Stäng fönster EKERÖ FÄRENTUNA PRÄSTGÅRD 2:1 - husnr 1, FÄRENTUNA KYRKA
Byggnad - Beskrivning
| FÄRENTUNA KYRKA (akt.) | |
| 2004-12-01 |
| Interiörbeskrivning |
|---|
|
Vapenhuset är täckt med tunnvalv av tegel som i öst och väst vilar på stora avlastningsbågar. Valven dekoreras av målningar, tillkomna omkring 1460 och utförda samtidigt med målningarna i korvalvet. Mot vapenhusets östra vägg finns ett altare. Det är byggt av tegel och har två relikgömmor. Som altarskiva fungerar locket av en romansk gravkista av kalksten. Till höger om altaret finns en halv rundbågsnisch, försedd med en bottengrop inne i vänstra hörnet, kanske en piscina. I vapenhusets sydvästra del finns uppgången till vinden och tornet. Trapphuset kom till samtidigt med valvet. Tidigare fanns troligen en uppgång i långhusets bortrivna västmur. Koret och långhusets två östligaste travéer täcks av valv, sannolikt slagna kring 1440. Tegelvalven har ribbor av päronformad genomskärning. I ribbkorsningarna har tegel med halvstensformat använts. Korets och långhusets valv, vilar på sköldbågar. Medan korets sköldbågar och ribbor saknar avslutande konsoler, är långhusvalven försedda med väggpilastrar med enkelt avtrappade profiler. I samband med valvslagningen vidgades triumfbågen och vid samma tillfälle försågs långhusvalven med väggpilastrarna. Kanske var det i samband med dessa åtgärder som det gotiska fönstret togs upp i korets södra sida. Korets och långhusets valv föregicks av ett innertak av trä. I korets västra, södra och norra väggar syns ännu spår efter det gamla innertaket. Korets och långhusets valv dekoreras av kalkmålningar. Målningarna i långhusets två östligaste travéer och målningarna på triumfbågen är äldst och tillkom omkring 1440. Målningarna i korvalvet målades något senare, omkring 1460. Korvalvets, men även vapenhusets målningar tillhör troligen den s k Strängnässkolan. Under 1600-talet bemålades långhusväggarnas nedre del med draperimålningar. 1685 överkalkades de medeltida målningarna, enligt tidens mode, men draperimålningen lämnades synlig. De medeltida målningarna togs åter fram under en större restaurering 1927-28, under ledning av Sven Brandel med Anton Hällström som konservator. Det var under 1920-talets renovering som långhusets västra trave försågs med tegelvalv med halvstensribbor. Dessförinnan hade kyrkans västra del täckts med gipsat trätak, tillkommet under 1700-talets början. Trätaket i sin tur ersatte ett äldre, troligen stjärnvalv, som rasat samman. Det nya valvet dekorerades med målningar av konservator Anton Hällström. Målningarnas färger harmonierar med de medeltida, men har andra motiv. Altaruppsatsen kom på plats 1701 och består av tre oljemålningar från 1600-talet, som kröns av snidade överstycken i nederländsk-nordtysk renässansstil från 1600-talets förra hälft. Den mittersta målningen, som föreställer Kristi korsfästelse, flankeras av två målningar som återger personifikationer av Kärleken och Tron. Under 1720-talet justerades altaruppsatsen och den mellersta tavlan målades över och kompletterades. . På valvbågen mellan koret och absiden finns en förgylld träskulptur som föreställer Guds allseende öga. Den tillkom i samband med renoveringen på 1920-talet. Vid korets södra vägg står en korbänk med en gavel, dekorerad i relief av omålad ek. Relieferna har tillhört en bänk från 1400-talets förra hälft, och även de övre listerna är medeltida. Predikstolen tillverkades ursprungligen under 1650-talet, och stod då vid långhusets södra sida. Från denna tid härstammar stommen samt de skurna figurerna på korgfälten. I samband med att predikstolen flyttades till den nuvarande och norra sidan år 1701, tillkom fruktgirlangerna på foten och korgen, en ny trappuppgång samt ljudtaket. Ljudtaket utfördes som ett monument över segern i slaget vid Narva. Predikstolens nuvarande färger härstammar från en renovering 1885. På predikstolen står ett timglas, som skänktes till kyrkan 1742. Det består av fyra glas i en plåtbehållare, fäst i en obeliskformad ståndare av trä. Långhusets gångar är belagda med tegel och i bänkkvarteren ligger brädgolv. Golvet åtgärdades senast 1927. I långhuset finns två bänkkvarter, ett på vardera sidan om mittgången. Bänkarna tillverkades 1726 av snickarmästaren Petter Strandberg från Uppsala. I De breddades och restaurerades i samband med renoveringen 1927. Orgelläktaren uppfördes 1701, samtidigt som altaruppsatsen placerades i koret. I samband med renoveringen på 1920-talet flyttades läktarens barriär fram och golvet höjdes. Orgelfasaden är bevarad från 1856 års orgel, medan orgelverket är från 1965, består av 14 stämmor och är tillverkat av Grönlunds Orgelbyggeri i Gammelstad.. Under orgelläktaren finns sedan 1960-talets slut, en underbyggnad med brudkammare och förråd. I korets norra del finns en ingång till sakristian. Dess portal är tvåsprångig och rundbågig. Dörren är utförd av kopparplåtar på järnram. Sakristians nuvarande valv uppfördes 1748 och föregicks av ett paneltak. Dessförinnan fanns troligen ett lågt tunnvalv. Sakristian är försedd med skåpinredning, tillkommen 1958. Inventarier Till kyrkans medeltida inventarier hör en dopfunt, tillverkad i sandsten under 1100-talets slut. Funten är troligtvis utförd av en inhemsk stenhuggarskola i Mälardalen, med inflytelser från Gotland. Foten dekoreras av tre huvuden. Kyrkan har även flera medeltida skulpturer. I koret, ovan sakristieingången, finns en träskulptur som föreställer S:t Göran och draken från omkring 1460. Hästens avslagna mule kompletterades och ryttaren försågs med ny lans under 1920-talet. I triumfbågen hänger ett triumfkrucifix, tillverkat omkring 1440. Den ursprungliga färgen togs fram i samband med renoveringen under 1920-talet. Kristusskulpturen är framställd med stark realism. Korsets ändar har cirklar med evangelistsymbolerna. Norr om koröppningen står en pietà från 1400-talets förra hälft, men kompletterad med nya underben på 1920-talet. Vid långhusets väggar står mot norr en romansk madonna. Skulpturen, som har förlorat händer, barnet och kronan, tillverkades vid 1200-talets mitt. Ovan madonnan har ett sengotiskt spröjsverk satts upp. Det tillhörde ursprungligen ett altarskåp eller helgonskåp från 1500-talets början. Vid långhusets södra vägg finns en skulptur över S:t Lars från 1400-talets förra hälft. Kyrkan äger en mycket fin samling nattvardssilver. Kalken är tillverkad av förgyllt silver. Foten och noden är från senmedeltiden, medan cuppan kommit till sekundärt, 1699. Paténen, även den av förgyllt silver, härrör från 1300-talet och är försedd med gravyr, föreställande Guds lamm. Kannan tillverkades under 1720-talet och oblatasken under 1600-talets slut. Kyrkan äger även sockenbudstyg, bestående av kalk, patén och oblatask, utförda 1778 av stockholmsmästaren Anders Fredrik Weise. Till kyrkans mer intressanta textilier hör en mässhake från 1800-talet av svart sammet med kors och strålkrans av silvergalon. Här finns även två mässhakar inköpta i Salzburg 1922. Uppgifterna är sammanställda av Stockholms läns museum 2007. |
