Stäng fönster GAGNEF GAGNEFS PRÄSTGÅRD 1:2 - husnr 1, GAGNEFS KYRKA
Byggnad - Beskrivning
| GAGNEFS KYRKA (akt.) | |
| 2005-06 |
| Interiörbeskrivning |
|---|
|
Kyrkorummet fick sitt tunnvalv i samband med ombyggnaden på 1770-talet. Valvet är något spetsbågigt och indelas i travéer genom breda gördelbågar spända mellan långväggarnas pelare. Mellan väggpelarna bildas tvärriktade stickkappor som mynnar ut i tunnvalvet. Valvet har utsmyckning av stucklister som bildar fält i valvryggen. Valv och väggar är vitlimmade men på 1910-talet var pelarna fortfarande avfärgade i tegelrött. I samband med restaureringen på 1960-talet fodrades väggarna med ett skikt av lättbetongsten som fick ett tunt putsskikt. Avsikten var troligen att förbättra kyrkorummets isolering. Åtgärden har medfört en framskjutning av väggytorna i och vid fönsternischer, pelare, vindfång m.fl. platser. Materialens skillnader i kapillaritet har med tiden medfört framträdandet av murfogningen, vilken bildar ett rutnätsmönster i putsen. Från den äldsta kyrkan består två invigningskors, det ena i koret intill altarskåpet och det andra intill predikstolens trappa. De är numera infällda i det nya väggskiktet. Sidoingångarna har murade och putsade vindfång, den södra bär ett förgyllt lamm. De har rundbågiga dörröppningar samt pardörrar med överljusfönster. Dörr- och fönsterramar är målade i en ljusbrun kulör och speglarna i bruten vit. Korfönstren pryddes 1954 med detaljrika och koloristiska glasmålningar av Anders Gabrielsson, de föreställer bygden samt dess människor med Kristus i centrum. Golvet bestod på 1600-talet av tegel men är numera i gångar och kor täckt med polerad sten. Bänkkvarteren har brädgolv. Själva koret har samma stenbeläggning men är förhöjt med tre steg. Sakristian täcks av ett kryssvalv med ribbor och har i övrigt ytor av vitavfärgad slätputs. Den har en öppen spis i norr (skorstensläget ändrades 1916 då pannrum inreddes under koret). Sakristian har i sin södra mur, mot koret, en stickbågig dörröppning försedd med en järnklädd dörr. Dörröppningen mot kyrkogården i väster, tillkom troligen 1801, och är av samma typ men har en innerdörr. De stickbågiga fönsteröppningarna är försedda med järngaller. Tornets vapenhus har brädtak, slätputsade väggar och kalkstengolv; golvbeläggningen förnyades 1916. Rummet har fönster i söder och i norr, vilka har sluttande fönsterbänkar av sten samt stålramar med blyinfattat katedralglas. I öster finns en smal läktare samt en spiraltrappa till tornets kammare. Genom inredningen, på 1960-talet, av bakre utrymmet under läktaren har en passage med dörrar skapats mellan vapenhuset och kyrkorummet. Övriga utrymmen under läktaren rymmer bl.a. brudkammare, wc och trappor till läktaren. Inredning och inventarier Av kyrkans äldre inventarier och inredningar från tiden före ombyggnaden på 1770-talet återstår endast altarskåpet av ek med polykrom utsmyckning. Det dateras till omkring 1500 och bedöms vara av svenskt ursprung men inspirerat av nordtysk kyrkokonst. Det är utfört som en triptyk med två dörrar; mittpartiets figurmotiv berör ”nådastolen” medan de stående figurerna i dörrarna förställer apostlar och helgon. På dörrarnas yttersidor återstår rester av målningar föreställande bl.a. Gregoriimässan och de tre konungarnas tillbedjan. Skåpet fick tillbaka sin nuvarande plats i högkoret 1916 (1892 enligt Adelborg och Boëthius) i samband med kyrkans renovering, efter att det 1788 placerades i en nisch ovanför dörren till sakristian. Det restaurerades dessförinnan med förnyad färgsättning på 1890-talet och senast 1999. Efter kyrkans ombyggnad på 1770-talet förnyades korinredningen. Altaruppsatsen från 1788 kompletterades 1865 med en draperimålning på korväggen och kring lunettfönstret, vilket bestod fram till 1916-års renovering av kyrkorummet. Den målade altartavlan som anskaffade på 1780-talet var på 1910-talet kvar på korväggen bakom altarskåpet. Även den förgyllda inramningen var synlig över skåpet och det tillhörande förgyllda korset med Gudslammet var omplacerat på skåpets överdel. Altarskåpet är förenat med ett altarbord av trä placerat på ett podium med två trappsteg. Altarringen med knäfall härstammar från ombyggnaden 1771. Den är utförd i rokokostil med profilerad barriär, svängda och indragna hörn samt målad med ljus marmorering. Knäfall och räcke har skinnklädsel. Dopfunten av sandsten är utförd 1979 av konstnären Erik Sand. Den ersätter ett dopställ av trä med musselformad skål från 1774, som numera är placerat i koret. En äldre dopfunt från 1650-talet övertogs 1775 av Mockfjärds kyrka där den alltjämt står. Predikstolen är tillverkad i Svärdjö 1789 av Hans Mohson och kom att ersätta en äldre från 1646. Den är utpräglat gustaviansk till stilen, med vit marmorering i bakgrunden samt rik och påkostad ornamentik med förgyllda sniderier. Trappan ansluter till sakristians dörr. De två gustavianska nummertavlorna på korväggen är tillverkade 1789 och är samtida med predikstolen. De har ovala förgyllda ramar med sniderier och bärs av räfflade och vitmålade stolpar. Kyrkorummet har fyra bänkkvarter med slutna bänkar uppställda på brädgolv samt väggbänkar längs med långväggarna. Till större del härrör bänkinredningen från 1770-talets ombygg-nad. Dörrar som härstammade från gamla kyrkans bänkinredning återanvändes delvis och bestod ännu år 1916. Numera är samtliga dörrar av 1770-talstyp med rektangulära fyllningar, liksom skärmarna. De har ramar målade i blågrönt, speglar i ljus marmorering och brunmålade listverk och räcke. Invändigt förnyades bänkinredningen 1916, den är målad i gulbrunt. Väggbänkarna är vitmålade. Kyrkorummet har åtta ljuskronor av mässing, varav fyra är uppsatta i två rader över bänkkvarteren, två mindre över läktaren samt en liten enkel krona för stearinljus under läktaren. Fyra av dessa är från tiden omkring 1700, ett par stycken från 1800-talet medan några i samma stil tillfördes i samband med 1960-talets restaurering. Ytterligare en ljuskrona hänger i vapenhuset. På 1400-talet uppfördes en läktare i koret, en s.k. gapskulle. Gamla orgelläktaren togs bort 1666. På 1600-talet genomfördes en större ombyggnad av kyrkan, vilken också medförde att en större läktare uppfördes först i väster och några årtionden senare ytterligare en läktare i sydost (koret?). Under 1700-talet tillfördes ytterligare en läktare, möjligen två. I början av 1770-talet, i samband med den stora ombyggnaden, revs de fyra läktarna och gap-skullens öppning murades igen. Samtidigt uppfördes en ny läktare i väster, mot den nya gavelväggen. Den har ett framträdande mittparti och bärs av fyra helpelare samt två halvpelare uppsatta i två rader under mittpartiet. Barriären har helfyllning (bröstvärn) med kraftiga blå-marmorerade listverk i räcket och foten, barriärens fält har vit marmorering. Bänkinredningen härrör från 1916-års renovering. Ett första orgelverk om 18 pipor omnämns vid visitation 1621. Vid följande visitationer mellan 1642 och 1697 redovisas ingen orgel, gamla orgelläktaren togs bort 1666. Under några år på 1730-talet övertog kyrkan ett positiv från Leksands kyrka, detta överfördes dock 1735 till Djura. Det dröjde sedan till 1867 innan kyrkan fick en orgel på nytt, ett begagnat fyrstämmigt verk byggt av Becker. Detta såldes år 1886 vidare till Sollerön och ersattes samtidigt av en ny orgel om 14 stämmor uppförd av Åkerman & Lund. Fasaden, med tolv principalpipor, ritades av professor Grundström i Stockholm. Verket ersattes i sin tur 1946 av ett nytt om 40 stäm-mor av Åkerman & Lund. Det installerades bakom den befintliga fasaden, vilken är bevarad i ursprungligt skick. Storklockan omnämns första gången 1621. Den omgöts 1681 och 1848. Lillklockan tillkom troligen efter 1545 och omgöts 1735. Skriftklockan är av okänd ålder men omnämns redan 1621. Den omgöts 1802 och sattes därefter ovanför valvet med en tross till sakristian, där den numera hänger. Övriga upplysningar Nischen över sakristians dörr markerar den forna öppningen för läktaren som tillhörde gapskullen. Nischen inrymde länge det gamla altarskåpet men sedan 1929 har den en monumental målning föreställande S:t Göran och draken. Oljetemperan är utförd av Ottilia Adelborg |
