Stäng fönster NORRTÄLJE ESTUNA PRÄSTGÅRD 1:3 - husnr 1, ESTUNA KYRKA
Byggnad - Beskrivning
| Estuna kyrka (akt.), ESTUNA KYRKA (akt.) | |
| 2007-12 |
| Interiörbeskrivning |
|---|
|
Interiören är en helhet av delar som fogats samman på ett harmoniskt sätt och vars formspråk väl anpassats till varandra. Kalkmålningarna är av mycket stort intresse genom sin ålder, figurativa kalkmålningar från folkungatiden finns i Sverige bara på något enstaka ställe utöver Estuna. Dessutom kan de här jämföras med målningar från 1400-talet intill 1200-talets målningar. Kyrkorummets karaktär bestäms mest av de rikliga kalkmålningarna och av snickerier som i huvudsak härstammar från 1700-talet. Ljuset är behagligt men inte dominerande genom fönster som ger ett begränsat ljusinsläpp. Vapenhuset är rymligt och täckt med ett obemålat åttadelat ribbvalv. Valvet är slaget samtidigt som vapenhuset byggdes. Golvet är ett tegelgolv från 1929. Längs väggarna finns två bänkar av trä av okänd ålder, på östra sidan är bänken flankerad av två uttrycksfulla skåp i allmogestil dekorerade med skärningar i dörrbladen i form av en stiliserad blomma infälld i en romb samt marmoreringar i grågröna nyanser. Skåpen bör ha tillkommit vid 1929 års restaurering. Bredvid ytterdörren finns ett igensatt fönster och på östra väggen en inmurad krok som kan ha använts att hänga ett altarskåp på vilket visar att vapenhuset använts som kapell vilket var ganska vanligt förekommande. Ingången till långhuset är den ursprungliga entrén, ursprungligen säkerligen mindre i omfång. Någon gång under 1300-talet har den tagits upp till nuvarande storlek, med en spetsbågig femsprångig omfattning mot vapenhuset och en enklare nisch mot långhuset. I nischen är teglet målat med blå och röd färg såsom gjordes under denna tid för att accentuera byggnadsmaterialet. Dörrbladet mot långhuset är medeltida och har vackert arbetade smidesdetaljer. Gångjärnen antyder byggnadshistorien genom att de är återanvända från den äldre mindre dörr som suttit på platsen. Dörren mot vapenhuset tillkom på 1980-talet för att för att förbättra värmehållningen i kyrkan. Innanför västra entrén finns ett vindfång byggt i trä 1929 under orgelläktaren, en pardörr leder till långhuset, åt sidorna finns enkeldörrar som i söder leder till en förvaringsskrubb, i norr till den medeltida smala och vindlande murade spiraltrappa som leder till läktaren och långhusets vind. Golvet i långhuset och koret är lagda 1929 med rött tegel. Långhusets tre valv slogs vid 1400-talets mitt, det västligaste är ett kryssribbvalv, de två främre är stjärnribbvvalv. Valven vilar på murade sekundära pelare med spetsbågiga sköld- och gördelbågar mot yttermurarna. Kyrkan har ursprungligen troligen haft ett slätt innertak av trä, alternativt haft öppna takstolar. Därefter slogs omkring år 1300 ett trepassvalv av trä som lämnat tydliga spår efter sig genom välbevarad puts formad efter trepassvalvet i långhusvindens gavelrösten. Trepassvalvet bör ha tillkommit i samband med att de första målningarna gjordes i kyrkan. Målningarna har daterats stilmässigt samt genom kyrkans övriga tillkomsthistoria till 1270-talet. De är därigenom bland de tidigaste figurativa kalkmålningarna i Sverige. Målningarna är högt belägna längs väggarna och avslutas i nederkanten av ett draperi vilket gör att det kan ha funnits en läktare längs kyrkans väggar, ett antagande som också stöds av att det finns en lucka tillräckligt stor för en människa passera genom från korvinden mot långhuset. Då tegelvalven slogs på 1400-talets täcktes mycket av 1200-talets målningar över. Det vi idag ser av dem finns i trepasset på långhusets östra gavelröste samt delar över och under murbågarna i långhusets mittpartier längs södra och norra väggarna. Vidare även nedanför sköldbågen i långhusets vägg mot koret. I korvalvet finns enklare dekorativa målningar bårder från samma tid. Målningarna är skadade och det är svårt att dra alltför långtgående slutsatser av motiven. Längs norra och södra och östra muren rör det sig om helgonbilder. De bättre bevarade målningarna i trepasset på vinden föreställer Kristi korsfästelse, nedtagandet från korset och kvinnorna vid graven. Motiven visar stor likhet med målningar i Tyskland, Danmark och på Åland från 1100- och 1200-talen med bland annat stora händer på människorna som ett av flera utmärkande drag. Färgerna domineras idag av en ljust rödbrun ton samt gråaktiga blekta kulörer. De målningar i valv och på väggar som idag utgör den mest framträdande delen av kyrkorummet tillkom 1463, dateringen kommer av uppteckningar om ett målat årtal som nu är borta. Motiven i valven är bland annat evangelistsymboler och scener ur gamla testamentet, på väggarna motiv ur passionshistorien och berättelser om den förlorade sonen. Jämförelser har kunnat göras med målningar ur den så kallade Strängnässkolan och med målningar i Södra Rådas nu brunna kyrka. I färgskalan syns en tydlig skillnad mot de äldre målningarna. Väl bevarad caput mortum, grönt samt blått är de mest framträdande kulörerna, samt som till exempel mönjeröd som med tiden svartnat. Kyrkans snickerier har till största del kommit till under 1700-talet. Bänkinredningen med slutna bänkkvarter har enkel rokokodekor och är tillverkad 1732 av snickaren Anders Snyffelbom från Norrtälje. Efter mindre ombyggnader 1929 är bänkarna bekväma att sitta i och är målade med marmoreringar i grått och ljust brunt i ton med kalkmålningar och övriga snickerier. Orgelläktarens svängda fasad återkommer i predikstolen och altaret som är tillkomna i samma period kring 1760-talet. Uppe på läktaren är karaktären ålderdomlig då den genomgått ovanligt få förändringar sedan den byggdes. Golvet, liksom undertaket under läktaren är av kilande handhyvlade brädor satta med synlig spik. Längs väggarna finns enkel väggpanel av samma utförande. Bänkarna har bytts år 1885, samtidigt som en trätrappa togs bort och den medeltida spiraltrappan av tegel ordningställdes som uppgång till läktare och långhusvind. Den nuvarande orgeln byggdes 1899 av firma Zetterqvist i Örebro. Kyrkans orglar har haft lång livslängd. Nuvarande orgel har bara genomgått en mer genomgripande förändring då den omdisponerades 1917. Föregående orgel byggdes samtidigt med orgelläktaren och även denna orgel genomgick endast en mer omfattande ombyggnad. Predikstolen i rokokostil är tillverkad av bildhuggaren Kindgren i Stockholm 1771 och nås via en trappa genom triumfbågens tjocka mur mellan långhus och kor. Predikstolen är ett elegant snickeri- och bildhuggeriarbete från en verkstad i Stockholm, snickerierna som färdigställts lokalt, trappan och den omgivande brädfodringen framstår i jämförelse som ganska enkla och berättar på det sättet om hantverkets organistion vid den tiden. Predikstolen är rikligt förgylld och bland dekoren märks flera keruber både på korg och ljudtak. Koret har ett ursprungligt tunnvalv slaget av gråstensflis vilket bidrar till antagandet att koret först varit tänkt att uppföras som torn. Golvet är belagt med tegel. Altaret av trä och altarringen har former med svängda fronter som återkommer i läktare och predikstol och marmoreringar i grå nyanser likt övriga snickerier samt dessutom med riklig förgyllning. De är tillverkade 1764 av snickaren Dahlström i Norrtälje som vid denna tid gjorde många arbeten även i kyrkorna i trakten. Altaruppsatsen består av två bjälklag burna av fyra kolonner, mellan bjälklagen altartavla och en båge krönt av en strålande Jehovasol. På bjälklagen sitter dygderna Hoppet och Kärleken med ett ankare respektive brinnande hjärta i famnen. Som altartavla finns sedan 1929 en oljemålning av Gunnar Torhamn föreställande måltiden i Emaus. Altaruppsatsen är sammansatt av delar tillverkade av flera olika snickare på 1760- och 1770 - talen. Koret i Estuna utmärks också de slutna bänkar i samma utförande som långhusets på var sidan om altaret. Koret och långhuset belyses av fyra ljuskronor, i långhuset hänger tre kronor i malm från 1600- och 1700-talen. I koret en ljuskrona av glas på mässingsstomme från 1780-talet, tillverkad av spegelmakaren Niclas Meunier i Stockholm, vilket måste vara samma person som sålt altartavlan till Edsbro kyrka. Sakristian är enkel med odekorerade valv. Golvet är ett trägolv, nu täckt med heltäckningsmatta. Valvet är ett fyrdelat ribbvalv som är sekundärt slaget samtidigt som långhusets valv. Dörren till sakristian är en rektangulär plåtbeslagen trädörr från 1700-talet. Dörröppningen är trång, grovt slaget rundbågig och visar på de tjocka väggar koret har. Fönsternischen är korgbågig och fönstret treskuret upptill likt kyrkans övriga fönster. I sakristian finns ett sentida skrudskåp, i övrigt har rummert en ålderdomlig allvarlig prägel genom äldre möbler från 1700-talet samt de anslagna trycken av konungens tal vid öppnandet av riksdagen år 1771, 1772, 1810 och 1817. På många ställen finns spår av äldre utbyggnadsetapper och funktioner i form av till exempel skvallerhål, hål för klocksträngar, rester av en trappa mellan kor och sakristia, igensatta fönster, krokar och liknande. Dessa spår är inte särskilt framträdande men bär mycket information om kyrkans historia om de sätts in i sitt sammanhang. |
