Stäng fönster LUND DALBY 90:1 - husnr 1, DALBY KYRKA
Byggnad - Beskrivning
| Dalby kyrka (akt.), DALBY KYRKA (akt.) | |
| 2015-11 |
| Interiörbeskrivning |
|---|
|
Kyrkan nås via vapenhusets entrédörr åt söder. Vapenhuset har kvadratisk plan med golv av rött tegel som lagts på flatan. Längs väggarna löper låga murade sittbänkar. På den östra och den södra väggen finns avsatser på drygt 2 meters höjd, vilka förmodas markera ett tidigare bjälklag. En stor gravhäll från 1570 som tidigare låg i koret är inmurad i den östra väggen. Hällen föreställer en präst med hustru iklädda renässansdräkter samt fyra barn. I mitten på den norra väggen finns den ursprungliga sydportalen av höörsandsten. Den senmedeltida järnbeslagna dörren leder in till sidoskeppet. Sidoskeppet delas av från mittskeppet genom fyra arkadbågar. Golvet i sidoskeppet är liksom i det övriga kyrkorummet belagt med rött tegel. Det relativt smala sidoskeppet har bänkar placerade utmed den södra väggen. I det sydöstra hörnet finns rester av ett romanskt sidoaltare. Ovanför den skråkantade altarskivan finns en rundbågig nisch som ursprungligen flankerades av två kolonnetter. Den östra hälften försvann när väggen till sakristian murades upp 1758. Dörren av ek till sakristian består av resterna från ett skåp eller ett skrank och är daterad till 1500-talets första hälft. Dess övre del är genombruten och består av snidade kolonner med trifoliebågar. Den nedre delen är dekorerad med sex fyllningar med snidade ornament. Det bemålade överstycket som hänger strax ovanför dörren har hört till en predikstolsdörr från 1620 och har troligen utförts av bildhuggaren Jacob Kremberg. De vitkalkade kryssvalven som spänner över sidoskeppet saknar ribbor och har spetsbågiga gördel- och sköldbågar. Mittskeppet är mer än dubbelt så högt som sidoskeppet och mäter 11,5 meter. Kryssvalvens ribbor är bemålade med viggmönster i rött och vitt, medan sköld- och gördelbågarna är kvadermålade i rött och gråblått. Vid hjässan finns hjärtformade palmettornament och över gördel- och sköldbågarna fyrpassmotiv. Både valven och kalkmålningarna är daterade till 1200-talets mitt eller senare hälft. Merparten av väggarna är putsade och vitkalkade. Arkadpelarna, muren åt förhallen, högkyrkans mur åt söder samt delar av högkyrkans mur mot norr är oputsade. Klerestoriet utgörs av rundbågiga fönster placerade strax under sköldbågarnas hjässa åt söder och norr. Blinderingarna på respektive sida om fönstren utgör det ursprungliga klerestoriets fönster. Strax ovanför arkadpelarnas anfang fäster fem vitmålade tvärgående dragstag som sattes in 1892 som förstärkning av de höga mittskeppsmurarna. I arkadpelaren längst västerut finns en nisch med en kolonn. Troligen har det funnits en pendang till kolonnen i den numera rivna arkadpelaren på motstående sida. Ett kapitäl som tros ha suttit där förvaras på Lunds historiska museum. Nischkolonnerna liknar de kolonner som i Gamla testamentet beskrivs sitta vid ingången till Salomos tempel, kallade Jakin och Boas. Motsvarande kolonner finns i domkyrkan i Hildesheim, möjligen är det samma byggmästare som uppfört de båda domkyrkorna. De slutna bänkkvarteren är placerade på ömse sidor om mittgången som leder fram till koret, vilket är beläget et par trappsteg högre än det övriga kyrkorummet. Altaruppsatsen av Johan Ullberg från 1758 hänger mellan två rundbågiga fönster i den östra muren. Ovanför fönstren sitter två romanska konsoler i svartblå kalksten med formen av lejonhuvuden. Troligen kommer de från det rivna koret. I den norra murens oputsade parti syns de igenmurade arkadbågarna som delade av mittskeppet från det norra sidoskeppet. I det nordöstra hörnet står korstolen i ek från 1400-talet och framför den västra arkadbågen hänger predikstolen från 1705. Till höger om altarskranket står klockarstolen som är målad blågrå toner med röda streck. Framför arkadpelaren längst västerut står en kopia av kyrkans medeltida korstol från 1300-talet. Gavlarna är prydda med det danska riksvapnet, vilken gjort att den ibland kallas kungastolen. Originalet förvaras på Lunds universitets historiska museum. Den stora dopfunten från 1100-talet är placerad på ett halvrunt fundament vid långhusets västra vägg. I murens mittparti fanns under en period en stor portal mot förhallen, vilket idag syns genom att denna del är murad med större och mer fint huggna kvadrar är det omgivande murverket. Två rundbågiga dörröppningar på ömse sidor om dopfunten leder ner till förhallen från 1130-talet som ligger fyra trappsteg lägre än långhuset. Förhallen är välvd med nio kryssvalv som vilar på fyra kolonner och åtta engagerade halvkolonner placerade vid väggarnas pilastrar. De fristående kolonnerna har olika utformning medan halvkolonnerna är likartade med tärningskapitäl med halvcirkelformade sköldar. Den sydvästra är rikast dekorerad av de fyra fristående kolonnerna. På kolonnens platta ligger två motställda lejon, vilka utgör bas för de fyra kopplade kolonnskaften. Kapitälet är dekorerat med fint huggen växtornamentik. På flera av hörnkedjornas sandstenskvadrar finns stenhuggarmärken i form av korstrianglar. Likadana märken finns i Lunds domkyrka vilket tyder på att samme stenmästare arbetat i Dalby. I söder finns en dörr ut till kyrkogården. Tidigare ledde den till det södra av de numera rivna trapptornen. I den nordvästra delen finns en brunn samt den igenmurade utgången till det norra trapptornet. I en nisch i den östra väggen finns ett altare, rekonstruerat vid restaureringen 1940–41. Orgelläktaren är placerad ovanför förhallen och nås via en uppgång i tornets norra mur. Läktarbarriären i tornbågen har enkel utformning med gråmålad rundbågig arkad. Läktaren har två nivåer med orgeln placerad på det bakre högre planet. Den polykromt bemålade barriären till läktarens övre del består av en femdelad arkad med oktagonala kolonner med tärningskapitäl och profilerad överliggare. Väggarna är vitputsade bortsett från muren omkring orgeln. Även här finns korstrianglar inhuggna i flera av murens sandstenskvadrar. En dörr på det lägre läktarplanet leder in till utrymmet under det övre läktarplanet som idag används som förråd. I den västra väggen finns en rundbågig muröppning med fönster i den övre delen. Den kvaderstenshuggna öppningen fungerade tidigare som portal för genomgången till kungsgården. I utrymmets norra del finns torntrappan som leder upp till ett plan av brädor och reglar under västverkets pulpettak. Under planet ligger ett stickspånstak över orgelläktarens västra del. En röd plåtdörr i muren åt öster leder in till tornkammaren (tornets första våning). Kraftiga dragbjälkar av bilat timmer går tvärs genom rummet. En enkel trappa leder upp till klockvåning. Långhusvinden nås via en stickbågig muröppning i tornkammaren. Mittskeppets taklag restaurerades 2015 och består av fur och ek från olika tidperioder. Ekdelarna har daterats till omkring 1515. Inredning och inventarier Altaret är murat och vitputsat, troligen uppfört i tegel. Altarskivan är tillverkad av kalksten och har konsekrationskors inristade i hörnen samt en nedsänkning i mitten för relikgömma. Skivan är odaterad men har flera inristningar med namn och årtal, bland annat från 1700-talet. Altaruppsatsen snidades i ek 1758 av bildhuggaren Johan Ullberg. Mittavlan är svartmålad med förgylld text och är försedd med ett stort gotiskt krucifix med gråmålad Kristusfigur och rött kors. Krucifixet flankeras av två spiralvridna kolonner med slingrande vinrankor. Två kvinnoskulpturer står på postament placerade på var sin sida om mittavlan. Den västra symboliserar kärleken och håller en bok i sin utsträckta högra hand och ett hjärta i sin vänstra tryckt mot kroppen. Den högra, som representerar hoppet, håller även den en öppen bok i sin utsträckta hand, och ett ankare i den västra. Det stora överstycket i rött, grått och guld har en oval texttavla i mitten. Små änglar är placerade på postament ovanpå kolonnernas korintiska kapitäl på ömsom sidor om texttavlan. Änglarna håller i palmblad och passionsredskapen lansen och svampen. Altarringen har femkantig form med balustrad av sågade balusterdockor som marmorerats i grågula toner. Resterande delar är gråmålade. Knäfallet och överliggaren är klädda i ljusblått tyg. Dopfunten i höörsandsten tillverkades troligen i mitten av 1100-talet av den gotländske stenmästare som konsthistorikern Johnny Roosval gett namnet Byzantios. Den runda foten är försedd med fyra hörnskulpturer: två lejonhuvuden och två mänskliga huvuden. Cuppan är rund och har grund men skarpskuren reliefdekoration med sex medaljonger med olika motiv samt så kallad majuskelinskrift upptill. Huvudmotivet är Johannes döparen som döper Jesus i floden Jordan. Till höger om Jesus, vars nakna kropp omsluts av vågor, står en ängel. Duvan som symboliserar den Heliga Ande svävar över scenen. Färgfragmenten som syns på cuppan tyder på att funten varit bemålad. Predikstolen i ek med tillhörande baldakin är placerad i den nordöstra delen av högkyrkan och tillverkades 1705. Korgen är sexsidig och vilar på ett krenelerat kolonnskaft i svart marmor. Korgens fyra fyllningar är försedda med reliefer föreställande de fyra evangelisterna med respektive attribut. Mellan fyllningarna står pilastrar med rödmålad bladdekor och korintiska kapitäl. Predikstolstrappan går åt öster och har fyllningsförsett räcke med bladdekor. Räcket är marmorerat i grågult och fyllningarna målade i rött, grått och blått. Baldakinen är sexsidig och målad i grått, blått, rött och guld i likhet med korgen. I taket hänger en duva och baldakinen kröns av en sköld med Karl XII:s vapen som bärs upp av två änglar. På väggen bakom korgen hänger en förgylld triangel med ett tetragram omgivet av strålglans. Den slutna bänkinredningen tillkom troligen på 1700-talet men har sedan dess byggts om kraftigt. De fyllningsförsedda dörrarna hör sannolikt till bänkarnas äldsta delar, medan ryggar och sitsar är ombyggda. Gavlar och dörrar täcks av profilerade krönlister upptill. Bänkarna är marmorerade i blått med ljusgrått i fyllningarna och blå krönlister med röda streck. Orgeln är byggd av Mårtenssons Orgelfabrik i Lund 1958 och har 23 stämmor fördelade på manual och pedal. Fasaden från 1883 är ritad i nygotisk stil av arkitekt Henrik Sjöström och har formen av en rundbåge med synliga pipor som kröns av ett fyrklöverkors. Den stora bågen i mitten delas in med två rundbågar och en cirkel. Sidorna har rektangulära pipfält med trepassbågar. Bågarna bärs upp av marmorerade kolonner med korintiska kapitäl. Fasaden är målad i vitt och grått med detaljer i rött och guld. Tornets ena kyrkklocka är från mitten av 1300-talet och tillverkad i malm. Klockan bär inskriptionen FRIDERICVS, vilket är namnet på klockgjutaren. Halsen är dekorerad med rundstavar. Den andra kyrkklockan tillverkades i malm av M & O Ohlssons Klockgjuteri i Ystad 1954. Korstolen i grånad ek härrör från 1400-talet och har två platser. Stilen är gotisk och formen mjuk med svängda mellanstycken dekorerade med djurhuvuden, kolonner och små fönster. De raka ryggarna avslutas med skulpterad svängd överdel. Sitsarna har gångjärn och är uppfällbara. Trätavlan förställande Veronikas svetteduk, det vill säga Jesu ansikte, snidades i ek under 1400-talets slut eller omkring år 1500. Tavlan var ursprungligen bemålad, men är idag trären. Jesus har lockigt hår och skägg samt gloria med breda strålar och fyrpass. Tavlan är sannolikt utförd av en sydskandinavisk verkstad. Sankt Olofskulpturen i ek är troligen ett nordtyskt arbete, daterat till tidigt 1500-tal. Skulpturen framställer Sankt Olof sittandes i en stol med krona på huvudet och ciborium i sin västra hand. Vid fötterna sitter en krönt drake med lång hals. |
