Stäng fönster HÄSSLEHOLM FARSTORP 10:1 - husnr 1, FARSTORPS KYRKA
Byggnad - Beskrivning
| FARSTORPS KYRKA (akt.) | |
| 2021-05-04 |
| Historik |
|---|
|
Farstorps kyrka antas ha uppfört under 1100-talets senare del enligt romanskt mönster med långhus, lägre och smalare kor samt halvrund absid i öster. Det rektangulära fullbreda västtornet är troligen också ursprungligt, vilket är mer ovanligt. Ursprungliga västtorn har tolkats som försvarsanläggningar men även som maktmanifestationer av kyrkans patronus, en kunglighet eller storman som här kan ha haft en emporvåning eller privata dop- och gravkapell. Kyrkan hade ingångar i norr och söder och eventuellt fanns även en torningång i väster. Tornet förbands invändigt med kyrkorummet genom två rundbågiga valvöppningar. Senare under medeltiden, sannolikt under 1400-talet, adderas ett vapenhus vid långhusets sydportal och kyrkorummet slås med kryssvalv som smyckas med kalkmålningar av den så kallade Everlövsmästaren. Vid slutet av 1500-talet införskaffas nuvarande altaruppsats och predikstol. I samband med reparationer av tornet 1727 inrättas klockrum dit klockorna flyttas från en fristående klockstapel som rivs. Samtidigt tas en nordingång till tornrummet upp, vilken nås via en utvändig trappa. En läktare i långhusets västra del uppförs troligen 1733. Reparationer och förstärkningar av tornet fortsätter under 1750- och 1760- talen då dragbjälkar med dragjärn, ankarslutar och utvändiga horisontella järnband tillkommer. Tornets tidigare taktäckning av blyplåt byts 1810 ut mot koppar och 1833 sker samma förändring på absiden. Enligt olika källor tas prästingången i absiden upp på 1810- eller 1830-talet. Sveriges befolkning ökar kraftigt under sent 1700-tal och 1800-tal vilket för många skånska medeltida kyrkor medför att de byggs ut eller ersätts av nyuppförda helgedomar. Ett förslag för utvidgning av Farstorps kyrka i form av en så kallad nykyrka i norr 1824 tas fram av timmermannen S. Jönsson, Kristianstad, vilket två år senare justeras av arkitekt Theodor Edberg vid Överintendentsämbetet. Uppförandet av den nyklassicistiskt utformade nykyrkan sker 1828–29. En hel del avsteg tas från Edströms ritningar, vilket bland annat har sin förklaring i att de var baserade på felaktiga uppmätningsritningar där kyrkan var två meter bredare än i verkligheten. Arbetena medför att norra långhusmuren rivs liksom långhusets och tornets senmedeltida kryssvalv som ersätts av ett tunnvalv i trä. Vapenhuset i söder rivs, sydportalen sätts igen och en ny västentré tas upp i tornets västra fasad, där det noteras att här tidigare funnits en möjligen ursprunglig dörr. Valvbågarna mellan torn och långhus liksom tribunbågen mellan kor och absid får väggpartier och dörrar. Tornets nordportal muras igen och den utvändiga trappan ersätts av en invändig. 1918–1923 genomförs omfattande förändringar i kyrkorummet efter ritningar av arkitekt Anders Roland, Stockholm. I långhuset tas bänkrader bort i öster och väster och i nykyrkan ändras bänkinredningen genom att mittgången ersätts av sidogångar. Under bänkkvarteren, i gångar och i koret läggs nya brädgolv. Ett vindfång tillkommer vid nordentrén och en innerdörr vid prästingången. Södra sidans fönsterbågar byts ut och samtliga fönster förses med innerbågar. Ny orgel av A. Mårtenssons Orgelfabrik installeras bakom fasaden till den orgel av A.V. Lundahl som enligt olika uppgifter tillkommit runt 1860 eller på 1880-talet. 1928 beläggs taken över långhus, kor och nykyrka med svartmålad plåt och 1933 installeras elektrisk belysning efter förslag av domkyrkoarkitekt Eiler Græbe. Den senaste stora förändringen av kyrkan sker vid en restaurering 1941–42 under ledning av arkitekt Leon Nilson, Ignaberga. Tunnvalvet över långhus och torn ersätts av ett platt innertak i trä i långhuset och i tornet rekonstrueras de medeltida kryssvalven. De rundbågiga valvöppningarna mellan torn och långhus återställs och väggen mellan kor och absid tas ner. Västra läktaren rivs och orgeln och barriärens målningar flyttas till nykyrkans läktare som byggs ut mot långhuset. Golven läggs om med rött tegel och de medeltida kalkmålningarna i kor och absid friläggs och restaureras av konstnären Axel Kulle, Malmö. Pannrum för ångvärmesystem inrättas under nykyrkan. Utvändigt kläs västporten med kopparplåt och prästingången får ny plåtklädd dörr. Ett större fönster i absidens sydfasad sätts igen och rundbågiga fönsteröppningar, oklart i vilken utsträckning det rör sig om ursprungliga romanska, tas upp i tornets västfasad och absidens östfasad. Förmodligen putsas fasaderna om partiellt eller i sin helhet. Eftersom den invändiga trappan i tornet rivs vid valvslagningen återinrättas den norra torningången till tornvåningen med utvändig trappa i stål, vilket emellertid sker först några år senare. 1962 installeras den första ljudanläggningen och två år senare oljeeldat vattenburet värmesystem. 1965 införskaffas ny orgel, återigen byggd av A. Mårtenssons Orgelfabrik och med 1800-talsfasaden bevarad. Altaruppsats och antemensale konserveras 1973 av Våga Lindell-Andersson. 1984 isoleras valven. Vid en utvändig restaurering 2001–02 ersätts plåttaken på långhus, kor och nykyrka, som målats röda vid okänt tillfälle, med titanzinkplåt i samma läggning som tidigare. Även tornets kopparplåt byts ut medan absidens bevaras. 2010 konserveras kalkmålningar, altaruppsats och predikstol av Herman Andersson och Anna Flarup. |
