Stäng fönster HÄSSLEHOLM VITTSJÖ 122:1 - husnr 1, VITTSJÖ KYRKA
Byggnad - Beskrivning
| VITTSJÖ KYRKA (akt.) | |
| 2021-05-05 |
| Historik |
|---|
|
Vittsjö kyrkas äldre historia är i flera avseenden inte klargjord och motstridiga uppgifter kring avgörande detaljer i byggnadshistoriken förekommer. I kyrkans underhållsplan redogör antikvarie Caroline Ranby mycket utförligt för kyrkans historia och alternativa tolkningar. Vittsjö kyrka uppfördes sannolikt under 1100- eller 1200-talet med långhus samt lägre och smalare rakavslutat kor. En skriftlig uppgift från 1376 omtalas emellertid byn Havraljunga norr om Vittsjö som socken och därmed kyrkplats. Även 1729 omtalas att Vittsjö gamla kyrka enligt den lokala traditionen varit belägen i Havraljunga vång. Byggnadsdetaljer i den stående kyrkan i Vittsjö, exempelvis korfönstret, triumfbågen och kalkmålningar i form av konsekrationskors, pekar dock på att kyrkan är uppförd under romansk tid. I flera beskrivningar av kyrkan uppges absiden vara från romansk tid, men såväl byggnadsarkeologiska detaljer som arkivuppgifter tyder på att den uppförts som sakristia under 1700- eller 1800-talet. Under medeltiden tillkom ett vapenhus i söder, möjligen under 1400-talet då kyrkorummet valvslogs. På 1590-talet tillkommer altaruppsats och predikstol. 1665 beskrivs kyrkans takfall vara spåntäckta frånsett långhuset mot norr och koret mot söder som var avtäckta med blyplåt. Blyplåt förekommer sedan som taktäckningsmaterial i varierande omfång fram till åtminstone sent 1700-tal, möjligen långt längre än så, innan spåntäckning helt tar över. Enligt kyrkoräkenskaperna 1753 är ”muren på södra sidan i Choret uthuggen och en nÿ dörr insatt”. Fem år senare omtalas ersättning till en murmästare som granskat arbetet med ”murens utbrÿtning till bewiljade utbÿgget”. Möjligen är utbygget i fråga absiden. Om den uppförts som sakristia förefaller det emellertid märkligt att en prästingång tagits upp i koret endast fem år tidigare. Därtill finns uppgifter om inrättande av sakristia i absiden på 1800-talet. Den kraftiga befolkningsökningen under senare delen av 1700-talet och 1800-talet föranleder i Vittsjö likt för många andra medeltida skånska kyrkor ut- och ombyggnader. 1772 uppförs en korsarm norr om långhuset vilket även medför rivning av långhusets tegelvalv som ersätts av ett brädat tunnvalv. Teglet ska ha använts som fyllnadsmaterial i korsarmens murverk. 1793 tillkommer nya fönster istället för de gamla som beskrivs som små och mörka, vilket sannolikt ska tolkas som att fönsteröppningarna också förstoras. En omfattande ombyggnad genomförs 1828 efter ritningar av arkitekt J.C. Serén då långhusets västmur rivs för att ge plats åt ett fullbrett torn. Möjligen sker uppförandet över långhusets västra delar, en teori som skulle kunna förklara det drygt en meter långa avvikande sockelpartiet som idag syns i tornets norra fasad. I samband med ombyggnaden rivs den fristående klockstapeln liksom det medeltida vapenhuset. Det är även vid detta tillfälle som det uppges att altaret ska flyttas västerut för att ge plats för bakomliggande sakristia med ingång i öster. Invändigt byggs en läktare över hela tornets bredd, ett avsteg från Seréns projekterade sidoläktare, och två år senare installeras orgel på läktaren. Vid en renovering 1890 tillkommer ny bänkinredning med gjutjärnsgavlar och altaruppsatsens äldre målningar ersätts av nya. Kyrkvinden hade sedan okänd tid tjänat som sädesmagasin, med intag genom en homeja (takkupa) med hissanordning i korets södra takfall som nu tas bort. Det är eventuellt även vid detta tillfälle som lanterninens tidigare fasadbeklädnad av tjärade spån ersätts av panel. 1910 införskaffas ny orgel bakom den äldre orgelfasaden. 1922 installeras mekanisk klockringning. En större restaurering genomförs 1937–38, då dagens bänkinredning sätts in och kyrkorummet får sin nuvarande färgsättning efter förslag av konstnären Hugo Gehlin, som även utför målningar på läktarbarriärerna. Kortakets stjärnhimmel tas ner och påträffade kalkmålningar friläggs och konserveras liksom triumfbågens kvadermålningar. Fler spår från romansk tid påträffas i form av en nisch i norra väggen samt det igenmurade korfönstret i öster som nu tas upp och förses med glasmålning av Gehlin. I mitten av 1950-talet tillkommer ny dörr i sakristian, vars innertak isoleras, och troligen även nya fönsterbågar i korets rundfönster. 1976 installeras ny orgel bakom den gamla fasaden. Vid en yttre renovering 1982 påträffas tre äldre ingångar, däribland östra delen av den ursprungliga sydportalen under långhusets västra fönster. De övriga ingångarna, i koret och korsarmen, gestaltas som slätputsade nischer. Kyrkorummets innertak isoleras och sannolikt tillkommer kyrkans nuvarande kopplade fönsterbågar. Nästkommande år genomförs interiöra arbeten under ledning av arkitekt Torsten Leon-Nilson, som omfattar ny trappa till läktare och tornrum. På läktaren rivs äldre väggar och ny takpanel tillkommer. Tornrummet iståndsätts med bland annat nytt bjälklag för att kunna fungera som museum. Under läktaren flyttas väggen mellan vapenhus och kyrkorum fram för att skapa utrymme för wc. 1987 tillgänglighetsanpassas norra entrén. 1988 drabbas kyrkan av allvarlig skadegörelse vilket leder till reparations- och konserveringsåtgärder på bland annat altaruppsats, triumfkrucifix, dopfunt och belysningsredskap. Efter förslag av Leon-Nilson 1989 utförs interiör restaurering och ombyggnad. Läktartrapporna i korsarmen ersätts av en ny trappa med underliggande förråd samt ny vägg mot kyrkorummet. Norra entrén får nya dörrar, såväl ytterdörrar som dörrar mellan vindfång och kyrkorum, med dörrautomatik. Främsta bänkraden i långhusets södra kvarter tas bort. 2005 tas de två främre raderna i båda kvarteren bort. Under det senaste decenniet har korsarmens bakre bänkrader omorganiserats till en gemensamhetsyta med bänkar vända mot varandra och klaffbord. |
