Stäng fönster MÖRBYLÅNGA MÖRBYLÅNGA KYRKA 1:2 - husnr 1, MÖRBYLÅNGA KYRKA
Byggnad - Beskrivning
| MÖRBYLÅNGA KYRKA (akt.) | |
| Interiörbeskrivning |
|---|
|
Interiört innebar nybyggnaden av långhuset i Mörbylånga 1811 en anpassning till tidens nya krav på rymd och ljus. De stora rundbågiga fönstren bidrog tillsammans med det höga takvalvet och en färgsättning som mestadels gick i en ljus färgskala. Pärlgrått till ljusgrönt med förgyllda detaljer var en färgsättning som hörde samman med den nyklassicistiska perioden. Läktaren i Mörbylånga ska dock ha målats blå. Så som tidens smak föreskrev fanns stora symmetriskt placerade och slutna bänkkvarter längs med långhusets hela längd, med en gång i mitten. Symmetrin betonades ytterligare genom placeringen av en predikstol direkt i anslutning till altaret i korets mitt. Altarpredikstolar byggdes vid denna tid både på Öland och på fastlandet. Bruket hörde samman med den liturgiska utvecklingen mot ett större betonande av ordet i gudstjänsten. På Öland byggdes mellan 1803 och 1839 nio altarpredikstolar. Åtta av dem utfördes av lokala hantverkare och sammansattes av återanvända delar av äldre predikstolar och altaruppsatser. Så blev det även i Mörbylånga där det troligen var Johan Petersson som låg bakom altarpredikstolen som kom att byggas av spegelmakaren från Kalmar, Anders Högström. Altarpredikstolarna har med tiden försvunnit från de öländska kyrkorna och återfinns idag endast i Ås och Ventlinge kyrkor. På var sida om altarpredikstolen i Mörbylånga kyrka fanns en dörr till sakristian. I väster var läktaren, vilken nåddes via två trappor från kyrkorummet. De symmetriska arrangemangen var en viktig del av tidens kyrkobyggnader. Under 1800- första hälft fortgick arbetet i Mörbylånga med att färdigställa den ”nya” kyrkan som putsades och avfärgades utvändigt i ljus kulör medan lanterninen målades röd med blå luckor. Ganska snart målades sedan lanterninen grön. Redan år 1872 skedde dock en ombyggnad av tornets övre parti vilket ledde till att murarna höjdes och den fyrsidiga lanterninen ersattes av dagens åttkantiga med spetsig spira. Samtidigt förstorades tornets fönster och gjordes rundbågiga. Ombyggnaden har drag av det sena 1800-talets vurm för gotiskt inspirerade spiror och kom att förändra byggnadens uttryck. Lanternindelen var från början vitmålad och kläddes först senare med kopparplåt. År 1931 genomfördes en tillbyggnad av kyrkan med en ny sakristia i norr. Samtidigt tillkom en ny portal till sydingången och nya fönster insattes i alla byggnadsdelar. Det var stadsarkitekten i Kalmar, J. Fred. Olson som låg bakom ombyggnaden som bl a var ett resultat av önskemål om utökade utrymmen i kyrkan. Kyrkans interiör genomgick inga större förändringar mellan åren 1811 och 1931. 1930-talets ombyggnad innebar dock stora förändringar, framförallt i korpartiet. Arbetena ledde bl a till att den ursprungiga sakristian gjordes om till kor och att en ny sakristia byggdes vid norra sidan av det nya koret. Altarpredikstolen splittrades och predikstolskorgen placerades på den tidigare östra korväggen med uppgång från den nya sakristian. Bänkinredningen byggdes om med bevarande av ursprungliga skärmar och dörrar samt kompletterades med fler bänkar i öster, så att bänkarna kom att gå ända fram till långhusväggens slut i öster. I det nya, smalare och tunnvälvda koret uppsattes en ny altartavla med omfattning av kalksten och trä i klassicistisk stil. Den gamla altarringen återanvändes. Ombyggnaden förändrade kyrkorummet men utfördes med förståelse för det ursprungliga nyklassicistiska uttrycket. Den fasta inredningen gavs dock en mörkare kulör som upplevdes som främmande. År 1966 genomfördes nästa större renovering. Denna innebar att bänkarnas antal minskades såväl i öst som i väst i och med att koret utökades och utrymmen för brud- och dopkammare samt förråd tillkom bakom spaljéväggar under läktaren. Samtidigt byggdes ett nytt orgelverk med ny fasad i modern stil som kom att ersätta det nyklassicistiska orgelhuset från 1850-talet. Detta innebar en tydlig förändring som påverkade upplevelsen av kyrkorummet. Vid samma renovering sattes ny träpanel upp i taket, vilket sedan laserades i grå kulör. Taklisten marmoreringsmålades i orange färgskala, en kulör som gick igen i bänkinredningens inre. Övrig inredningen målades huvudsakligen i en grå till grön färgskala vilket delvis innebar en återgång till en ljusare färgskala, mer trogen kyrkans ursprung. De senaste stora interiöra arbetena i kyrkan år 1999-2000 under ledning av arkitekt Jerk Alton innebar genomgripande förändringar i kyrkorummet samt renovering av samtliga övriga utrymmen. I kyrkorummet innebar det bl a att en läktarunderbyggnad tillkom i väster. Bänkar togs bort både i kyrkans västra och östra del. I öster tillkom i stället lösa stolar på rader där besökarna sitter vända mot mittgången. Vid de nybyggda bänkarna monterades (år 2004) skärmar och dörrar från den gamla inredningen. I koret byggdes ett nytt fristående altarbord av kalksten och dekorationsmåleri utfördes på väggarna. Kyrkorummet gavs en ny färgsättning med blått tak, gråbrun marmorerad taklist samt bänkar i främst gråa och rosa till rosaorange toner. Läktarbröstningen som sedan 1966 varit målad i grå nyanser med förgyllda detaljer fick nu ny färgsättning i ljusrosa och grått. Mittpartiet med framskrapade äldre målningsskikt lämnades dock orört och uppvisar för kyrkans besökare ett äldre färgskikt. 2000 års renovering utfördes med traditionella material och med kvalitet i detaljer. Helhetsverkan blir dock obalanserad och har liten historisk förankring. I en salskyrka av Mörbylångas typ är längdriktningen viktig med inträdet i kyrkorummet och den långa vandringen fram till koret. Genom den stora reduceringen av antalet bänkar har långhuset kraftigt förkortats. De nya bänkarna upplevs som oproportionerligt låga och med bänkdörrarna öppna finns föga kvar av den ursprungliga karaktären. Det är dock positivt att bänkdörrar och skärmar från den ursprungliga bänkinredningen är återmonterade och att dörrarna när så önskas kan stängas. Vid 2000 års arbeten tillkom i övrigt få tillägg i kyrkorummet förutom vissa armaturer. Kyrkorummets karaktär präglas av de olika förändringsfaser det genomgått. I grunden kan dock det nyklassicistiska kyrkorummet urskiljas med långhusets stora, rundbågiga fönsteröppningar, det tunnvälvda, höga taket och läktarpartiet. Den fasta inredningen och de olika inventarierna härrör från olika tidsperioder och berättar om de förändringsfaser som kyrkan genomgått. Speciellt på Öland var det vanligt att man inte hade råd, eller ville, ersätta all äldre inredning när en ny kyrka byggdes. Vanligt var att man återanvände exempelvis predikstol och altaruppsats från en äldre kyrka, precis som man gjorde i Mörbylånga. Predikstolen är än idag bevarad, om än i något förändrat skick. Korgen härrör från 1747 och förfärdigades av bildhuggaren A. Dahlström i Döderhult, efter mönster från Ålems kyrka. Ljudtaket tillkom först 1931 då predikstolen fick sin nuvarande placering. De korintiska pilastrarna kring predikstolens dörr skulle kunna härröra från kyrkans äldre altaruppsats som tillverkats av Buschberg. Altaruppsatsen tillkom 1931 efter ritning av J. Fred Olson och är utförd i klassicistisk stil i öländsk kalksten. Altartavlan från samma år är målad av Nils Asplund och föreställer ”Heliga tre konungars tillbedjan”. Korset som hänger i triumfbågen är tillverkat 1931 av den kände bildhuggaren Arvid Källström från Påskallavik. Av medeltida inventarier finns endast norra långhusväggens krucifix, vilket har daterats till omkring år 1200 och funnits i kyrkorummet sedan 1931. Vapenhuset i det romanska tornets bottenvåning är kyrkans enda rum med bibehållen medeltida karaktär. Till denna bidrar den låga takhöjden och valven, de kraftiga väggarna med ojämn yta och det ringa ljusinsläppet. För framtiden är det önskvärt att detta rum i allt väsentligt bevaras orört. Även tornets övriga våningsplan har mycket intressant att förmedla när det gäller murverk, tidigare öppningar och bjälklag m m. |
