Stäng fönster SMEDJEBACKEN SÖDERBÄRKE KYRKBY 38:1 - husnr 1, SÖDERBÄRKE KYRKA
Byggnad - Beskrivning
| SÖDERBÄRKE KYRKA (akt.) | |
| 2005-04 |
| Interiörbeskrivning |
|---|
|
Förutom 1700-talets gestaltning präglas kyrkans interiör och del av inredningen av de stora renoveringar som genomfördes först 1911 och sedan 1966. Den första var främst inriktad på en förnyelse av kyrkorummet och den andra på delvis ett återställande av 1700-tals karaktär samt på tekniska lösningar angående vissa funktioner. Nuvarande inredning under läktaren tillfördes 1999. Invändigt är kyrkorummet indelat i tre skepp genom pelarrader som bär putsade ribbvalv med spetsbågiga gördelbågar som i vissa travéer är förstärkta med dragstänger. Ribborna har ut-smyckade avslutningar (konsoler) och är avfärgade i en tegelröd kulör. Pelarna har oktogonal sektion och profilerad impostlist i överdelen. De yttre pelarna är delvis infällda i långväggarna. I koret är hörnpelarna infällda i murarna, de bildar, med korvalvet, arkadbågar kring föns-ternischerna. Ribbor och konsoler har samma utsmyckning som långhuset. Infällningen av tornet i det bredare nya långhuset lämnade utrymmen i sidoskeppens avslut-ningar mot västra gaveln, vid sidan om tornets kropp. Intill tornets södra sida, i kyrkorummet, uppfördes ett gravkor över familjen Tersmeden, på Larsbo bruk, som bidrog till kyrkans för-nyelse på 1700-talet. På norra sidan om tornet inreddes sakristian, med ingång från norra skeppet. I samband med restaureringen på 1960-talet frilades norra sidoingången från ett äldre vind-fång medan södra sidoingången fick ett modernt vindfång med inglasning ritat av B. Blomé. Fönsterbänkarna är av sten men övermålade. Innerfönstren ombyggdes på 1980-talet för att göra dem öppningsbara. De har träbågar och spröjsning som motsvarar ytterfönstren. Golven lades ursprungligen med tegel men ersattes 1911 med brädgolv lagt på betongplattor. Nuvarande tegelgolv återställdes på 1960-talet. Bänkkvarteren har dock ännu ett något förhöjt brädgolv vars delar härrör från 1911. Vapenhusets valv med ribbor, möjligtvis medeltida, frilades från ett invändigt brädtak som avlägsnades på 1960-talet. Samtidigt lämnades del av det äldre murverket synligt. Golvet är belagt med kalksten. Vapenhuset saknar vindfång, västra porten är infälld i muren och ligger i liv med fasaden. I vapenhusets södra vägg finns en bräddörr som leder, genom en trappa i muren, till tornkammaren. Inredning och inventarier Altaranordningen i praktfull barock är utförd i flera etapper och härstammar från den gamla kyrkan. Underdelen med infälld altartavla som avbildar Jesu dop skänktes till kyrkan 1711, och har övertagits från gamla kyrkan. Änglarna på sidorna tillkom 1736. Överstycket, som avviker stilmässigt, tillfördes 1751. Det omfattar en medaljong med en förgylld Kristusbild på blå bakgrund, bladverk, stående änglar och sittande putti samt kröns i sin överdel av ett kors. Altarprydnaden är övervägande barock till stilen, med marmoreringar och förgyllda sniderier och figurer. Upphovsmännen till de olika delarna är okända. Bakom altaranordningen finns ett på korväggen målat fonddraperi i illusionistisk stil. En annan altartavla från 1711 hänger nu-mera över sakristians dörr. Altarbordet ändrades till storlek och flyttades fram från väggen vid 1960-talets restaurering. Den gråmålade altarringen är bågformad och har barriär med balusterdockor och räcke samt knäfall. Den flyttades fram något på 1960-talet. Kyrkan har två dopfuntar. Den äldsta, utförd av gotländsk kalksten är från medeltiden och härstammar från den gamla kyrkan. Dopfunten; som dateras till sent 1200-tal eller tidigt 1300-tal; har svarvad fot och rund skål, s.k. ”musselcuppa” med godronnerade fält. Den är uppställd strax öster om predikstolen på en stengrund utförd med stenplattor från den medeltida kyrkan. Den andra, s.k. ”Dopängeln”, är samtida med altaranordningen och skänktes till kyrkan 1743. Den utgörs av en ängel som bär en snäcka, till stilen en barockskulptur utförd i trä med polykrom dekor. Draperimålningen på pelare bakom dopfunten framtogs i samband med restaureringen på 1960-talet. Dopfunten är uppställd i nordöstra hörnet av koret. Närmast koret hänger på pelarna två vridbara, ovala nummertavlor som präglas av det gusta-vianska formspråket. De är från 1782 respektive 1788 och var ursprungligen uppsatta på den främsta bänkraden. På pelarna längre in i väster hänger ytterligare två nummertavlor. De är fasta och har förgyllda inramningar i barockens formspråk. Predikstolen tillfördes kyrkan 1735, vid ombyggnaden. Den bekostades helt av Jacob Ters-meden, i utbyte erhöll han plats för släktens gravkor i södra skeppet. Predikstolen är utförd av bildhuggaren Daniel Burchard efter ritningar av Carl Hårleman. Den övermålades vid 1911-års renovering av kyrkan men restaurerades 1966. Den återfick då sina djurfigurer (symboler för evangelisterna) och ursprungliga färgsättning. Predikstolen är uppställd mot en pelare, på norra sidan i mittskeppet. Bakom predikstolen finns ett målat ryggdraperi utfört på pelaren och på del av valvet. Trappan slingrar sig kring pelaren. Kyrkans bänkar förnyades 1911 och de slutna bänkkvarteren avlägsnades. De ersattes av fasta öppna långbänkar som i förändrad färgsättning och uppställning ännu är bevarade. De kapades på längden vid renoveringen 1966 och bildar nu fyra kvarter. Bänkarna står på förhöjda brädgolv som härstammar från 1911-års golvläggning. Färgsättningen förnyades samtidigt och utgick från predikstolen och läktarbarriärens äldre målade utsmyckning. Till kyrkorummet hör ett större antal ljuskronor, varav flera härstammar från den gamla kyrkan. De är uppsatta huvudsakligen i mittgången och i sidoskeppen. De äldsta är gåvor datera-de till 1600-talet, storkronan är tillverkad 1722. I samband med kyrkans ombyggnad tillfördes fyra nya mässingskronor, därefter har ytterligare ett antal tillkommit. Vägglampetterna tillfördes i samband med 1960-talets restaurering och är utförda hos kopparslagare Mossberg, Söderbärke. Läktaren i väster uppfördes vid ombyggnaden på 1700-talet. Den upptar endast mittskeppets bredd, har utsvängt mittparti och bärs av kraftiga marmorerade träkolonner, uppställda i par kring mittgången. Den är även förankrad i mittskeppets bakre pelare. Kolonnerna har bas och kapitel och står på höga socklar. Läktarbarriären har ett utskjutande mittparti, marmorerade speglar, förgyllda listverk och kanneleringar. Övriga delar har samma kulörsättning som orgelfasaden. Arkivmaterialet tyder på att kyrkans första orgel tillkom på 1790-talet. Den liknade orgeln i Husby kyrka och uppfördes liksom den av Söderström. Den omfattade 21 stämmor men vid renoveringen 1865 borttogs fem stämmor. Nuvarande orgel om 21 stämmor, tillverkad av Åkerman & Lund, är placerad på västra läktaren. Den ersätter en Furtwängler orgel om 28 stämmor som insattes 1923 som efterföljare till Söderstöms orgel från 1700-talet. Trots förnyelserna av verken har Söderströms fasad från 1795 bevarats. Den präglas till sin utformning och utsmyckning av det gustavianska formspråket. Del av huvudverket är infällt i en medaljong, väderlådan under denna har målad dekor på fältet. Övriga pipverk bildar vingar på varje sida om mittpartiet. Fasaden är färgsatt i en gulvit kulör med förgyllda listverk. Kyrkan har även en kororgel som är uppställd söder om koret. Tersmedens gravkor är förlagt till södra skeppets västra del, intill tornet. Själva koret är förhöjt i förhållande till kyrkorummets golv och inhägnas mot södra skeppet av ett smidesstaket. Nedanför koret ligger två kalkstenshällar som täcker ingången till gravkammaren. Gravvården som tillkom 1762 utgörs av en utsmyckad gravhäll av marmor lagd på stengolvet. Korets fondvägg, i väster, har en utsmyckning med marmorerade pilastrar, gavel och listverk samt vapen och inskriptioner. I koret hänger även epitafier med släktens vapen. I kyrkorummet hänger även ett flertal praktfulla epitafier från 1600 och 1700-talet, varav två tillhör släktens Tersmedens gravkor. Mycket tyder på att kyrkklockorna, trots förekomsten av torn och spira i gamla kyrkan, häng-de i en fristående klockstapel intill kyrkan fram till 1670-talet. Kyrkan har numera tre klockor, samtliga har tillhört gamla kyrkan. Lillklockan är omgjuten senast 1663, övriga är gjutna 1671 samt 1698 men omgöts 1756. |
