Stäng fönster BORLÄNGE TUNA PROSTGÅRD 1:3 - husnr 1, STORA TUNA KYRKA
Byggnad - Beskrivning
| STORA TUNA KYRKA (akt.) | |
| 2004-03-23 |
| Interiörbeskrivning |
|---|
|
Kyrkorummet utgörs av en treskeppig hallkyrka vars byggnadsstil är sengotisk. Kyrkorummet är helt övervälvt; mittskeppet med stjärnvalv, sidoskeppen och koromgången med åttadelade ribbvalv. Två pelarrader, var och en bestående av fem åttkantiga kolonner, åtskiljer mittskeppet från sidoskeppen. Kyrkans sidoskepp och koromgång bildar en sammanhängande processionsgång med tolv invigningskors (1469) målade längs med de yttre väggarna. Långhuset och koret är vitputsade, tegelpelarna var dock ursprungligen oputsade. Kalkmålningar förekommer på valvribborna. I östra koromgångens valv finns en figurgrupp. Långhusets fönsteröppningar har utvidgats i flera etapper, med början 1651 och senast efter branden 1807. De har därefter fått träramar med spröjsverk av bly med katedralglas och glasmålningar i vissa rutor. Kyrkorummets golv förnyades mellan 1676-1680. Bänkkvarteren fick tegelgolv medan gångarna, sakristian och vapenhuset täcktes med täljsten. I samband med 1917-års restaurering förnyades golven åter. Gångarna och koret täcktes med stenhällar, bänkkvarteren med förhöjda plankgolv, vapenhuset med tegel och sakristian med trägolv på cementplatta. Långhusets västra gavel utgjorde fram till 1550 (tornets tillkomst) kyrkans västra fasad och huvudentré. Den är därför påkostad i sitt utförande med en rik tegelornamentik och inmurade figurer av helgongestalter, sannolikt föreställande S:t Olov och S:t Erik. Över portalen finns en spetsbågig fönsteröppning samt en blindering i form av ett rosettfönster, portalen är något förskjuten åt söder i förhållande till fönsteröppningarnas axel. Sakristian är en vitrappad sal täckt av låga kryssvalv. Den har genomgått ett flertal ombyggna-tioner; på 1700-talet då gravkoret tillkom och gapskullen revs, på 1910-talet och slutligen 1968 då den invändigt fick sin nuvarande karaktär. Järndörren till gravkoret anges vara kyrkans äldsta, men stod ursprungligen på annan plats. Fönstren i sakristian har äldre innerluckor. Kyrkans interiör har förändras påtagligt genom flera restaureringar; i synnerhet 1914-1917 då de övre sidoläktarna revs samt 1968 då även de nedre sidoläktarna samt del av västläktaren avlägsnades. Kyrkan har numera endast två kvarstående läktare, orgelläktaren i väster samt en ny läktare från 1910-talet i koret, i anslutning till den forna gapskullen. Inredning och inventarier Kyrkans mäktiga triumfkrucifix är placerat centralt i mittgången. Ändplattorna pryds av medaljonger med bilder av de fyra evangelistsymbolerna. Själva Kristusgestalten (ca 2 m hög) präglas av såväl medeltida som renässansmässiga stildrag. En anonym träsnidare, benämnd Stora Tuna mästaren, anses vara skaparen till krucifixet som troligen utfördes i början av 1500-talet. Altarets stomme är av tegel och bakre delen består av det gamla korskranket. Främre delen härrör från 1700-talet då koret ombyggdes men den ommurades på 1910-talet. Altarets framstycke är ett Stockholmsarbete från 1723 utfört av Sven Sandell som även svarat för altartavlans ramverk. Framstycket utgörs av marmorerade träspeglar med förgylld ornamentik. Den monumentala altartavlan är en kopia av en målning utförd år 1695, av hovmålaren David Klöcker Ehrenstrahl. Tavlan inköptes 1705, ursprungligen till Grangärde kyrka och uppsattes inte förrän 1717. Den kom att ersätta ett medeltida altarskåp som flyttades till Amsbergs kapell. Altartavlan återger korsfästelsen i högbarockens dekorativa och illusionistiska stil. Tavlans ramverk, som tillkom 1723, utfördes av bildhuggaren Sven Sandell från Stockholm. Nummertavlorna som hänger på mittskeppets pelare har utsmyckade och förgyllda ramar. De dateras till 1732. Den magnifika predikstolen från 1757 har lånat sitt formspråk från såväl barocken som roko-kons stilar. Den är utförd av Johan Ljungh som kring mitten av 1700-talet tjänstgjorde som or-namentsbildhuggare på Stockholms slott. På södra sidan, intill östra porten, står numera kyrkans dopfunt. Den är senmedeltida och utförd i uppländsk kalksten. Kyrkans bänkkvarter är slutna, de har dörrar och raka överstycken. Till största del bör bänkinredningen härstamma från 1670-talet, men den har dock genomgått ett antal ändringar och förflyttningar under åren, senast på 1910-talet. Bänkinredningen övermålades i brunrött i samband med 1968-års restaurering. Bland kyrkans övriga betydande inventarier kan även nämnas fyra ljuskronor av mässing, alla från Skultuna, som anskaffades mellan 1651 och 1680. Övriga är 1900-tals stilkopior. I samband med ombyggnaden av tornet, i början på 1800-talet, uppfördes nya läktare i väster, varav den översta var avsedd för huvudorgeln som flyttades från koret. På 1870-talet borttogs övre läktaren och den nya orgeln placerades på nedre läktaren som tidigare varit avsedd för församlingen. I samband med upprustningen av kyrkan på 1960-talet uppfördes en helt ny orgel med ny fasad. Samtidigt ombyggdes läktaren medan olika utrymmen inreddes under denna. Kyrkans första kända orgel omnämns 1618, den anges senare omfatta 18 stämmor och vara placerad i koret. En ny orgel tillkom 1670 men år 1698 flyttades orgelverket från koret till en särskild läktare i väster. Ett helt nytt verk med ny fasad tillkom i början av 1800-talet, upphovsmännen anses ha varit Söderström och Nordqvist. Denna orgel ersattes 1875 av en helt ny om 21 stämmor som uppfördes av Åkerman & Lund. Den fick ny fasad och placerades på nuvarande läktare i väster. Förändringen innebar att övre läktaren, ursprungligen orgelläktaren, troligen revs i samband med detta. Vid kyrkans restaurering på 1910-talet ombyggdes orgeln av Magnusson samtidigt som den försågs med helt ny fasad ritad av arkitekt Axel Lindegren, som ansvarade för kyrkans restaurering. Dagens huvudorgel, med 43 stämmor, tillkom 1968 och är byggd av Magnussons Orgelbyggeri i Mölnlycke, fasaden är samtida. I samband med detta ombyggdes även själva läktaren. Den två år äldre kororgeln, som är placerad till höger om altaret, har samma leverantör. Kyrkklockorna anges 1623 ha varit tre till antalet, numera finns fyra namngivna klockor; ”Stor-klockan” som väger hela 4,7 ton, ”Mellanklockan”, ”Lillklockan” och den yngsta ”Holjans-klockan”. Kyrkans ursprungliga klockor gick förlorade i branden 1807, de är därför samtliga gjutna eller omgjutna därefter. I koromgången står flera gravhällar (1600- och 1700-tal) uppställda mot väggarna. Golvet bakom koret består till större del av ett stort antal infällda gravstenar, som flyttats dit från olika platser i kyrkan i samband med golvrenoveringen 1917. Övriga upplysningar Kyrkans ursprungliga altarskåp och predikstol är numera uppsatta i Amsbergs kapell, dit de flyttades 1757 respektive 1759. Delar av den äldre inredningen förvaras i kyrktornet. |
