Stäng fönster HÄRJEDALEN LINSELL 4:7 - husnr 1, LINSELLS KYRKA
Byggnad - Beskrivning
| LINSELLS KYRKA (akt.) | |
| 2006-09 |
| Interiörbeskrivning |
|---|
|
Invändigt har kyrkan genomgått ett flertal förändringar. Enligt räkenskaper skall kyrkan 1781 ha vitlimmats av målaren Lars Olsson. I början av 1800-talet skall arbeten, bl.a. väggdekor och förgyllning, ha utförts av en målare vid namn Sundin, antagligen Per Sundin. År 1876 installerades en järnkamin i sakristian och år 1891 en värmeugn i kyrkorummet. År 1884 förändrades kyrkorummet. Då målades väggdekorationerna från 1818 över och spegelvalvet täcktes över med blåmålad papp. Ommålningen utfördes av målargesällen C.A. Jäderström. Åren 1923-25 genomgick kyrkan en grundlig restaurering under ledning av arkitekt Arre Essén. Tanken bakom denna restaurering var att tekniskt konservera byggnaden och ta fram de målningar och dekorationer som målats och täckts över 1884. Papptäckningen i taket togs bort och dekorationerna och målningarna togs fram av konservator Olof Karlsson från Fillsta. Han utförde även den idag befintliga plafondmålningen och placerade en i tornet upphittad träros i plafondens mitt, där man anser att den suttit från början. Orgelläktaren byggdes till under samma restaurering, läktartrappan förändrades och utrymmen omdisponerades. År 1925 installerades elektrisk belysning i sakristian, på orgelläktaren och i vapenhuset. År 1927 tog man fram ny armatur till kyrkorummet. År 1949 installerades elektrisk uppvärmning, och järnkaminen samt värmeugnen avlägsnades. 1967 skedde en större restaurering genom rengöring, konservering och förnyelse av målningsarbeten. Detta arbete utfördes av konservator Alf Hedman. Ommålningen av kyrkorummet, utom draperimålningen kring altartavlan, utfördes dock innan beslut fattats. Taket målades i en nyans mot vitt, väggarna i en grå nyans och kullisten i gult med någon slags marmorering. Även bänkarna målades. Draperimålningen konserverades. Golvet i kyrkorummet fick en ny isolering, slipades och platsbehandlas därefter. Taket förstärktes och drogs ihop med en järnkonstruktion. Vapenhuset finns i tornets bottenvåning. Väggarna består av stående bräder i varierande bredd, vilket ger liv åt väggytan. Porten är enkel med profilerade tvärslår och ett äldre lås i form av en hasp samt ett litet lås under haspen. En hög bröstning är målad i grått, med en avslutande smalt målad list i brunt. Resten av väggarna är målade i vitt, liksom locktaket som vilar på tvärgående bjälkar. Vapenhuset känns ljust och luftigt genom de ljusa färgerna, det stora fönstret i söder och takhöjden. Fönstret har samma utformning som långhusets fönster. Under fönstret sitter på en asbestplatta en radiator från 1950-talet. Golvet är av breda lackade brädor, på vilken en ljus lös gångmatta ligger. Längs med rummet löper en låg och enkel golvlist. På västra väggen på var sida om dörren i till vindfånget, finns två inbyggda förrådsutrymmen vars dörrar är en del av väggens panel. Dörren till vindfånget är den ursprungliga dörren in till kyrkan innan tornet byggdes. Det är en dörr med utskurna dekorer i plattskärningsteknik, föreställande en stor blomma med fyra stora kronblad i mitten med årtalet 1778 samt lite ornamentsdekor runt om i blått på räfflad bakgrund. Handtaget och låsbrickan är från 1950-talet, men den äldre nyckelbrickan och handtaget sitter kvar på dörren. Låset på baksidan är borta. Dörrens baksida har en enkel dekoration i över- och underkant. Ovanför dörren hänger en centrerad inskriptionstavla. Vindfånget tillkom under restaureringen 1923 - 1925. Väggarna är av smala stående brädor målade i en ljus kulör. En matta lika den i vapenhuset täcker vindfångets golv. En golvlist i samma bredd och färgsättning som dörrfodret löper längs med väggarna. På väggarna sitter moderna element med en framsida av glas där det suttit äldre element tidigare. På väggen finns spår av en starkare grön kulör än den nuvarande. Taket är av smal panel målad i vitt med en taklist. En äldre svängdörr leder in till kyrkorummet med klädda nitade kanter med samma röda tyg som altarringen. Handtagen är dekorativt utformade på varje sida av dörren med en liljeliknande avslutning både uppe och nere. Den övre spegeln har spröjsade rutor med klarglas i. Dörren har samma utseende på båda sidor, det enda som skiljer är att dörren mot kyrkorummet har spröjsarna och spegelramarna målade i en mörk kulör. Under läktaren flankeras dörren till vindfånget av två pilastrar. Fyra marmorerade kolonner placerade under den främre delen bär upp läktaren. Mot norra väggen finns en bänk och i söder finns trappan upp till läktaren, vilken byggdes om något 1923-25. Längs med läktarens yttersta kant sitter fem lampor utformade som blommor. Under trappan finns ett inbyggt förråd klätt med panel målad i samma kulör som kyrkorummets väggar. Trappan har ett genombrutet räcke och trappstegen är klädda med samma slags röda matta som täcker läktargolvet. Längs insidan av trappan löper en list i en grågrön kulör. Uppe på läktaren finns på sidan av trapploppet samma genombrutna räcke. På södra och norra väggen sitter element från 1950-talet. Ovanför trappan sitter en klädhängare och i taket en vitmålad ventilationslucka. Här finns också en räddningsstege samt ställning för antipendium. På en av följarna sitter en mindre lampett i mässing. Läktaren är relativt smal, med ungefär en meters utrymme på sidorna om orgeln, och taket är så lågt att orgelfasaden når ända upp i taket. Det gör att inga körläktare eller extra sittplatser får plats. Den breda orgeln med en symmetriskt uppbyggd fasad är centralt placerad. Orgelverket förnyades 1953. Spelbordet, som fick en ny utformning 1988, står vänd mot orgelfasaden. På ena sidan står en mindre hylla, inmålad i samma kulör som orgelns sockel, för noter och böcker. Läktarbarriären är invändigt gråmålad och enkelt indelad i fält. På överliggaren har ett svartmålat skyddsräcke i metall monterats. Barriären, vilken utvändigt är sandfärgad, har ett kraftigt rundat utskjutet parti som är fältindelat med pilastrar. Fälten är marmorerade varav det i den mittersta är målat tre trumpeter, troligen senare tillkomna. En del av fälten har också en övre del med rundbågig avslutning. De mycket smala utanpåliggande pilastrarna är marmorerade i en grön kulör och har förgyllda baser och kapitäl. Kyrkorummet täcks av ett spegelvalv med karnissvängda sidor med kulfris mellan taklisten och valvet. Kulfrisen är marmorerad i en brunvit färgsättning med en blåmarmorerad bakgrund. På taklisten som består av en tvärställd bräda finns en tredimensionell målning i svart, vitt, grått. Taket är målat vitt. I takets mitt sitter en plafondmålning, vilken återställdes 1923-25 efter att ha varit övertäckt med papp sedan 1884. Från trärosen på plafondmålningen hänger en stor ljuskrona ned. På ömse sidor om den hänger två mindre ljuskronor. Alla ljuskronor hänger mycket lågt. Väggarna är klädda med ospontade brädor som är vitmålade. På var sida om fönstren i långhuset finns pilastrar skulpterade i trä med blå bas, grön pilaster och med urspårningen målad så att det skall se ut som guld och ett vackert utformat kapitäl. Mellan pilastrarna och nedhängande på sidorna finns en blå draperingsmålning med guldmålade fransar och tofsar som håller ihop knutarna över fönstren. Dekormåleriet togs fram vid restaureringen 1923-25 och konserverades senast 2002. På norra långhusväggen finns enbart en pilaster öster om predikstolen. Altaruppsatsen på östra korväggen ramas också in av en pilaster på var sida om korfönstren. Kyrkorummet indelas även av följarna, dock inte lika tydligt då de är inmålade i väggarnas kulör. På södra väggen hänger en stor och lång bonad, vävd 1951. Kyrkorummets armatur utgörs av lampetter placerade fyra på norra väggen och fem på södra. I koret sitter spotlights bakom sista följaren på söderväggen riktat mot altaret och en spotlight vid sidan av nästa följare mot kyrkorummet mot pianot. En modern lampa sitter på norrväggen ovanför den lilla korbänken. I mittgången i kyrkorummet ligger en beigespräcklig gångmatta som döljer ett slitet trägolv, vilket lades om 1967. De slutna bänkkvarteren sträcker sig från läktaren ända fram till koret. Bänkarna har varit tretton från början, men är nu tio. Det är två slutna numrerade bänkkvarter med utanpåliggande speglar. Bänkarna är gråmålade, både ut- och invändigt, och på sitsarna ligger röda tjocka dynor. Bänkbarriären är dekorerad med ett lågt skrank med rödmålad ornamentik, utskuren i trä och satt i en list med en medaljong med initialerna SM och G3, d.v.s. Gustav den III och hans hustru Sofia Magdalena. På den främre bänkraden på var sida om mittgången finns eldurnor uppställda på marmorerade piedestaler. Bänkarna är troligen från byggnadstiden, men har förändrats för att bli mer bekväma samt målats om ett flertal gånger, senast 1923-25 då de från att ha varit vita fick nuvarande färgsättning. År 1967 förlängdes psalmhyllorna på bänkarna. Predikstolen tar upp utrymmet mellan fönstret och ingången till sakristian. Den femsidiga korgen är snidad av Pehr Tholsson 1778 och nås från sakristian. Korgen är relativt långsmal med en harmoniserande färgsättning i ljust blå och guld, och med kanter och lister i blågrå marmorering. Korgen är rikt dekorerad med utskurna guldfärgade blommor samt guldmåleri direkt på korgen. Under den nedersta utkragningen sitter en rikt dekorerad ornamentik med förgyllda kulor och utskärningar. Korgen smalnar av och kröns nedtill av en inte helt rund kula. På korgens underrede är MDCCLXXVIII/PTS inristat. Ljudtaket är femkantigt, lika korgen, och kröns av en förgylld kula som vilar på fyra överbyggda blå strävor, vilka i sin tur vilar på en dekorativ och förgylld list. I ljudtaket hänger en förgylld duva i det invändigt gråmålade taket. En blå draperimålning, målad direkt på väggpanelen, börjar under ljudtaket och omger hela predikstolen. Kyrkan har ett rakslutet kor med ett fönster på var sida om altaruppsatsen. Koret är upphöjt ett steg. Altaruppsatsen är uppbyggd med parställda marmorerade kolonner med korintiska kapitäl som bär upp ett marmorerat bjälklag och skänktes enligt uppgifter av en målargesäll vid namn Nils Lindström. Kolonnerna ramar in en infälld altarmålning. Altaruppsatsen inramas av på östra väggen målad skenperspektiv med ytterligare en kolonnuppställning och en blå draperimålning som hålls upp av tre putti. Altaruppsatsen utfördes 1781 och kompletterades med skenarkitekturen med draperi 1818, målad direkt på korväggen. År 2002 konserverades draperimålningarna. Altarbordet är enkelt med plana sidor, men med ett insvängt mittparti. Det är målat i en ljus kulör med en enkel rak bordskiva och döljs bakom ett grönt antependium.. Den slutna altarringen är sjusidig med en mörkt blå barriär med fältindelningar och ingång i norr. Den utfördes av Pehr Tholsson och är troligen samtida med predikstolen från 1778. Fälten är rikt dekorerade med förgyllda reliefer i framstycket och med girlanger och rosetter på sidorna. Knäfallet, som är något överdimensionerat, är klätt med en roströd plysch och har en sockeln i en grå kulör. Överliggaren är profilerad och målad i samma blåa kulör som de större partierna av altarringen. Innanför altarringen ligger ett äldre spontat golv och på golvet ligger en heltäckande mönstrad matta. Framför altaret står ett knäfall klätt med ett likadant tyg som på altarringens knäfall. Den äldre vridbara nummertavlan som är förankrad på korbänken mot söder är skänkt av Olof Pehrsson och hans hustru 1788. Den har en färgsättning i svart, grönt, vitt, brunt och rött med en förgylld ram med ett halvcirkelformat överstycke med förgyllda detaljer, krönt av en snidad förgylld blomma. Baksidan av nummertavlan har en rosaröd kulör. Nummertavlan har senare i nederkant skarvats med en tavla som utformats med samma typ av utformning av ram som den äldre, dock utan överstycke. I nordöstra hörnet ovan korbänken sitter en rektangulär nummertavla med förgylld ram. I koret står även dopängeln som skänktes av byggmästaren 1780-81. I nordöst står en ambo av furu, en stol med dyna av rotting samt en karmstol. På norra väggen, under predikstolen, sitter någon slags ljudteknisk box. I sydöst, framför bänken står ett piano och på södra sidan en trave stolar. I koret står även en ljusglob på plastmatta, en sjuarmad ljusstake, ett processionskors från 2005. I fönstren hänger blommor i plast, vilket känns främmande i kyrkomiljön. Sakristian, som byggdes samtidigt med kyrkan år 1778, ligger i norr med ingång från koret. Dörren är åt sakristian målad grå och mot koret har den laserade blå ramar med grågrönt samt beige ton. Sakristian är litet och känns något mörkt, även om det är högt i tak. Rummet är enkelt möblerat med ett skrivbord mot fönstret samt några stolar, målade i grått och en slags orangeröd kulör. På golvet ligger en mörkt turkos heltäckningsmatta över det gråmålade trägolvet. I öster sitter ett kvadratiskt fönster med innanfönster med profilerade fönsterfoder. Väggarna är klädda med slätspont och mot valvet putsad. Från taket, av dubbelfasspont, hänger en ljuskrona med prismor. Mot söder står skåp som täcker väggytan från golv till tak. Skåpen är från 1949, då värmeugnen från 1891 avlägsnas. På norrväggen finns ett arkivskåp/kassaskåp. I väster finns en utgång som togs upp 1923-25 och i norr finns en igensatt utgång. Mot vindfånget sitter en skivvägg. I vindfånget ligger ett gråmålat trägolv. Åt väster i vindfånget finns ett toalettutrymme med ett äldre handfat. På golvet ligger en plastmatta och väggarna sitter en panel av smala brädor liksom i taket. Längs med golvet löper en hög golvsockel lika den i sakristian. Toalettdörren är en spegeldörr som målades om 1923-25 och ytterdörren är en spegeldörr som invändigt har tre speglar, men utvändigt är klädd med panel. I väster leder en relativt brant trätrappa upp till predikstolen som är målad i en ljus grå kulör. Under trappan finns ett mindre utrymme. |
