Stäng fönster TÄBY TÄBY KYRKBY 3:12 - husnr 1, TÄBY KYRKA
Byggnad - Beskrivning
| TÄBY KYRKA (akt.) | |
| 2006-06-14 |
| Interiörbeskrivning |
|---|
|
Vapenhusets kalkmålningar dateras till omkring 1500. De är blekta av tidigare överkalkningar och fragmentariskt bevarade. Upphovsmannen är oidentifierad. Den rikt järnbeslagna ekdörren med stocklås är original från 1400-talet. Vid valvslagningen på 1450-talet försågs långhus och kor med fyra kryssvalv av tegel med helstensribbor, överputsade med ett grovt kalkbruk som följer underlagets ojämnheter. Minst 30 år senare, på 1480-talet, kalkades åter kyrkorummets väggar och valv och målades av Albertus Pictor i den för Albert och hans verkstad välkända stil som man känner igen från kyrkorna i Solna, Härnevi och Härkeberga. Valvmålningarna har aldrig varit överkalkade och är i god kondition. De hör delvis till Albertus Pictors kvalitetsmässigt förnämsta målningssviter, även om vissa målningar utförts av nära mästaren stående lärlingar. Särskilt betydelsefulla bildmotiv, som kyrkans centrala kultbild, Nådastolen, en framställning av Treenigheten samt Mariamotiven, har han säkerligen ensam svarat för. Samma gäller uppläggningen och utformningen av målningssviten i sin helhet. Täbymålningarna har en rikedom av dekorativt slingrande växtornamentik utmed valvribbor och väggpelare. Speciellt känt är ett av västvalvets motiv som återger schackspel med Döden. 1993-94 rengjordes och restaurerades valvens och väggarnas målningar av konservator Lars Göthberg. Väggarnas målningar är delvis ödelagda under 1700-talet genom överkalkning och ändrade fönster. Altarskåpet från 1400-talets slut är eventuellt av inhemsk produktion med påverkan från nordtyska arbeten. Skulpturer i corpus återger motiv från Golgata och Getsemane medan dörrarna fylls av apostlar. Skåpet vilar på en predella över altaret och har såvitt man vet aldrig varit undanställt. Predikstolen är tillverkad på 1630-talet av holländaren Kaspar Pantén för äldsta slottskyrkan i Stockholm. Den skänktes 1692 tillsammans med bänkar och inventarier av Carl XI till Täby kyrka. Predikstolen var till en början placerad på södra sidan, men flyttades 1757 över till den norra väggen, för övrigt den enda förändring som återstår av 1750-talets restaurering. Ornamenten på korgens fyllningar är tillkomna under 1800-talet. Den sexsidiga korgen vilar på en kolonn av marmor, utförd av bildhuggaren Willem Boy 1582 som solvisare för borggården på Stockholms slott. 1786-88 sker förändringar av kyrkobyggnaden då två nya fönster huggs upp mot norr och två medeltida, smala fönster samt ett rektangulärt fönster i söder förstoras. Kyrkans exteriör överputsas antagligen för första gången och fasaderna får en slätputs som avfärgas i ljus färgton. Interiörens väggar med medeltida målningar kalkas över medan valvens målningar lämnas orörda. Kyrkorummet får delvis ny fast inredning med nytt altare, altarring och läktarbarriär ritad av arkitekten Jean Eric Rehn . 1882-83 görs utvändiga och invändiga arbeten i kyrkan då bl a västportalen breddas och får funktion av huvudentré. Portar med fyllningsdörrar sätt in. Samtidigt uppförs ett vindfång i nygotisk stil. Västgaveln har möjligen haft ett ursprungligt rundfönster som förstorats första gången 1761 och senare även 1883. Fasaderna kalkputsas åter och får nu sin struktur med spritputs och släta omfattningar, blinderingar och hörn samt avfärgas i rosa färgton. Nya öppna bänkar med gavlar av gjutjärn ersätter de slutna bänkkvarteren och nytt brädgolv läggs under bänkkvarteren. 1927-31 restaureras kyrkan under ledning av arkitekt Sven Brandel och konservator Anton Hällström. Kyrkan får elektrisk uppvärmning och belysning. Västportalens dörrar kläs med kopparplåt och rundfönstret ovanför porten får fönster av trä med blyinfattat antikglas. Målningar i vapenhuset och kyrkorummets väggar friläggs från tidigare överkalkning. Bänkinredningen byggs om och återfår sin slutna form med gavlar i trä, utformade för att stämma överens med Jean Eric Rehns nyklassicistiska inredning. Äldre målning på predikstol och altarbord återställs och övrig fast inredning målas i liknande färgställning. Pelare under läktaren marmoreras och vindfång byggs om. Kalksten läggs i gångarna mellan gravstenarna. 1956 görs genombrott i sakristians medeltida västmur för dörr till kyrkogården och en mindre tillbyggnad. Samma år konserveras altarskåpet av konservator Sven Dalén. Vid en byggnadsarkeologisk dokumentation i samband med installation av golvvärme på 1960-talet påträffades rester av grundmurar för sidoaltare samt ett stort antal mynt, präglade allt ifrån 1300-talet till mitten av 1900-talet samt medeltida dräktspännen med mera. Fynden förvaras på Historiska museet. Kyrkans interiör restaureras 1993-94 under ledning av arkitekten Uno Söderberg. Helmekanisk orgel med 25 stämmor byggs av orgelbyggare Mats Arvidsson som även ritar orgelfasaden. Den ersätter en orgel från 1968 och en orgelfasad från 1792.Den nya orgelfasaden utformas som en pastisch av den tidigare, men i betydligt större skala. Altarringen kortas mot öster för bättre plats i koret vid begravningar. Nya, öppna träbänkar med markerad gavel och sits i röd färg ersätter bänkar från 1929. Läktarunderbyggnaden byggs om och kyrkorummet får i väster en panelklädd vägg, målad med tunn lasyr. Övriga inventarier Övriga äldre inventarier är rester av fot och cuppa från en medeltida dopfunt av kalksten som förvaras på Historiska museet. Kyrkan äger medeltida kalk och patén av förgyllt silver. En gravhäll med vapensköld över Gere från 1345 är placerad i koret intill altarringen på södra sidan invid östra väggen. Två epitafier, inmurade i kyrkans södra vägg, tillhör Johan Fred. von Schantz respektive Johan Palmstruch, den senare känd som det svenska bankväsendets fader. Hans gravhäll ligger under altarringens södra kant. En ljuskrona av malm är från 1600-talet. Votivskeppet vid nordvästra fönstret skänktes till kyrkan i början av 1700-talet och är av holländskt ursprung. Uppgifterna är sammanställda av Stockholms läns museum 2007. |
