Stäng fönster KIRUNA KYRKAN 11 - husnr 1, KIRUNA KYRKA
Byggnad - Beskrivning
| Kiruna kyrka (akt.), KIRUNA KYRKA (akt.) | |
| 2004-05 |
| Interiörbeskrivning |
|---|
|
Kyrkorummet har centralkyrkans grundplan. Det kvadratiska mittrummet separeras visuellt från koret och de lägre sidoskeppen av pelare som löper genom de med blindarkader antydda gallerivåningarna, ända upp till lanterninen. De höga pelarna är sammansatta av fyrkantsvirke hopbundet med bandjärn. I sidled är pelarna förbundna av hammarband i flera nivåer. Hammarbandens funktion är att stabilisera konstruktionen och de fångar också in takstolens horisontella bjälkar. Det nedre hammarbandet ger sken av att vara bjälklag för en mellanvåning, här sitter mjukt skurna ”draperingar” som utfyllnader i vinkeln mellan pelare och `bjälklag´ och ovanpå `mellanvåningens´ rundbågearkad står ett galleri av små, hoptryckta valv. Mittemot koret bildas en riktig mellanvåning för orgelläktaren bakom arkaden, där orgelfasadens knippen av blanka pipor skjuter ut genom valvbågarna. Över öppningen mot koret formas ett kantigt valv av den spännbock som ersätter de pelare som utelämnats för att öppna koret mot rummet. Koröppningen flankeras av dekorativt skurna gallerskärmar, i underkant utformade så att de bildar flacka valvbågar över korskranket. Takstolen ligger helt öppen och utgör en del av rummets arkitektur. Under lanterninen bildar de korsande bindbjälkarna ett rutnät och under sidoskeppens sluttande tak utvecklas takstolen till ett dekorativt fackverk, med skuren dekor i svicklarna. Kyrkan har ett fernissat brädgolv och enkelt panelade väggar och tak, där den bärande konstruktionen tecknar sig utanpå panelen. Sidoskeppens fönster med sitt gröntonade glas sitter högt och tätt. Tillsammans med takkupans långsmala fönster ger de intryck av fönsterband i två etager. Dörrarna har rombiska speglar med profilhyvlad panel - mellan kyrksal och vapenhus utförda som pardörrar. Dörr- och fönsteromfattningar är figursågade med utskurna dekorstämplar. Wickman ritade också den fasta inredningen, som är ett med kyrkans arkitektur. Hela interiören går i dova toner med rummets enhetligt brunlaserade ytor som anspelar på tjärat trä, och bänkarnas dova blå kulör. Bänkinredningen är indelad i kvarter med öppna bänkrader där de figursågade gavlarna fått skurna dekorstämplar med samiska influenser. Predikstolen hänger under en kupolformad baldakin i SÖ hörnet av det öppna mittrummet. Det grunda, breda koret är rakavslutat och avskiljs till ett eget rum med hjälp av de ovan beskrivna gallerskärmarna och ett lågt korskrank, men också genom att det är höjt tre steg över församlingsdelen. Medan församlingsdelen karaktäriseras av enkelt bearbetade, matta ytor, har koret en blankpolerad boisering med växlande rakt och skråställt ramverk kring pannåer med tät räffeldekor. Även ramverket är dekorerat med geometriska mönster. Kring altarnischen står utsirade hörnstolpar med övre delen skuren i vertikalt böljande form. Korets boisering och den liturgiska inredningen – predikstol, altare med rundel, korskrank mm - är dekorerat enligt samma program med spegelpannåer i ramverk och skuren, geometrisk dekor. De ”böljande” stolparna går igen i korskranket och i gallerskärmarna ovanför skranket. Mot korets mörka, blanka trä skimrar den ljusa altartavlan, målad av prins Eugen. Tavlan föreställer ett stiliserat landskap med en solbelyst lövdunge i ett öppet landskap. Dess ljusa toner och starka djupverkan gör den till rummets centrala blickfång. Som motvikt till att altartavlan inte har något uttalat religiöst motiv, står en liten skulptur på altaret. Altarskulpturen som föreställer en grupp bedjande samer kring ett gyllne kors, är skuren av Christian Eriksson, som även utfört den St.Göran och draken-skulptur som skänktes till kyrkan av skulptören och disponent Lundbohm. Lanterninen ger ett flödande överljus som poängterar rummets rymd och arkitektur. När dagsljuset inte räcker till lyses mittrummet upp av stora strålknippeformade ljuskronor, över sidoskeppen och i vapenhuset hänger enkla, kantiga koppartrattar. Samlingssalen och sakristian får båda sin karaktär av takens form och fantasifulla träarbete. |
