Till Riksantikvarieämbetets startsida

 

Bebyggelseregistret (BeBR)

Bebyggelseregistret (BeBR)

Stäng fönster STOCKHOLM SKRIFTEN 1 - husnr 1A, SÖDERLEDSKYRKAN

 Byggnad - Beskrivning

SÖDERLEDSKYRKAN (akt.)
2004-01-23
Interiörbeskrivning
Vapenhuset är utformat som bred korridor, som får rikligt med dagsljus genom det stora glasparti som öppnar sig mot den inre s k Rosengården. Väggar och golv är av rött tegel, taket av formgjuten betong. Mot väggen finns fasta bänkar av tegel och furu. Armaturerna av furu är ursprungliga. Genom två par glasade dörrar med mönsterlagda fyllningar i furu kommer man in i långhusets sydvästra del.

Kyrkorummet är rektangulärt med en takhöjd på 14 meter. Väggarna är murade av rött tegel från Husby i Mälardalen. Delar av norra och södra långhusväggarna har av akustiska skäl en speciell murning; i koppskiftena skjuter varannan sten ut ur väggen något och har slagits av för att få en ojämn och skrovlig yta. Golvet är också av rött tegel liksom resten av kyrkans golv. Taket har ett synligt takbjälklag av fabrikstillverkade strängbetongbalkar med ohyvlad träpanel däremellan. I långväggarnas två synliga platsgjutna betongbalkar finns det både en gasbelysning och traditionella armaturer som ger ljus uppåt och nakna glödlampor som ger ljus nedåt. Mot norr och den lilla meditationsgården är en del av väggen glasad men delvis dold av ett formgivet galler av furu. Två långsmala bänkkvarter med en mittgång fram till koret betonar rummets längdriktning. Bänkinredningen av furu ger ett stramt och tungt intryck.

En bred trappa leder upp till koret som är lika brett som rummet i övrigt. Koret får sitt ljus från det fönsterband som sitter högst upp i korets överbyggnad och inte är synligt för dem som sitter i kyrkbänkarna. Altaret utgörs av fyra kraftfulla stöd med en tjock altarskiva, allt i öländsk kalksten liksom podiet som altaret står på. Det har på senare tid flyttats fram något för att möjliggöra mässa "versus populum". Korväggens enda utsmyckning utgörs av skulpturgruppen De vise männen och Jesusbarnet, utförd av konstnären Ivar Lindekrantz (1902-81) . Figurerna är av målat trä och står på en smal hylla, som är murad i tegelväggen. Skulpturernas placering gör att de kunde ses även från tvärskeppet i söder. Altarringen är av furu och skinn, den mittersta delen är numera borttagen. Den i norr, framför koret, fritt stående predikstolen är av mönsterlagda furubräder.

Hela den södra långhusväggen, som vetter mot den s k Rosengården, utgörs av färgad glasbetong i ett nonfigurativt mönster med "Nådens sol" som centralt motiv. Konstnär är Uno Lindberg (f 1912). Glasbetongväggen bildar bakgrund för dopfunten, som står här. Funten är åttkantig och av gotländsk sandsten, ritad av ledamoten i byggnadskommittén Gunnar Jonsson. Inredningen i övrigt är ritad av kyrkans två arkitekter i samarbete med arkitekten Lennart Jansson. I långhusets västvägg finns ett stort rundfönster med färgat glas, också utfört av Uno Lindberg.

Ovanför långhusets betongbalk, i nordost och i nära kontakt med koret, ligger orgelläktaren med orgel, byggd av Olof Hammarberg 1960. Orgeln har 21 stämmor. I den nordvästra delen av kyrkorummet, mittemot huvudentrén, ligger ett litet kapell, idag kallat Birgittakapellet. Det får sitt ljus från den lilla inre meditationsgården, som skymtar bakom det formgivna gallret av furu. Altaret är av öländsk kalksten. Under orgelläktaren ligger sakristian. Väggar och golv är av tegel, i det senare är kalksten ilagt i form av en matta framför det sekundärt placerade lilla altaret. Även förvaringsskåpen är sekundära men utformade i samklang med den ursprungliga inredningen.

Söder om långhuset ligger ett tvärskepp som idag nyttjas som kapell, Ansgarskapellet. Ursprungligen var det helt öppet mellan kyrkorummet och tvärskeppet. Under projekteringsarbetet diskuterades möjligheten att skärma av kyrkorummet från den mer profana församlingssalen med en vikvägg, vilket dock ej kom till stånd. Dagens vikvägg och de två dörrarna mellan rummen tillkom emellertid ganska snart men då av akustiska skäl eftersom det visade sig att ljudet "försvann" ner i sidoskeppet. Detta hade från början bänkinredning som i resten av kyrkan och längst i söder en orgel. Idag är det i huvudsak möblerat med lösa stolar som står vända mot ett altare i öster och på orgelns plats finns numera förrådsutrymmen för bl a textilförvaring. Några av de ursprungliga bänkarna står kvar längs väggarna. I taket av obehandlad betong hänger sekundära ljuskronor av modernt snitt och en stor ljusring. Golv och väggar är av tegel. I väster är väggen nästan helt glasad mot Rosengården med sitt valnötsträd, rosenbuskar och en vattentrappa. Söder om kapellet ligger en foajé med en vardagsrumsbetonad möblering med en helt glasad vägg mot söder. Rummet nyttjades ursprungligen som vigselrum med en betydligt mer sakral karaktär än det har idag. Inom kyrkobyggnaden ryms även ett stort kapprum, toaletter och brudkammare.

Övriga inventarier
Bland inventarierna kan nämnas nattvardssilver m m utfört av silversmeden Birger Haglund samt textilier från kyrkans tillkomsttid. Några höga ljusstakar i svart smide, som i sin form kan associera till Kaknästornet, är utförda av arkitekterna Borgström och Lindroos. I kolumbariet finns en stor ljusbärare i mässing, utformad av konstnären Nils G Stenqvist omkring 1995. Runt om i anläggningen finns en hel del konstnärlig utsmyckning. Nämnas kan bl a vapenhusets tjugo kopparreliefer, De fåvitska jungfrurna, utförda av Bertil L Berggren-Askenström 1966.
Uppgifterna är sammanställda av Stockholms stadsmuseum 2007.