Stäng fönster HÖRBY ÄSPINGE 3:8 - husnr 1, ÄSPINGE KYRKA
Byggnad - Beskrivning
| ÄSPINGE KYRKA (akt.) | |
| 2018-10-10 |
| Interiörbeskrivning |
|---|
|
Interiör Genom kyrkans huvudentré i väster nås vapenhuset. Golvet är belagt med kvadratiska röda tegelplattor med halv stens förskjutning. På de vitkalkade väggarna syns här och var underliggande ljusröd puts. Taket utgörs av tornvåningens brädgolv med synliga bjälkar, allt mörkbetsat. Ytterporten utgörs av en pardörr i lackad ek med fyra fyllningar i vardera dörrblad och stora smidesbeslag. Dörren mot långhuset är en stickbågig pardörr med tre fyllningar per dörrblad. Dörröppningen har tidigare varit högre, vilket syns i putsen, men sänktes vid restaureringen 1952. Dörrblad och karm är marmorerade i grågrönt med profiler i ljust rött och vitt, en färgsättning som går igen i förvaringsskåpen under torntrappan utmed norra väggen. Trappan är utförd i mörkbetsat trä. Det gråmålade fönstret i söder har en ospröjsad innerbåge av furu. Mot södra väggen står en bänk från den tidigare bänkinredningen, ett vitrinskåp samt ett slagbord, allt målat i grågrön kulör. Långhusets golv är belagt med samma kvadratiska tegel som i vapenhuset. Bänkkvarteren står på upphöjda golv av spontad och lackad furu. Väggarna är putsade och vitkalkade. På väggen mot koret syns fragment av medeltida figurativa kalkmålningar och i den mittersta av de tre travéerna har omfattningarna till kyrkans ursprungliga syd- och nordportaler frilagts. De två östra travéerna är slagna med åttadelade ribbvalv medan det västra är sexdelat. Samtliga ribbor har rektangulär profil men deras tjocklek varierar mellan valven. Sköldbågarna är svagt spetsbågiga. Samtliga valv pryds av kalkmålningar som daterats till kring 1550 och bland annat framställer stiliserade blommor, rankor, stjärnor och fåglar. De rundbågiga fönstren har innerbågar av lackad ek, utan spröjsning och med klarglas. I de spröjsade ytterbågarna sitter antikglas. Den västra travéen upptas av orgelläktaren som vilar på åtta pelare av trä och nås via två svängda trappor utmed långhusets västra vägg. Balustraden utgörs av svarvade dockor och bryts centralt upp av ett femdelat ryggpositiv till orgeln. Balustraden är sedan 1987 förhöjd med ett tunt vitmålat metallräcke, ritat av Uno Nilsson på K-konsult. Läktaren inklusive ryggpositivet är målad i en bruten vit kulör med detaljer i rött, grönt och grått. Koret avgränsas från långhuset genom den rundbågiga triumfbågen och har även golvnivå två steg högre än långhuset. Trappan utgörs av pikhuggen grå kalksten och är försedd med handledare av svartmålat smide. Golvet är belagt med samma röda tegel som i långhuset. Innanför altarringen, som vilar på ett betongfundament, är golvet ytterligare förhöjt och belagt med gul klinker i diagonalt mönster. Väggar och valv är vitkalkade. På väggarna syns spår av underliggande röd och grå färg, sannolikt från en tidigare kvadermålning. Koret är slaget med ett kryssvalv vars ribbor har rektangulär profil. I valvkappornas svicklar finns skvallerhål. Sköldbågarna är lansettformade. Valvet har kalkmålningar av samma karaktär som de i långhuset. På triumfbågens undersida framställs dels Lucifer omgiven av bland annat fåglar, dels syns ett stadsmotiv med fragment av två stående figurer. Fönstrens innerbågar är liksom i långhuset ospröjsade och försedda med planglas. Absiden avskärmas från koret av altaruppsatsen samt ett draperi som hänger på en kraftig bjälke. Golvet har samma röda tegel som det övriga kyrkorummet medan väggarna och valvet är vitputsade och pryds av kalkmålningar. På väggarna syns bland annat ett draperingsmotiv samt fragment av romanskt måleri framställande Marias förhärligande och Sankt Laurentius. Innerbågen i den rundbågiga romanska fönsteröppningen rakt i öster är av järn med blyspröjsade antikglas. I söder sitter en pardörr med överljus i en stickbågig muröppning. Dörrbladen är av lackad ek och har sex fyllningar vardera. På vinden över långhuset syns på väggarna rester av kalkputs från tiden före valvslagningen samt två rundbågiga fönsternischer. Takstolarna över långhus och kor består båda av ek och furu. För långhuset rör det sig om mindre delar ek, sannolikt återanvänt medeltida virke, medan korets tre takstolar är mer intakta, med få inslag av adderad furu. Klockbocken i tornet är även den av ek kompletterad med furu. Inredning och inventarier Altaret i ek från 1962 är uppbyggt av ramverk med fyllningar av stående spontade brädor. På baksidan mot absiden finns ett inbyggt värdeskåp. Altarskivan är av ek och täcks av svart laminat. Altaruppsatsen tillverkades av den i Skåne välrepresenterade träsnidaren Johan Ullberg från Hurva, senare med verkstad i Finnja. Ullbergs produktion av altaruppsatser och predikstolar följer ett tidigt etablerat formspråk, i den stil som något nedlåtande brukar kallas bondbarock, som han under sin nästan 40-åriga yrkesbana upprepar med mindre variationer. Äspinges altaruppsats från 1745 eller 1746 är ett relativt tidigt verk, möjligen hans femte altaruppsats. Nederst finns en predella vars mittparti har inskriptionstavla. Denna bär upp altartavlan som framställer Nattvardens instiftande och inramas av två lisener. Framför dessa står två spiralvridna kolonner med akantuskapitäl, vilka flankeras av två större friskulpturer med attributen hjärta respektive bok. Därefter ett entablement som bär upp det höga krönpartiet med volutformade sidoprofiler och ett centralt placerat krucifix. På entablementet står också två friskulpturer i form av puttis med utsträckta händer. Altaruppsatsen restaurerades 1970 av konservator Albert Eriksson och ska då ha återfått sin ursprungliga polykroma bemålning i bland annat blått, rött, grönt och förgyllning. Den cirkulära altarringen i trä består av svarvade balusterdockor målade i en bruten vit kulör med gråmarmorerad överliggare. Balustraden har dörrar åt sydost och nordost och vilar på ett gjutet gråmålat betongfundament med stoppat knäfall klätt med blågrått tyg. Mot långhusets östra vägg, norr om triumfbågen, finns ett enkelt utformat dopaltare av slammat tegel med altarskiva av grå kalksten. Predikstolen i ek är tillverkad på tidigt 1600-tal och har av konsthistorikern Anna Maria Göransson tillskrivits den namnkunnige träsnidaren Jacob Kremberg. På den fyrsidiga korgen framställs i relief evangelisterna med respektive attribut, åtskilda av kolonnetter. Understycket pryds av änglahuvuden och, liksom stora delar av korgen i övrigt, skuren ornamentik. Överstycket är försett textband och har profilerat handfall. Predikstolen är polykromt bemålad i bland annat blått, grått och rött. Färgsättningen lär utgöra det äldsta färgskiktet och framtogs av konservator C.O. Svensson 1954. Två år tidigare tillkom trappan, vars barriär i lackad och marmorerad ek pryds av kanneleringar och spegelfält. Den sexsidiga foten som bär upp korgen bör också vara ett tillägg av relativt sent datum. I långhusets nordöstra hörn står den medeltida dopfunten i sandsten som har tillskrivits Torrlösagruppen. Den runda cuppan är dekorerad med bland annat repstav och palmettfris. Den något konformade foten har hörntappar och vulst och vilar på en kvadratisk plint. Dopfunten konserverades av C.O. Svensson 1954 och är bemålad i flera lager. Det tidigaste skiktet, det röda, dominerar. Bänkinredningen från 1952 i slutna kvarter hade ursprungligen 14 bänkrader på var sida mittgången. 2006 borttogs två bänkrader med tillhörande dörrar och gavlar norr om mittgången under orgelläktaren. Ryggstöd och bänkdörrar består av ramverk med profilerade fyllningar medan bänkgavlarna pryds av kopplade pilastrar. Bänkarna är målade och marmorerade i grågrönt med röd accent i ryggstödens falsar. Krönlisten, som även återfinns på skärmarna och utmed långhusväggarna, är grönmålad. Bänkskärmarnas utsidor är brunlaserade och dörrarnas fyllningar har en enkel marmorering. Pilastrar och falsar är bemålade i gult och rött. Bänkarna har dynor klädda med ljusgrönt ylletyg. Den nuvarande orgeln tillverkades av J. Künkels Orgelverkstad AB, Lund 1979 och har 13 stämmor fördelade på två manualer och bas. Fasaden har bevarats från den tidigare orgeln, vilken byggdes 1963 av orgelbyggmästare Frede Aagaard, Lyrestad men installerades först 1968 och aldrig tycks ha fungerat tillfredsställande. Den tredelade fasaden med delvis synliga pipor ritades av arkitekt Finn Ditlevsen. Ett femdelat ryggpositiv ingår i läktarbarriären. Fasaden är bemålad i en bruten vit kulör med detaljer i rött, grått, grönt och förgyllning. Kyrkan har två kyrkklockor av malm. Lillklockan är medeltida men göts om av Andreas Wetterholtz 1762. Storklockan är gjuten 1808 i Kristianstad av Johan H Friis. Båda klockorna är dekorerade med växtornamentik och har inskriptioner. Till kyrkan hör även en rad ytterligare föremål av kulturhistoriskt intresse. Bland dessa kan nämnas ett triumfkrucifix i trä och ett processionskors i metall. I båda fallen rör det sig om medeltida artefakter, troligen från 1200-talet, vilka nu förvaras på Historiska museet i Lund medan kopior tillverkade på 1900-talet finns i kyrkan. |
