Stäng fönster SKURUP SLIMMINGE 69:1 - husnr 1, SLIMMINGE KYRKA
Byggnad - Beskrivning
| SLIMMINGE KYRKA (akt.) | |
| 2019-09-12 |
| Interiörbeskrivning |
|---|
|
Interiör Genom kyrkans huvudentré i väster nås vapenhuset i tornets bottenvåning. Golvet är gjutet i betong och gråmålat medan väggarna är slätputsade och vitmålade med organisk färg. Taket utgörs av ett kassettak bestående av panelklädda bjälkar och fyllningar av pärlspont, allt målat med ljusgrå alkydoljefärg. De oljade ekfönstren i norr och söder sitter i djupa stickbågigt avslutade nischer. Västentréns insida utgörs av stående lackad ekpanel medan pardörren mot kyrkorummet i öster är av ramverkskonstruktion där profilerade listverk i de övre fyllningarna bildar klassicerande gavelmotiv. Mot vapenhuset är dörrbladen ekådrade och mot kyrkorummet gråmålade. Sydvästra delen av tornets bottenvåning är avskärmad med en rundad vägg där en enkeldörr med samma utformning leder till torntrappan. Kyrkorummets golv utgörs i mittgången av kvadratiska bruna och svarta viktoriaplattor i diagonalställt rutigt mönster med bårder längs bänkkvarteren, vilka står på obehandlade brädgolv. Framför bänkkvarteren, där bänkrader tidigare avlägsnats, är golvet liksom i det fullbreda koret belagt med rött rektangulärt tegel. Skillnaden i golvnivå mellan långhus och kor tas upp av en två steg hög trappa i kalksten. Väggarna är slätputsade och målade med vit organisk färg. Östväggen har en hög rundbågig nisch för altaruppsatsen som är målad i blå medan taket täcks av ett tryckt tunnvalv klätt med ljusgrå pärlspontpanel vars ändskarvar täcks av profilerade lister. Panelen fortsätter ner på långhusväggarna där den efter en dryg halvmeter avslutas med ett kraftigt listverk. Väggbeklädnadens ändskarvar täcks av släta pilastrar dekorerade med latinska kors. Fönstren sitter liksom i vapenhuset i djupa nischer och de kopplade utåtgående bågarna i oljad ek har planglas i de inre bågarna. Solbänkarna är slätputsade med kondensrännor och målade i samma blå kulör som östväggens nisch. Orgelläktaren som upptar västra delen av kyrkorummet vilar i murverken samt på en kraftig bjälke i nord-sydlig riktning som bärs upp av två kannelerade pelare ståendes i bänkkvarteren. Den slutna läktarbarriären är svagt svängd och utgörs av profilerade över- och understycken mellan vilka löper en rundbågearkad med kannelerade pilastrar som är samkomponerade med pelarna. Centralt placerat återfinns en förgylld lagerkrans med korslagda trumpeter. Färgsättningen går i grått och vitt med detaljer i rött och guld. Orgelläktaren nås via en dörr i orgelfasaden från andra tornvåningen. I korets norra vägg leder en stickbågig muröppning med dörrblad lika det mellan vapenhus och trapphus till sakristian. Golv är belagt med rött tegel och väggar och tak är slätputsade och målade med vit organisk färg. I väster leder en gråmålad dörr i ramverkskonstruktion till ett mindre trapphus från vilket prästingången och källaren nås. Sakristian är bland annat möblerad med förvaringsskåp och bord. Här finns även ett murat altare. Första och andra tornvåningarna nås via en gjuten spiraltrappa i trapphuset i tornets sydvästra hörna. Båda rummen har obehandlade spontade furugolv och slätputsade väggar, på första våningen vitmålade och på andra omålade. Första tornvåningen, som till största del upptas av orgelverket, har tilltagen takhöjd och taket är klätt med vitmålat skivmaterial. Andra tornvåningens tak utgörs av klockvåningens golvbjälklag med synliga bjälkar. Här förvaras äldre inventarier, bland annat altaruppsatsen från 1905. En brant trappa leder upp till klockvåningen där kyrkans klockor hänger i en klockbock av sågad furu. Vinden över kyrkorummet nås via en röd liten branddörr på andra tornvåningen. Takstolskonstruktionen av bilad och dymlad furu är av så kallad svensk typ, där varannan takstol förstärkts med en järnbalk mellan de båda hanbanden. Tunnvalvet är isolerat med mineralull. Inredning och inventarier Altaret utgörs av ett blockaltare i trä i ramverkskonstruktion med fyllningar målat i två gröna kulörer med rödgul profil. Altaruppsatsen tillkom liksom altaret vid restaureringen 1951–53 och är ritad av Eiler Græbe. Predellan har ett centralt rött fält utan inskription mellan förkroppade baser i samma färgställning som altaret. På baserna vilar smala och kannelerade kopplade kolonner med förgyllda bladkapitäl, vilka bär upp ett förkroppat bjälklag krönt av en förgylld sol med strålglans. Färgsättningen går i dämpade, gröna, bruna, gula och röda toner med detaljer i förgyllning. Centralt återfinns en altartavla av Gunnar Torhamn som framställer fottvagningen vid sista måltiden. Den halvrunda altarringen är uppbyggd av svarvade balusterdockor med enkelt profilerade över- och underliggare. Grindar finns i söder och i norr. Färgsättningen går i grått och vitt med detaljer i rött och guld. Knä- och handfall är klädda med röd sammet. Predikstolen i polykromt bemålad ek är placerad i korets sydvästra hörn. Korgen, som är ett 1600-talsarbete, har rikt skuren ornamentik där de fyra apostlarna framställs i gavelmotiv med respektive attribut. Hörnen markeras av kolonnetter med joniska kapitäl och postament med bevingade änglahuvuden, vilka vilar på maskaronförsedda socklar. Överstycket bär inskriptionen ”Herrens ord blifver evinnerligen och det är det ord som är predijkath ibland Eder” och avlutas av ett förkroppat listverk klätt med röd sammet. Efter att under okänd tid ha varit gråmålad respektive ekådrad togs den ursprungliga färgsättningen fram vid restaureringen 1951–53. Korgen vilar sedan 1905 på ett gråmålat underrede som följer korgens form och är uppbyggt som en ramverkskonstruktion med släta fyllningar och pilastrar i hörnen. Från samma år härrör trappan, även denna i gråmålat trä. Den medeltida dopfunten i kalksten har tillskrivits Ravlundagruppen och är placerad vid korets norra vägg. Det svagt koniska skaftet har utsvängd fot och avslutas upptill med en vulst. Cuppan är sfärisk och pryds av en rundbågefris under en grund hålkäl. Avtappningshål saknas. Till dopfunten hör ett dopfat i mässing från 1600-talet. Den öppna bänkinredningen i två kvarter som flankerar mittgången tillkom vid restaureringen 1904–06 och är som den övriga fasta inredningen från denna tid ritad av Folke Zettervall eller Alfred Arwidius. Vid 1950-talets restaurering togs de fyra främre bänkraderna bort och avståendet mellan bänkarna glesades ut. Gavlarna med kannelerade pilastrar och förkroppade listverk är samkomponerad med orgelläktaren. Armstöden har jugendinspirerade böljande former, ett stilgrepp som var genomgående i Zettervalls/Arwidius fasta inredning och återfinns i bland annat orgelfasaden och den tidigare altaruppsatsen. Ryggstöden är uppbyggda som ramverk där de vertikala delarna är kannelerade och fyllningarna utgörs av smal stående pärlspont. Ryggstöden har psalmbokshylla och fotstöd och sitsarna har dynor klädda med grått tyg. Bänkarna är målade i tre grå kulörer med detaljer i rött och guld. Orgeln med 14 stämmor fördelade på två manualer plus bas tillverkades 1931 av A. Mårtenssons Orgelfabrik i Lund. Det fristående spelbordet är vänt mot kyrkorummet och har två ursprungliga fotogenlampor. I Lunds stifts orgelinventering beskrivs orgeln på följande vis: ” Stort kulturhistoriskt värde av lokalt tyskinfluerat romantiskt koncept och teknologi. Orgeltyp som numer är relativt sällsynt i fungerande skick.” Även orgelfasaden i ekådrad furu med förgyllda detaljer byggdes 1931 men efter Folke Zettervalls ritningar från 1905 och är därmed samkomponerad med övrig fast inredning från denna tid. Formspråket är i grunden klassicistiskt, där tre rundbågar flankerade av kannelerade pilastrar omfattar de stumma piporna. I krönpartiet med bruten fronton och svarvade urnor finns inslag av jugend i figursågade böljande former liksom i de slingrande band som omger en centralt placerad förgylld lagerkrans och lyra. Inkorporerat i fasaden finns två dörrar, av vilka en är öppningsbar och leder till tornrummet och trappan till vapenhuset. Kyrkan har två kyrkklockor av malm. Lillklockans exakta ålder är okänd men den har omgjutits vid två tillfällen, 1753 av Andreas Wetterholtz i Malmö samt 1905 vid M&O Ohlssons klockgjuteris filial i Lübeck. Klockan pryds av inskriptioner, akantusfriser, en sol med strålglans samt bevingade änglahuvuden. Samma firma göt vid detta tillfälle storklockan, som enligt inskriptionen bekostades av lantbrukare Kristen Larsson i Slimminge och är dekorerad med slingrande växtornamentik och spetsbågefris. Bland kyrkans övriga inventarier av kulturhistoriskt intresse bör nämnas en den gamla kyrkkassan från 1735 och Slimminge byahorn, båda placerade i vapenhuset, en järnbeslagen fattigstock från 1700-talet placerad vid ingången till kyrkorummet, en oljemålning av Gunnar Torhamn över dopaltaret framställandes Jesus och barnen samt den tidigare altartavlan av Jöns Mårtensson från 1906 som hänger i koret. På tornvinden förvaras flera äldre inventarier, däribland det altare med altaruppsats som är samkomponerat med den övriga fasta inredningen i trä och till vilken nämnda altartavla hörde. |
