Stäng fönster NORRTÄLJE LOHÄRADS PRÄSTGÅRD 2:1 - husnr 2, LOHÄRADS KYRKA
Byggnad - Beskrivning
| Lohärads kyrka (akt.), LOHÄRADS KYRKA (akt.) | |
| 2007-07 |
| Interiörbeskrivning |
|---|
|
Kyrkans interiör är ljus och lätt genom den sparsamma bemålningen i valven samtidigt som den är intim genom sin skala. Kyrkorummet avslutas i öster med ett smalare och lägre kor som framträder i perspektiv sett från långhuset. De slutna bänkkvarteren och andra snickerier bidrar också till det lugna och samtidigt ålderdomliga intrycket av rummet. Kyrkorummets nuvarande karaktär kan till stor del härledas till arbeten som gjordes i ett par perioder under 1700-talet då inredningen tillkom. Vapenhusets plan är kvadratiskt. Golvet är ett brädgolv och taket är brädor på öppna bjälkar. Mitt för ingången finns en trätrappa som leder till vapenhusets övre våning. Trappans ålder är inte känd men den kan vara gjord i samband med att uppgången till läktaren anordnades från vapenhuset 1750. Från vapenhuset leder en dubbeldörr från 1929 års restaurering till långhuset. Rummet är sparsamt dekorerat, snickerierna har enkla marmoreringar och över dörren är målat Befall din väg åt Herren och förtrösta på honom: Han skall göra det. Ps 37:5. Entrén till långhuset sker genom tre par kolonner som bär läktaren och kyrkorummet öppnar sig ljust och samtidigt intimt. Långhuset hade ursprungligen antagligen ett plant trätak. Vid mitten av 1400-talet slogs de två ribbade kryssvalven på sekundärt murade pelare. I två av pelarna finns nischer som innehållit helgonbilder. Interiören har putsats om flera gånger och de målningar som finns kvar är fragment som togs fram vid 1929 års restaurering. Figurativa målningar gjorda i slutet av 1400-talet finns väl bevarade i koret, i långhuset mest som svaga eller skadade spår samt något mer välbevarade över läktaren. På två ställen finns också konsekrationskors från 1200-talet som målades när kyrkan invigdes, dels i koret dels i östra delen av södra muren. Konservatorn har nymålat dekorativa bårder och mönster enligt de befintliga förebilderna på gördel- och sköldbågar samt på väggarnas nederdelar och på valvribbor. Triumfbåge eller korskrank avskärmade länge församlingens del av kyrkan, långhuset, från prästernas del, koret. Under 1700-talet gjorde förändrade ideal att kyrkorummen gjordes ljusare och gränsen mellan långhus och kor mindre skarp. Lohärads kyrka hade en trång och låg triumfbåge, som förändrades på 1760-talet när triumfbågen mellan kor och långhus höjdes till samma höjd som korets tunnvalv. Sockenstämman var avvaktande till det stora ingreppet, avgörande för ett beslut blev att baron Oxenstierna på Kristineholms säteri erbjöd sig att skänka en ny predikstol på villkor att arbetena med triumfbågen genomfördes. I koret finns de bäst bevarade kalkmålningarna i kyrkan, kristi dop på väggen mot sakristian och ett konsekrationskors nedanför. Kyrkorummets snickerier har i det mesta tillkommit under 1700-talet. De slutna bänkkvarteren gjordes 1733 med en utformning som är typiskt för uppländska kyrkor vid denna tid. Samtidigt skänktes också altarprydnaden till kyrkan. Altarprydnaden är en av kyrkans märkligare och mest omtalade inventarier. I mitten finns ett försilvrat krucifix av trä, detta omges av en barockram i trä som verkar något stor åt krucifixet. Ramen håller fem små amoriner med svärd och pilbågar. Det försilvrade krucifixet är inköpt av kyrkan medan ramen är sammansatt av delar av en praktsäng från 1600-talet som skänkts av baron Taube, dåvarande ägare till Kristineholm. Altaret i rokokostil är tillverkat av snickaren Dahlström i Norrtälje som under 1760-talet tillverkade delar till många kyrkoinredningar i trakten. Altarringen med svarvade dockor tillkom 1883. Predikstolen är sedvanligt placerad på norra väggen och utförd i rokokostil. Korgen är kvadratisk med avskurna hörn, sidorna utvändigt dekorerade med böcker omgivna av sädesax, druvor, rosor eller kors. Ljudtaket har samma form som korgen, nedtill dekorerat med en försilvrad duva och förgyllt snidat hänge, upptill krönt av ett kors. Orgelfasaden tillkom 1876. Läktarbarriären byggdes samtidigt som altarringen och i samma utförande som denna 1883. Snickerierna i kyrkan är genomgående marmorerade i grå och röda färgtoner sedan restaureringen 1929. Dessa kulörer kunde återfinnas på flera ställen under senare tiders mestadels vita eller ljust grå färglager med förgyllningar. Kyrkorummet belyses av tre ljuskronor, i långhuset finns två malmkronor från 1600- och 1700-talen, i koret en glaskrona med mässingsstomme från 1813. Sakristians valv är vitkalkat och bidrar med sin grova yta med märken efter formbrädor till ett intryck av hög ålder tillsammans med fönster samt fönsterluckor dörr som är klädda med handsmidd plåt i småformat. Även möblemanget är av hög ålder med bland annat ett allmogeskåp från 1700-talet som skrudskåp och stolar från 1600- och 1700-talet. |
