Stäng fönster HÄRJEDALEN ÖVERHOGDAL 10:11 - husnr 1, ÖVERHOGDALS KYRKA
Byggnad - Beskrivning
| ÖVERHOGDALS KYRKA (akt.) | |
| Interiörbeskrivning |
|---|
|
Invändigt välver sig ett trätunnvalv över det ljusa kyrkorummets panelade innerväggar. Panelen består av brädor i varierande bredd, vilka är målade vita med en svag grön brytning. En låg grå golvlist löper längs med golvet i kyrkorummet. Fönstren, med innanfönster, ligger i en grund nisch med rundbågig avslutning med gråmålade foder samt bågar och fönsterbänk. Två elektrifierade ljuskronor av malm hänger ned från taket varav den ena är från 1700-talet och den andra en kopia. Kyrkorummet har genomgått tre större förändringar. År 1760 sägs det att målningen av kyrkorummet blev färdigt, idag finns endast bevarade fragment kvar. Under åren 1849-66 förlängdes kyrkorummet genom tornets tillkomst och vapenhuset placerades i tornet under ledning av byggmästare Johan Nordell. Restaureringen innebar också att hela den äldre inredningen ersattes, med undantag av predikstolen. Åren 1911-1913 restaurerades kyrkan efter en ritning av Isak Gustaf Clason. Vid denna restaurering tillkom läktaren och den tidigare bänkinredningen byttes ut. Även under åren 1949-1957 genomgick kyrkorummet större förändringar, då efter ritningar av Ragnar Hjorth. Altarpredikstolen och skenarkitekturen på östra väggen togs bort och bänkarna fick raka skärmar och dörrar. Ytterdörren till vapenhuset är en bred dubbelport av breda bräder med två tvärslår på varje dörrblad, gångjärn förankrade i muren och en regel för att låsa porten inifrån. Dörrfodret är gråmålat och ovan entrén finns ett lunettfönstret i en djup nisch utan innerbåge. I den breda öppningen mot kyrkrummet sitter en gråmålad dubbeldörr av breda bräder, liknande entréporten. Dörren är förankrad i muren med handsmidda gångjärn, ett vackert plåtslaget handtag, vackert utformad nyckelbricka samt blåmålad list som täcker springan mellan dörrbladen. Vapenhuset är litet och sparsamt möblerat. Golvet är av smala sågade brädor. Framför dörren in till kyrkorummet samt i det nya utrymmet åt söder ligger en matta, lika den i korridoren innan läktaren och i förrådet. Väggarna är klädda med en slätbrädpanel. På södra väggen finns den äldre limfärgsmålade brädväggen bevarad samt en nyare panel målad med oljefärg. På östra sidan finns den gamla brädväggen med en hög gråmålad sockel, vilken även syns på södra sida. Väggen i nordöst är grönblå och de andra väggarna har en ljusare vitgrönbeige färgsättning. Ytorna är behandlade och ger ett blankt utseende. På södra sidan finns ett senare tillkommet utrymme samt en trappa med förråd, vilka har en modernare och smalare väggpanel. I förrådets sitter på västra väggen en elcentral från 1950-talet då el drogs in i kyrkan. I trappförrådet kan man se spår av den tidigare trappan samt efter en numera borttagen vägg. Trappan som leder upp till läktaren från vapenhuset har ett mönstersågat räcke och ett överljusfönster i taket ger ljus över trappan. Taket i vapenhuset består av äldre brädor spikade med kraftig spik. Utrymmet innan läktaren består av en lång korridor som leder fram till läktaren samt en dörr in till tornet. Dörren till tornet kan vara en ny dörr men med äldre lås. I utrymmet står en ställning med förvaring av textilier. Samma golvlist som på läktaren och enkla maskinhyvlade släta brädor på väggarna. På golvet ligger smala brädor och i taket två inbyggda bjälkar, en på södra och en på norra sidan. Rummet är byggt senare, det var tidigare ett öppet tornrum. I tornet kan man se stolpkonstruktionen med kryssträvor och de stora granrotben som fungerar som bärande konsoler. En trappa leder vidare upp till klockbocken och sedan vidare upp till lanterninen. Lanterninen har ett golv av kraftiga breda brädor. En väggfast stege leder upp till nästa plan med en liten avsats. Läktaren är liten och sträcker sig utmed hela kortsidan. Kyrkorna i Härjedalen försågs ofta väldigt sent med läktare och denna läktare tillkom först under restaureringen 1911-1913. Läktaren är spartanskt möblerad med en låg modernare orgel, en hylla, samt några pallar av faner. Under restaureringen 1949-1957 sänktes och förlängdes läktaren som då ansågs för liten. På golvet, liksom på trapporna och avsatserna på läktaren, ligger en heltäckande matta. Orgeln är placerad mot avsatsen med trappsteg. Ett element från 1950-talet sitter på var sidan om avsatsen med en asbestskiva bakom och elementen är målade i en mörk grå kulör. En hög vitmålad golvsockel med profilerad kant löper längs med läktarens och barriärens väggar. Läktarbarriären är något utskjutande i mitten och invändigt klädd med avfasad vit panel. Utvändigt har den enkelt utformade speglar, de tidigare bänkdörrarna, med en marmorerad nedre list liksom överliggaren i en grågrön sammanställning. På överliggaren sitter ett skyddsräcke i metall som monterades 2003. Armaturen är troligen från restaureringen på 1950-talet. I den breda dörröppningen sitter en gråmålad dubbeldörr med två speglar, lika de i förrummet, med dörrfoder i samma kulör. Läktaren bärs upp av fyra gråmålade kolonner med enkla blåmålade kapitäl samt två pilastrar, en på vardera långsida. Taket under läktaren är av breda avfasade brädor i grågrön kulör med fyra lampor monterade. Kolonnerna närmast ingången till kyrkorummet är kraftigare än de andra. De kraftiga kolonnerna är en del av tornkonstruktionen och brädklädda då de inte har någon bearbetad yta. De andra kolonnerna är av bearbetat massivt trä. På västra väggen hänger på var sida om ingången till kyrkorummet ornament, troligen från byggnadstiden, vilka kröns av en krona. Entrédörren med tre speglar på varje dörrblad med marmorerad spegelram. Speglarna är liksom dörren ljusgrå. Låset är av äldre modell. I kyrkorummets mittgång ligger en heltäckande matta, vilken fortsätter upp i det något förhöjda koret. Kyrkorummet består av slutna bänkkvarter med spegeldörrar på var sida om mittgången. Bänkarna har ryggstöd som inramas av avfasade brädor. Bänkarna är från restaureringen 1911-1913, och förändrades 1949-1957 då de fick raka skärmar och dörrar. Bänkdörrarna från tiden innan restaureringen 1911-1913 återanvändes till läktarbarriären. Under bänkarna, som är förankrade i väggen, ligger ett trägolv av bräder i varierande bredd. Bänkraderna ansluter i väster mot vapenhusets östra vägg. De främre bänkarna markeras av höga dekorativa pyramider med bladornamentik på var sida om mittgången. Pyramiderna kröns av facklor målade i guldgult, troligen ett tillägg från 1950-talet. Marmoreringen på pyramidernas nederkant plockas även upp i en av listerna på predikstolen. Östra samt västra gaveln är avrundade upptill för att följa tunnvalvets form. Längst upp löper en rundad list upp mot taket. Dessa gavelväggar har en äldre brädvägg med breda brädor. Tunnvalvet markeras med en utkragad taklist som går längs med långsidorna. Korgolvet av smala brädor är något upphöjt och täcks av en matta, liknande den i mittgången. Längs med golvet i koret löper en grå låg enkel list, på vilken olika ledningar är dragna. Framför altaret ligger en matta i vitt med inslag av mönster i blått och rödbrunt. På södra sidan står ett äldre svart piano och ovanför hänger en tavla från 1930-1950. Bredvid pianot står en äldre gråmålad stol. Under fönstret sitter ett vitmålat element. Nummertavlan hänger i sydöstra hörnet av koret och är svart med en utsnidad förgylld ram som kröns av en solfjäder. Nedanför står en enkel ljusglob av smide, krönt av ett mindre kors. Bredvid dessa finns en inbyggd bänk, lika de övriga bänkarna i kyrkorummet. På norra väggen sitter predikstolen och nedanför den står dopfunten av trä, vilken är tillverkad i tre relativt grova delar som monterats ihop. Dopskålen är ett fat av nysilver. En modern ambo i trä och laserad i en grå nyans står framför den främre bänkraden. Predikstolen med ljudtak är tillverkad av Jonas Granberg 1752-1754 och hänger på långhusets norra sida. Den har en lågt sittande korg som är förankrad i golvet. Det är en färgsprakande predikstol med en rosaröd marmorerad korg och trappräcke. Korgen är fältindelad med skulpturer som står på små konsoler och spegelramarna är målade i rödbrunt, grått och blått. Fundamentet, som korgen är förankrad i, är marmorerat i grönvitt och blågråvitt. Korgens något utskjutande nedre parti utgörs av skulpterade fransar och ovan dessa sitter skulpterade blommor. Det lilla bokstödet har ett tygstycke med brodyr. Golvet i predikstolen täcks av samma matta som i koret. Den inre delen av korgen är blåmålad och på den norra väggen hänger ett element. Den målade draperingen på väggen bakom predikstolen är målad i en rosa kulör och binder samman predikstolen och ljudtaket, som är fäst i väggen ovan. Det plana ljudtaket är marmorerat i blått och rosa med ett blått innertak och kröns av snidade ornament i blått och guldgult. En inbyggd trappa leder upp till predikstolen och varje steg täcks av ett stycke matta. Handledaren på trappan samt den utkragade överliggaren på korgen är marmorerade i samma utförande. Altarringen är enkel med öppna sidor, med slät framsida och brutna sidor. Det är altarringen av Jonas Granberg som kompletterats och satts tillbaka under restaureringen 1949-1957, efter att ha varit utbytt sedan 1850. Knäfallets sockel, som är en del av den upphöjda altardelen, är målad mörkt grå och klädd med blå plysch. Barriären har sex grönmålade speglar med gula ramar. Ytan runt speglarna är marmorerad i rödgult och överliggaren är marmorerad i beigegrönt. På insidan av altarringen är endast ramarna målade. Altarbordet färdigställdes 1754 av Jonas Granberg. Det är en uppbyggd gråmålad träkonstruktion med obehandlad baksida. På altaret ligger en duk och på framsidan hänger ett vävt antependium. En grågrön skiva förbinder altaret med altartavlan. Den tidigare predikstolens placering ovan altaret och den omgivande skenperspektivmålningen från 1850-talet ersattes under renoveringen 1956-57 av en spansk oljemålning från 1600-talet. Skenperspektivet täcktes under restaureringen av en ny vägg och ska således finnas kvar bakom den i dag befintliga väggen. Altartavlan föreställer Maria med Jesusbarnet. Ramen, som är försilvrad och förgylld, omges på sidorna av vackert utskuren och färgrik bladornamentik i rött, gult och grönt, vilket kommer från den äldre kyrkan. Tavlan kröns av ett överstycke med två voluter, vilka bär upp treenigheten med omgivande strålar i guld och silver. Altartavlan är fäst i väggen och under altartavlan är en spotlight lysande vit fäst med synlig sladd. Dörren till sakristian från kyrkorummet är en vitmålad spegeldörr. Sakristian är rymlig och ljus med brädklädda grågröna väggar som avslutas upptill med en enkel taklist med svag profilering. Upp till fönsterhöjd sitter en ”bröstpanel” av liggande brädor som kröns av en gråmålad list. Panelen är gråmålad i svampteknik. Rummet är sparsamt möblerat med två modernare kyrkobänkar, ett stort bord samt ett skåp i hörnet sydost. På golvet står en äldre kista och ett litet altarbord med en bönpall under. Mot södra väggen står en modernare garderob målad i ljusbrunt som kröns av en utkragad list, i grått och blått. Ett flertal tavlor sitter på väggarna. Längs med norra väggen samt i nordöstra hörnet finns en väggfast bänk med grönmålade uppfällbara sitsar. På västra och södra väggen sitter element från 1950-talet. Golvet är täckt av en brunvit heltäckningsmatta, under vilken ett äldre trägolv ligger. Längs med golvet löper en hög gråmålad golvlist. På östra väggen står en öppen vitmålad spis med en profilerad marmorerad list i gråblått med röda inslag. Spisen är troligen byggd eller ombyggd från 1950-talet. Taket, liksom väggarna, består av bred gråvit panel. I taket hänger två lyktor med grönfärgat glas. På södra väggen sitter en lucka, vilken döljer den gamla uppgången till predikstolen, bakom den finns idag förvaringshyllor. På sidan av denna dörr hänger kraftiga tvärslåar av järn som är fästa i krokar på andra sidan. På dörrens insida sitter fastnitad plåt. Framför fönstren sitter kraftiga galler monterade. Innerfönstren skiljer sig från kyrkorummet då de i sakristian är vitmålade. I rummet finns äldre eldragningar, kontakter samt strömbrytare av bakelit. |
