Stäng fönster STOCKHOLM SÖDERMALM 7:24 - husnr 1, KATARINA KYRKA
Byggnad - Beskrivning
| KATARINA KYRKA (akt.) | |
| 2005-06-07 |
| Interiörbeskrivning |
|---|
|
Genom två vindfång med gråmålade väggar och trätak och delvis glasade dörrar, det yttre dörrpartiet gråmålat och det inre stänkmålat, leds besökaren in i kyrkorummet under orgelläktaren. Ju längre in i rummet man kommer desto mer påtaglig blir dess enorma rymd. Takhöjden över korsmitten är cirka 27 meter och kupolvalvet har en diameter på närmare 23 meter. Kring kupolvalvets igensatta öppning, som är målad i himmelsblått, finns en stucklist med förgyllt lövverk och i mitten ett ur med en visare i form av en ängel, delvis rekonstruerat från tiden före branden. Väggar och valv är vitkalkade, golvet av rutlagd Ölandskalksten skiftar i grått och rött. Ett sextiotal äldre gravhällar är inlagda i golvet, framförallt i koret och korsmitten men även i korsarmarna. Åtta kvadratiska slutna bänkkvarter är placerade i väster, norr och söder varigenom en stor fri yta bildas i rummets mitt, under kupolvalvet. Bänkarna är invändigt målade i ljusgrått, utvändigt i en mörkare grå kulör med stänkmålning. Golven i bänkkvarteren är av obehandlat trä. Södra korsarmens två kvarter är vändbara mot söder vid nyttjande av ytan framför södra porten genom att bänkarnas ryggstöd är vändbara. Vid behov ställs lösa stolar in här. De stora träportarna mot norr och söder är gråmålade med stora svarta smidesbeslag. De höga fönstren är spröjsade och försedda med franskt munblåst klarglas. I den östra korsarmen ligger koret, tre trappsteg högre än kyrkorummet i övrigt. På samma nivå, på ett med breda trappsteg försett parti, står det numera fristående altaret som givits en, jämfört med tidigare, mycket central placering i rummet, strax väster om principalbågen. Det är fastmurat med en utspringande altarskiva av svart kalksten. Sidorna är klädda med skivor av mässing som behandlats på olika sätt och på fram- och baksida har dekorerats med en stenbit från berget Sinai. Altaret står på en mattliknande inläggning av ljus ekebergsmarmor med en bård av små svarta och vita stenar. Längst i öster står altaruppsatsen, i grunddragen en kopia av den altaruppsats som tillkom efter 1723 års brand. Den är utformad som en triumfportal i barockens formspråk med höga marmoreringsmålade kolonner och bas och mycket förgylld dekor. På altartavlans plats finns emellertid en helt modern nonfigurativ installation, en Golgatascen utan Kristusgestalt, av bildhuggaren Liss Eriksson (1919-2000) och textilkonstnärinnan Kaisa Melanton (f 1920) från 2001 med titeln "Närvaro genom frånvaro". Hela altaruppsatsen stod klar 2004. Söder om centralaltaret står dopfunten från 1912 som räddades vid den senaste branden. Den är av polerad kolmårdsmarmor med dekor i form av bl a kerubhuvuden och står, liksom altaret, på en mattliknande inläggning av ljus marmor. Predikstolen har fått samma placering som före branden, norr om det nya centralaltaret, men är vidare och lägre än den gamla predikstolen. Den är försedd med en fristående liten trappa, saknar ljudtak och är av trä som marmoreringsmålats i grönt, anslutande till den äldre dopfunten. Predikstolen är, liksom altaret och övrig ny inredning, ritad av arkitekten Ove Hidemark. I södra delen av koret finns det på avsatser i kalksten fasta körgradänger med fronter, marmoreringsmålade som bänkkvarteren. En ambo av smide kan flyttas till önskad plats i rummet. Den stora huvudorgeln på läktaren i väster har en fasad som är en rekonstruktion av den gamla, ritad av Jean Eric Rehn 1763. Dagens orgel är byggd av den holländska orgelbyggarfirman J L van den Heuvel-Orgelbouw i Dordrecht och har 62 stämmor. Den invigdes år 2000. Barriären är marmoreringsmålad i grönt med balusterdockor och liksom orgelfasaden med förgylld dekor. Läktaren bärs upp av fyra marmoreringsmålade kolonner. Hela den norra korsarmen ligger något högre än kyrkorummet i övrigt. I dess västra del har ett litet kapell inretts med altare och en väggtextil, "I detta tecken", utförd av Gerd Allert 1995. Golvet är mönsterlagt som en matta i rött tegel och blått kakel. I den västra korsarmen finns intill huvudentrén en receptionsdisk och garderob för besökare. Mot västväggen står en kyrkbänk från tiden före branden 1990. Här står även en ljusbärare. I korsmitten hänger en stor barockkrona i mässing. De norra och södra korsarmarna är också försedda med ljuskronor i mässing, dock något mindre, medan körläktarens ljuskrona är av silver. Belysningen i övrigt utgörs av äldre vägglampetter, bl a trearmade av mässing. Sakristian ligger i den nordöstra hörnpaviljongen. Det obehandlade trägolvet är kvar sedan tiden före branden 1990. Ovanför sakristian finns skrudkammaren med en flat kakelugn melerad i blåvitt samt förvaring för textilier m m. I den sydvästra hörnpaviljongen är ett s k förberedelserum inrymt med bl a ett marmoreringsmålat altare. I rummets valv finns bevarat dekormåleri i form av bladverk från 1890-talets renovering. I samband med 1990-talets rekonstruktion har genom sprängningsarbeten en källare skapats under kyrkorummets västra del. Väggar och valv är här byggda av rött tegel som står oputsat med inslag av blått kakel och blåmålade snickerier. Här finns övnings- och omklädningslokaler för kyrkans körer, kafé, pentry, förråd m m. Övriga inventarier Bland de inventarier som räddades vid den senaste branden kan nämnas så gott som allt kyrksilver, alla skrudar, ett antal kollektkistor samt ett mindre medeltida krucifix, som hänger norr om predikstolen. Ett nytt altarsilver har emellertid specialtillverkats för det nya altaret av Sebastian Schildt liksom altarduken av Kerstin Molander. Nattvardssilver och ljusstakar från 1600-talet är förvarade i en glasmonter intill sakristian. På ett postament i den norra korsarmen är en femarmad kandelaber av förgyllt trä, ritad av arkitekten C G Blom Carlsson 1841, placerad. Den stod ursprungligen tillsammans med en identisk kandelaber på korskrankets mittpelare. Bland bevarade äldre textilier kan bland annat mässhakar från 1600-talet och tidigt 1800-tal nämnas samt en del yngre, t ex mässhakar gjorda av Licium på 1940-talet. I den södra korsarmen hänger ett stilleben, en oljemålning från 1600-talet, intill den pelare där arkitekten Jean de la Vallée ligger begravd sedan 1696. I den norra hänger en annan oljemålning med motivet Skattepenningen, en kopia av en utländsk 1600-talskonstnär. Påpekas kan att i den mittersta fönstervalvbågen bakom orgeln finns rester av dekormålningen från 1894, som inte målades över vid 1950-talets restaurering och som klarade sig vid eldsvådan 1990. Den hade sin ursprungliga plats i fönstersmygen bakom altaruppsatsen i öster men flyttades efter branden till sin nuvarande plats. Kyrkans fyra klockor göts 1991 och 1992 av M & E Ohlssons klockgjuteri i Ystad. De är alla rekonstruktioner av dem som förstördes vid branden varvid godset från originalklockorna delvis återanvändes. Storklockans kläpp är densamma som i klockan från 1724. Uppgifterna är sammanställda av Stockholms stadsmuseum 2007. |
