Stäng fönster ÖSTRA GÖINGE EMMISLÖV 27:1 - husnr 1, EMMISLÖVS KYRKA
Byggnad - Beskrivning
| EMMISLÖVS KYRKA (akt.) | |
| 2019-10-31 |
| Interiörbeskrivning |
|---|
|
Interiör Från huvudingången i väster kommer man in i en liten förhall inredd under orgelläktaren i tornets bottenvåning. Orgelläktaren sträcker sig ett stycke åt öster med en tresidig barriär in mot kyrkorummet. En trävägg under läktaren delar av underbyggnaden i en västlig och en östlig hälft. Den östra halvan är integrerad med kyrkorummet. Golvet i förhallen är liksom övriga gångytor i kyrkan av rött handslaget murtegel. Ytterväggarna är putsade och vitmålade. Läktarens undersida är klädd med handhyvlade och gråmålade brädor. Vid norra sidan finns ett litet wc och vid södra sidan en trätrappa upp till orgelläktaren. En pardörr med spegelfyllningar leder in till kyrkorummet från förhallen. I kyrkorummet är läktarens undersida målad i brunt och kolonnerna som bär upp läkta-ren är målade i grågrön färg. Läktarens mittparti skjuter ut över mittgången medan yttersidorna är vinklade in bakom de två tornfönstren för att inte skymma ljusinsläppet till kyrkorummet. Läktarbarriären är målad i grön, blå och grå marmorering med rött ramverk och brunmålade fyllningar med målningar av apostlarna. Tornets bottenvåning och läktaren täcks av ett brett och flackt kryssvalv från 1850, putsat och vitkalkat. Valvkapporna utgår från pelare murade med flera språng och enkla kragband uppbyggda av utkragande skift upptill och nedtill och ett indraget parti däremellan. Orgeln som står uppe på läktaren når ända upp i valvkrönet. Fasaden är rikt dekorerad och målad i grått, rött och guld. Mellan långhuset och tornets bottenvåning finns en bred tornbåge med rundbågens form. På norra tornväggen sitter en kungörelsetavla från 1700-talet med luckor. Ramen har sågad profil och är liksom luckorna bemålad i grisaille i fransk senbarock på röd botten med grönt ramverk. Liknande kungörelsetavlor finns exempelvis i Knislinge kyrka och bör ha samma upphovsman. Långhuset, liksom tornets östra hälft, är traditionellt inrett med bänkar längs sidorna och en mittgång som leder fram till koret. Bänkarna bildar slutna kvarter med rakt avslutade gavlar målade i grå toner. Insidorna är träådrade. I bänkkvarteren ligger ett trägolv medan övriga golvytor är lagda med tegel. Väggarna i långhuset är tunt putsade så att konturerna av tegelmurverket framträder. Den södra ingången till långhuset är inte bevarad men dess läge är markerat genom en svag ritsning i putsen. På motsatta sidan av långhuset är nordportalen belägen vilken leder in till det medeltida vapenhuset. Portalöppningen har stickbågig form murad med ett språng. I öppningen sitter en äldre träport av breda plankor som är klädd med fiskbensmönstrad panel mot kyrkorummet. Dörren öppnas numera inåt vapenhuset men bör tidigare ha suttit på insidan. Långhusets östra del är möblerad med predikstolen från 1600-talet på södra sidan mittgången och dopfunten och dess baldakin från 1700-talet på den norra sidan. Vid norra väggen står en brudbänk utförd i renässansstil, med ungefärlig datering till 1600-talet. Bänken har genomgått en hårdhänt renovering under 1900-talet och har ett sentida måleri i grått, rött, blått och guld. Över triumfbågen på östra muren hänger ett triumfkrucifix från början av 1500-talet. Korset har tillkommit senare. Intill predikstolen står en kyrkkista av järnbeslagen ek tillverkad 1693. I östra långhusmuren, på var sida om triumfbågen, finns två ursprungliga rundbågsformade nischer. Nischerna utgjorde altarnischer under kyrkans katolska period. Den södra nischen har senare tagits i anspråk som trappuppgång till predikstolen. Ingångsöppningen är från koret. I nischernas och i triumfbågens valv finns fragment av kalkmålningar vilka har antagits tillhöra romansk tid. Målningar som antagits vara från samma period, svårt brandskadade, har också dokumenterats på korets östra mur. Dekoren i triumfbågen består av medaljonger i en svag brunröd nyans med en sirlig triskeledekor. Triumfbågen har en ovanlig stickbågig form och valvets ovankant är lägre än sidonischerna. Sannolikt har triumfbågen ursprungligen varit en hög rundbågig öppning som senare murats om till stickbågig form och eventuellt breddats. Måleriet i triumfbågen bör ha utförts i samband med detta, någon gång före valvslagningen. Ytterligare en målningsperiod finns företrädd på långhusets och korets valv tillskrivna en mästare verksam inom Vittskövlegruppen, daterade till 1450-75. Målningarna har även täckt väggarna men dessa är inte framtagna då de har varit allt för fragmentariska. Den bevarade färgställningen går i ljust och mörkt rött samt blågrått. Figurerna är detaljerade och framställda med rikt veckade klädedräkter, uttrycksfulla ansikten och mellan figurerna finns slingrande växter sirligt målade i rödbruna toner samt stora lökformade blommor. Valvribborna är målade med en spetsdekor och som dekorativa element finns också timglasmålade och bandomlindade bårder. I västra långhusvalvet framställs scener ur gamla testamentet, Eva och Adam i paradiset, syndafallet och historien om Kain och Abel. Den östra valvtravén avbildar Jesu sista dagar. På norra väggen har målningar föreställande intåget i Jerusalem dokumenterats och på södra väggen Judaskyssen. De påträffade väggmålningarna ansågs för fragmentariska för att friläggas på 1950-talet och är överkalkade. Valven över långhuset har en låg bred form uppbyggda med flacka gördelbågar och kraftiga valvribbor. Sköldbågar saknas och valven är inte murade från pelare utan vederlagen består av trappstegsformade tegelkonsoler. Golvet i koret är lagt som i långhusets mittgång men beläget ett steg över långhuset. Altaret står ett stycke från östra muren och framför altaret finns en femsidig altarring i varmgrått, blått och brunröda färgtoner. I norra väggen finns en stickbågig sakramentsnisch och i sydvästra hörnet leder en trappa upp till predikstolen genom den romanska altarnischen. Trappstegen är höga och täckta av gamla gravstenar av kalksten. Korvalvet har samma uppbyggnad som långhuset med skillnaden att de trapp-stegsmurade konsolerna saknas. Valvribborna är kraftiga och har kvadratisk, jämnbred form. I sydvästra valvsvickeln syns konturerna av en igenmurad öppning till vinden. Valkappornas måleri domineras av en framställning av nådastolen i östra valvkappan. Övriga valvkappor visar olika manliga helgon bl.a. Sankt Laurentius, Sankt Nikolaus och Sankt Martin samt helgonkungarna Sankt Olof, Sankt Erik och Sankt Knut. På korets östra vägg finns en freskomålning från 1952 utförd av konstnären Per Siegård. Målningen föreställer Kristi uppståndelse med Kristus i mitten och lärjungarna stående nedanför. Måleriet går i ljusa och klara färger och är utfört mot en kalkvit bottenfärg med kringströdda stjärnor i ljust grått och rött. Stjärnor är även målade på korets södra och norra vägg. Det medeltida vapenhuset i norr är sedan 1950-talets renovering inrett till sakristia. Golvet är av tegel och väggarna är nedtill putsade och vitmålade. Vapenhuset har tidigare varit inrett med ett loft och av denna anledning saknas puts på den tegelmurade gavelspetsen i norr och det övre partiet av muren mot söder. Den senare utgör också långhusets fasadmur och här kan det ursprungliga murverket med mörkbrända koppstenar i sicksackförband studeras. Innertaket är av betsad furu med delar av takstolen synlig. I norra sidan finns en utgång till kyrkogården med en inre dörr av plankor och smidda beslag. Intill ytterporten finns två rektangulära ljusöppningar. Öppningarnas inre omfattningar är murade med ett språng och har en trappformad avtäckning. I västra sidan finns ett litet fönster med stickbågig form och mot öster tre stickbågiga nischer. Framför den mittersta av nischerna finns ett litet tegelaltare. I sakristians ena hörn har en inbyggnad förvaring och elcentral gjorts av vitoljad furu. Ingång till tornets övre våningsplan är genom ytterdörren i tornets norra sida. En murtrappa leder upp till andra våningen som består valvens ovansida utan golvbjälklag. Från denna våning nås även kyrkvinden via en ursprunglig öppning mot öster i 1800-talets murverk. En enkel trätrappa leder upp till tornets övre våning som utgör klockvåning. Här hänger kyrkans två klockor i en kraftig klockbock av bilad furu. På de putsade och vitkalkade väggarna finns rikligt med graffitti som bland annat anger tornets byggnadsår 1850. Torntaklaget är av bilad fur, sannolikt från byggnadsåret, och är, liksom klockstolen, utförd med profilerade bjälkändar. Underbrädningen till yttertaket är sannolikt ursprunglig. Långhusvinden är tillgänglig genom en smal landgång över valven. Både långhusets och korets valv är oisolerade. Kyrkans ursprungliga tegelmurverk är oputsat och visar tydliga spår av brand. Delvis verkar teglet glaserat. Spår av rödfärgning syns också på delar av murverket. I södra och norra långhusmurarna, mellan valvkapporna, finns de inre mursmygarna till två ursprungliga romanska fönster bevarade. Eftersom utsparningar har gjorts för fönstret i samband med valvslagningen är det troligt att fönstrets övre del varit öppet en tid även efter valvslagningen. Fönsteröppningarna är rundbågiga med vida skrånande mursmygar, putsade och vitkalkade. Ingången till korvinden är upphuggen sekundärt. Detta kan ha skett relativt sent då en öppning till korvinden tidigare har funnits i korvalvet. Taklaget över långhuset och koret är av fur och relativt sentida. Ett par remstycken av ek i koret kan möjligen vara äldre. Inredning och inventarier Altaret i koret är ett blockaltare vilket bör vara murat 1950 då koret gjordes om och sakristian flyttades. Altaret är murat av rött tegel med altarskiva av ljusgrå kalksten. Ingen altaruppsats finns i kyrkan. En altaruppsats tillverkad 1637 fanns fram till 1800-talets mitt kvar i kyrkan då den ersattes av ett träkors. Altarringen är sannolikt från 1800-talets mitt och uppbyggd av en femsidig träpanel med spegelfyllningar och knäfall av grått tyg. Träskranket är målat i grått, brunt, rött och blått med en grågrön sockel och överliggare. Predikstolen och baldakinen från 1633 är utförda i skulpterat trä i senrenässansstil. Korgen har sexkantig form uppbyggd av fyra sidopaneler med evangelisterna stående på konsoler inom rundbågsnischer. Mellan nischerna finns flankerande kolonnetter och pilastrar rikt dekorerade med beslagsornamentik. Kolonnetterna bär en profilerad gesims och korgens undersida är nedåt avsmalnande och avslutas med en knopp. Utmed sidan av uppgången från koret finns en panel utförd i samma stil fram till predikstolen. Mot väggen mellan predikstolen och baldakinen finns ett bakstycke med en Kristusskulptur, inramad av en trifoliebåge flankerad av pilastrar. Baldakinen är sexsidig, uppbyggd av ett listverk med svart textband upptill, krönt av skulpterade spetsar och kartuscher. Dess undersida har fält med beslagsornamentik och en fritt hängande duva i mitten. Predikstolens olika delar är bemålad i ljusblått och klara färger med förgyllda detaljer. Kyrkans dopfunt var före 1700-talet av sten. En ny dopfunt av trä med baldakin tillverkades 1705 av bildhuggaren Peter Norman och målades av Hindrick Hindrickson, båda verksamma i Kristianstad. Dopfunten har formen av en cuppa uppburen av en ängel som knäböjer på en åttkantig fotplatta. Cuppan är bred och flack samt har åttkantig form med profilerad kant. Över dopfunten hänger en baldakin eller krona uppbyggd av ett åttkantigt ramverk med svart inskriftsband. Kronans undersida har en skuren dekor i form av en strålkrans och ovansidan av skulpterad akantus kröns av små friskulpturer föreställande Johannes döparen och Jesusbarnet. Dopfunten och baldakinen är polykromt bemålad i framför allt blå, röda och grå färgtoner. De ursprungliga färgerna togs fram vid en renovering 1942. Bänkinredning tillverkades, enligt kyrkans räkenskaper, 1705 av snickaren Sven Ståhl. Bänkinredningen har byggts om flera gånger sedan dess. Målningarna på dörrarna utfördes 1707 av målarmästare Jonas Hiertner från Kristianstad. Bänkarna är rakt avslutade med spegelfyllningar inom profilerat ramverk i sidostycken och dörrar. I dörrfyllningarna avbildas små landskapsbilder målade i grisaille i en rund medaljong och under den ett latinskt citat. Kyrkans orgel tillverkades av A Mårtenssons Orgelfabrik i Lund 1950. Orgelfasaden är från kyrkans första orgel tillverkad av Lundahl 1880. Fasaden består av tre rundbågiga pipfält inramade av lövsågade masverksdekorationer. Fasaden är målad i grått med polykroma detaljer bland annat ljusblått och rött samt bronseringar. Kyrktornets stora klocka gjöts 1937 av M&O Ohlssons klockgjuteri i Ystad. Lilla klockan gjöts 1850 av gelbgjutaren Fredriksson, Kristianstad. Övriga inventarier Kyrkans nattvardskalk lär vara det äldsta daterade silverföremålet i Skåne tillver-kat 1530 i Vä. Cuppan gjordes om 1790 av Hans Petter Vogt som var silversmed i Kristianstad. Till kalken hör även ett lock i förgyllt silver, renoverat 1709 av Albrecht Hoborg, Kristianstad. Röllakanmattor i koret, framför koraltaret och framför altaret i sakristian är vävda av Hillevi Nilsson kring 1900-talets mitt. |
