Stäng fönster MÖRBYLÅNGA TORSLUNDA 4:48 - husnr 1, TORSLUNDA KYRKA
Byggnad - Beskrivning
| TORSLUNDA KYRKA (akt.) | |
| Interiörbeskrivning |
|---|
|
Bänkinredning Långhusets bänkinredning är indelad i fyra kvarter, två i norr och två i söder. (Se bild 69-70.) Kvarteren är fristående från ytterväggarna. Bänkraderna har dörrar mot mittgången men inte mot sidogångarna. I korets nordöstra och sydöstra hörn finns tvåradiga korbänkar. På läktarens södra sida finns åtta öppna bänkrader placerade på en gradäng. Kyrkans bänkinredning har genomgått flera förändringar. Vid den undersökning av inredningens färgskikt som utfördes av Jönköpings läns museum 2002 kom man fram till att bänkgavlarna sannolikt var bänkinredningens äldsta kvarvarande delar, från kyrkans ombyggnad i slutet av 1700-talet. Gavlarna var ursprungligen målade i en blå och en grå färg. Fyllningarna var blågrå, medan ramverket och listerna runt fyllningarna var mellangrå. Bänkdörrarna, vars understa färgskikt överensstämmer med gavlarnas andra färgskikt, antas vara från 1881. Då målades fyllningar och ramverk i samma pärlgrå färg, medan listerna omkring fyllningarna fick en rödockra färg. Det inre av bänkkvarteren - sitsar, fotstöd och psalmbokshyllor - är från 1915. Det var också detta år, 1915, som man frigjorde långhusets bänkinredning från ytterväggarna. (Se ritning T72/6 från ATA.) Tidigare hade det inte funnits några sidogångar intill väggarna, vilket bl.a. framgår av en planritning upprättad av N J Löfgren omkring 1818. Vid ombyggnaden 1915 förändrade man också utförandet av de främre bänkkvarterens front mot koret. De tre främsta raderna hade inte haft full bredd mot mittgången. Bänkfronterna bildade en halvcirkelformad konkav planform framför altaret. Vid ombyggnader 1915 gavs kvarteren en rak front mot koret. Ett flertal av de främre raderna togs bort. Efter 1915 finns inga uppgifter om ombyggnader av bänkinredningen förrän 1985, då Riksantikvarieämbetet gav sitt tillstånd att korta de bakre kvarteren en rad. I samband med den stora renoveringen av kyrkan 2002 återskapade man den halvcirkelformade platsen framme vid koret. Den fria golvytan i koret är dock större än i det ursprungliga utförandet, eftersom kvarteren inte sträcker sig lika långt fram i kyrkan. Vid renoveringen 2002 målades bänkgavlarna och bänkdörrarnas ramar grå. Spegelfälten gavs en mycket ljus grå färg. Överliggaren målades kraftigt järnoxidröd och golvlisten målades mörkgrå. Inredningens inre är enhetligt ljusgrått. Överliggarens röda färg är lasyrmålad, alla övriga ytor täckmålade. Bänkarna på läktaren är täckmålade grå. På bänkinredningens sitsar ligger stoppade dynor av rött tyg. Läktarbröstning Läktarbröstningen utgörs av ett ramverk med fyllningar och lister. (Se bild 70.) Fyllningarna har olika bredd, där varannan fyllning är kvadratisk och varannan är smalare. Undre kanten är smyckad med en tandformad list. Läktaren bärs upp av sex kolonner med joniska kapitäl. Läktarbröstningens understa färgskikt utgörs enligt Jönköpings läns museums undersökning från 2002 av en tvåfärgad färgställning i grått och blått, vilken antas hänga ihop med bänkinredningens 1700-talsfärgsättning. Därefter menar museet att det verkar som om såväl ramar som fyllningar målats pärlgrå. Denna färgsättning antas vara utförd i samband med 1881 års renovering. Listerna har hela tiden varit förgyllda. På tandlisten i bröstningens underkant hittade man som understa skikt en (då övermålad) kors- och linjedekor i rödockra och guld på pärlgrå botten. Den pärlgrå färgen överensstämde med andra färgskiktet på bröstningens övre delar, vilket tolkats som att tandlisten tillkommit eller bytts ut 1881. År 2002 målades läktarbröstningens front i två grå kulörer, med förgyllda lister och rödbrun överliggare. Tandlisten återfick sin ursprungliga kors- och linjedekor i rött och guld. Bröstningens baksida är gråmålad. (Se bild 83.) För att förhindra fall från läktaren har man vid någon av kyrkans senare renoveringar monterat ett räcke ovanpå bröstningen. Räcket består av ett smalt järnrör som med jämna mellanrum är infäst med plattjärn mot överliggarens baksida. Räcket är målat i samma grå kulör som bröstningens baksida. Altarring Altarringen är av allt att döma samtida med altaruppsatsen (utom altartavlan), altarbordet och predikstolen. Dessa delar har samordnad stil och utsmyckning. Altaruppsatsen och predikstolen finns redovisade på ritning och är tillverkade 1794. (Se ritning T72/2-3 från ATA.) Altarringen syns tillsammans med korets övriga inredning på en teckning från omkring 1818. (Bild 24.) Utformningen av altarringen är fortfarande densamma. Den har en rektangulär planform med avfasade hörn. Hörnen är utformade som pilastrar med kannelyrer. Fronten och de båda sidostyckena har ett ramverk omkring fyllningar, dekorerade med bladgirlanger, rosetter och i mitten ett brinnande hjärta. I överkant löper en äggstavslist. Altarringens innersta färglager visar enligt Jönköpings läns museums undersökningar på en 1700-talsfärgsättning i grått och blått. Fyllningarna var målade i en turkosblå färg, ramverket i en något gultonad grå, insidan och golvlisten i mörkt grått. Fyllningarnas turkosblåa kulör var samma som på bänkarna och på altarbordets bordsskiva. Vid de två därefter följande ommålningarna övergick altarringen till enfärgad färgskala, förutom ornament, kannelyrer och golvlister som bröt av. Altarringens nuvarande färgsättning är från 2002. Ramverket är ljusgrått. Spegelfälten är marmoreringsmålade i gröngrått, med inslag av blått. Äggstavslist, kannelyrer, girlanger, rosetter och det brinnande hjärtat är förgyllda. Plattan omkring hjärtat är brun. Knäfallet är klätt med ett rött tyg. Den vertikala delen under knäfallet är gråmålad. Belysning Från taket i långhuset hänger fem mässingsljuskronor. (Se bild 95.) Den största, i tre våningar, är placerad över mittgången. Kronan är enligt gravyr från 1863. Den har åtta ljusarmar per krans. De fyra övriga kronorna hänger över bänkkvarteren, två mot söder och två mot norr. Alla fyra har två våningar med åtta ljus per krans. Kronan som är placerad över det norra kvarterets bakre del antas vara från 1600-talet. Utförandet skiljer sig något från de tre andra lika stora kronorna. Av de tre enhetligt utformade kronorna är en från 1671. De båda övriga tillverkades 1979 som kopior. Under läktaren hänger två mindre mässingsljuskronor, en mot norr och en mot söder. Kronorna har en krans med åtta ljus. Båda är från 1915. Samtliga ovan beskrivna ljuskronor är elektrifierade med åtta lampor per krans. Över läktaren hänger två nyare och något enklare mässingsljuskronor, vardera med en krans om sex ljus och sex lampor. På var sida om dörröppningen mot vapenhuset, under läktaren, sitter belysningsarmaturer i form av rektangulära reflektorplåtar med krenelerad överkant. Reflektorplåtarna har enbart el-lampor och är tillverkade som kopior av de fyra reflektorplåtar för stearinljus som återfinns framme i koret på väggen mot öster. En mer utförlig beskrivning av mässingsljuskronorna och övriga äldre belysningsarmaturer ges i den dokumentation av Torslunda kyrkas inventarier som utfördes av Kalmar läns museum 1983. Dokumentationen finns i Kalmar läns museums arkiv och i Torslunda pastoratsarkiv. Av kyrkans nyare belysningsarmaturer kan särskilt nämnas den stora ljusring från 2002 som hänger över koret. Ljusringen ritades av Westerlund Arkitektkontor och tillverkades av Örsjö belysning. Den är av mässing och har 12 stycken vridbara spotlights. Ljusringens yttre radie är 2,5 m. Kyrkklockor I Torslunda kyrkas lanternin hänger två klockor. (Bild 94.) De beskrivs i Otto Svennebrings text från 1976 om kyrkan. Här berättas att den större av klockorna, Storklockan, är från 1681. Den är beställd hos Jacob Birman i Stockholm och har inskriptionen: Ps. 149: ”Sjungen Herranom en ny viso i the heligas församling”. Godset till den mindre klockan, Lillklockan, antas av Svennebring vara från den klocka som enligt protokoll beställdes år 1798 till en vikt av 1 ½ skeppund (255 kg). Lillklockan blev omgjuten 1844 och har inskriptionen: Es. 2:3: Kom, låtom oss gå upp på Herrans berg till Jakobs Guds hus at han lärer oss sina vägar och vi vandrom på hans stigar”. Svenebring berättar också om flera klockor som sedan länge är försvunna. När Rhezelius 1634 besökte kyrkan fanns en klocka som enligt inskriptionen var från 1450. Svennebring antar att den antingen tagits av danskarna 1677 eller gjutits om till den nuvarande Storklockan. Vidare skall det enligt uppgifter både från 1598 och slutet av 1600-talet ha funnits två primklockor. Idag finns en liten klocka som Svennebring kallar skriftklocka. I Kalmar läns museums inventarieinventering benämns den primklocka. Det är en malmklocka från 1681 i moderns ställning av utsirat smidesjärn. Klockan har tidigare varit spräckt. Den blev renoverad 1959. |
