Stäng fönster LUDVIKA SÄFSEN 5:1 - husnr 1, SÄFSNÄS KYRKA (GUSTAVI KYRKA)
Byggnad - Beskrivning
| SÄFSNÄS KYRKA (GUSTAVI KYRKA) (akt.) | |
| 2015-05-30 |
| Interiörbeskrivning |
|---|
|
Påfallande och karaktäristiskt för korskyrkan är kyrkorummets korsande tunnvalv som har brädfodring. Kyrkorummet och inredningen målades under 1700-talet och utsmyckades med tidsenligt dekormåleri, bl.a. marmoreringar, moln på valven samt draperier bakom altarupp-sättningen och predikstolen vilka till stilen präglades av rokoko. Delar av denna utsmyckning är bevarad under nuvarande dekormåleri, som på valven härstammar från 1890-talets förnyelse. Valven har en rik dekor i s.k. ”trompe l’oeil”. Den imiterar stuckaturer med lister, bårder, fält och dekorativa element. Utsmyckningen, som har en nyklassicistisk betoning i nygustaviansk stil, utfördes av dekoratör C.M. Zellman. Utsmyckningen kompletterades på korvalvet, över altaret, med treenighetens symbol vars utförande baseras på en skiss daterad 1830 (ATA). Väggarna har brädfodring av stående vitmålad panel, ett utförande som omnämns redan 1827. Hörnen mot korsmitten har gråmålade foder. Nedre delen av innerväggarna har gråmålad bröstpanel med speglar. Bröstpanelen tillkom i samband med 1890-talets renovering då delar av bänkinredning, läktarbarriär och altarring återanvändes för ändamålet. Övergången mellan vägg och valv markeras av en kraftigt profilerad och gråmålad taklist. Samtliga nio fönster har rika dekorerade gråmålade omfattningar; med listverk samt överstycken med snidade lövverk och kartusch, ett tillägg från 1890-talet. Innerfönstren har blyspröjsning och färgat glas. Fönsteromfattningarna samt fönsterramarna härstammar från 1890-talets förnyelse. De har kompletterats vid senaste restaureringen med innerramar av stål utan spröjsning som bär klarglas, vilka bildar ett tredje skikt. Koret har två fönster, ett i söder och ett norr. De är av samma typ som övriga i kyrkorummet men urskiljer sig genom en utsmyckning med glasmålningar. Kyrkorummet hade ursprungligen ett skurat brädgolv som övertäcktes med nytt golv på 1890-talet. Golvet omlades 1960 och är numera slipat och lackat. Koret är förhöjt med ett trappsteg och har samma golvtyp. Sakristian har två dörringångar från koret. De är förlagda på båda sidor om altaruppsättningen, och förstärker med sin uppställning symmetrin i denna. Sakristian har ljusmålade brädfodrade väggar, med golv- och taklist. Den har slipat furugolv av senare datum och rödmålat brädtak. Fönster och fönsterfoder är gråmålade. De två fönstren är försedda med handsmidda gallerverk; fönsteröppningar och gallerverk är samtida med byggnaden. År 1827 anges sakristian ha väggfasta skåp, ett utförande som består. Till sakristian hördes ursprungligen en murad vinkällare, vilken sedan 1930-talets omvandling till pannrum har ingång från utsidan. Ytterdörren mot söder tillkom vid samma tillfälle men förnyades igen 2004. Vapenhuset i väster har en nivåskillnad motsvarande två trappsteg i förhållande till kyrkorummet. Vapenhuset i söder är i nivå med kyrkorummet och är i övrigt inrett med toaletter och förråd. Vapenhusen har fodrade väggar med stående panel, brädtak samt pardörrar mot kyrkorummet, vilka tillfördes på 1890-talet. Inredning och inventarier Altaruppsättningens första altartavla föreställande Kristus på korset målades på väv 1766 av konstnären Daniel Hjulström, som även utförde dekormåleriet på inredning, väggar och valv. Hjulström svarade för många altartavlor och andra kyrkoutsmyckningar under sin verksamma period. Denna altartavla som är något mindre än nuvarande hänger numera på södra väggen framme i koret. Nuvarande altartavla är en gåva från brukspatron K. Falk, den skildrar kvinnans möte med ängeln framför Jesu grav. Tavlan är målad 1910 av den norska konstnären Axel Ender, i hans typiska realistiska stil, och är en kopia av en altartavla, av samma konstnär, som står i Molde kyrka i Norge. Altartavlan inramas av en praktfull altaruppsats i sen barockstil/ rokoko utförd 1763 av Jonas Holmin i Västerås. Den är sammanbyggd med altaret som utgör del av sockeln i portalkompo-sitionen. Inramningen har pilastrar och kröns av ett rikt utsmyckat överstycke som bär målade och förgyllda sniderier, överst står lammet med segerfanan. Sniderier har form av bl.a. volut, blomurnor och bladverk, i övrigt är inramningen marmorerad i två olika marmorslag. Altaruppsatsen förhöjdes med sockel vid 1890-tals restaurering. Samtidigt borttogs de dekorativa rokokovingarna i förgyllda sniderier som var uppsatta på ramens utsidor (jfr. Grangärde). Altarbordet är infällt i altaruppsättningens inramning. Det har en böljande framsida med ett något framskjutet mittparti samt raka sidostycken. Sidorna är släta och dekorerade med marmoreringar i gråskala. Den är till sin typ präglad av rokokon och frilades 1998 från en över-byggnad utförd på 1960-talet. I samband med 1890-talets upprustning övertäcktes en pratfull draperimålning (samtida med valvdekoren från 1700-talet) som var utförd på korväggen kring altaruppsättningen. Altarringen med knäfall är av enkel karaktär. Den har en svagt böjd framsida och raka sido-stycken. Skärmarna har infällda speglar av stående vitmålad panel med rödmålade profilerade ramlister. Det gråmålade räcket har profilering i underdel, inramningen är i övrigt gråmålad. Den tillkom vid 1950-talets förnyelse av kyrkorummet och ersatte en altarring från 1890-talet. Den praktfulla predikstolen i senbarock är även den utförd 1776 av J. Holmin i Västerås. Korg, ljudtak och ryggtavla har marmoreringar i gråblåa kulörer samt snidade och förgyllda utsmyckningar och attribut. Korgen har oktogonal plan med utkragande profilerad list i övre kanten samt en konisk underdel som avslutas med en förgylld kotte. Den marmorerade rygg-tavlan har fram- och sidostycken med speglar och kantlister. Ljudtaket har samma oktogonala indelning som korgen, tårtdelarna är förskjutna i höjden i förhållande till varandra. Taket har i nedre kant samma kraftiga list som korgen. Listen avslutas med en snidad imitation av draperi med tofsar. Ljudtaket kröns av ett kors på klot och en förgylld duva hänger under taket. Trap-pan som är uppsatt mot norra korväggen har en enkel utformning med lister, pelare och bräd-fyllning i räcket. Den utsmyckades med förgyllda sniderier på 1890-talet men återställdes 1960. Till predikstolen hör ett förgyllt timglas från 1700-talet. I samband med 1890-talets upprustning övertäcktes 1700-talets draperimålning utförd på väg-gen bakom altarstolen, i likhet med den kring altaruppsättningen. Dopfuntens ställning har kvadratisk fot, rund midja och cylindrisk överdel och är färgad i te-gelröd. Den är av trä med urgropad dekor av geometriska mönster och figurer. Dopfunten är utförd 1944 av skulptören Erik Sand Dopfuntens nuvarande dopskål skänktes år 1945 av församlingsbor. Skålen är tillverkad av silversmeden Oskar Arnold Karlström, Stockholm. Kyrkans ursprungliga dopskål utförd av silversmeden Lorens Böök i Västerås på 1600-talet är ännu bevarad. Den skänktes till kyrkan år 1766 av brukspatronen Hülphers. Två väggfästa nummertavlor hänger i koret i anslutning till korfönstren. De har en ovanlig påkostad inramning präglad av rokokon med böjda former, gråmålat ramfält samt förgyllda lister och sniderier. De bär inskrifter om donatorerna, bruksherren Olof Ström med maka Magdalena Grub, samt årtalet 1762. Ytterligare en nummertavla är uppsatt på en svarvad stol-pe fäst på en bänk i norra korsarmen. Denna tavla har en stor oval ram av gustaviansk karaktär, ram och stolpe är gråmålade, tavlan är av svartmålad plåt. Kyrkan har fasta öppna bänkar som tillfördes 1897, som ersättning för de ursprungliga slutna sådana. De är uppsatta mot väggarna, i korsarmarnas riktning, och delas åt i kvarter genom mittgångarna. Nuvarande gavlar tillkom vid 1950-tals restaurering och är tillverkade av golvplank från 1700-talets golv. De har en enkel utformning med rektangulär form, pålagda vertikala lister samt marmoreringar i spegeln och gråmålad ram. De främre bänkarna har skärmar som efterliknar gavlarna i utsmyckning och färgsättning. De bakre bänkraderna i norra korsarmen har avlägsnats för att skapa förvaringsutrymmen. I kyrkorummet hänger fem ljuskronor av mässing över gångarna samt en avvikande modell över södra läktaren. I sakristian hänger en mindre ljuskrona av mässing. I samband med 1827-års visitation redovisas endast två ljuskronor, varav en om 16 armar och en om sex armar, vilka enligt en annan förteckning (ATA) härrör från 1700-talet. Övriga ljuskronor härstamma huvudsakligen från 1800-talet med två har tillkommit i samband med 1950-talets restaurering. I samtliga fönster, med undantag för koret, finns fasta kandelabrar uppsatta på fönsterborden. Kandelabrarna är av senare datum, liksom de elektrifierade ljusplåtar i mässing i barockstil som är uppsatta på väggarna och som troligen härstammar från 1950-talets restaurering. Kyrkan har två läktare, en i väster och en i söder, varav den västra är äldst och troligen samtida med kyrkan. Södra läktaren, även kallad Gravendalsläktaren, tillkom 1854 på bekostnad av dåvarande bruksägare. Västra läktaren tillika orgelläktare upptar bakre delen av västra korsarmen och nås genom en trappa uppsatt mot södra delen av gavelväggen. Den har svängda former i barriären, med utskjutande framdel, som präglas av rokokon. Den bärs i sin bakre del av två pelare infällda i bänkkvarteren. Även pelarna, som är utsmyckade med sniderier präglas av rokokons böljande linjer. Södra läktaren upptar hela södra korsarmens yta. Den nås genom en trappa uppsatt mot östra delen av gavelväggen. Den har en rak barriär med samma fältindelning som västra läktarens barriär. Den bärs av sex fristående pelare och två väggpelare, av samma typ som västra läktarens. På södra läktaren finns endast fyra bänkar. Läktarna är ombyggda vid flera tillfällen, bl.a. har läktarbarriärer och pelare förnyats och förändrats. Läktarnas underdel indelas av bjälklag som bildar kassettak. Läktarna är delvis målade i samma gråa kulör som övriga framträdande partier i kyrkorummet; speglar samt panel i underdelen har en bruten vit färg. Läktarbarriärerna har i speglarna en målad figurativ utsmyckning som tillkom 1973 och utfördes av Gösta Lindström. Gravendalsläktaren bär bilder ur Gamla Testamentet. Kyrkan utrustades ursprungligen med en orgel som skänktes 1769 av brukspatronerna Grave och Hülphers. I visitationsprotokollen beskriv den som ett positiv om fem stämmor. Den var placerad på västläktaren och tillverkad av Anders Öhrgren. Under del av 1800-talet anges kyrkan sakna orgel; till gudstjänsterna brukas istället ett Dillners psalmodikon. Den nuvarande kyrkorgeln är byggd av Åkerman & Lund och installerades 1865. Den hade ursprungligen sju stämmor men har därefter ombyggts av samma tillverkare och utökats vid ett par tillfällen. Orgelfasaden från 1865 är bevarad. Den är indelad i tre pipfält och är till sin form och utsmyckning präglad av empirens stilelement. I klockstapeln hänger tre klockor. Den minsta är från 1637 och har tillhört Grangärde kyrka, storklockan är från 1771 men omgjuten 1829 medan mellanklockan är från 1872. Det är i samband med storklockans tillkomst som klockstapeln uppfördes på 1770-talet. Storklockan blev 1897 omgjuten och förstorad. Övriga upplysningar I kyrkan hänger två påkostade epitafier av grå kalksten med förgyllda utsmyckningar och porträtt. Den ena över Sebastian Grave och hans hustru Anna Christina född Chenon är daterad 1776 och uppsatt söder om koret, mitt emot predikstolen. Den andra från 1787 över Lars Pol-ammar och hans hustru Magdalena född Grave är uppsatt på södra väggen av västra korsarmen. Sebastian Grave (död 1748) och hans maka Anna Christina (död 1769) ligger begravda under kyrkgolvet, deras gravhäll ligger på södra sidan invid altarringen. Epitafierna speglar brukpatronernas ställning och verk i bygden. I korets norra sida låg länge även den s.k. Prästgraven, vars gravhäll numera är borttagen. |
