Stäng fönster BORGHOLM EGBY KYRKA 2:1 - husnr 1, EGBY KYRKA
Byggnad - Beskrivning
| EGBY KYRKA (akt.) | |
| Interiörbeskrivning |
|---|
|
Den vanliga utformningen i de romanska stenkyrkorna på ön har varit ett tvärrektangulärt kor med sin största utsträckning i nord/sydlig riktning och en bred, grund absid. I denna utformning har triumfbågen varit trängre än tribunbågen (bågen mellan kor och absid). Denna ordning har rått och råder delvis än i Egby kyrka. Redan under 1700-talet höjdes dock absidens valvhjässa och vid ombyggnaden 1818 togs triumfbågen bort varvid ett sammanhängande kyrkorum utan tydligt markerat korparti skapades. Trots att kyrkan byggts om bevarar interiören många spår av en utformning representativ för de romanska kyrkorna på ön. När andra kyrkor på ön har byggts om är det i så gott som alla fall långhusen som rivits och i de fall man sparat något av den medeltida kyrkan är det tornet som fått stå. Genom detta är långhuset och koret i Egby med sin för de romanska kyrkorna på ön typiska utformning, en mycket viktig del som ger fysisk gestalt åt utformningen av öns rivna romanska kyrkor. I kyrkorummet är det främst koret som bevarar den medeltida prägeln. Kyrkans ursprungliga utformning representeras i interiören även av det medeltida stenaltaret vilket är det enda bevarade på ön och ett av mycket få även i övriga landet. Förutom detta bidar korets spetsbågiga nisch försedd med trädörr till kyrkans medeltida karaktär. Utmärkande för interiören är annars blandningen av medeltid och nyklassicism, där långhusets och korets små mått och kraftiga, något oregelbundna murar ger en medeltida ram till 1818 nyklassicistiska strävan. Nyklassicismen i interiören representeras av utformningen av läktarbröstningen och altarringen liksom det tunnvälvda brädtaket med kraftig, profilerad taklist. Även de stora rundbågiga fönstren och den södra entrén är delar av denna karaktär liksom orgelfasaden. Förutom detta har även modernismen satt sin prägel på kyrkorummet. Detta skedde vid 1950talets renovering då den nyklassicistiska bänkinredningen i samma stil som altarringen byttes till dagens som har en mycket enkel, modernistisk och för det sena 1950-talet, tidstypisk utformning. Även det glasade dörrpartiet mellan vapenhuset och kyrkorummet tillkom vid denna renovering och tidstypiska utformning. 1700-talet har två mycket tongivande representanter i interiören. Både predikstolen och altaruppsatsen är från mitten av detta århundrade och placerade i nordöstra respektive sydöstra hörnet av långhuset där de står som två pendanger. Både deras utformning och deras ursprungliga bemålning, vilken tillkom samtidigt och av samma målare, gör att de tydligt skiljer ut sig som ett par från en tidigare epok i kyrkans historia. Också kyrkans trägolv hör till denna epok då det ursprungliga kalkstensgolvet byttes mot trä 1730. Dagens trägolv tillkom dock 1959. Också sakristian bevarar stora delar av sin medeltida utformning. Här är de kraftiga medeltida murarna, tunnvalvet och avlastningsbågen mycket påtagliga ursprungliga element. Det ursprungliga kalkstensgolvet har dock ersatts med trägolv, för att sedan åter beläggas med kalksten och sedan igen med trä, i omgångar under århundradena. Den senaste gången golvet ändrades från sten till trägolv var 1818. Dagens trägolv tillkom dock vid renoveringen 1959. Vapenhuset däremot präglas förutom av det tidiga 1800-talet främst av 1950-talets renovering. Vid denna renovering tillkom nämligen de dörrförsedda träväggarna som i norr byggde in trapploppet och i söder bildade utrymmen för toalett och förråd. Dessa väggar och dörrar gavs en enkel och tidstypisk utformning som harmonierade med det nya dörrparet mellan vapenhus och långhus samt med långhusets bänkar vilka tillkom samtidigt. Kalkstensgolvet, entréporten, brädtaket med smidda spik och sannolikt även takarmaturen är dock ursprungliga och sätter därmed 1950-talets träväggar i en kontext där de blir tydliga tillägg. Tornvåningarna präglas helt av det tidiga 1800-talet. Det bör dock särskilt påpekas att magasinsutrymmena i två av tornets våningar hör intimt samman med tornets tillkomst. Dessa ingick nämligen redan på planeringsstadiet i inredningen av tornet. Det bestämdes att man skulle uppföra ett kyrktorn och däri bygga två förrådsvåningar vilka skulle göras så stora det var möjligt med tanke på trapploppet. Magasinsutrymmena stod dock färdiga föst 1832, femton år efter tornet. Detta var de dock inte ensamma om, även målningen av interiören i långhus och kor fick anstå till detta år. Sammanfattningsvis kan sägas att den medeltida karaktär som ännu återfinns i interiören är i det närmaste unik på ön då de allra flesta medeltida långhus och kor skattade åt förgängelsen under 1700- och 1800-talet då öns romanska kyrkor byggdes om till nyklassicistiska salskyrkor. Interiören i Egby kyrka står därför som representant för dessa öns rivna långhus och kor. Värdet befästs även av att koret (om än förändrat under 1700- och 1800-talet) med sin tvärrektangulära form med sin största utsträckning i nord/sydlig riktning och en bred, grund absid har en för öns medeltida kyrkor typisk utformning. Inventarier Kyrkan har, för att vara en medeltida kyrka, mycket få inventarier. Förutom predikstolen och altaruppsatsen, båda från mitten av 1700-talet och mycket tongivande i interiören, finns ett par ljuskronor också de från 1700-talet. Även en brudbänk i vändkonstruktion härstammar från mitten av samma århundrade. Nämnas bör dock att altaruppsatsen som fram till 1959 stod placerad på altaret i koret har berövats de snidade dekorvingar som var placerade på var sida om de vridna kolonnerna. Kyrkan äger även en pietáskulptur i trä från 1400-talet. Träskulpturen, föreställande Maria med den blödande Jesus i knät, är ett nordtyskt arbete från 1400-talets första decennier. Uppgifter finns om att denna skulptur ursprungligen skall ha hört till Köping men städats bort därifrån och på så vis hamnat i Egby. Sannolikt är detta den enda skulpturen i sitt slag på ön. Dopfunten från 1100-talet är kyrkans ursprungliga och den äldsta av kyrkans inventarier. Den stod under 1800-talet placerad på kyrkogården som fundament till ett solur men placerades åter i kyrkan i början av 1900-talet. I övrigt återfinns i långhusets främre del en primklocka i en träställning, båda tillverkade i mitten av 1700-talet. Primklockan ingick i den medeltida mässan och användes i samband med att instiftelseorden lästes över nattvarden och vid de kanoniska bönetiderna. Efter reformationen kom klockorna fräst att användas för att kalla nattvardsgästerna fram till koret. Tio elektrifierade mässingslampetter från 1950-talet är placerade längs kyrkorummets väggar och på läktaren hänger två elektrifierade ljuskronor från samma årtionde. Altaret är försett med ett enkelt smideskors med genombrutna armar på kalkstenssockel. Korset ritades av arkitekt C. H. Bergman och tillverkades av Bertil Nilsson, Gröndal. Framför korets södra fönster står en nummertavla från första delen av 1800-talet. Tavlan har en tidstypisk utformning och ingår i ett par där den andra idag är undanställd. Orgelfasaden på läktaren hör till kyrkans första orgel som inköptes begagnad i mitten av 1800-talet. I samband med detta skall fasaden ha byggts om. Fasaden har dock en för den tidigare delen av 1800-talet tidstypisk utformning. I sakristian hänger en nummertavla från 1700-talet målad i samma färgställning som predikstol och altaruppsats. Här återfinns även en äldre träkista med smidesbeslag från slutet av 1700-talet. Sammantaget kan sägas att kyrkan för att vara en medeltida kyrka har mycket få äldre inventarier. Äldst är dopfunten och altaret från 1100-talet liksom pietáskulpturen från 1400-talet. I övrigt är det främst 1700-talets inventarier som sätter sin prägel på kyrkorummet. Även 1950talet har bidragit med flera av kyrkans inventarier. Altaret är genom att vara ett helt bevarat stenaltare från 1100-talet unikt på ön och mycket ovanligt även i övriga landet. |
