Stäng fönster LULEÅ MJÖLKUDDEN 3:49 - husnr 2, MJÖLKUDDSKYRKAN
Byggnad - Beskrivning
| mjölkuddskyrkan (akt.), MJÖLKUDDSKYRKAN (akt.) | |
| 2005-12 |
| Interiörbeskrivning |
|---|
|
Det kvadratiska kyrkorummet har en helt öppen plan och angörs från sidan. Ljusflödet genom kupolens fönsterband understryker rummets centralform och symboliserar skapelseberättelsens bild av hur mörkret skiljs genom ett fäste av ljus. Kupolen bärs upp av fyra golvfasta stålpelare. Kupolens fackverkstomme är exponerad och väggstommens bärande betong är integrerad i rummets arkitektur, smala horisontella utsparningar i betongen ger en inramande och dekorativ effekt. Betongen ger ett omålat intryck men är målad i grått med gula stänk. Rummet är traditionellt disponerat med bänkkvarter kring en mittgång orienterad mot det breda, grunda koret i öster. Dopfunten har sin plats under en målad himlarundel i motsatt ände, där ett sidokapell är inrymt i den västra korsarmen, belyst genom fönsterpartier som når ända ned till golvet. Alla delar av kyrkorummet har samma mörkbruna klinkergolv, som i koret höjer sig två steg ovanför församlingsdelen. Bortsett från sidokapellets stålrörsstolar mm har rummet kvar sin originalinredning från 1960-talet. Arkitekturens sakliga former och material kontrasterar mot den livfullt dekorerade inredningen av Per Andersson. Den fristående orgeln i ljus ek, vid sidan av koret, är den enda ursprungsinredning som inte integrerats i Anderssons bildprogram. Kyrkorummet präglas av visionen om den demokratiska folkkyrkan som en feststämd plats för den gudstjänstfirande församlingens möten. Inredningen har enkla former i ett snickeri som påminner om tidens skivmöbler och är färgglatt dekorerad i Anderssons säregna stil där paradistanken är ett bärande tema. De öppna, gräsgröna bänkarna har målad dekor av dansande lövskuggor medan den liturgiska inredningen – dopfunt, predikstol och altare är målat i himmelsblått med stiliserade porträtt inom gula medaljonger. Dopfunten symboliserar missionen med sina enkla barnporträtt från olika världsdelar och på predikstolen syns de tolv apostlarna vid pingstundret, ovanför en draperimålning. Predikstolen är en fristående pulpet med ryggskärm och vinklat ljudtak. Altartavlan består av en liten rundel under kupolens fönsterband och har en tvetydig framställning av nattvarden – eller treenigheten – i solskimrande, paradisisk grönska. Det långa altarbordet har benstöd i samma moderna ”marmorering” som dopfuntens fot och predikstolens fundament, skivan är täckt av en draperad altarduk, samma altarduk som syns på altartavlan. Knäfallet som är rakt och tidsenligt helt öppet mellan pall och armstöd, är målat som bänkarna. Belysningen i form av ljusträd med vita stammar och dinglande tunna gröna och förgyllda löv, kompletterade med vägglampetter av samma typ, tillhör rummets mest nyskapande inredningsdetaljer. Rummet är ovanligt i det att färgsättning och belysning lägger lika stort fokus på församlingsdelen som på koret. Det har också kallats en milstolpe inom kyrkokonsten i det att den återinför paradistemat i kyrkorummet. |
