Stäng fönster HÄSSLEHOLM MATTERÖD 17:1 - husnr 1, MATTERÖDS KYRKA
Byggnad - Beskrivning
| MATTERÖDS KYRKA (akt.) | |
| 2021-05-03 |
| Historik |
|---|
|
Matteröds medeltida kyrka uppfördes under sent 1100-tal enligt romansk kyrkobyggnadstradition, med rektangulärt långhus, lägre och smalare kor samt halvrund absid i öster. Senare under medeltiden adderades ett vapenhus i söder. Vid mitten av 1700-talet tillkom fast inredning i form av altaruppsats och predikstol utförda av bildhuggaren Johan Ullberg i Finja. Under 1700- och 1800-talen ökade Skånes befolkning kraftigt, vilket bland annat fick till följd att den absoluta merparten av landskapets många medeltida kyrkor kom att byggas ut eller ersättas av nya kyrkor. Matteröds kyrka var vid slutet av 1700-talet i allt väsentligt oförändrad sedan medeltiden och församlingen föreslog därför en utökning av långhuset åt norr. Ritningarna justerades av arkitekt Olof Tempelman vid Överintendentsämbetet så att både långhus och kor breddades genom att de norra murarna flyttades och nya sadeltak restes över byggnadsdelarna. Absiden kvarstod men blev på så vis placerad långt till söder på östgaveln istället för centrerad som tidigare. Arbetet utfördes 1804–05, troligen av häradsmuraren Jeppa Thomelius och dennes son Nils. Yttertaken avtäcktes med ekspån, en dörröppning togs upp i väster och sannolikt byttes samtliga fönster ut till större rakt avslutade. Kyrkorummet försågs med tunnvalv i trä och inredningen målades i ljusgrått. Efter ritningar av arkitekt Henrik Sjöstrand genomfördes ytterligare en omfattande ombyggnad 1898 där kyrkan fick sin nuvarande byggnadsvolym. Ett högt västtorn uppfördes medan vapenhus och absid revs. Ny absid uppfördes i centrerat läge på östgaveln och dubbla gavelpartier adderades till långhusets södra och norra fasader. De putsade fasaderna avfärgades i gult och stora rundbågiga fönsteröppningar med rödmålade omfattningar togs upp. Kyrktornet avtäcktes med grönmålad plåt medan övriga takfall kläddes med rödtjärad papp. Invändigt utfördes dekorationsmålerier i form av kassettmålade tunnvalv, kvadermålade väggar med textband under taklisten samt stjärnhimmel i absidens hjälmvalv. Sannolikt tillkom också ny bänkinredning. Vid en restaurering 1916 byttes papptäckningen ut mot tegel och troligen var det vid detta tillfälle som fasaderna för första gången avfärgades i vitt. Nästa restaurering genomfördes vid mitten av 1930-talet under ledning av domkyrkoarkitekt Eiler Græbe, som i enlighet med tidens funktionalistiska anda målade över de dekorationsmålade väggarna och tunnvalven i en enhetlig bruten vit kulör. Den fasta inredningen i trä fick ljusare färgsättning än den tidigare i brunskala och nya bänkar i trä ersatte den äldre bänkinredningen av parkbänksmodell. Utvändigt målades de röda fönsteromfattningarna vita och de ekådrade ytterdörrarna täckmålades. 1938 byttes takens tegel ut mot nytt och tio år senare, 1948, installerades elektrisk värme och belysning. Arkitekt Torsten Leon-Nilson ansvarade 1968 för en restaurering där kyrkorummet målades i en något vitare kulör än Græbes svagt gulaktiga och den fasta inredningen fick ny färgställning i främst pärlgrått. På den äldre inredningen från 1700-talet återskapades delvis den ursprungliga polykroma färgsättningen av konservator Våga Lindell Andersson, medan bänkinredningen laserades i grått, grönt och rött. Restaureringsarbetena under 1900-talets senare del var främst av underhållskaraktär utan betydande förändringar, frånsett ny trappa och tillgänglighetsramp vid västentrén 1984. 2009 konserverades predikstol med baldakin samt dopfunt och samma år installerades brand- och inbrottslarm. Året därpå genomfördes en utvändig restaurering med underhåll av tak, fasader och fönster. Efter stöld 2012 ersattes hängrännorna i koppar av nya i brun fabrikslackerad plåt. Predikstolsbaldakinen konserverades 2013. |
