Stäng fönster KALMAR HOSSMO KYRKA 2:1 - husnr 1, HOSSMO KYRKA
Byggnad - Beskrivning
| HOSSMO KYRKA (akt.) | |
| 2005-09-01 |
| Interiörbeskrivning |
|---|
|
Dagens interiör skiljer sig liksom exteriören ganska kraftigt från sin ursprungliga utformning. Främst gäller detta långhuset där golvet var belagt med kullersten och låg ca 40 cm under dagens nivå och där taket ursprungligen var ett trätak eller en öppen takstol. Utvecklingen från ursprungligt plant trätak eller öppen takstol till murat valv under senmedeltiden tycks vara en vanlig utveckling för östtornskyrkornas långhus och har skett i flera av dessa kyrkor i övriga landet. I Hossmo kyrka skedde dock förändringen sannolikt redan under 1200-talet. Den mest ursprungliga delen av interiören är den östra delen av dagens långhus d.v.s. delen som ligger under tornet. Denna bevarar sin ursprungliga valvtäckning och triumfbågen mot koret är även den ursprunglig. Dock saknas sidoaltarnischerna på var sida om triumfbågen (av den norra finns dock fragment kvar) liksom de tre rundbågiga öppningarna som ursprungligen ledde in till långhuset. Denna tredelning är sannolikt en del av förklaringen till att man i den västra delen valde den, i tre sektioner uppdelade, valvtäckning som i huvudsakliga delar finns kvar idag och som i princip är en kopia av valvtäckningen i den östra delen av långhuset. Trots att långhuset inte ursprungligen varit valvslaget bidrar valven genom sin kraftfulla utformning och dimensionering till den medeltida känslan i kyrkorummet. De ursprungliga valven i den östra delen av dagens långhus har använts som förlaga då resten av långhuset valvslogs. Denna typ av valv med ett högre tunnvalv i mitten flankerat av två lägre tvärställda tunnvalv tycks vara vanliga i östtornskyrkor och valvtypen återfinns bl.a. i Ödeshögs kyrka och fanns även i Alvastra klosterkyrka, men då i ett modernare, delvis spetsbågigt utförande. Dagens läktare är från1861 men man har antagit att det redan från början fanns en läktare i väster. Om så var fallet kompletterades eller ersattes den troligen av en ny, högre belägen läktare redan på 1200-talet då den västra trappan byggdes och valven i långhustes västra del slogs. Detta var sannolikt en eller en delad läktare. De tydliga kvadratiska märkena i muren som idag återfinns, främst i den nordvästra valvbågen, härrör sannolikt från golvbjälklaget till 1200-tals läktaren. I den västra trappans övre del finns även en genomgång i muren (idag igensatt men synlig) som stämmer överens med det förmodade bjälklagets läge. Denna eller dessa läktare var dock troligen skilda från kyrkorummet av en mur mellan den västra och den mittersta travén. Då man antagit att den ursprungliga kyrkans långhus bestått av ett enda rum är det möjligt att denna mur som avdelade kyrkorummet tillkom på 1200-talet i samband de övriga ombyggnaderna i långhusets västra del. Dagens läktare nås via en uppgång genom den västra trappans avlastningsbågar. Större delen av läktaren tas upp av orgeln som tillkom 1880. Från läktaren syns flera spår av kyrkans om- och tillbyggnadsfaser. De tre kvadratiska märkena (varav två delvis döljs av valvet) i den norra murens västra del härrör sannolikt från takstolen från den andra byggnadsetappen. Under dessa finns i den norra tvärbågen ytterligare fyra kvadratiska märken vilka sannolikt markerar en äldre läktares bjälklag. I valvbågen mot den mittersta travén kan även formen av den äldre valvtäckningen skönjas och det blir här tydligt hur det mittersta valvet i den västra travén höjts. Sambandet mellan läktaren/läktarna och kyrkorummet förbättrades 1607 då den nedre delen av denna vägg revs och man istället murade ett enda rundbågigt valv från sida till sida. Samtidigt förändrades även muren mellan den mellersta och den östra travén. Denna mur hade fram till dess tre rundbågiga öppningar. Dessa togs nu bort och ersattes på samma vis som i den västra muren av en enda båge som spände från vägg till vägg. Detta utförande kvarstod till 1861 då båda murarnas bågöppningar höjdes och tegelskoddes så att de fick dagens utseende. I samband med detta byggdes även de pilastrar som bär upp bågarna. Anfangen till 1600-talets bågar kan fortfarande tydligt avläsas i putsen på dagens pilastrar. Dagens långhus består av tre valvkonstruktioner vilka är slagna mellan de tidigare beskrivna, kraftiga tvärbågarna i nord/sydlig riktning. Golvet är från den stora ombyggnaden 1861 och består av mönsterlagt tegel som blivit lackat någon gång efter 1952, troligen på 1950-talet. Detta golv ersatte ett tidigare trägolv. Bänkkvarteren är försedda med trägolv, troligen från 1950-talet. Dagens bänkinredning tillkom 1861 och ersatte då en bänkinredning från 1700-talet. 1800-talets bänkar gjordes något längre än sina föregångare vilket medförde att mittgången blev smalare vilket i sin tur var en återgång till den utsträckning som bänkarna hade före 1748 då den tidigare bänkinredningen tillverkades. Längst bak i kyrkan står en bänk som sannolikt är från kyrkans ursprungliga bänkinredning. Denna har en för 1600-talet och Södra Möre vanligt förekommande dekorskärning på dörren och på den främre skärmen. Förutom sina medeltida drag präglas kyrkan starkt av ombyggnaden som gjordes i mitten av 1800-talet från vilken främst bänkinredningen, läktaren härstammar. Även orgeln är från denna period. De stickbågiga fönsteröppningarna med småspröjsade rutor hör dock till 1700-talets utformningsideal även om flera av dem fått dagens storlek på 1800-talet. Förutom detta representeras 1700-talet i form av en predikstol som har Jonas Berggrens otvivelaktiga signatur. Predikstolar från 1700-talet gjorda av Berggren är vanliga i Småland och i Södra Möre har både Hagby, Kläckeberga och Arby kyrkor sina kvar. Bredvid predikstolen ses resterna av en delvis igenmurad, ursprunglig sidoaltarnisch. Den västra trappan som troligen byggdes på 1200-talet finns kvar idag och då den löper över den norra portalen var den sannolikt den direkta orsaken till att denna murades igen. Från trappan syns, i den norra muren, spår av två bjälkar vilka sannolikt har hört till den äldsta kyrkans bjälklag. Möjligen sparades de som ankarbjälkar för att slippa riva gavelröstet vid den andra byggnadsetappen då man troligen rev långhusets murkrön innan det åter påbyggdes med en våning. Vid murverksdokumentationen på 1950-talet kunde man konstatera att triumfbågen ursprung-ligen haft kvaderrits medan långhusets övriga väggar tycks ha varit vitkalkade. Man hittade inga rester av medeltida målningar på väggarna utom i absiden och antog därför att kyrkan ur-sprungligen stått omålad. Något som, om så är fallet, torde vara anmärkningsvärt för en medeltida kyrka. Dagens kor är även det förändrat, främst genom att det gjorts större genom utbyggnaden åt söder samt inlemmandet av den gamla sakristian i norr, något som genomfördes 1784. Den ursprungliga sakristians utsträckning kan dock fortfarande avläsas i framförallt den östra muren. Absiden har dock sin ursprungliga utsträckning men fick ett fönster upptaget och vidgades i sidorna under 1800-talet, något som idag är återställt. Trots dessa förändringar har absiden ursprungliga målningar i lågrelief. Dessa målningar är mycket ovanliga och saknar motstycke i länet men är även mycket ovanliga även i ett riksperspektiv. I Lärbro kyrka på Gotland finns dock en drake i ett liknande utförande. Dagens trappa till predikstolen byggdes i slutet av 1760-talet. I samband med detta avkortades den spiraltrappa som idag börjar mitt i trapploppet men som ursprungligen började i den gam-la sakristian. Trappan leder upp till korvinden men avslutades ursprungligen något högre upp något som med största sannolikhet ändrades då den nya sakristian byggdes 1784. Klockarbänken som är placerad i det upptagna valvet söder om triumfbåge tillkom 1758. Dagens sakristia byggdes i slutet av 1700-talet utanför den ursprungliga, mycket smala sakri-stia som idag är en del av koret. Sakristian bevarar sin ursprungliga karaktär som främst be-står i de kraftiga murarna och rummets tunnvälvning. Även dörren mot koret vilken kan ha tillverkats på 1600-talet för den äldre sakristian, bidrar till den ålderdomliga karaktären. Golvet är utfört i mönsterlagd tegelsten och bildar genom det en helhet med den övriga kyrkan. Tegel var ett vanligt golvmaterial i slutet av 1800- och början av 1900-talet. Det fristående skåpet är sannolikt tillverkat i början av 1800-talet och kan sägas höra till den ursprungliga inredningen i rummet och passar med sin enkelget väl in i den anspråkslösa interiören. De småspröjsade rutorna bidrar i sin tur till rummets 1700-talsprägel. Förutom detta har det i anslutning till det äldre skåpet byggts ett litet tvättutrymme. Dörren i väster mot kyrkogården är modern och öppningen tillkom på 1950-talet. Vapenhuset tillkom troligen i slutet av 1500-talet eller början av 1600-talet. Ursprungligen hade det troligen en öppen takstol men fick 1654 ett plant trätak. Dagens innertak är dock sannolikt från 1794 då sockenmagasinet på vinden byggdes. Inredningen i detta magasin kvarstår delvis och förutom delar av kyrkans äldre inventarier står även standardiserade måttenheter kvar. Magasinet med sin inredning och måttenheterna speglar en viktig del av den administrativa roll kyrkan spelat i äldre tider. Tegelgolvet i vapenhuset tillkom 1861 samtidigt med den övriga kyrkans tegelgolv men har givits en enklare utformning än golven i långhus, sakristia och kor. I vapenhuset förvaras även ett par delar till predikstolen som föregick dagens från mitten av 1700-talet. Dessa ger en bild av en äldre estetik i kyrkorummet och bidrar till kontinuitetsupplevelsen. Hierarkin mellan långhuset, vapenhuset, koret och sakristian kan bl.a. avläsas i dess golv. Tegelgolvet har tillkommit samtidigt men givits olika ut formning där den mest påkostade och med avvikande format har placerats i koret. Långhuset har givits ett arbetat mönster med stenar i vanligt format medan sakristian fått en något enklare mönsterläggning och vapenhuset har givits den enklaste läggningen. Denna läsbarhet och tydlighet är en av interiörens kvaliteter. Inventarier Kyrkan har mycket få inventarier och därför är det främst den fasta inredningen som predikstol bänkinredning, altartavla, dopfunt, orgelfasad och läktarbröstning som sätter sin prägel på kyrkorummet. Förutom denna inredning har kyrkan tre ljuskronor, ett antal mässingslampetter, en modern ambo, ett äldre timglas och en nummertavla. Nummertavlan är troligen från 1827 och har en äldre prägel som passar i kyrkorummet. Tillsammans bidrar dessa inventarier till att ge en bild av kyrkans långa historia och var för sig representerar de sin tid, dess ideal, influenser och teknik. |
