Stäng fönster MÖRBYLÅNGA HULTERSTADS KYRKA 1:1 - husnr 1, HULTERSTADS KYRKA
Byggnad - Beskrivning
| HULTERSTADS KYRKA (akt.) | |
| Interiörbeskrivning |
|---|
|
(SE ÄVEN KULTURHISTORISK BEDÖMNING) Kyrkobyggnadens fasta inredning Orgelfasad med orgelverk Orgeln är ett verk av den berömde orgelbyggaren Per Larsson Åkerman. Den byggdes 1868 och har åtta stämmor, en manual, bihangspedal, slejflåda och mekanisk traktur och registratur. Orgelfasaden har fem pipfält; i mitten ett rundbågigt fält flankerat av två högre och två lägre pipfält. De höga flankerande pipfälten bildar pilastrar, vilka kröns av urnor och förgyllda listverk. Mittersta fältet kröns av en förgylld lyra och växtornament. Orgeln genomgick en omfattande renovering 1983. Arbetet genomfördes av Johannes Künkels orgelverkstad AB i Lund. Vid renoveringen åtgärdades sprickor i spontarna bakom ventilerna. Slejfarna och bälgen läckte, vilket också åtgärdades. Vidare utfördes sanering av träskadeinsekter. Orgelhusets färgsättning i ljust gulgrönt, laxrosa och guld härrör troligtvis från renoveringen 1983. Orgeln, som instrument, behandlas i den inventering av Södra Ölands Kyrkliga Samfällighets kyrkors orglar som utfördes av Börje Tornborg år 2004. Enligt Tornborg är Hulterstads orgel ett i sitt slag unikt instrument. Samfällighetens orglar genomgår teknisk besiktning och service varje år. Arbetet genomförs av A. Mårtenssons Orgelfabrik AB i Lund. Vid besiktningen 2005 konstaterades att orgeln var i behov av rengöring och stämning. Åtgärderna skulle enligt Mårtenssons genomföras 2006 till en kostnad av 40 000 kronor. Inventeringens uppgifter avseende Hulterstad kyrkas orgel bifogas, se bilageförteckning. Bänkinredning Den nuvarande bänkinredningens utformning är ett resultat av kyrkans renovering 1951. Delar av den äldre bänkinredningen (främst dörrar och vissa bänkgavlar) återanvändes. Bänkarna är slutna mot mittgången och öppna åt sidogångarna mot norr och söder. De är indelade i fyra kvarter i långhuset. I koret finns två kvarter, ett på var sida om altarpredik-stolen. Under norra läktartrappan finns en liten, sluten bänk. Mot mittgången sitter helt plana speglar i bänkgavlarna och förhöjda speglar i dörrarna. Bänkkvarterens fronter har förhöjda speglar. Gångjärnen är handsmidda och fästa med handsmidda spik. Dörrarna är förmodligen från 1803. Ryggar, sittbrädor, fotstöd, psalmbokshyllor är från 1951. Bänkarna är idag invändigt täckmålade i ljusgrönt. Gavlar, dörrar och fronter har ramverk laserat i gulgrönt. Gavlarnas fyllningar är laserade i gulgrönt medan dörrarnas och fronternas speglar är laserade i rödbrunt med benvit ram. Lister och överliggare är laserade i rödbrunt och golvlisten är täckmålad i blågrått. Den nuvarande bemålningen och färgsättningen härrör från kyrkans invändiga renovering 1984. Äldre, bevarade delar av bänkinredningen finns i kyrkomuseet i tornet. Dessa delar är färgsatta i grått och blått med ådringsmålade speglar. På läktaren finns bänkar som är fristående. De tillverkades vid renoveringen 1951 och målades i samma ljusgröna kulör som övriga bänkar i långhuset. Läktarbröstning Läktaren byggdes troligtvis ut till sin nuvarande form på 1860-talet, i samband med att orgeln tillverkades. Bröstningen är byggd som en ramverkskonstruktion med en bred överliggare. Fronten mot kyrkorummet är laserad i en ljust gulgrön nyans och dekorerad med en tandsnittsfris och förgylld list. Fronten har sex speglar som är laserade i laxrosa med benvit ram och tunn guldkant. Färgsättningen är troligtvis samtida med orgelns renovering 1982-83. Altarpredikstol med altare, altarring och knäfall Altarpredikstolen och altarringen ritades av Gustaf af Sillén och byggdes av spegelmakaren Anders Högström. De är samtida med långhusets uppförande år 1803. Konstruktionen står mot östra långhusväggen och är fyrkantig till formen. Altaret bildar fundament. Ovanpå detta står korgen, vars ramverk är beige- och brunmarmorerat och är smyckad med bladornament i övre och nedre kanten. Speglarna i korgens gavlar är marmorerade i ljusgrått med förgyllda emblem för Jesu lidande. Väggstycket är utformat med kanellerade halvpilastrar med korintiska kapitäl. Ljudtaket är fyrkantigt och har en nedhängande duva samt är krönt av ett förgyllt kors på klot. Ljudtakets färgsättning går i blått och rött. Enligt äldre fotografier har altarpredikstolen målats om under 1900-talets första hälft. Enligt arkivmaterialet återskapades den ursprungliga färgsättningen i brunt med ådringsmålning vid renoveringen 1951. Altarringen har sin ursprungliga utformning, men bemålningen är sentida. På 1930-talet pryddes altarringens stolpbrädor med stiliserade blomstermålerier. Nuvarande ådringsmålning i samma kulör och utförande som altarpredikstolen härrör från 1950-talets renovering. Tygklädseln på altarring och knäfall är i rödbrun sammet och tillkom på 1980-talet. Belysning Kyrkorummet belyses av tre större mässingskronor, med vardera två kransar. Två hänger över mittgången och en i koret. Två av de större kronorna bär inskriptioner med årtalen 1803 och 1827. Det finns även fyra mindre mässingskronor som inte är elektrifierade (se foto). En av dessa skall vara tillverkad på 1500-talet. På läktaren, över orgelns spelbord, hänger en kristallkrona med elektriskt ljus. Längs med kyrkorummets väggar sitter ett antal ljusplåtar i mässing. Under läktaren sitter två små kvadratiska plafonder med opakglas. De är troligtvis från 1950-talet då kyrkan elektrifierades. I vapenhuset finns två väggarmaturer av modernt slag. Belysningen i sakristian består av en mässingskrona med en krans. Dopfunt Dopfunten består av cuppa och fot av sandsten. Båda delarna är a medeltida ursprung. Den cylindriska cuppan med något snedställda sidor är odekorerad. Cuppan användes under en längre tid som vattenho och stod invid prästgården, där den upptäcktes och avbildades av S. Brandel år 1921. Den var då skadad och hade vissa färgstänk. Den kubiska foten låg länge utomhus på kyrkogården, enligt beskrivningar från 1803. Den är starkt eroderad. I hörnen finns rester av huggna huvuden – två människohuvuden och två vädurshuvuden. På 1930-talet begärde församlingen tillstånd att få restaurera och sammanfoga dopfunten igen. Under en period stod dopfunten i vapenhuset. Vid renoveringen 1951 inrättades ett dopaltare i korets norra del. Där står idag dopfunten på ett kvadratiskt fundament av kalksten. Dopskålen från 1932 är utförd i tenn av hovjuvelerare Gunnar Svensson i Kalmar. Runt kanten finns inskriptionen: ”Låten barnen komma till mig och förmenen dem det icke: ty Guds rike hör sådana till.” |
