Till Riksantikvarieämbetets startsida

 

Bebyggelseregistret (BeBR)

Bebyggelseregistret (BeBR)

Stäng fönster TOMELILLA ULLSTORP 137:1 - husnr 1, ULLSTORPS KYRKA

 Byggnad - Beskrivning

Ullstorps kyrka (akt.), ULLSTORPS KYRKA (akt.)
2016-04
Interiörbeskrivning
Interiör
1800-talets stora renovering gick mycket hårt åt kyrkans medeltida interiör. Invändigt förefaller kyrkan som en typisk 1800-talsbyggnad utan spår av ojämnheter i murverk eller fragment av kalkmålningar från en äldre tid. Trots det finns troligen stora delar av medeltida murverk och öppningar bevarade bakom putsen. Valven sägs vara ommurade i sin helhet. Möjligen kan delar av de medeltida valven finnas bevarade. Något som talar för det är att valven i den äldre delen är lägre än övriga valv samt att romanska målningar finns bevarade över valven. Samtliga valv är överputsade både på över- och undersida och går därför inte att datera närmare.

Entrén i väster leder in till vapenhuset i tornets bottenvåning. Över ingången finns en förgylld inskrift i tympanonstenen med texten OSCAR II 1896. Golvet i vapenhuset är lagt med återanvända gravhällar av kalksten. Innertaket är vitmålat. En trätrappa från 1897 leder upp till ett vilplan med ingång till en läktare. Från vilplanet leder en trappa vidare till tornets andra våning. Under trappan finns en förrådsinbyggnad av pärlspontspanel. Trappan är av trä med svarvade brunmålade balusterdockor. Trapparrangemanget är typiskt för Wåhlin och återfinns i flera av hans renoverade kyrkor.

Ingången till kyrkorummet från vapenhuset är via en smal men mycket hög tornbåge. Tornbågen har en ovanlig form och det är osäkert om den är ursprunglig men äldre ritningar visar en öppning som kan ha haft samma bredd. I tornbågens nedre parti sitter en gråmålad pardörr med samma utseende som ytterdörrens insida. I valvbågens övre del finns en dörr till orgelläktaren. Orgelläktaren har tresidig form med sidor som smalnar av mot öster för att inte skymma ljusinsläppen från fönstren. Läktaren är uppbyggd på en murhylla mot väster och under läktarbarriären finns fyra pelare med fasade kanter. Kapitälens sidor är rikt profilerade medan framsidan är slät med en liten försänkt, skuren fyrpassdekor. Mellan kapitäl och barriär finns ett tandsnittslistverk och barriären består av svarvade kolonetter med linjedekor under en kraftig överliggare. Hela orgelläktaren är laserad i ekimitation.

Kyrkorummet är ljust med vitmålade väggar och valv. Bänkinredningen är liksom läktaren målad i ekfärg. Golven i gångar och i kor är lagda i mönster med åttakantiga svarta kalkstensplattor med vit marmor som hörnsten. I bänkkvarteren ligger brunmålade brädgolv. Bänkarna i den gamla långhusdelen är ställda i två bänkkvarter med mittgång. Kvarteren når ungefär halvvägs in i korsmitten vars sydöstra hörn upptas av predikstolen och i nordost av dopfunten. I södra korsarmen står bänkarna i ett kvarter mot väster med en gång längs östra sidan fram till in-gången i söder. På väggarna i södra korsarmen finns ett vapen i form av Karl XI namnchiffer med årtalet 1689, ett Series Pastorum, samt en oljemålning på duk från 1698 föreställande en flicka på dödsbädden. Norra korsarmen upptas av ett orgelpodium, tre steg över långhusets kalkstensgolv. Podiet är byggt av trä och täcks av en heltäckningsmatta. Orgeln står i korsarmens bakre del.

Kyrkans valv består av kryssvalv på höga tresprångiga valvpelare. Pelarnas kragband består av en vulst, en platt och ett utkragande skift överst. Valvbågarna har rundbågig form till skillnad från de medeltida valven som fanns tidigare vilka var svagt spetsbågiga. Ribborna har kvadratiskt tvärsnitt och gördel- och sköldbågar har en hel tegelstens bredd. Gördelbågarna är mycket vida och höga, även valvbågen mellan kor och korsmitt har denna form. Samtliga valv och bågar har skarpa profiler av puts dragen på plats.

En trappa av svart kalksten leder upp till koret som är beläget två steg över långhusgolvet. På ömse sidor om trappan finns ett lågt räcke av kolonnformade balusterdockor marmorerade i vitt och grått. Över- och underliggaren samt hörnstolpar är ådringsmålade i brunt. Golvet i koret är lagt med vita marmorplattor med en bård av svart kalksten mot ytterväggarna samt innanför altarringen. Altaret med altartavlan står ett stycke från östra yttermuren med en smal passage bakom altaret. Altarplatsen omsluts av den tresidiga altarringen. Från korets sydvästra hörn går en trappa upp till predikstolen och mot söder är ingången till sakristian belägen. Koret täcks av ett sexkappigt valv där valvkapporna motsvarar korets sexsidiga form. Ribbor och pilastrar har samma utseende som i långhus och korsarmar men sköldbågarna mot sidoväggarna i öster har en spetsbågig form.

I korets södra sida leder en dörr in till sakristian. Sakristian är ett litet rektangulärt rum med plats för skrivbord och skåp. Golvet är täckt av en plastmatta, väggarna och taket är putsade och vitmålade med en modern färgtyp. Sakristian har ett fönster mot öster och en ytterdörr i söder.

Tornets övre våningar nås från trappan i vapenhuset. I andra våningsplanet finns en stickbågig fönsteröppning mot söder och en sekundärt upptagen ingång till långhusvinden. Mot norr finns ett fönster mot västra hörnet vilket tidigare utgjorde ingång till tornets övre våningar. Väggarna är putsade och vitmålade och golvet består av omålade kilsågade breda plankor. Innertaket utgörs av bjälklaget till tredje våningen med breda plankor över. Bjälkarna är av ek och har spår efter urtag som tyder på att de är återanvända. En enkel trätrappa leder upp till tredje tornvåningen. Tredje tornvåningen hade redan före ombyggnaderna på 1800-talet dubbla ljudöppningar med mittkolonner. Kolonnerna har tärningskapitäl och är huggna av kalksten. Väggarna i det övre våningsplanet är putsade och vitmålade. Klockvåningen upptas till större delen av klockstolen av ek för kyrkans två klockor. Klockstolen förefaller vara sentida, möjligen från 1897 eller senare. Tornets taklag består av sparrar, hanband och bindbjälkar av fur och är sannolikt från ombyggnaden 1897 liksom undertaket av brädor. Taklaget över långhusets är av fur med sparrar och hanband på stickbjälkar med stödben mellan sparre och stickbjälke. Den västra och östra takstolen i långhusets äldsta del samt mellan de två västra valvtravéerna består av bindbjälkar med snedsträvor fogade mellan sparrarna och bindbjälken.

På kyrkvindens äldre del finns medeltida kalkmålningar utförda före valven bevarade. Mellan första och andra valvtravéen anas överdelen av Sankt Kristoffer med sin stav av järnek. Målningarna har varit indelade av smala bårder i rött och gult. Murverket på långhusets västra gavelsida/tornets västra sida är oputsat och här kan man se kyrkans romanska kalkstensmurverk med ursprungliga ritsade fogar. Murverket har ett karaktäristiskt utseende med skift av marksten mellan breda partier av kalkstensmur. I södra muren finns en igenmurad, sekundär fönsteröppning. Öppningens omfattningsstenar är av tegel.

Inredning och inventarier
Altare
Altare av grå polerad kalksten från 1897 sannolikt ritat av Theodor Wåhlin. Altaret är ihåligt och har en förvaring som nås genom luckor på dess baksida. Från kyrkans medeltida altare, vilket revs vid 1800-talets ombyggnad, har en blykapsel för reliker tillvaratagits. Blykapseln har smält samman vid någon tidpunkt kanske i samband med en brand inne i kyrkan.

Altaruppsats
Altaruppsats i barockstil utförd kring 1600-talets första hälft och renoverad 1897. Altaruppsatsen består av en oljemålning på duk utförd 1646 föreställande den korsfäste Kristus och under denna finns en inskriftstavla. Målningen och inskriftstavlan flankeras av kopplade kolonner och beslagsvingar. Över tavlan finns ett listverk som bär upp en rundbågsinfattad texttavla mellan två hermer och det hela kröns av Christian den IV:s monogram och en förgylld korsglob. Samtliga delar har rikligt med skuren dekor i form av broskornament. Tavlan är sedan 1897 trären men hade före renoveringen en polykrom bemålning.

Altarring
Altarringen av trä är från 1897. Den består av tre sidor med kraftiga kolonnformade balustrar marmorerade i vitt och grått och sammetsklätt knäfall och handfall på en brunådrad sock-el/listverk.

Predikstol
Predikstol med tillhörande baldakin från 1646. Både predikstolen och baldakinen är av ek och har åttakantig form. Korgens sidor har rundbågsformade nischer för skulpturer av evangelisterna och mellan sidorna finns skulpterade hermer. Under och över evangelisterna finns inskrifts-tavlor och under korgen finns ett karnisformat underrede avslutat med en knopp. Hela korgen och predikstolen är rikt dekorerad med maskaroner, kartuschliknande ornament och olika listverk. Predikstolen består av ett listverk krönt av kartuscher och svarvade knoppar. Under baldakinen hänger en duva. Predikstolen och baldakinen är trärena med förgyllda detaljer sedan 1897 års renovering. Ursprungligen hade de en polykrom färgbehandling.

Dopfunt
Dopfuntens cuppa är ett gotländskt arbete från 1200-talet huggen i kalksten. Cuppan är cylindrisk och nedtill trattformigt avsmalnande. I cuppans ovankant finns en rundbågsfris i låg relief. Skaftet och foten tillverkades 1897 och de ursprungliga delarna finns på Lunds Historiska museum. Skaftet är uppåt avsmalnande med en vulst överst och en bred sockel i nederkant med en kvadratisk fotplatta. Till dopfunten hör också en täckskiva av slipad kalksten (troligen 1897) med åttakantig form och hål för dopfatet. Dopfatet är av mässing och har åttakantig form med driven och punsad dekor på brämen i form av blommor och blad. Över dopfunten hänger en baldakin av ek från 1646. Baldakinen har åttakantig form med sidor i form av ett listverk med tandsnitt och äggstav. Överst på sidorna sitter svarvade knoppar och skulpterade änglahuvuden. På baldakinens undersida sitter en skulpterad blomma. Baldakinen är trären med förgyllda detaljer men har tidigare haft en polykrom färgbehandling.

Bänkinredning
Öppna bänkar av trä från 1897, sannolikt ritade av Theodor Wåhlin. Bänkarna har spegelförsedda ryggar samt skärmar och gavlarna är profilerade med rundbågiga överstycken. En renovering utfördes 1990 då bänkarna ådringsmålades i ekfärg av John A. Kennedy.

Orgel
Mekanisk orgel byggd av Emil Hammer, Hannover, Tyskland omkring 1956. Orgelhuset är en ramverkskonstruktion i trä klädd med bokfanèr. Fasaden är uppbyggd av tre rakt avslutade lådor med synliga pipor, ett lägre i mitten och två högre vid sidorna. Spelbordet är vänt mot och sammanbyggt med fasaden.

Klockor
Lilla klockan är av malm gjuten 1896 av Göteborgs mekaniska verkstad. Stora klockan är av malm gjuten 1908 av K.G. Bergholtz & C:o, Stockholm.

Övrigt
På Lunds universitets historiska museum (LUHM) förvaras en akvamanil daterad till 1300-talet, troligen ett importarbete från Tyskland. Akvamanilen är av brons formad som ett lejon.
I kyrkan finns också ett rökelsekar av malm från 1300-talet. En fattigstock av ek står i vapenhuset.