Stäng fönster SOLLENTUNA NORRVIKEN 2:18 - husnr 1, SOLLENTUNA KYRKA
Byggnad - Beskrivning
| SOLLENTUNA KYRKA (akt.) | |
| 2006-06-12 |
| Interiörbeskrivning |
|---|
|
I tornet finns resterna av ett klostervalv, byggt av gråstensblock och samtida med tornmurarna från 1100-talet. Från samma tid som tornets övre tegelmurade del är det tegelmurade kryssvalvet i bottenvåningen, vilket har svaga färgspår efter kalkmålningar i valvkapporna. Från denna tid är även delar av den tegelmurade torntrappan. Innanför västportalen inreddes 1980 ett förrum med golv av tegel samt väggar och tak av träpanel. I väster finns ett glasparti innefattat i stålprofiler. Samtidigt har en ny trätrappa byggts till orgelläktaren och väggarna täckts med träpanel. Från förrummet nås toalett och elcentral. Ingången till vapenhuset bestod tidigare av endast en häll och ett trappsteg, medan resten av nivåskillnaden låg inne i vapenhuset med ytterligare två trappsteg av tegel. Golvet består av kalksten. Vapenhuset dateras till 1400-talets andra hälft utifrån ett ursprungligt kryssvalv med ribbor av V-formad genomskärning. Eventuellt har ribborna en klöverbladsformig profil vilket kan tyda på att vapenhuset är uppfört tidigare. Den ursprungliga sydportalen till den äldsta kyrkan är oförändrad. Portalens omfattning är huggen i rödaktig sandsten, möjligen avsedd för en något bredare öppning. Dörren är ett svenskt arbete från 1200-talets slut av stark nationell prägel. Den består av breda furuplankor med rik järnbeslagning och ornamentik i form av konsekrationskors, livsträd med två fyrfota djur och liljor. Låset är från 1400-talet. I långhus och vapenhus finns rester av kalkmålningar, utförda av Albertus Pictor på 1480-talet. Målningarna överkalkades i samband med korets modernisering vid 1600-talets mitt och knackades fram först 1902 för att 1938 befrias från sekelskiftets kompletteringar. På vapenhusets östvägg framställs Gregorii mässa och målningarna i valvkappan återger den fromme och den världslige. Norra väggens draperimålningar är möjligen från 1600-talet. Av långhusets målningar återstår endast fragment. I långhus och kor finns tegelimiterande måleri på hörnkedjor och ribbor. Väggar och valv är vitkalkade, utom valvribbor och väggpilastrar i långhusets västra del samt medeltida målningsrester, framtagna och konserverade 1938. 1938 års restaurering innebar i mycket en återgång till förhållandena före 1902 års restaurering som var genomgripande. Den nuvarande slutna bänkinredningen återställdes med äldre bänkskärmar, troligen från 1627, med fyllningar och pilastrar i holländsk-nordtysk stil, som 1902 blivit uppsatta som väggpanel i kyrkan. En färgtrappa framtagen på sydvästra bänkens insida visar tre olika färgsättningar. Nuvarande målning är utförd som en ekådring. Bänkkvarterens brädgolv är brunbetsat och lackat. Sedan 1938 ligger grovhyvlad kalksten i mittgång och kor. I mittgången finns en gravsten från 1706 och i tornrummet en gravsten daterad 1710. Nedanför koret ligger två gravstenar från 1749 vilka återfördes till sina ursprungliga lägen i kyrkans golv 1938. Framför sakristians dörr ligger en gjutjärnshäll från 1743 över den Celsingska gravkammaren. En kalkstenshäll över nedgången till släkten Berndes gravkammare i koret bär årtalet 1652. Det högre belägna koret med bred trappa och golv av kalksten präglas av ljus från de höga blyinfattade fönstren som förnyades i mitten av 1700-talet. I fonden dominerar altaruppsatsen och tillhörande altarbord med marmorerade volutkonsoler av trä med förgyllda räfflor, sannolikt ett arbete av arkitekten Erik Palmstedt (1741-1803). En tresidigt bruten altarring, tillverkad 1842, med fyrkantiga balusterdockor, inramar en upphöjning i golvet framför altaret. Altarringen är numera delbar och flyttbar. Ett fristående altarbord i trä, målat i grått, är placerat framme i koret. Där står även sex golvljusstakar av smide uppställda, tre på vardera sidan, samt stolar längs norra och södra korväggen. Predikstolens underrede kommer från en äldre predikstol, troligen från 1627, medan korgen med trappa och ljudtak tillverkades under mitten av 1700-talet, med sniderier av bildhuggaren Norsberg. Predikstolen fick sin nuvarande plats i koret 1832 från att tidigare ha varit placerad längre västerut. Trappan återställdes 1938, då även predikstolens ursprungliga färger togs fram. Två begravningsvapen av trä är placerade i koret, det ena på norra sidan från Johan Berndes begravning 1652 och det andra på södra sidan från Axel von Axelsons begravning 1790. Vidare finns två epitafier, ett från 1669 och ett votivskepp från 1700-talet. Nedanför koret till vänster om ingången till sakristian hänger kyrkans medeltida altarskåp signerat av Stockholmsmästaren Jordan Målare 1475. Det ägs numera av Statens historiska museum, men är sedan restaureringen 1939 deponerat och upphängt i kyrkan. Centralmotivet i altarskåpets corpus föreställer korsnedtagningen. Flankerande figurer är två av kyrkans skyddshelgon, S:t Erik och S:t Laurentius. Altarskåpet konserverades av konservator Peter Tångeberg 1980. Samtidigt togs främre bänkraden bort och dopfunten i kalksten av gotländsk typ med musselcuppa fick sin plats framför altarskåpet. Funten dateras till 1200-talets senare del eller början av 1300-talet och hör, tillsammans med ett rökelsekar i malm, till kyrkans äldsta föremål. Kyrkorummets västparti är omgestaltat vid restaureringen 1938, då västportalen öppnades och blev kyrkans huvudentré. Kyrkan fick åter en orgelläktare i väster, ritad av arkitekt Evert Milles. Orgelfasaden från 1773 har tre halvrunda piptoureller och är dekorerad med lagerkransar, kvistar, korslagda basuner och draperier. Den påminner om orgelfasader ritade av arkitekten Erik Palmstedt, som troligen även utformat kyrkans altaruppsats. Orgeln, med 22 stämmor, är byggd i Danmark av Frederiksborgs Orgelbyggeri. Sakristians golv ligger högre än övriga kyrkan. Ingången är försedd med trappa av tegel och öppningen rundbågig. Smidda handledare är från 2000. Den yttre dörren av smidd järnplåt från 1600-talet återfördes till kyrkan från Edsbergs gård vid restaureringen 1939, men har sedan åter försvunnit. Den inre dörren av järnplåt har en senmedeltida dörring med genombrutet mönster. En dörr av smidesjärn vid uppgången till predikstolen kom till 1832, då även sakristians kryssvalv revs och ersattes av ett trätak. Fönster mot öster är en medeltida öppning medan det norra fönstret är senare upptaget. Här fanns en numera igensatt dörr under den period då pannrum låg i källaren. Utrymmet under sakristian kom till 1902 med ingång utifrån. Golvet är lagt med rött stortegel och väggarna är vitkalkade. Tre medeltida nischer i muren är klädda med träpanel och har dörrar med smidda lås. Taket av betong är gjutet 1938. Samtidigt byggdes utrymmet under sakristian om till arkiv och fick trappförbindelse direkt från sakristian. Sedan 1978 används källaren till förvaring av inventarier. Sakristians nuvarande inredning kom till 1978 i samband med att de kyrkliga textilierna inventerades och konserverades av Riksantikvarieämbetet. Två skåp och en bred hurts av vitlaserad furu för förvaring av textilier är ritade av arkitekt Lars Olof Torstensson. Bord och stolar av furu samt ett väggur är ritade av möbelformgivaren Carl Malmsten. Mattan i rölakan med nonfigurativt mönster är signerad "IS" av konstnärinnan Ingegerd Silow. Övriga inventarier Till kyrkans äldre textilier hör främst en mässhake från 1600-talet av vitt atlassiden med applicerat broderi i form av blom- och bladslingor i flerfärgat silke, guld och silver, ett 1600-talsarbete skänkt till kyrkan vid 1700-talets början. Mässhaken restaurerades 1939, då broderiet flyttades över på vitt siden med smalare form än den ursprungliga. Möjligen är dekoren felaktigt överflyttad. Två 1600-talsantependier, ett av ursprungligen benvit sidenbrokad med upptill bård av ursprungligen flerfärgat snörmakeriarbete. Det andra antependiet är sammansatt av två bredare och två smalare våder av sidenbrokad med ursprunglig bottenfärg i violett med silverinslag och mönster av blomkvistar, ursprungligen i gult silke med guldinslag, nu bleknat till gråvitt. Smalare metallband är troligen från 1930-talet. Upptill finns en bård av mångfärgat snörmakeriarbete på nu rosa, ursprungligen röd parkum. Möjligen är antependiet omgjort i samband med restaureringen 1939. I kyrkan finns en häll av kalksten till en tumbagrav från tidigast 1200-talets senare del. Två träskulpturer från 1600-talet är skänkta till kyrkan 1939. Uppgifterna är sammanställda av Stockholms läns museum 2007. |
