Stäng fönster OSBY VISSELTOFTA 26:1 - husnr 1, VISSELTOFTA KYRKA
Byggnad - Beskrivning
| VISSELTOFTA KYRKA (akt.) | |
| 2020-02-05 |
| Interiörbeskrivning |
|---|
|
Interiör Huvudingången i västtornet leder besökaren in i vapenhuset. Vapenhuset har ett golv av släta granitplattor, slätputsade och vitkalkade väggar och taket utgörs av bjälklaget och golvet till tornets andra våningsplan. Längs med södra väggen leder en trappa i furu vidare upp i tornet. Bjälklag, golv och trappa är av vitlaserad eller kalkskurad furu. I det nordöstra hörnet står en äldre, järnbeslagen kista och norr om västporten är ett par bärstänger till kistor upphängda. Ytterporten, i en rundbågig muröppning, består av dubbla bräddörrar sammanhållna av narar med handsmidda bandgångjärn. Överljuset till västporten är det enda ljusinsläppet i rummet. Porten till kyrkorummet är belägen i en djup rundbågig nisch med texten ”Jag får gå in i ditt hus genom din stora nåd” i tympanonfältet. En stjärna, vars strålar sprider sig ner över texten finns högst upp i textfältet. Porten har dubbla vitlaserade dörrblad av brädor vilka hålls samman av narar upptill och nedtill. På nararna sitter svarta bandgångjärn av smide. På sidan som vetter mot kyrkorummet är dörrbladen klädda med snedställd, hyvlad träpanel i ett rombmönster. Dörrens lås är möjligtvis ursprungligt från 1839. Via ett litet vindfång, från vilket en trappa åt norr leder upp till orgelläktaren, och en dörr åt söder in i ett förrådsutrymme, når man kyrkorummet via dubbla svängdörrar. Entrén till kyrkorummet ligger under orgelläktaren vars undersida är klädd med gråmålade brädor. Längst i väster är två öppna ytor med flyttbara klädhängare av furu. Hela kyrkorummet har skurgolv av smala furubrädor. Väggarna är murade, slätputsade och vitkalkade och taket ett högt tunnvalv av kilsågade och handhyvlade brädor. Valvet har nära nog samma höjd i långhuset som i norra korsarmen. I anslutning mellan mur och innertak är ett kraftigt och markerat listverk av trä. Både brädvalvet och listverket är målat i en varm, grå kulör. Listverket har därtill en rödmålad rand i mitten, vars kulör ansluter till bänkinredningens färgsättning. På var sida om både långhusets och korsarmens mittgångar är bänkkvarter. Två bänkkvarter finns i långhuset och två i norra korsarmen. Därtill finns två bänkar i anslutning till dopfunten i långhusets nordöstra hörn. Dopfunten står på ett gjutet fundament i anslutning till triumfbågens norra sida, intill ett sentida dopaltare. På motsatt sida av mittgången, i långhusets sydöstra hörn är predikstolen belägen. Framför denna står ett piano och en ambo. Orgelläktaren i långhusets västra del vilar på åtta träkolonner med profilerade kapitäl av trälister. De är helt målade i grått och ansluter till bänkinredningens färgsättning. Läktarbarriären är av trä med gråmålat ramverk och ljust marmorerade fyllningar omgivna av ramverk i förgyllning eller bronsering. Den mittersta fyllningen har en bronserad dekoration i form av en harpa framför ett bladverk. Ett gråmålat järnräcke har i sen tid tillfogats barriärens överliggare. På läktaren är orgeln centralt placerad. Här finns två flyttbara bänkar från 1910 års jugendinredning bevarade. Längs korsarmens gavel i norr finns en åhörarläktare vars bjälklag är inmurat i korsarmens västra och östra ytterväggar. Läktarbarriären har ett ramverk av trä i en ljust blå kulör, både nedtill och upptill profilerade listverk i vitt, blått och rött. Speglarna är rektangulära till formen och ligger omväxlande i horisontellt respektive lodrätt läge. Samtliga har förgyllda ramverk och bevarade detaljerade mål-ningar i rocaillestil i mjukt blå och rosa kulörer. En brant och enkel trappa av trä leder upp på läktarens nordvästra sida. Här finns en enkel bänkinredning målad i grått med röda sittbrädor. Under läktaren leder en trappa av gråsten till norra ytterdörren som delvis döljs bakom läktaren. De dubbla dörrbladen av rödmålade, stående brädor hålls samman av narar och har bandgångjärn av smide, samt två skjutstänger av smide som kompletterande låsanordning. Ett enkelt handtag av smidesjärn och en klyka har fungerat som stängning. Mitt på dörrbladen är en stor rocaillemålning i blå, grå och röda kulörer. Korgolvet är upphöjt och består av likadana furubrädor som det övriga kyrkorummet, möjligtvis undantaget området bakom altarringen vilket är upphöjt ännu ett steg och klätt i en grön, heltäckande matta. Ett likadant tunnvalv och likadant listverk som i övriga kyrkorummet utgör taket. Triumfbågen fick sin form under tidigt 1900-tal. Väggarna är murade, putsade och vitkalkade, på norra och södra sidan är rakslutna fönster i stickbågeformade muröppningar. På södra sidan är nischen till en tidigare ingång till koret bevarad. Muröppningen är liksom dörröppningen raksluten, golvnivån ligger knappt två decimeter lägre än dagens golv och det som går att se är täckt med natursten. Strax öster om denna öppning är ett av korets två bevarade konsekrationskors. Det andra korset är beläget på korets östra vägg. Båda är målade över murverkets ojämna yta och använder detta för att förstärka korsets form. Under södra fönstret, liksom i norra väggen och korets östvägg finns nischer bevarade i murverket. Altaruppsats och altarring placerade är centralt placerade i koret, med ett avstånd mot den östra väggen där ingången till sakristian finns. Fram till renoveringen på 1940-talet stod altaret och altaruppsatsen sannolikt mot korets östra vägg. Framför altarringen ligger en kormatta vävd i röllakanteknik. I anslutning till triumfbågens norra sida står en medeltida träskulptur föreställande Jungfru Maria och Jesusbarnet. Mot triumfbågens södra sida står en står en skulptur i samma material och från samma period föreställande S:t Olof. I korets norra del finns en ljusbärare. Altaret döljer en stickbågeformad ingång till sakristian i öster. I putsen ovan öppningen är inristat en raksluten markering av en tidigare fönsteröppning. Golvet mellan koret in i sakristan är lagt med blåmålade brädor. Sakristians skurgolv av furu ligger något lägre än sakristians golv. Väggarna är vitputsade och taket är ett målat brädtak av handhyvlade brädor. En profilerad list i ljusgrå kulör löper längs mötet mellan mur och tak. Två fönster mot öster står för ljusinsläpp och i norr finns två rödmålade fyllningsdörrar, en som innerdörr och den yttre, med ålderdomlig låskista, som ytterdörr. I muren mot koret finns ett äldre kassaskåp. Intill fönstren finns en enkel möblering med bord och två stolar. Åt söder finns ett altare med knäpall. Två stora träskåp med dubbla dörrar och utkragande övre listverk står mot södra respektive norra väggarna. Det åt söder är möjligtvis samtida med sakristian medan det norra, sentida, sannolikt har tillverkats som en kopia av det förra. Långhusets takstolar är av ek och utgörs av sparrar med två korslagda snedsträvor i vardera sida. Det finns därtill spår av ytterligare en snedsträva. Sannolikt har sned-strävorna varit sammanfogade i bindbjälkar mellan kyrkans yttermurar. Snedsträvorna har förkortats och bindbjälkarna sågats av för att ge utrymme för tunnvalvet. Remstyckena på murkrönen är av furu men bedöms vara ursprungliga. Dessa har kammar som takstolstassarna är anpassade i. Taklagets delar är sammanfogade med bladning och träplugg, undantaget remstyckena som har dymlingar i stället för träplugg. Takstolarna är sammanfogade med en stormplanka i södra sidan. Takstolarna är mycket välbevarade och kompletterade med mer sentida virkesdelar. Där långhuset utvidgats åt väster har remstycket bytts ut och takstolarna är av furu. Över koret finns sju takstolar av ek. Takstolarna består av sparrar och en krysslagd snedsträva i varje sida. Snedsträvorna har sannolikt, liksom de över långhuset, varit sammanfogade med bindbjälkar som sågats av i samband med att tunnvalven byggdes. Remstyckena har kam men bindbjälkarna har inga inpassade hak. Snedsträvorna är sammanfogade med bladning och träplugg medan snedsträvorna är tappade i remstyckena. En del virke är utbytt under senare tid. Även här hålls takstolarna samman av en stormplanka. Eftersom den västra gaveln byggdes på 1800-talet och den östra, med utgångspunkt från murbruket, bedöms vara byggd efter att taklaget kommit på plats kan inga konstruktionsmässiga samband med det medeltida murverket iakttas. Detta betyder också att korets takstolar bör vara ursprungliga, med reservation för att gavelröstet kan har byggts om. Samtliga takstolar har daterats till 1400-tal, korets generellt något tidigare än långhusets. Det äldst daterade virket, från 1362-1404, förekommer både över kor och långhus. Gavelväggen mot öster är murad av gråsten och kalkbruk och har en samtida öppning. Långhusets västra gavelvägg är sannolikt delvis murad av återvunnen sten från de medeltida murar som revs vid utvidgningen. Här har funnits en genomgång till tornet med rundbågig öppning murad av flis. Öppningen är igenmurad med tegel. Kyrkans torn med klockvinden nås via trappan i vapenhuset. Ett enkelt, sentida trapphus med dörr på tornets första våningsplan hindrar kallras ner i vapenhuset. Här finns luckan mot vinden bevarad, en bräddörr med narar, bandgångjärn och rundad överdel. I den igenmurade och putsade murnischen är orgelns fläkt placerad. Golvet består av breda furubrädor och taket utgörs av nästa vånings bjälklag och golv. Det runda västfönstret i en djup nisch står för ljusinsläpp. Andra våningsplanet har ett furugolv och en brant trappa leder upp till klockvåningen. Den kraftiga klockbocken av furu tar upp större delen av våningsplanet som även har murnischer med ljudluckor i samtliga väderstreck. Via ytterligare branta trätrappor nås lanterninen vars taklag gjordes om på 1960-talet. Inredning och inventarier Kyrkans altare har bak- och sidostycken av brädor men i övrigt är konstruktionen okänd. Altarets front består av ett ”antemensale”, en inklädnad av altarets framsida, i rikt snidat och bemålat trä. Antemensalet är uppbyggt av fem bildfält med rundbågemotiv, akantusblad och palmetter åtskilda av pilastrar. Pilastrarna bär upp ett textfält med svart bakgrund. Antemensalet är ett renässansarbete från 1500-talet. Altaruppsatsen är ett så kallat baldakinaltare av bemålat trä från 1500-talet utfört i rikt snidad renässansstil. Baldakinen bärs upp av två kolonner i framkant och baktill av en tavla som vilar på altarets bakre kant. Den bakre tavlan är indelad nio olika bildfält indelade med pilastrar i tre lodräta fält. Varje lodrätt fält har tre horisontella skikt med tavlor. De tre nedre fälten innehåller förgylld text på svart botten, de övriga fälten har figurativa oljemålningar. De senare har sannolikt tillkommit under 1700-talet. Sidopartierna markeras av snidad broskornamentik med mjuka växtformer. Baldakinens undersida återspeglar en stjärnhimmel upptill avslutad med ett rikt profilerat listverk. Altarringen har knäfall och överliggare klätt med rött ylletyg. Balustraden utgörs av smala träspjälor i rödbrun kulör. Tidigare har altarringen haft sidopartier så att det bildade ett stängt skrank framför altaret. Predikstolen är placerad i långhusets sydöstra hörn. Den består av snidad och polykromt bemålad korg och baldakin som hålls samman av ett väggstycke. I textfältet som löper runt baldakinen finns årtalet 1594, vilket sannolikt är årtalet för predikstolens tillverkning. På väggstycket anges årtalet 1709, då möbeln målades om och kompletterades av bildhuggaren Petter Norman i Kristianstad. Den tresidiga predikstolskorgen är placerad mot kyrkans södra vägg. Sidorna är indelade i fyra bildfält med skulpterade evangelister, åtskilda av pilastrar. Över och under bildfälten finns horisontella listverk och nedtill en snidad blomsterbård. Korgen vilar på en sekundärt tillkommen fot av trä. Upptill avslutas den av ett utkragande listverk. Väggstycket som håller samman korg och baldakin är placerat dikt an mot söderväggen och är indelat i tre rundbågsfält som kröns av palmetter (och bär stor likhet med altarets antemensale). Baldakinen har sju sidor varav den längsta är placerad dikt an mot söderväggen. De övriga sex är likstora och vetter mot kyrkorummet. De rymmer ett textfält med texten Ähra Ware Gudh i högdene och fröjd på Jordene och Menniskorne en godh wilie. Anno 1594. Undersidans utsmyckning utgår från en profilerad träplatta från vilken en träduva hänger, från plattan delas undersidan in i åtta fält, åtskilda av listverk. Fälten är blåmålade och försedda med stjärnor. Baldakinens krön är försett med rikt ornamenterade gavlar med akantus-motiv. Trappan fick en ny barriär på 1940-talet. Dopfunten av sten, polykromt bemålad i framför allt vitt och rött, har daterats till 1200-tal och tros komma från en skånsk verkstad. Funten har en konformad fot med ståndkant och ett runt skaft med profilerad överdel på vilken cuppan vilar. Cuppans sidor utgörs av fyra fält med bladliknande dekor i relief. Urholkningen har inget uttömningshål. En svartmålad träsarg är tillverkad till cuppan för att hålla ett dopfat av mässing, sannolikt från 1588. Bänkinredningen består av öppna bänkar med rödmålad sits och bakstycke klätt med ett målat skivmaterial av typen masonit. Sittbänkarna är från 1910-talet men byggdes om och försågs med nya gavlar efter ritning av Knut Nordenskiöld cirka 1940. Gavlarna är kvadratiska med två utanpåliggande marmorerade spegelfält och avslutas upptill av en mörkgrå trälist. De främre bänkarna i vardera kvarteren har skivklädda fronter diskret marmorerade i grå nyanser. På orgelläktaren finns två bevarade bänkar i jugendstil från 1910. Bänkarna är gråmålade men visar spår av en starkare blå kulör. På åhörarläktaren i norra korsarmen är bänkarna mycket enkelt utformade med smala sittplankor och helt raka ryggar med en smal bräda upptill. Orgeln är tillverkad 1952 av Frederiksborgs Orgelbyggeri i Danmark. Den har 15 stämmor fördelade på två manualer och pedal. Fasaden är utformad i en för tiden typisk klassicerande stil med tre pipfält, åtskilda av pilastrar på vilka ett listverk med tandsnittsfris vilar. Ovan listverket är ett kvadratiskt mittparti flankerat av två palmetturnor med pinjekottar. Det finns två kyrkklockor av malm. Lillklockan är från 1672, gjuten av en Anders Andersson i Jönköping. Storklockan är från 1868, gjuten av en O A Norlin i Jönköping. Övrigt Kyrkans äldsta inventarier, undantaget dopfunten, är en Madonnaskulptur respektive en S:t Olofskulptur, båda tillverkade i ek och daterade till 1300-tal. Rester av polykrom bemålning finns på båda skulpturerna. |
