Stäng fönster ÖSTERSUND STADEN 4:1 - husnr 1, ÖSTERSUNDS GAMLA KYRKA
Byggnad - Beskrivning
| ÖSTERSUNDS GAMLA KYRKA (akt.) | |
| 2006-01-01 |
| Interiörbeskrivning |
|---|
|
I kor och långhus ligger ett obehandlat ospontat plankgolv lagt i längdriktningen. Det täcks till stora delar av mattor i gångarna men i bänkkvarteren och i koret är det synligt och mycket vackert. De idag ovanpå träfiberskivor vävklädda väggarna var tidigare liksom innertaket pappspända. Väggarna delas upp av marmorerade pilastrar med kannelyrer vars kapitäl utgörs av den kraftigt profilerade taklisten med plana och karnissvängda partier. De parvis placerade fönstren sitter förskjutna mot koret respektive vapenhuset med uppehåll för sidoentrén i söder och igensatt pendang i norr. Fönstren omfattas av lister i brutet vitt med en enkel profilering. På norringångens plats sitter en f d altartavla från den provisoriska första kyrksalen. Den är mörkt hållen och föreställer den korsfäste i en sen 1700-talsstil. Mittför sitter en hög dubbeldörr med fyra speglar i var dörrhalva. Dörren omfattas av lister med enkel profilering likt kring fönstren. Dörren kröns av ett överljus i form av ett halvmånefönster med två hela innerbågar. Över den kraftiga taklisten följer ett tunnvalv utan plafond. Innertaket av ohyvlade tämligen smala bräder i varierande bredd är ljust målat. Två dragjärn är tätt placerade på ömse sidor om sidoingångarna. Tre röda och grafitgrå takrosetter sitter i taket. Den stora mittrosetten är genombruten och ger ett intryck av senare 1800-tal, mer gotisk än klassisk. Tre ljus- och kristallkronor av 1800-talstyp hänger från taket. I tunnvalvet mellan främre kronan och altartavlan är tre lampor infällda i taket. Övrig belysning på väggarna består i lampetter i nyrokoko som passar väl in och belysningen är som helhet en diskret harmoni mellan gammalt och modernt. Mellan vindfång och kyrkorum sitter en pardörr med tre fyllningar i var dörrblad. Dörren är marmorerad med ljust gråblå speglar och mörkare gråblå ram. Den omfattas av enkla lister med samma färgsättning som dörramen krönt av ett entablement med karnissvängd avslutning. Bänkinredningen är ursprunglig och uppdelad på tre kvarter, tillverkad av Eric Månsson i Östberg på Frösön. På norra sidan är det helt vid sidan av det öppna utrymmet längst bak. Bänkarna går ända ut till vägg och ger ingen plats för radiatorer. På södra sidan finns det två kvarter, avdelade av gången från sydentrén. Bänkskärmar och dörrar har samma karaktär, dörrarna har breda rektangulära fält och gavlarna har höga speglar med bågformade avslutningar. Bänkradens övre kant är ojämn och bänkarna har fått en nedtonad, ljust grön och stenimiterande marmorering. Sittbänkarna har salats på i framkant för att bli bekvämare, de bakersta raderna har sparats från denna åtgärd. Bänkarna har målats på 1970-talet. Framåt vid mittgången avslutas bänkarna av kvadratiska piedestaler, prydda med blomkrukor. Utmed väggarna i koret löper en bröstningspanel målad i till bänkarna anslutande grön ton.Altarringen har en sluten form med genombruten front av gråmarmorerade balusterdockor med förgyllda detaljer. Dockorna har en kraftig ansvällning på mitten. Knäfall samt överliggare är klädda med vinröd sammet. Sockeln liksom överliggaren är marmorerade i mörkare grått. Mittpartiet är plant medan de omgivande sidorna är konvexa. På korbänkarna som följer långhusets bänkar i utseende och färgsättning står två nummertavlor i olika utförande. Den norra är rätt liten och har rokoko-gustavianska drag med sniderier utmed över- och underdel som delvis löper längs sidorna. Tavlan uppges ha suttit i den första provisoriska kyrksalen. I söder sitter en större nummertavla som är uppbyggd på samma sätt men med en mer genombruten detaljerad och ovanligt praktfullt dekorerad ram. Tillsammans visar de hur storleken på kyrkorummet ökat och på formspråkets ökade intensitet under 1800-talets gång. Mittemot predikstolen är en i överensstämmelse med bänkarna grönlaserad kororgel av sentida snitt från Grönlunds. Den överstiger ej nummertavlans höjd och är rätt välanpassad, tar ej över och är absolut underordnad predikstolen. Altaruppsatsen står på ett högt gråmarmorerat fundament som fortsätter över i altaret. En hel samt en halvkolonn på var sida om altartavlan bär upp ett likt kolonnerna gråmarmorerat entablement med förgyllda lister. Kolonnerna har korintiska kapitäl med förgyllda detaljer. Entablementet bär en förgylld rundbåge med en femuddig stjärna av kristallprismor mot ett blått tympanonfält. På rundbågen står i förgylld text; HELIG, HELIG, HELIG ÄR HERREN ZEBAOTH. Altartavlan föreställer ett Golgatalandskap inom en tunn förgylld ram. Tavlan utgjorde ursprungligen bakgrund till ett kors med svepduk och törnekrona. Predikstolen från den äldre kyrkan var placerad ovanför altaret med ingång från sakristians övervåning före dagens altaruppställning. Utformningen på den krönande bågen är dock ej ursprunglig. På var sida om altaret finns spegeldörrar in till sakristian. Dessa kröns av entablement med karnissvängd profil. Predikstolen är stenimiterande med en enkel stram korg med tydlig symbolik. I de fyra fälten syns kors, ankare och kanna, förgyllda mot mot en bakgrund av kvistar, samt en bägare utan kvist. Korgen pryds av lager- och äggstavar. Korgen bärs upp av ett långsmalt underrede i mörkt grått med friare dekor i guld. Det har en form som efterliknar en halv pelare som fortsätter upp i ett halvt valv och planar ut under korgen. Korgen fortsätter längs ytterväggen upp i ljudtaket med en stram svagt buktande platta. Volutkonsoler bär upp ljudtaket som endast har antydan till tyg i form av små tofsar. Ljudtaket pryds av metopfris, äggstav och kröns av en förgylld korsglob. Trappan upp har en barriär enligt vanligt schema med förgyllda lister som omfattar marmorerade speglar. Läktaren bärs upp av sex relativt smäckra kolonner och två halvkolonner, något manierade i karaktären, toskanska till ordningen. De är tillsammans med fyra pilastrar ljust grå och marmorerade i lätta toner. Taket är av handhyvlade gråmålade bräder. Nakna glödlampor är infällda i taket på sex ställen. På norra sidan har fyra bänkdörrar tagits bort och tre bänkrader. Den bakre bänken är bevarad och uppförd mot bakväggen. Ryggstödet är detsamma som väggbröstningen i fönsterhöjd med en profilerad list innan väggen. Det öppna partiet är möblerat med flera bord och stolar och används i öppen kyrka- verksamheten som bedrivs i kyrkan. Bord står även placerade i mittgången och tvärgången vid sydporten. På bakväggen i det öppna utrymmet hänger tidningar på klädhängare som bedöms vara från sent 1800-tal. Läktarfronten har ett konvext mittparti som springer fram i kyrkorummet, två plana delar omger följda av konkava svängar som övergår i ett helt plant parti. Fronten är spegel och kolonettindelad och ljust målad till övervägande del i grått i marmorerings- och svampteknik. Överliggaren är kraftigt profilerad i böljande runda former. Orgelfasaden har ett framspringande halvrunt mittparti och två släta flankerande rundbågenischer. Den har en jämnt grå färg med guldfärgade listverk och detaljer, delvis mot röd botten. Klaviaturet från mitten av 1900-talet är inkluderat i orgelfasaden. Mittdelen avslutas av en snidad harpa. Gradänger med öppna bänkrader hållna i grått mot mörkbonat smalare golv. Till stor del heltäckningsmatta på golvytorna. På södra sidan är bänkraderna intakta medan de på norra har tagits bort två stycken till förmån för ett textilskåp. Utmed det gråmålade plankgolvet i sakristian löper golvlister i original och fönsterbröstningen liksom väggen täcks av väv på träfiberskivor. Väggens uppdelning markeras ytterligare genom färgsättning med mellangrå bröstning och däröver ljust grå vägg. Den gråa färgen fortsätter i taket av plank med handsmidda spikhuvuden. Tvåluftsfönster med ospröjsade innerbågar finns på norra och södra väggen. I sakristians östhörn står ursprunglig skåpsinredning i form av stora dubbelskåp uppbyggda av brädväggar och med två spegeldörrar. I norr döljer den västra dörren en trappuppgång till sakristievinden. Mot östväggen står en öppen murad spis och norr om på väggen bakom finns en spegeldörr ut till en hall. Sakristian är möblerad med ett centralt placerat bord, två kontorsplatser och ett altare mot västväggen. Sakristians interiör som är hållen i grått ger en trovärdig bild av 1800- talet. Väggväven framträder inte särskilt tydligt. Möbleringen med äldre kontorsmöbler och skåpen med bred, bra målad panel ger ett fint intryck. Hallen utanför sakristian är ett gråklätt utrymme med heltäckningsmatta på golvet. Här finns förbindelse med utsidan genom en pardörr samt ingång till toalett. I den norra delen av den absidiala avslutningen är ett pentry inrett med röd matta på golvet och vävklädda gråa väggar samt innertak av smala bräder. Bakom en spegeldörr i söder av sen 1800-talsmodell finns ett panelklätt elcentralutymme från 1950-talet. Delar av elcentralen från 1950-tal finns kvar. Utrymmet har omålade väggar och tak samt gråmålat golv från byggnadstiden. Via en svängd trätrapp utmed ytterväggens nakna timmervägg nås utrymmet ovanför sakristian där allt är omålat med fortsatt oklädda timmerväggar och öppen takstol till det valmade taket. Murstocken går upp genom rummet och över huvudtaget redovisas äldre material och teknik på ett utomordentligt sätt. Golvet är smalare här uppe än i sakristian och här finns ett förrådsutrymme med bla en illa medfaren predikstolskorg från 1600-talet. I vapenhuset direkt innanför dörren i väster finns tidiga skrubbar med vissa äldre beslag bevarade. Liksom de bara timmerväggarna och taket samt läktartrappbröstningar är träet endast svagt vitkalkat. Rummet blir intimt tack vare låg takhöjd och två bågpartier, vilka döljer klockställningen. Bågmotivet återkommer som omfattning kring den i olika grå toner marmorerade dörren in till vindfånget. Marmoreringen är liksom dörrbladen påfallande moderna, troligen tillkomna 1978- 80. Bågarnas insida är klädda med brädbitar, spontade med lös fjäder. Upp till ca två m höjd är bågarna målade med grå oljefärg och partiet avslutas med ett listverk. Den grå kulören återkommer på golvlister och på delar av trappväggarna samt på dörrfodret som infattar den mustigt mörka insidan av de höga ingångsdörrarna. Utmed väggarna i norr och söder går svängda trapplopp med ofärgade originaltrappsteg och enkla handledare. Låsbara trägrindar har satts för för att hindra angörande av läktare. Norr om vindfånget in mot kyrkorummet finns en minimal brudkammare, inredd i grått, med bred panel. I motsvarande utrymme i söder är en toalett inrymd. Dessa ingrepp är små och väl anpassade med de kortar dock av bågsektionerna. Trägolvet är bevarat och synligt på flera håll, delvis täckt av mattor. Det syns spår i utrymmet efter pappspänning och det har varit panel här. I vindfånget mellan vapenhus och långhus återkommer samma bågform som i vapenhuset. Utrymmet präglas av marmorering på pardörrarna och av träpanel i två olika nyanser av grått. Pardörrararna är breda och de inre är av äldre datum. I tornkammaren finns synliga timmerväggar och obehandlat plankgolv i norr- söder riktning. Tornets konstruktion med klockbocken är fullt synlig i vackert bilat timmer. På östväggen sitter ett lunettfönstret in mot kyrkorummet, villket skyms av orgeln. Fönstret är placerat ovanför en låg pardörr omfattad av pilastrar centralt på västväggen. Denna dörr används ej och istället finns två flankerande enkeldörrar. Här uppe står ett äldre klaviatur till orgeln. I utrymmet sitter rundfönster med fyra hela bågar utmed tre sidor. Utmed sydväggen löper en trapp vidare upp i tornet. Listomfattningar och fönster samt dörrar är de enda målade delarna här. Omålade nötta ledstänger i trä följer trapploppen ner till vapenhuset. Tre vackra lampor i plåt med glaskupor hänger från taket. |
