Stäng fönster MÖRBYLÅNGA RESMO KYRKA 1:1 - husnr 1, RESMO KYRKA
Byggnad - Beskrivning
| RESMO KYRKA (akt.) | |
| Interiörbeskrivning |
|---|
|
Kyrkobyggnadens fasta inredning Orgelfasad med orgelverk Orgelfasaden ritades av Fredrik Lilljekvist för kyrkans första orgel som installerades 1892. Orgelverket levererades av P L Åkerman & Lund, Stockholm. År 1931 ersattes orgelverket av ett nytt, tillverkat av A Magnusson, Göteborg. År 1965 byggdes detta om av E Berg, Bromma och har nu 10 stämmor. Orgelfasaden består av ett stort, rundbågigt mittfält med dekorativt ordnade blinda pipor. Mittpartiet flankeras av profilerade pilastrar som bär upp en trekantsgavel, vilken är prydd med tandsnittslister och eldurnor. Vid någon av restaureringarna nämnda ovan har orgelhuset förändrats genom att smala utstickande träpartier tillkommit på var sida om fasaden. Antingen utfördes detta 1931 eller 1965. Fasaden är målad i grått och ljust blått med förgylld dekor. Altaromfattning med altartavla Altaromfattningen, ritad av C F Sundwall, Överintendentsämbetet, och förfärdigad av spegelmakaren Anders Högström, tillkom 1799 tillsammans med altarmålningen, Kristi förklaring, utförd av Anders Johan Hansson. Omfattningen består av två kraftiga, gråmarmorerade kolonner med förgyllda, korintiska kapitäl som bär upp en arkitrav vilken är rikt dekorerad med lister i olika utförande; tandsnitt, äggstavar, bladlister och akantusslingor. Arkitraven är delvis förgylld, delvis gråmarmorerad och delvis målad i mörkt blått. Före 1965 kröntes altaromfattningen av en trekantsgavel, som då togs bort för att den ansågs skymma kalkmåleriet i absiden för mycket. Trekantsgaveln ligger i en av tornkamrarna. Altaromfattningen har genomgått kända konserveringsåtgärder 1931 och 1965. Altartavlan har en bred ram som närmast målningen består av en profilerad förgylld ramlist. Tavlan har genomgått kända konserveringsåtgärder 1892 och 1932. Bänkinredning Bänkinredningen är indelad i två slutna kvarter, ett i norr och ett i söder med vardera tolv bänkar. Sidogångar saknas. Delar av bänkinredningen härstammar från den inredning som utfördes av mäster Pilltz med knoppar svarvade av Anders Lustig 1750. Denna inredning ska ha varit mycket hög så att endast nackarna av folk syntes. Troligt är att exempelvis bänkdörrarna från den äldre inredningen har återanvänts. Löfgrens planskiss från 1818 visar att bänkarna då fyllde hela kyrkorummet, från triumfbågen i öster till tornväggen i väster. I koret fanns klockarebänken och under läktaren i norr prästgårdsbänken. På ömse sidor om dörren till vapenhuset finns två väggfasta bänkar. År 1890-92 byggdes inredningen om, men man återanvände materialet från de gamla bänkarna. Konstruktionen blev densamma men sidorna kring bänkarna gjordes nu lägre. År 1931 gjordes bänkarna bekvämare genom att vinkeln på ryggstöden förändrades, sittbrädan gjordes bredare och avståndet mellan bänkarna breddades. 1965 togs bänkar bort under läktaren och i öster togs två bänkar bort i vardera bänkkvarteren. 1987 breddades psalmbokshyllorna och bänkarna gavs dagens färgsättning. Bänkinredningen har en traditionell utformning. Bänkdörrarna består av enkla ramverk med rektangulär fyllning. Ramverk och skärmar är målade i grått, speglarna i ljus gulbrunt med laserande utförande, och spegellisten i blått. Överliggaren är målad i rostrött och inredningens inre i grått. På läktaren finns några enkla bänkar. Merparten av läktarens bänkar togs dock bort 1965. På ömse sidor om dörren mellan vapenhus och långhus finns två väggfasta bänkar. Läktarbröstning Läktaren uppfördes 1787-88 med dagens storlek och utformning. Bröstningens utformning och dekor är sannolikt den ursprungliga. Bröstningen pryds av fyra kannelerade pilastrar samt speglar. Läktaren bärs upp av två kolonner utförda i den doriska ordningen, vilka också sannolikt är ursprungliga. Kolonnerna beskrivs redan 1827 av Abraham Ahlqvist. Läktarbröstningen är målad i grått med överliggare i rostrött, blåmålade speglar, pilastrar i gulbrunt och förgyllda detaljer. Kalkmåleri Kyrkans östra delar är prydda med kalkmålningar från fyra olika perioder. Av de äldsta, från 1100-talets mitt, är absidens målning Kristus i majestät (Majestas Domini) den mest framträdande. Från nästa period, 1100-talets andra hälft eller omkring 1200 är triumfbågens målningar de mest välbevarade. Här framställs bl a Kain och Abels offerscener. Kvadermålningen omkring det sekundära fönstret bakom altaruppsatsen har daterats till 1200-talets mellersta tredjedel. Långhusväggarnas målningar som framställer Passionshistorien och Yttersta domen och är numera ytterst fragmentariskt. Det har daterats till 1580-90-talen och har tillskrivits målaren Arendt Lamberchtz som vid denna tid arbetade med målningar på Kalmar slott. För detaljer om kalkmåleriet hänvisas till R Boströms bok från 1988. Målningarna var överkalkade mellan 1740-talet och 1931, då de frilades och konserverades av C L Lundin. Kalkmåleriet har även konserverats 1965 och 1987. Vid den senaste konserveringen upptäcktes flera tidigare okända målningar, bl a bakom altaruppsatsen. Predikstol Predikstolen tillkom 1799, ritad av C F Sundwall, Överintendentsämbetet, och utförd av Anders Högström. Både korg och ljudtak har rektangulär plan. Korgens alla tre sidor pryds av förgyllda ornament i form av evangelisten Johannes örn flankerad av ymnighetshorn. Örnen bär på en uppslagen bok med hänvisningar till bibeltexter, olika för korgens sidor. Korgen är huvudsakligen målad i blått medan det nedre partiet med en utskjutande profilerad list och ett bottenparti huvudsakligen är förgyllt, med undantag av ett mindre gulmålat parti mot vilken en förgylld löpandehunddekor framträder. Predikstolen avslutas nedåt av en skulpterad, förgylld blomma. Ljudtaket är målat i blått och gult och har förgylld dekor i form av bladlister och en skulpterad frans. Predikstolen återfick sin ursprungliga färgsättning efter konserveringsarbeten utförda 1987. Uppgång till predikstolen sker genom sakristian. Dopfunt Dopfunten av grå granit är tillverkad vid Alfred Hagelins stenhuggerifabrik 1915 efter ritning av artisten Georg Nyström. Cuppan pryds av stora flikiga blad och foten är skulpterad som en fårad trädstam. Till funten hör ett dopfat i driven mässing. Nummertavla Nummertavla tillkom 1890, sannolikt förfärdigad av Nils Johan Jonsson i Glömminge. Tavlan har en profilerad förgylld ram med skulpterade hörn och överstycke. Ramen kröns av en lyra omgiven av ankare, kors, hjärta, blommor och rocailler. Två ljushållare av mässing sitter nertill på ramen. Belysning Kyrkorummet belyses av tre större ljuskronor i mässing, en i koret och två ovan långhusets mittgång. Korets ljuskrona har tjugofyra ljus i tre kransar och tillkom 1898. Kronan låg under en period efter 1965 nedmonterad i koret, oklart när den åter hängdes upp. Mittgångens kronor är likadana, för tolv ljus i två kransar och anskaffade mellan 1767 och 1792. På läktaren hänger två enklare ljuskronor som troligen tillkom vid 1890-talets renovering. Vapenhuset belyses av en äldre lykta i glas och metall medan sakristian har en ljuskrona av mässing för fem ljus. Gravhällar I korgolvet ligger en häll av grå kalksten från 1600-talet över en anonym präst. Dekoren består bl a av änglar, döskalle, timglas samt i mitten nattvardskalk med svävande oblat. Stenen låg redan 1827 i korgolvet (men flyttad 1892 då golvnivån i kyrkan höjdes). I vapenhuset finns sedan 1892 två gravhällar som flyttades från kyrkorummet då golvnivån höjdes. Den norra, i golvet infällda, hällen av röd kalksten är utförd över Hendrik Burvis från Stralsund, död 1630. Den södra, i golvet infällda, hällen av grå kalksten är utförd över Maria Braun död 1731, kyrkoherde J Wellins andra hustru. Stenarna integrerades med golvläggningen 1965. Stående i vapenhuset finns sedan 1973 en häll av röd kalksten, dekorerad med en tresidig sköld i vilken ett treflikigt blad är infällt. Hällen har daterats till 1200-talets slut eller 1300-talets första hälft och tillverkad till graven över Sigmund Elovsson. I vapenhuset står också en kopia av en runsten, en del av en sk Eskilstunakista med en text som berättar om en man vid namn Sueinu. Stenen har daterats till 1000-talet och det har spekulerats i om Sueinu kan ha varit mannen som stod bakom uppförandet att den första kyrkan på platsen. Originalstenen hittades på Resmo kyrkogård i slutet av 1800-talet och förvaras på Statens historiska museer. Kopian kom till kyrkan 1965. Klockor I lanterninen hänger två klockor. Lillklockan är gjuten av Michel Bader i Stockholm 1685. Storklockan är gjuten av C A Norling i Stockholm 1849 Textilförvaring Textilförvaringen är anordnad i sakristian i tre olika skåp, två platsbyggda och ett senare tillkommet i björk. I ett av skåpen förvaras mässhakar på svängbara stora galgar. Ett skåp rymmer antependier medan björkskåpet inrymmer mindre textilier. |
