Stäng fönster LEKSAND KYRKAN 1 - husnr 1, LEKSANDS KYRKA
Byggnad - Beskrivning
| LEKSANDS KYRKA (akt.) | |
| 2005-06 |
| Interiörbeskrivning |
|---|
|
Långhusets valv bärs av rundpelare, kantiga murpelare eller enkla konsoler. Pelarna i mittskeppet är kraftiga och vissa är delvis räfflade. Travéerna har rundbågiga arkader liksom mitt-skeppets gördelbågar. Undantaget är mittskeppets västliga travéer som har spetsbågiga arkader. Mittskeppet, vapenhuset och södra sidoskeppet täcks av stjärnvalv, de smala sidoskeppen längs med mittskeppet har kryssvalv med ribbor. Norra sidoskeppet avviker med sina kupol-liknande, ribblösa kryssvalv liksom koret med sitt tunnvalv. Nuvarande kor tillkom i början av 1700-talet och utgör en tillbyggnad av mittskeppet. Det är tresidigt med fönsteröppningar försedda med glasmålningar i sidoväggarna. Koret har ett kalkstensgolv som är förhöjt med två steg i förhållande till kyrkorummet. I korgolvet finns infällda gravhällar. I början av 1600-talet hade kyrkan tegelgolv. I samband med installationer för varmluftsuppvärmning, 1892 och 1909, schaktades större delen av golven. De kom därefter i långhuset samt i vapenhuset att beläggas med brädgolv och cementerade gångar. Gången till sakristian var belagd med gravstenar. Korets golv var av sten, sakristians golv var cementerat. Numera är golvet i långhuset belagt med plattor av röd kalksten. Sidoingångarna i norr och söder har vindfång som bildar utskjutande kammare i sidoskeppen. De har en påkostad utformning i nyklassicistisk stil med segmentgavel, pilastrar, utsmyckande listverk, slutsten samt tillhörande rundbågiga pardörrar med breda ramar och speglar. Vindfång och dörrarna har en färgsättning med pastell blåa fält mot vita inramningar. De har tillkommit i samband med kyrkans ombyggnad på 1700-talet. Vapenhuset i väster utgör den kvarstående nedre delen av tornet som fram till 1709 reste sig mot gaveln av långhuset. Det bevarade och högt placerade stjärnvalvet tillkom kring sekel-skiftet 1500. Golvet av röd kalksten härrör från upprustningen på 1970-talet och de inre dörrarna är samtida med långhusets sidodörrar. Det höga fönstret i väster släpper in ovanligt mycket dagsljus i vapenhuset som har vitputsade väggar och valv. På 1970-talet inreddes utrymmen under vapenhusets golv. De nås genom en rak trappa anlagd på norra sidan av rummet. Sakristian är tillbyggd i flera etapper, dess slutliga utformning härrör från 1755. Den täcks med samma valvtyp som norra sidoskeppet, ett kupolliknande, ribblöst kryssvalv som vilar på trefasade murpelare. Sakristians västra mur är rummets ursprungliga före ombyggnationerna, i den finns tegeltrappan som från utsidan leder till vinden. Sakristian har en yttre ingång i sin östra vägg samt två dörrar mot kyrkorummet, den i södra väggen leder till koret och predikstolen och den i västra väggen till norra skeppet. Dörrarna har beklädnad av plåtskivor. Vid upprustningen av kyrkan i början på 1900-talet cementerades sakristians golv. Den bestående kraftiga befolkningstillväxten under 1600- och 1700-talen skapade behov av nya sittplatser i kyrkorummet. Det är förklaringen till Leksands kyrkas många läktare, som till större del är bevarade till skillnad från många andra kyrkor. Inredning och inventarier Av kyrkans medeltida inredningar återstår endast ett triumfkrucifix som numera är placerat i kortravéens båge. Det dateras till omkring 1400 och anses vara ett svenskt arbete. Kyrkans medeltida altarskåp ersattes 1675 med en altaruppsats donerad av Karl XI. Denna utgjorde en förlaga till altaruppsatsen i Riddarholmskyrkan som tillkom tre år senare. Den ursprungliga altartavlan, en medaljong föreställande Kristus på korset, är en replik till Riddarholmskyrkans altartavla. Den hänger numera i norra sidoskeppet ovanför sakristians dörr. Karl XI:s donerade altaruppsats ombyggdes dock 1752 av bildhuggare Olof Gerdman i Stockholm. Den präglas av barocken och har en arkitektonisk rikt utformad och utsmyckad omfattning med portalkaraktär och på sidorna träskulpturer symboliserande tron och hoppet. Den kompletterades av Gerdman i krönen och i sidostyckena med snidade dekorativa element från rokokon. I samband med ombyggnaden fick altaruppsatsen en ny altartavla målad på väv. Den är placerad i överdelen av inramningen och skildrar Nattvarden. Samma tema har en mindre avlång tavla målad på pannå som är placerad i nedre delen, strax ovanför altarbordet. Altaruppsatsen är uppställd mot korets kortsida och är sammanbyggd med ett förhöjt altarbord av trä. Den halvrunda altarringen med skinnklädsel på räcke och knäfall ansluter till korväggen. Den är tillverkad 1892, delvis med delar av bröstpanel som härrör från 1600-talet. Några år efter sin leverans av altaruppsatsen fick bildhuggare Gerdman i uppdrag att bygga om kyrkans befintliga predikstol. Denna hade anskaffats 1622 och var troligen gjord av Hans Snickare i Västerås. Den tillfördes en omfattande och frodig förgylld ornamentik, huvudsakligen i barockstil, på en gråblå marmorerad bakgrund. Relieferna på korgen föreställer bl.a. lagens tavlor, Kristus och den samariska kvinnan samt Kristus och Nikodemus. Ljudtaket kröns av en basunspelande ängel och ryggstycket utgörs av ett snidat draperi. Timglaset i form av obelix med två timglas är en gåva från 1734. Även de två nummertavlorna närmast koret har Gerdman som upphovsman. De är tillverkade 1752 och därmed samtida med altaruppsatsen. De har förgyllda rektangulära ramar med rokokoornamentik i sniderierna, bl.a. änglahuvud och blomstergirlander. Två andra nummertavlor, yngre och av enklare slag med förgyllda ramar, hänger på pelarna som ligger i höjd med predikstolen. År 1757 utförde Gerdman även dopfunten som står fäst på norra korväggen nära altaret. Den är utförd av trä i barockstil, prydd med rik förgylld ornamentik samt med en hög relief före-ställande Kristi dop. Till dopfunten hör ett smyckat fat av mässing, ett tyskt arbete från 1500-talet. Långhusets nuvarande öppna bänkar har tillkommit i samband med förnyelsen av kyrkorummet på 1890-talet. De har delvis blivit ombyggda senare vid ett par tillfällen men har tidstypiska gavlar, fram och bakskärmar. Nuvarande blå färgsättning härrör från renoveringen 1909. I kyrkorummet hänger ett större antal ljuskronor, lampetter och ljusarmar av mässing från 1600-talets senare hälft och från 1700-talet. De är placerade över bänkkvarteren, gångarna och läktarna. Leksands kyrka är ovanlig med sina många bevarade läktare från 1600- och 1700-talen. De har en komplicerad tillkomsthistoria och har varit avsedda för olika funktioner. Tack vare läktarna rymmer kyrkan 2300 personer. På 1750-talet hade kyrkan inte mindre än nio läktare, men under följande årtionde revs samtliga utom orgelläktaren i väster. Två nya läktare uppfördes istället, medan västra läktaren tillbyggdes på sidorna till att omfatta hela västra gaveln. En av de nya läktarna uppfördes på södra sidan som ersättning för en tidigare läktare; den andra placerades i norr över ingången till sakristian. Material från de gamla läktarna återanvändes. Av de bevarade läktarna finns i väster "gumskullen" på nordsidan och "gubbskullen" på sydsidan med orgelläktaren emellan. "Soldatskullen" ligger i sydost och "gapskullen" i nordost. De nås genom trappor uppsatta längs med väggarna, ”gapskullen” som bär kororgel har även en spiraltrappa. Samtliga läktare bärs av svarvade kolonner och har läktarbarriärer med raka överstycken samt spegelfyllningar med dekor i rokoko. Den blåtonade färgsättningen härstammar från 1909-års restaurering. Barriärerna till gapskullen och till västra läktarens vingar bär, målade på speglarna, kyrkoherdarnas namn från och med 1602. I samband med restaureringen 1971 togs målningar från 1730-talet fram på soldatläktarens barriär. De föreställer scener ur Sauls och Davids liv. Läktarna kring koret har till större del bevarat sina ursprungliga inredningar från 1760-talet; bl.a. bänkar, hatthängare och ljusarmar. Kyrkans första orgel från 1680-talet placerades på en särskild läktare i koret. På 1720-talet uppfördes vid orgelbytet en ny orgelläktare, över den befintliga läktaren i väster. Denna orgelläktare revs på 1890-talet då den nya orgeln placerades på mittdelen av nedre läktaren. I samband med ombyggnad av orgeln på 1950-talet uppsattes målade pannåer, med musikinstrument som motiv, på nuvarande orgelläktarens barriär i väster. Pannåerna som är utförda på 1750-talet har tillhört gamla orgelläktaren som var placerad ovanför. På ”gapskullen” uppsattes 1985 en kopia av Cahmans orgelfasad, i samband med installationen av en ny kororgel. Ingen orgel omnämns vid visitationerna förrän 1683. Då omnämns ett positiv som donerades två år tidigare och som förmodligen var kyrkans första. Det placerades i koret på en särskild läktare, reparerades 1701 och skänktes slutligen 1735 till Djura. I samband med kyrkans ombyggnad i början av 1700-talet anskaffades en ny orgel om tio stämmor som byggdes av J.H. Cahman. Den placerades på en ny orgelläktare ovanför den befintliga läktaren i väst. I samband med installationen av en ny orgel på 1890-talet skänktes Cahmans orgel till Djura kyrka och läktaren revs. Ett nytt och betydligt större orgelverk, om 22 stämmor, av den senromantiska typen, uppfördes 1895 av Gustaf Adolf Setterqvist. Den placerades på nedre västra läktaren och tillfördes en fasad i nyrenässans ritad av slottsarkitekten Agi Lindegren. En större ombyggnad av verket utfördes 1954 av Åkerman & Lund i samarbete med Oskar Lindberg. Verket som är placerat bakom 1890-talets fasad omfattar numera 50 stämmor. En kopia av Cahmans barockorgel uppsattes 1985 i koret, framför sakristians södra sida. Den tillverkades av Magnussons orgelbyggeri. Verk och fasad placerades på gapskullen och spelbordet nedanför läktaren i koret. Klockstapeln på kyrkvallen byggdes 1628, i den hänger tre klockor: Storklockan, gjuten 1704, och Lillklockan, gjuten samma år, samt Mellanklockan från 1844. Slagklockan för tornuret i takryttaren göts 1744 i Falun, före 1753 satt den i koret och gjorde tjänst som skriftklocka. Övriga upplysningar Kyrkan äger flera påkostade epitafier över några av kyrkans framstående präster. De har tillkommit mellan 1617 och 1730 och är av hög konstnärlig kvalité samt speglar stilutvecklingen från renässansen till högbarocken. Glasmålningarna i koret, Petrus i norr och Paulus i söder, tillfördes 1901. |
