Stäng fönster ÖSTRA GÖINGE KVIINGE 47:1 - husnr 1, KVIINGE KYRKA
Byggnad - Beskrivning
| KVIINGE KYRKA (akt.) | |
| 2019-03-25 |
| Interiörbeskrivning |
|---|
|
Interiör Från ingången i väster kommer man in till ”vapenhuset” i tornets bottenvåning. Innanför ytterdörren finns en gråmålad pardörr med speglar och spröjsat glas upptill. Vapenhuset består av en inbyggnad av träpanel under en orgelläktare. En trappinbyggnad i nordvästra hörnet leder upp till läktaren. Golvet i vapenhuset är av röda kvadratiska tegelplattor, ytterväggarna är putsade och vitmålade, och snickerierna går i ljust grått. Två fönsteröppningar finns, en från norr och en i söder. Fönstret i söder är upptaget mot en murtrappa till tornets övre våningar men är avskilt från detta genom ett innerfönster. Ingen ingång till murtrappan finns från vapenhuset. Vapenhuset är möblerat med kapphängare och bokbord. Vid södra väggen står en medeltida gravsten av granit med ett hugget malteserkors som enda utsmyckning. Gravhällen påträffades som trapphäll utanför kyrkans medeltida nordportal vid utgrävningar på 1970-talet. I vapenhusets östra sida leder en dörr av samma slag som innerdörren i väster vidare till kyrkorummet. Vid båda sidor om dörren i kyrkorummet finns dörrar in till förvaringsutrymmen. Orgelläktaren är uppbyggd på pelare i fyra rader av vardera fyra pelare. Pelarna har enkelt profilerade kapitäl och är målade i ljust grått och guld. Uppe på läktaren finns en slät bröstning eller läktarbarriär, med ett nedre och ett övre listverk. Mitt på barriären finns en målad text: Halleluja! Loven Gud i hans helgedom samt ett par målade kors. Läktarbarriären är i likhet med orgelfasaden från 1800-talet målad i vitt med guldfärgade detaljer. Barriären byggdes om 1931 men inskriptionen utfördes som den på gamla barriären. Läktarbyggnaden upptar hela tornets bottenvåning. Över läktaren finns ett murat och putsat valv. Valvet som tillhör medeltidens slut är ett så kallat gratvalv, murat med fyra valvkappor som möts i en spetsig vinkel utan ribbor. Sköldbågarna längs valvkappornas yttersidor, har spetsbågig form. Valvet utgår inte från mur-pelare utan har sitt vederlag i tornets yttermurar. Golvet i tornets bottenvåning ligger något högre än långhusets golvnivå och en trappa leder ned till långhuset från tornet. Mellan tornet och långhusets västra valvtravé finns en bred, spetsbågig tornbåge. Tornbågen bör vara senare än långhusets valv då de västra valvpelarna i valvtravén har tagits ned när man tagit upp och murat den breda tornbågen. Långhuset täcks av tre valvtravéer kryss-valv. Kryssvalven kan grovt dateras till 1400-talet och är uppmurade på tresprångiga pilastrar med kvadratiskt formade ribbor. Gördel- och sköldbågarna är spetsbågiga och slagna med breda, platta följdskift. Valven och väggarna är putsade och vitmålade utan synlig medeltida dekormålning. Golven i långhuset är lagda med rött tegel som i tornets bottenvåning och med brun nålfiltsmatta i bänkkvarteren. Kyrkans bänkinredning upptar långhusets västra och mellersta valvtravé. Bänkarna har en modern, funktionell formgivning i omålad furu med rödmålade speglar i gavelsidorna. I den östra valvtravén, närmast koret, står den medeltida dopfunten vid norra sidan och predikstolen av mörk ek från 1600-talet med baldakin på södra sidan om mittgången. En dörr leder in till predikstolstrappan från mittgången. Intill dopfunten i nordöstra hörnet finns ett synligt murparti i golvet. Muren är en rest av sidoaltaret som påträffades vid arkeologiska undersökningar i kyrkan på 1970-talet. Över mittgången hänger två stora ljuskronor av förgyllt trä samt längst i öster en ljuskrona av malm eller mässing. På långhusets norra sida är yttermuren genombruten med två bågöppningar mot nykyrkan. I den västra finns en låg avskiljande, putsad och vitmålad mur mot nykyrkan som har betydligt högre golvnivå än långhuset. Bakom skiljemuren står kyrkans orgel vars höga orgelhus upptar större delen av valvöppningen. Den östra valvbågen är helt öppen och här finns en trappa som leder upp till nykyrkan. Koret är beläget ett steg högre än i långhuset men har i övrigt samma utseende som övriga golv. Ingången till koret består av en hög och vid valvbåge, kyrkans romanska triumfbåge. Triumfbågen har rundbågig form med ett skråkantat, högt sockelparti och ett vederlag markerat genom ett utskjutande listverk. Möjligen kan ojämnheter i vederlagsstenen tyda på att denna murats om eller skadats. Triumfbågen är i sin helhet putsad och vitmålad likt övriga murpartier. En lägre skråfasad sockel finns även inne i koret, på triumfbågsmurens östra sida. I korets sydöstra hörn finns ett utskjutande murparti med okänd funktion. I norra och södra kormuren strax under fönsteröppningarna finns murnischer vilka kan ha fungerat som förvaringsnischer eller sakramentsskåp. Väggar och valv i koret är putsade och vitmålade liksom övriga delar i kyrkan utan synliga kalkmålningsskikt. Valvet i koret är av samma typ som i långhuset och sannolikt slaget samtidigt. I koret står kyrkans altaruppsats från 1600-talet utförd i en kraftfull barockstil, ovanpå ett murat altare från 1971. En tresidig altarring från 1800-talet ramar in altarplatsen. Bakom altaruppsatsen, i den medeltida absiden, är sakristian belägen. Golvet i absiden är lagt av tegel och förhöjt ett steg från korgolvet. I öster leder en dörr ut till kyrkogården. Dörren sitter i det yttre murlivet med en djup murnisch invändigt. Över dörröppningen finns en rundbågig nisch där sannolikt en romansk fönsteröppning har haft sin plats. I absidens norra mursida finns ett inmurat sakramentsskåp. Skåpsluckan är utförd i renässansstil och möjligen från sent 1500-tal eller tidigt 1600-tal. Absiden täcks av det ursprungliga hjälmvalvet, byggt av sten. Mot kyrkorummet markerades absiden ursprungligen genom en hög tribunbåge mot kyrkorummet. Denna är inte synlig längre från väster då den döljs av de senmedeltida korvalvets gördelbågar och pilastrar. Inne från absiden syns dock tribunbågens höga rundbåge. Tribunbågen är murad i ett med hjälmvalvet och inte avsatt, dvs. markerad genom förkroppning. Däremot är tribunbågens vederlag markerade med ett skråfasat listverk i likhet med triumfbågen. I absidens hjälmvalv finns kyrkans enda synliga kalkmålningar bevarade. Kalkmålningarna anses vara utförda av Vittskövle- eller Fjälkingeverkstaden under 1400-talet. Målningarna föreställer Nådastolen med Gud Fader sittande i en mandorla på regnbågen med den korsfästa Kristus i famnen. På den norra sidan avbildas Maria med en folksamling nedanför sig och på andra sidan finns djävulen med de förtappade. Måleriet ramas in av en röd kraftig linje och mot väster finns en bred bård av röda växtslingor. Nykyrkans östra del närmast långhuset används numera som samlingsrum medan den västra delen upptas av orgeln med spelbordet framför. Vid nykyrkans norra sida finns en läktare och inbyggnader under denna. Inga bänkar finns kvar i nykyrkan. Bakom orgeln finns istället en liten sittgrupp och den östra delen är möblerad med bord och stolar. Nykyrkan täcks av ett flackt tunnvälvt putsat och vitmålat trätak. Golvet i nykyrkan är lagt som i långhuset, ännu indelat i en mittgång och nålfiltsmatta i sidorna där bänkarna tidigare stått. Nykyrkans läktare är uppbyggd av pelare med samma utseende som orgelläktaren i väster och ett likadant dörrparti till en entréhall. Vid sidorna finns inbyggnader i form av handikapp-wc, wc och pentry. Inbyggnadernas ytterväggar är av träpanel målad i ljust grått. Under läktaren har det tidigare funnits en trappa till läktaren, numera ersatt genom en nedfällbar vindsstege. Läktaren fungerar som förrådsutrymme. Några bänkrader på gradänger finns ännu bevarade uppe på läktaren. Nykyrkans läktarbarriär har tidigare suttit i långhuset och målades 1752 av Alexander Jungner/Junker. Barriären är uppbyggd av ett brunrött målat ramverk med ett profilerat listverk och sockelparti samt sex motivmålade spegelfyllningar mellan smala pilastrar. Motivmålningarna föreställer olika bibelmotiv. Ursprungligen har ytterligare en spegelfyllning ingått i barriären som finns bevarad uppe på läktaren. Under nykyrkan finns ett pannrum med ingång från en utvändig trappa öster om nykyrkan. Ingång till kyrkvinden sker från nykyrkan genom en högt belägen lucka i långhusets norra långsida. Vinden över nykyrkan är öppen mot långhusvinden utan gavelmur. Öppningar i långhusets och korets gavel leder in till kor- respektive absidvinden. De senare ingångarna förefaller ursprungliga och består av höga, rakt avslutade öppningar. Långhusets taklag är en så kallad långstol mestadels av ek med medeltida ursprung, eventuellt delvis från valvslagningstiden, men omfogad i flera omgångar. I sin nuvarande konstruktion är den uppbyggd med sparrar, saxsparrar samt två nivåer hanband och bindbjälkar i varannan takstol medan varannan enbart har stickbjälke. På bindbjälkarna står försträvade stolpar fogade till nocken och ihopfogade med varandra genom en långrem. Försträvningarna är gjorda både i öst-västlig riktning samt norr och söder och alla takstolsdelar är sammanfogat på ett sinnrikt sätt. På taklaget finns även omfattande märken efter skyddsbränning, en medveten bränning av virket som ansågs skydda mot brand. Kyrkan har möjligen varit utsatt för brand men det är osäkert om det skett före eller efter valvslagningen. Vid östra gaveln finns en inmurad bjälke och under denna en kvastad, vitkalkad puts utan synliga målningar. Putsrester finns även i smygen till en utvändigt igensatt, ursprunglig fönsteröppning i långhusets södra mur. Fönsteröppningen är belägen mellan den mittersta och den östra valvtravén och består av en rundbågig öppning, en djup skrånande inre smyg med rak avtäckning i innermuren. Korets taklag är till stora delar av fur och sentida men med inslag av en del återanvänt medeltida takstolsmaterial av ek. Kortaklaget är uppbyggt av sparrar med stödben på stickbjälkar och ett par bindbjälkar längs gavelsidorna samt en nivå hanband. Spår av en inmurad, mycket kraftig bjälke finns i gavelmuren mot långhuset. Spår av en liknande konstruktion finns exempelvis i Hjärsås kyrka. Från vinden syns tribunbågens övre del vilken döljs av korvalvet inifrån kyrkorummet. Absidens taklag är av fur och relativt sentida men ett äldre remstycke av ek finns mot söder. Nykyrkans taklag verkar ganska orört från byggnadstiden och uppbyggt med saxsparrar över det höga tunnvalvet av trä. Från ytterdörren i tornets södra sida nås tornets övre våningar. En murtrappa leder upp till den första våningen ovan tornvalvet. Härifrån kan murverket till långhusets ursprungliga västra gavel studeras. Detta är murat av relativt stora, rektangulärt bearbetade stenar lagda i jämna skift. En utvändig vitkalkad och kvastad puts finns bevarad på västgaveln från tiden då den ännu var fasadmur. Tornets övre våningsplan utgör klockvåning och nås via en trätrappa. Klockvåningen upptas i sin helhet av en stor klockstol av ek för kyrkans två ringklockor. Klockstolen består av kryssförsträvade stolpar Torntaklaget, som kan vara från 1800-talet, är av fur och uppbyggt av sparrar med två nivåer hanband och snedsträvor fogade till stickbjälkar på två remstycken. Inredning och inventarier Altaret från 1971-73 års renovering är murat med putsade och vitmålade sidor. Altarskivan är av slipad och polerad kalksten. Kyrkans altaruppsats är av skulpterad och målad ek, tillverkad av skulptören Jan Nicolai Coldingius 1671. Måleriet utfördes av Jac Per Traegardus. Altaruppsatsen är utförd i en kraftfull barock med tredelad uppbyggnad. Nederst finns en tavla föreställande nattvarden med inskriptioner vid sidorna och sidovingar ytterst. Inskriptionerna hänvisar till altaruppsatsens donatorer Jens Bagge, hans maka Karen Sitzwitz och hennes syster Anna Sitzwitz samt kyrkoherden And. Maglovius. Mittdelen visar korsfästelsen flankerad av Johannes döparen och Moses med stentavlorna och i sidorna står ytterligare skulpturer. Det övre partiet består av två puttis som håller i en oval, krönt inskriftstavla och vid sidorna står skulpturer, sannolikt föreställande Adam och Eva. Altarringen som kan vara från 1800-talet är av mörkbetsat trä och uppbyggd av svarvade balustrar i en u-form med knäfall framför. Knäfallet är klätt med blått tyg och överliggaren är delvis försedd med förgyllda partier. Predikstolen med trappa och baldakin är från 1605 och möjligen tillverkad av bildhuggarmästaren Statius Otto eller någon i hans krets. Även den i Malmö verksamma skulptören Daniel Thomisen har föreslagits som predikstolens upphovsman. Predikstolen och baldakinen är överdådigt dekorerad med sniderier i form av beslagsornament, tandsnitt, äggstavslist, lejonmaskaroner, änglahuvuden och puttis. På listverken finns också inskriftstavlor. Bemålningen går i starka färger av rött, grönt, guld och blått. Predikstolskorgen är uppbyggd av fem sidor med skulpterade tavlor med evangelisterna och mellan dem karyatider som personifierar de olika dygderna. Undersidan är karnisformad. Baldakinen är sexsidig och uppbyggd av ett rikt snidat listverk kring en himmel med en nedhängande förgylld duva. Dörren till predikstolen är försedd med Christian IV:s vapen, pilastrar och ett trekantskrön med ett änglahuvud. Kyrkans dopfunt är huggen av sandsten av en okänd mästare som brukar kallas för Knislingemästaren. Mästaren anses även ha huggit de snarlika funtarna i Knislinge och Oppmanna kyrkor. Utifrån likheter med Gumlösa dopfunt och Lyngsjöfunten huggna av Tove stenmästare tror man att Knislingemästarens kan ha varit verksam under 1200-talets första hälft. Funten har rund cuppa med raka sidor dekorerade med en fris i hög relief. Undersidan dekoreras av en huggen ”godronnering”, en blombladsliknande dekor. Dopfuntens nedre del består av en kvadratisk fotplatta och en rund profilerad skaftring med hörnflikar. Den huggna dekoren på funtens sida visar scener ur Jesu födelse. Foten och det låga skaftet tillkom 1954 och ritades av Erik Cinthio. Till dopfunten i Kviinge hör ett dopfat av mässing med motiv av Jesu dop. Fatet skänktes till kyrkan av Jens Pederssen 1645. Bänkinredningen tillkom 1971-73 vid Torsten Leon-Nilssons restaurering av kyrkan. Bänkarna är av lackad furu med laserade gavlar i rött och vitt, utan dörrar. Några bänkar från den gamla inredningen står längst bak i långhuset. På nykyrkans läktare finns några bänkrader bevarade. Bänkarna är brunmålade enkla träbänkar med gavlelsidor utan dörrar. Gavlarna har raka sidor med en karnissvängd ovankant. Bänkarna kan vara samtida med läktarens uppbyggnad på 1700-talet. Två orgelverk finns i kyrkan, en på västra läktaren och en i sidoskeppet. Orgeln på västra läktaren byggdes kring 1836 av Pehr Zacharias Strand, Stockholm och reparerades 1893. Strandorgeln är rörpneumatisk och hade ursprungligen 8 stämmor. 1930 byggdes orgeln om av M J & H Lindegren, Göteborg, med användande av sex Strandstämmor. Viss ombyggnad skedde därefter 1956 och 1982. Fasaden byggdes för det äldsta orgelverket och är uppbyggd med ett mitt-fält av nu stumma originalpipor, varav 26 tidigare ljudande och sju stumma kärnlösa pipor i sidofälten. Eventuellt har Strandorgeln suttit i läktarbröstningen och haft gavelspelbord. Orgeln i sidoskeppet och byggdes 1984 av J Künkels Orgelverkstad AB, Lund. Fasaden ritades av Torsten Leon Nilson och är av brunbetsad fur med blåbetsade detaljer och synliga ljudande pipor. Två klockor hänger i tornet. Storklockan av malm gjöts 1904 av Johan Beckman i Stockholm. Klockan finns omnämnd från 1631 och blev omgjuten nästa gång 1732 av Andreas Wetterholtz i Malmö. Lillklockan är av malm och gjöts 1779 av Abraham Palmberg, Kristianstad. De två ljuskronorna i bronserat trä som hänger över långhuset är från 1865. Ljuskronan av bronserat trä som hänger i nykyrkan flyttades från långhuset 1887 och har okänd ålder men skall vara kyrkans äldsta. |
