1868 adderades ett vapenhus i väster och södra ingångsdörren sattes igen. Under 1800-talets senare del pågick samtidigt utdragna diskussioner kring uppförandet av en ny kyrkobyggnad och de långt gångna planerna, där ritningar framtagits av domkyrkoarkitekt Theodor Wåhlin, tycks främst ha avstannat på grund av meningsskiljaktigheter kring om den skulle byggas på samma plats som träkyrkan eller i det sedan järnvägens ankomst snabbt växande stationssamhället Holmsjö. Planerna på ny kyrkobyggnad återupptogs några decennier in på 1900-talet och utvecklade sig då till en kamp mellan myndigheterna som ansåg att kyrkobyggnaden skulle bevaras och församlingen som med stöd av biskop Edvar Rohde förespråkade rivning och uppförande av en modernistisk kyrka efter ritningar av Sigge Ullén, stadsarkitekt i Karlskrona. 1939 beslöt kyrkostämman att den gamla kyrkan skulle skänkas till Blekinge Musei- och hembygdsförening för flytt till hembygdsparken i Karlskrona. Tillståndsansökan för detta avslogs av Kungl. Byggnadsstyrelsen i beslut daterat 13 maj 1940 och en vecka senare, söndagen 19 maj, brann kyrkan ner till grunden. Klockstapeln räddades tack vare att vinden var nordostlig. Genast påbörjades arbetet med att ta fram ritningar för ny kyrkobyggnad, av okänd anledning övergavs Sigge Ulléns tre år gamla förslag. På inrådan från Byggnadsstyrelsen kontaktades arkitekten Herbert Kockum som ritat tre kyrkor som uppförts för Ronneby pastorat 1939, i medeltidsinspirerad men samtidigt modernistisk stil. Den malmöfödde arkitekten, som familjenamnet till trots tidigare mest varit verksam bensinstationer för Svenska BP. Kockums ritningar för ny kyrka i Sillhövda godkändes 1942 men till följd av restriktioner för byggverksamhet under andra världskriget dröjde det till november 1943 innan arbetena kunde inledas. Drygt två år senare, andra söndagen i advent 1945, kunde biskop Rohde inviga den nya helgedomen som utgjordes av långhus med fullbrett kor och underliggande pannrum i väster, torn i öster samt sakristia norr om koret. Därtill hade ett bårhus uppförts nordost om kyrkan. Det treskeppiga kyrkorummet var slaget med kryssvalv och genom en stor valvbåge öppen mot orgelläktaren i tornets andra våning, det sistnämnda ett grepp som också återfinns i Kockums tidigare kyrkor. Fram till 1947 fortsatte kompletterande arbeten, främst gällande interiör och inredning, men efter det återstod endast att installera orgel, vilket skedde 1953 då kyrkan även fick direktverkande el med panelradiatorer och bänkvärmare. 1955 renoverades ekportarna och försågs med sparkplåtar i koppar. Samma år flyttades klockstapeln från sin ursprungliga plats direkt söder om kyrkan till ny plats längre åt sydväst. 1968 avfärgades fasaderna med plastbaserad färg. Redan ett år senare ska färgen börjat spricka och flagna. Inför kyrkans 20-årsjubileum påbörjas 1970 en lång restaureringsprocess, där arbetena bland annat omfattar fasaderna som blästras, putslagas och avfärgas med silikatfärg (KEIM). Torntak, fönsterbleck och avvattningssystem som tidigare varit utförda i galvad plåt utförs nu i koppar. Fönster, dörrar och fast inredning målas eller lackas. Möjligen får norra bänkkvarteret nytt undergolv. I vapenhuset tillkommer ett städrum. Lucköppningen elektrifieras 1976. Efter 1970-talets arbeten finns inga uppgifter om förändringar förrän 2000, då altartavlan rengörs och konserveras. 2005 tillkommer tillgänglighetsramp vid huvudentrén samt RWC i vapenhuset. 2007 införskaffas ny ljudanläggning och kyrkbänkarna får sittdynor. Året därpå dras elen om 2010 installeras nytt inbrottsoch brandlarm. 2015 förgylls bårhusets spira, ett utställningsskåp tillkommer och predikstolen förses med ny ledstång. 2019 lades långhustaket om med enkupigt lertegel från Vittinge. |
