Stäng fönster KARLSKRONA STUMHOLMEN 2:22 - husnr 4, KOKHUSET
Byggnad - Beskrivning
| Kokhuset (akt.) | |
| Historik |
|---|
|
Flera primärkällor definierar dock användningen av byggnaderna på Laboratorieholmen till "Rustkammare". I Sydkustens Marikommandos liggare skrivs "Begagnades fordon till rustkammare för sjöartillerikåren". I Hults "Beskrifning Öfwer Hus och Byggnader på Kungl. Skeppsvarvet, &" anges att "På Laboratorieholmen finns Fyra hus inredde till rustkamrar, äro af sten och täckte med tegel. En uppbördsbod, af sparre och bräder med brädtak". Epidemisjukhusholmen - På Hults karta från 1820 uppges stenhusen på Laboratorieholmen ännu användas till Rustkammare. Men i 1852-års författningssamling för flottan skriver J W Gynther: "Rustkamrarne på Laboratorieholmen, nu mera apterade till Cholerasjukhus". I Sydkustens marinkommandos byggnadsavdelnings liggare närmar vi oss en exakt datering för funktionsförändringen - byggnaderna på Laboratorieholmen "Begagnades fordom till rustkammare för sjöartillerikåren. Förändrades 1831 till cholerasjukhus". Uppgiften är anmärkningsvärd eftersom koleran kom till Sverige och Göteborg först 1834. När Laboratorieholmens byggnader 1831 byggds om till "Cholerasjukhus" hade den smittsamma sjukdomen ännu inte nått Sverige. Emellertid fanns den sedan 1829 i Ryssland, där den spreds vidare till Polen och Tyskland. Överföringen hade skett i samband med militära sammanstötningar och 1831 nådde underrättelserna Sverige att koleran fått fäste i Europa. Kokhuset - Att förändra Laboratorieholmen till "Epidemisjukhusholmen" krävde endast mindre arrangemang. Under de första 40 åren användes byggnadsbeståndet utan några större omändringar. Byggnad 784, som ännu finns kvar, inreddes med sjuksal samt rum för läkare och annan personal. Först 1875 utökades byggnadsbeståndet med Kokhuset, byggnad 786, som också inrymde rum för kokerska och uppbördsman. Samma år byggdes också de fyra äldre husen till. Epidemisjukhusholmen hade nu antagit formen av en liten välordnad sjukhusanläggning. I det lilla formatet hade situationsplanen med de nya tillskotten givits en viss monumentalitet. Ända till mitten av 1900-talet var Laboratorieholmen skild från Stumholmen. Innan fyllnader nådde fram till holmen skedde kommunikationen med båt eller broar av olika slag. Under 1800-talet och en bit in på 1900-talet ledde en träbro ut till holmen. Sendan 1853 flankerades denna av två badhusanläggningar på stolpvirke. Dessa bägge revs respektive 1909. badhuset var en del i det hygieniska programmet för sjukhuset. För att ytterligare minska risken för smittspridning uppfördes 1889 dessutom ett "Desinfektionshus" 1950 inordnades Laboratorieholmen topografiskt med Stumholmen i och med att en kraftig utfyllnad nådde holmen. På denna utfyllnad anlades en idrottsplats 1953-54. Epidemisjukhusholmens byggnader inrodnar sig i ett ganska vanligt mönster för 1800-talets epidemisjukhus. Endast i Stockholm (1883) och Göteborg (1888) uppfördes sjukhusbyggnader direkt anpassade till funktionen. I vanliga fall tycks flertalet epidemisjukhus ha inrymts i redan befintliga byggnader. Flera av landets sjukhus var av det tillfälliga slaget. På "Situationsplanen" från 1881 anges också sjukhusen på f.d. Laboratorieholmen som provisoriska. Att förlägga sjukhus avsides den "normala" bebyggelsen var självklart funktionellt betingat med tanke på smittorisken. De tre kvarvarande byggnaderna vittnar direkt om holmens historia som Epidemisjukhusholme. Desinfektionshuset, Kokhuset och den Norra sjukhusanläggningen är mycket viktiga för förståelsen av ett av Sveriges två tidigaste kolera- och epidemisjukhus. KÄLLA: Beslut - Byggnadsminnesförklaring, Länsstyrelsen i Blekinge län, 1992-09-09, Dnr 221-6154-91 |
