Stäng fönster MÖRBYLÅNGA STENÅSA KYRKA 1:1 - husnr 1, STENÅSA KYRKA
Byggnad - Beskrivning
| STENÅSA KYRKA (akt.) | |
| Interiörbeskrivning |
|---|
|
Läktarbröstning Läktarbröstningen är från 1831. Den är cirkelrunt utskjutande på mitten, vid orgeln. Bröstningen är uppbyggd av stående handhyvlade breda brädor. Fronten är helt slät utan annan dekor än enkla listverk upptill och nertill. Bröstningen avslutas uppåt av en bred överliggare. Slätpanelen är målad ljust grå. Lister i engelskt rött och gröngrått. Överliggare i engelskt rött. Läktarbröstningen ommålades senast 1989, då med linoljefärg. Bänkinredning De äldsta delarna i bänkinredningen är förmodligen från 1831. Det är inte känt om delar av bänk från den gamla kyrkan återanvändes. Bänkinredningen moderniserades genom en ombyggnad 1956-57. Sidogångar skapades och utmed långsidorna tillkom sittbänkar. Längst bak i kyrkan togs fyra bänkrader bort. Läktarpelarnas nedre del frilades därmed. Delar av den äldre bänkinredningen användes i den ombyggda bänkinredningens skärmar. Vid renoveringen målades bänkinredningen i grått med marmorerade spegelfält. Vid den senaste ommålningen, år 1989, målades hela bänkinredningen om utom de marmorerade ytorna. Den gråa färgskalan behölls. Predikstol Predikstolen tillverkades år 1766, samtidigt som altaruppsatsen, av Jonas Berggren. Den är av en delvis ålderdomlig typ, med en femkantig rak korg med lika breda fält, åtskilda med vinranksomlindade kolonner. Manne Hofrén menar i sin artikel i Kalmar läns museums årsbok 1936 att predikstolen är helt nytillverkad 1766 och att den ålderdomliga formen är ett berggrenskt drag. Hofrén drar paralleller med predikstolen i Tveta, som fick en ålderdomlig utformning efter församlingens önskemål. I protokollet från inventeringen av bemålade inventarier som utfördes av konservatorer vid Jönköpings länsmuseum 2002 uppges däremot att predikstolen är äldre och endast omarbetades av Berggren 1766. Om denna uppgift grundar sig på en stilhistorisk analys eller på iakttagelser av predikstolens konstruktion och material framgår ej. Såväl predikstolskorgen som ljudtaket är målade i grått med inslag av blått och många förgyllda detaljer. Altarbord, altaruppsats, altartavla och altarring Altaruppsatsen utfördes av kyrkobildhuggaren Jonas Berggren år 1766. Den visar prov på Berggrens tidiga produktion som kännetecknas av ett stort mått av konstnärlig frihet. Senare verk modifierades genom Överintendentsämbetets granskning och var därför mer i linje med den modernare smaken hos arkitekterna i Stockholm. Altaruppsatsen i Stenåsa är arkitektoniskt uppbyggd i tre våningar med en målning på varje. Målningarna omgärdas av förgyllda ramar, pilastrar och skulpturer. Första våningens tavla avslutas upptill av en rundbåge. Målningen som sitter där nu målades 1892 av C.H. Christiernin. Där ovanför finns två mindre målningar. Målningarna är utförda på pannå. Bemålningen på figurer och arkitektur är sekundär. Altarringen är sluten. Den ansluter till korväggen med raka partier. Dessa binds samman med en halvcirkel. Vid anslutningarna till korväggarna finns grindar. Altarringen är uppbyggd av stående handhyvlade brädor. Med jämna mellanrum är brädorna dekorerade med kannelyrer. Brädorna är målade i två olika gråa nyanser och kannelyrerna i engelskt rött. Även överliggaren är målad i engelskt rött och knäfallet är klätt med rött tyg. Altarringen är troligen från 1831. Orgel och orgelfasad Stenåsa kyrka fick orgel först 1878. Orgelverket byggdes av P.L. Åkerman, Stockholm. Orgelfasaden ritades av arkitekt Emil V Langlet. När ett nytt orgelverk, det nuvarande, byggdes 1953, behöll man den gamla fasaden. Den har bemålning i vitt med förgyllda ornament och listverk. Fasaden är enkelt dekorerad och kröns av en lyra och eldurnor. Dopfuntar Kyrkan har tre dopfuntar, varav två är medeltida. I vapenhuset står den äldsta, daterad till ca 1250. Endast ett litet stycke av överkanten och den undre delen av cuppan är bevarade. Cuppan står på en fyrsidig hög fotplatta som har en överdel med rund vulst upptill. I koret står en dopunt daterad till ca 1300. Funten är av så kallad musselcupstyp. Den är tillverkad av kalksten och består av tre delar; cuppa, skaft och fot. Alla tre delarna har fyrpassform. Cuppan har en horisontell sprickbildning. Delar av det övre partiet har gått förlorade och har rekonstruerats med cement. Ragnhild Boström påpekar i sin artikel om Stenåsa kyrka i Kalmar Nations skriftserie 1973-74 att dopfunten i sin nuvarande uppställning är felaktigt hopsatt. Under slutet av 1800-talet införskaffades en dopfunt av trä tillverkad av Anton Wahledow, Kalmar. Efter att ha varit placerad i tornet, står den nu åter inne i kyrkan igen. Belysning I kyrkorummet hänger åtta flerarmade ljuskronor av mässing. Fyra över bänkarna, en i mittgången, två över läktaren och en i mittgången under läktaren. En kristallkrona av empiretyp hänger längst bak över mittgången. Tre av mässingskronorna är tillverkade och införskaffade till den nya kyrkan år 1831. Samtliga ljuskronor utom kristallkronan är elektrifierade. Utmed långhusets väggar och i kor finns 11 tvåarmade ljuslampetter av mässing. En tolfte ljuslampett hänger på norra sidan upp på läktaren. Dessa är inte elektrifierade. Koret belyses av tre spotlights som är monterade på avsatsen ovanpå takgesimsen. Två armaturer på norra långsidan och en på den södra. I sakristian hänger en 10-armad ljuskrona i smide som har elektrifierats. Textilförvaring Skåp för liggande textilförvaring från år 2002 i NÖ hörnet i sakristian. I rummet finns även äldre högskåp för hängande förvaring. Textilierna inventerades 2009 av textilkonservator Evelina Sand, Kalmar läns museum. Kyrkklockor Stenåsa kyrka har tre klockor. Storklockan gjöts i Stockholm av Jacob Mårtensson och är 91 cm i diameter. Den har inskriptionen: ”Gustaf III för Stenåsa kyrkas och församlings bekostnad då Erland Fornander var kyrkoherde och Samuel Passenius var comminister derstedes är jag guten i Stockholm af Johan Jacob Mårtensson år 1780. Per Andersson i Stenåsa/Jon Nilsson i Brunby kyrkans åldermän. Jag sänder ut mit ljud at båda. Jag tecken gier at nu få skåda. Den sköna gudstienst Zion har. Den allas Here täckts befalla och nådigt ser af trogna alla. Kom.Wörda.Barn.Din.Högste.Far” Mellanklockan omgjöts i Kalmar 1757 av Anders Greberg och har en diameter på 77 cm. Den har inskriptioner åt två håll. På södra sidan står: ”Åhr 1757 då prosten M:D:Hiort war kyrcko herde och N:Bremselius Com:samt ärlige och redlige danemän F:Larsson i Stenåsa F:Persson i St Brunby G:O:Nilsson i N:Qwinby A:Danielsson Frösslunda L:Olsson i Slagerstad och L:Andersson i S:Qwinby. woro sexmän blef thenna klocka på kyrkans bekostnad och igenom ett hederligt sammanskott af församlingen omguten.Gudi till ähra kyrkan till heder och prydnad samt församlingen till andachts upwäckelse.” På norra sida står: ” Hör Guds folk lät nu mitt ljudwäcka ehr att lofwa gud. Lät min klang uhr edra bröst twinga suck och böneröst. Jag eh kallar till guds hus. Kom och söken nådens ljus. Kom och skynden eder fort till guds boning och hans port. Lät ey sömnen locka ehr att försumma nåden mer. Sucken wid hwart klocke slag Jesu min siäl til tig tag”. Längst ner på klockan står: ”I:H:S:I L:Brunby gifwit denna pen F:N i Stenåsa gifwit 4 lod silfwer. Denna klåcka är guten wid Stenåsa af Anders Grenberg i Calmar” Lillklockan gjöts 1845 Joh A Beckman i Stockholm och har inskriptionen: ”År 1845 då Mag:R E.G.Brunner var kyrkoherde och C:M.Duse Comminister beställd af häradsdommaren Jaen Jacobsson i N:Qvinneby Per Folkesson i Stenåsa.Jonas Persson i Fröslundaförsamlingens åldermän. Mitt ljud det kallar nu ack kommen då tillhop. Låt mig bland döda ting ej orsak får att ropa till gud och vittna om er tröghet till att gå dit i af herrens ord all glädje kunnen få.” |
