Till Riksantikvarieämbetets startsida

 

Bebyggelseregistret (BeBR)

Bebyggelseregistret (BeBR)

Stäng fönster HEDEMORA GARPENBERGS KYRKA 2:1 - husnr 1, GARPENBERGS KYRKA

 Byggnad - Beskrivning

GARPENBERGS KYRKA (akt.)
2005-02-07
Interiörbeskrivning
Kyrkorummet har ett tunnvalv som är utfört av brädor. Det var ursprungligen vitmålat men rappades 1854 med puts och vitkalkades. Invändigt genomgick kyrkan en nästan fullständig omvandling i samband med ombyggnaden 1902 till 1903, vilken genomfördes enligt arkitekt Wahlmans förslag.

All äldre inredning revs med undantag av koret med altaranordning, altarring, orgelläktare och orgelfasad samt predikstol. Även västra läktaren om- och tillbyggdes. Valvet ommålades i vitt och väggarna fick en svagt röd kulör. Fönsternischer, bågfälten i valvet, valvarkader och vissa ytor på väggarna utsmyckades med stiliserad växtornamentik, vilken utfördes av dekorationsmålaren E. Berg från Stockholm.

Ekonomiska problem i samband med kyrkans återuppförande, efter branden 1784, medförde att medel saknades för att anlägga ett inre golv. Man tvingades utnyttja hälleberget som naturgolv under bänkarna men uppgifter finns om tegelbelagda gångar. Inte förrän vid 1902-års stora restaurering kunde ett brädgolv anläggas medan kyrkorummet samtidigt fick nya öppna bänkar. Vid samma ombyggnad revs också skiljeväggen som fanns mellan tornets vapenhus och kyrkorummet.

Kyrkorummet och koret har numera en golvbeläggning av tegel lagt i mönster. Utförandet härstammar troligen från 1936-års restaurering men kan också till viss del ha kompletterats vid renoveringen 1969. Bänkkvarteren har förhöjda golv av brädor.

Sakristian, bakom koret, ombyggdes invändigt 1944 för att skapa ett mindre gudstjänstrum brukbart under den kalla delen av året. Rummet döptes till Staffanskapellet. Kapellets inredning och utsmyckning utfördes av konstnärerna Nils-Aaron Berge (altare, predikstol, krucifixet, fönstermålningar, takmålningar) och Akke Hugh-Malmeström (altartavla).

”Pannhuset”, den gravkorliknande tillbyggnaden på långhusets norra sida, ombyggdes till toalett i samband med att eluppvärmning installerades 1969.

Korinredningen upptar hela kyrkorummets bredd. Den består av sammanbyggda element som skapar en enhetlig arkitektur i gustaviansk stil. Korfasaden med sin orgelläktare är från 1780-talet och samtida med kyrkan. Orgelfasaden är samtida med första orgelverket, vilket installerades på 1790-talet.

Orgelläktaren är uppförd över den f.d. sakristian, nuvarande Staffanskapellet. Den har ett något framskjutet mittparti och bär en monumental orgelfasad som är sammanbyggd med läktarbarriären. Nummertavlorna är uppsatta på barriären. Korväggen har en arkitektur av arkad och pilastrar, sammanbyggd med barriären. Fälten i arkaden och sidoöppningarna är dekorerade med illusionistiskt målade draperier. På sidorna finns symmetriskt fördelade pardörrar till sakristian (Staffanskapellet).

Dörrarnas omfattningar och överstycken samt del av den målade utsmyckningen har troligen delvis ändrats vid 1902-års renovering. Dörröverstyckena bär kors, symboliska bilder och inskriptioner.
Altarbordet, som står på ett träpodium, och altarringen med knäfall är samtida med korfasaden. De har fält och ramar målade med marmoreringar samt förgyllda detaljer. Altarprydnaden var fram till 1860 stod ett förgyllt kors, som ersattes då med en 2,5 meter hög efterbildning av Thorvaldsens Kristusfigur i gips. Korset är nu omplacerat, ovanför altaret, på läktarbarriären.

Dopfunten, i korets södra del, tillkom i samband med restaureringen 1969. Den är utförd av stenhuggaren A Englund.

Predikstolen skänktes till kyrkan 1792 av Bergsrådet och dåvarande ägaren till Garpenbergs bruk, Salomon von Stockenström. Den står mot norra väggen och är utförd i sengustaviansk stil, vitmålad och rikt utsmyckad med tidstypiska förgyllda sniderier. Ljudtaket bärs av ett, med band, lindat palmträd. Den har ryggdraperi målat på långhusets vägg.

Kyrkans ursprungliga bänkar var slutna, med dörrar. De ommålades med träådring (ek) 1854.
I samband med renoveringen 1902 installerades nya fasta öppna bänkar med bakskärmar och delvis snidade gavlar. Samtidigt inlades ett brädgolv i kyrkorummet, där dittills endast den ojämna bergklacken fått tjäna som sådant. I koret placerades bänkrader på tvären, vända mot predikstolen. Uppdelningen och antalet bänkar har varierat under åren. I samband med upprustningen 1936 skapades sidogångar längs med ytterväggarna och bänkraderna kapades för ändamålet. De är nu uppdelade i ett kvarter på norra sidan och två kvarter på den södra, vilka delas av gången mot kyrkans södra port. De är målade i engelskt rött och invändigt i grått. Förutom bänkarna i kyrkorummet finns även sittplatser på läktarna. På 1910-talet fanns sammanlagt 700 sittplatser.

Tre ljuskronor av mässing hänger över mittgången. Av kyrkans ljuskronor är den främre, närmast koret, från 1760-talet och den följande från 1903.

Kyrkans västra läktare om- och tillbyggdes vid renoveringen 1902. Mittpartiet fälldes in i tornet över vapenhuset och utbyggdes samtidigt mot kyrkorummet, det kompletterades med smala vingar längs gavelväggen. Läktaren gavs även en ny inredning med fasta bänkar. Trappan till läktaren och tornet, förlades till vapenhuset.

Läktaren bärs av kvadratiska pelare med sniderier i frampartiet. Läktarbarriären har marmorerade speglar med sniderier i hörnen. Mittpartiets hörnpelare har, över barriären, en förlängning med stora kandelabrar i form av marmorerade obelisker. Läktaren är i övrigt målad i vitt, rosa och grått samt har sniderier på vissa fält. Barriärens fot bär målade texter i hela sin längd.

Orgeln är placerad på en läktare över f.d. sakristian i öster och ingår på så sätt i altaruppsättningen och korscenografin. Utförandet är representativt för nyklassicismens inredningar och stilens strävan efter symmetri. Mittpartiet är något framskjutande över altaret. Färgsättningen och utsmyckningen har förändrats delvis i samband med Wahlmans restaurering 1903. Läkta-ren hade på 1910-talet tre större och en mindre bänk.

Kyrkans första orgel byggdes 1798 av Nils Söderström. Orgelverket omfattade ursprungligen 12 stämmor men byggdes om 1902 av E.A: Setterquist, till att omfatta 14 stämmor. Det om-byggdes åter 1969 och har nu 17 stämmor. Trots verkets upprepade ombyggnader är den monumentala fasaden i gustaviansk stil helt bevarad. Fasaden är utformad som en antik portal. Den har en rik ornamentik av förgyllda sniderier och kröns av en strålande sol och musikens symboler.

Den fristående kororgeln inköptes 1953 i samband med inredningen av Staffanskapellet. Den omfattar fyra stämmor och är byggd av Grönlunds orgelfabrik. Den har fått sin nuvarande placering i samband med 1969-års restaurering av kyrkorummet.

Storklockan härstammar från 1680 och kunde räddas vid branden 1784. Den är dock omgjuten 1892 och senast 1928. Lillklockan är gjuten 1786 av resterna från gamla kyrkans två mindre klockor, vilka skadades vid branden 1784.