Stäng fönster ÄLVDALEN ÄLVDALENS KYRKBY 23:6 - husnr 3, ÄLVDALENS KYRKA
Byggnad - Beskrivning
| ÄLVDALENS KYRKA (akt.) | |
| 2004-06-16 |
| Interiörbeskrivning |
|---|
|
År 1824 skedde en fullständig omdaning av långhuset som också utvidgades. Valv och pelare revs och ersattes av ett tidstypiskt tunnvalv över kyrkorummet. I öster förlängdes kyrkan med nuvarande halvrunda kor som har en halvkupol buren av en pelarrad. Stengolvet täcktes eller ersattes med brädgolv. I 1900-talets omgestaltning bevarades korets nyklassicistiska utformning, med omgång och kolonnuppställning. Likaså långhusets tunnvalv som dock delades in i sektioner genom dubbla och breda ribbor som på långsidorna förenades med pilastrar. Kyrkans interiör präglas av nyklassicismens ideal i kyrkorummets utformning, en följd av ombyggnaden i början av 1800-talet. Åtgärderna i början av 1900-talet kom att förena den strama klassicismen med överdådiga utsmyckningar som speglar det oskarianska stilidealet. Samtidigt utfördes marmoreringar och en djärv färgsättning i rödockra, rosa och grönt som för tanken till rokokon. För färgsättningen av kyrkorummet och inredningen hämtades, enligt källorna, inspiration från den bevarade altartavlan från 1760-talet. Den intågande nya stilen, jugend, kom till uttryck i koret där valven har en schablondekor med jugendmönster. Även den fasta inredningen präglas tydligt av 1905-års åtgärder som medförde att största delen förnyades. Samtidigt infördes en homogen färgsättning för hela fasta inredningen; en blågrön kulör och förgyllda detaljer. Koret har en monumental utformning som har sitt ursprung i 1820-talets ombyggnad och nyklassicismens scenografi. Med sin koromgång bestående av en halvrund mur som bär åtta pelare, vilka i sin tur bär en halvkupol, skiljer det sig påtagligt från de flesta andra kyrkor. Bakom pelarna, över sakristian, i korets yttre mur finns fem korfönster varav ett med glasmålningar i överdel. Korvalvet har jugendornamentik medan koromfattningen är tungt utsmyckad med pilastrar, listverk, tandsnitt, girlander, liturgiska symboler m.m. Korets podium av granit var i förhållande till kyrkorummet förhöjt med fem trappsteg. I samband med restaureringen under slutet av 1970-talet sänktes korets podium och golvet täcktes delvis med slipad granit. Altarplanen avgränsas av ett räcke i smide. På varje sida om koret finns en dörr som leder till sakristian som är inredd bakom koret, i den halvrunda passagen som motsvarar en koromgång. Vapenhuset har till största del bevarat sin gestaltning och inredning från 1905 års ombyggnad, bl.a. sitt sandstensgolv. Tvillingtrappor av trä med dockräcke leder till övervåningen och läktaren. De är uppsatta i norr och söder längs med ytterväggarna och vinklade i nedre del mot kyrkans port. I västra väggen, på varje sida om porten, finns infällda minnestavlor av röd sandsten. Ytterporten består av en rundbågig pardörr i fernissad ek med fyllningar. Genomgången i västra gavelmuren, mot kyrkorummet, är välvd. Dörren mot kyrkorummet är en par-dörr med rak avslutning, dubbla speglar och brett dörrfoder. Vapenhuset och snickerierna är färgsatta i grått och vitt. Inredning och inventarier Nuvarande altare tillkom i samband med 1905-års inredning. Altarbordet är av enklare karaktär med speglar och listverk, blåmålat med förgyllda detaljer. Det enkla förgyllda korset som ursprungligen stod på altaret förvaras numera i tornkammaren. Det ersätts av ett stort altarkrucifix. Altarringen är samtida med altaret. Den har balusterdockor med brett räcke, en utformning och färgsättning som motsvarar läktarbarriären. Knäfall och räcke har randigt tygklädsel i rosa, utförd 1980 efter ett gammalt älvdalsmönster. Ringen har raka sido- och framstycken men avrundade hörn. Framstycket har på senare tid delats i mitten och är nu öppningsbart. Sidostyckena är sammankopplade med rikt dekorerade nummertavlor i gustaviansk stil. Altartavlan från 1762, målad av Erik Hallblad, hänger numera på södra långsidan nära koret. Nuvarande predikstol tillkom 1905 i samband med förnyelsen av kyrkan. Den har ljudtak, förgylld snidad dekor med liturgiska symboler och är i övrigt blåmålad med förgyllda sniderier. Timglaset är från 1761. Dopfunten från 1630-talet är uppställd söder om koret, den är utförd i ett stycke av mörkbrun jämtländsk täljsten. Kyrkorummet har fyra bänkkvarter som dateras till 1905-års ombyggnad. Kvarteren har nio bänkrader fram och tolv bak, tre rader har borttagits närmast koret. Bänkarna är monterade på socklar med brädgolv, som är förhöjda i förhållande till gångarna. De öppna bänkarna har framstycke och sidor med speglar, sniderier och listverk och har samma färgsättning som den övriga fasta inredningen; en blågrön kulör och förgyllda detaljer. Även läktaren härstammar från 1905-års ombyggnad. Den har ett framskjutet mittparti som bärs i främre delen av två pelare i porfyrsten och mot väggarna av infällda pilastrar. Läktarbarriären har balusterdockor (jfr. altarringen), mittpartiet har en vridbar rund nummertavla som inramas av förgyllda sniderier. Läktarens karaktär, stil och färgsättning är samordnad med den samtida orgelfasaden; de är utförda i nygustaviansk stil. Läktaren är ursprungligen förbunden med vapenhuset genom två trappor. Den har vid senaste restaureringen, på 1970-talet även fått en förbindelse med kyrkorummet genom en spiraltrappa i norr. Orgeln med sin monumentala fasad, ritad 1905 av R. Arborelius, tillverkades av Zetterquist & Son. Verket som omfattar 21 stämmor omdisponerades 1959, 1968 och 1980. Kyrkan har ett flertal äldre malmkronor. Över mittgången hänger en rad med fyra ljuskronor från 1600-talet, varav den största har 24 pipor. Under läktaren hänger två mindre sådana, varav en från 1600-talet. Längs långsidorna, på västra väggen och på läktaren hänger dubbla vägglampetter i mässing i höjd med pilastrarna. De har elbelysning och tillkom troligen vid senaste stora restaureringen på 1970-talet. Av senare datum är också mässingskandelabrarna uppsatta på bänkryggarna, på varannan bänk. Älvdalens torn rymmer tre klockor. Den äldsta, storklockan, är gjuten 1855 medan mellan-klockan och lillklockan härstammar från tornets tillbyggnad 1903. Tornurets slagklocka är från 1585 och utgjorde ursprungligen mellanklockan i den forna klockstapeln. Sakristians inredning är troligen från 1940. Det medeltida triumfkrucifixet flyttades dit 1957. Övriga upplysningar Del av kyrkans äldre inredning har under åren flyttats till kapellen i Åsen (predikstol, altare, altarringen) och Evertsberg (altarskåp) |
