Stäng fönster SKURUP KYRKAN 2 - husnr 1, SKURUPS KYRKA (SANKTA MARIA KYRKA)
Byggnad - Beskrivning
| SKURUPS KYRKA (SANKTA MARIA KYRKA) (akt.) | |
| 2019-09-11 |
| Interiörbeskrivning |
|---|
|
Interiör Genom kyrkans huvudentré i väster nås vapenhuset som utgörs av ett avlångt rum i tornets bottenvåning, vars norra och södra delar har avdelats med skiljeväggar för att skapa utrymme för sakristia, wc, förråd samt trappa till orgelläktaren. Golvet är belagt med plattor av grå kalksten, skiljeväggarnas breda plank är målade i en ljust rödgul kulör och det plana innertaket är klätt med vitmålat skivmaterial med infälld belysning. Vid västentrén är murverket putsat och vitmålat. Entrédörrens insida utgörs av en ramverkskonstruktion med fyra fyllningar i vardera dörrblad, allt i ek. Dörrarna mot utrymmena i norr och söder har gråmålade foder och ramverk medan fyllningarna är marmorerade i grått och brunt, en färgsättning som går igen från kyrkans bänkinredning. Vapenhuset delas in i en i öst- och västdel av en pardörr med samma färgsättning men med glasade övre fyllningar. En likadan pardörr leder i öster in till kyrkorummet. Långhuset och korsarmarna har samma kalkstensgolv som i vapenhuset. Den slutna bänkinredningen står på obehandlade trägolv utom i norra korsarmen där golvet är lackat. Väggar och valv är putsade, de förra vitkalkade och de senare vitmålade med organisk färg. Den medeltida västförlängningens ribbvalv vilar på knippepilastrar med enkelt profilerade kapitäl. Långhuset och korsarmarna utgörs av sex valvtravéer med ribbvalv och pilastrar enligt samma princip, tillkomna vid Brunius ombyggnad på 1800-talet. Sköld- och gördelbågar är rundbågiga. I västförlängningens södra mur finns en igensatt medeltida dörröppning med omfattning av frilagd kalksten. De båda fönstren saknar här innerbågar, till skillnad från i korsarmarna som har innerbågar av gråmålat trä. Korsarmarnas väggar pryds av äldre gravhällar, epitafium, psalmnummertavlor och en tidigare altartavla samt lampetter i mässing. I samtliga travéer utom i västförlängningen hänger takkronor i mässing. Västförlängningen upptas istället av orgelläktaren som förutom i murverken vilar på kolonner ståendes i bänkkvarteren. Kolonnernas övre del är målade i en brun eller bronsaktig kulör, medan de nedre delarna är inmålade i samma grå kulör som bänkinredningen. Barriären utgörs av profilsågade balusterdockor kring ett mittparti uppbyggt som ramverk med tre fyllningar, av vilka den centrala pryds av en förgylld girland. Ramverken är gråmålade medan balusterdockor och fyllningar är marmorerade enligt samma princip som dörrarna i vapenhuset. Kyrkrummet upptas i övrigt främst av den slutna bänkinredningen. Närmast koret har borttagna bänkrader ersatts av lösa stolar. Predikstolen återfinns söder om triumfbågen och dopfunten norr därom. Mor norra korsarmens östvägg finns en kororgel. Koret med halvrund absid nås via den rundbågiga triumfbågen samt en fyra steg hög trappa i kalksten. Golvet är belagt med kalksten lika den övriga kyrkan medan väggarna, korets ribbvalv och absidens hjälmvalv är putsade och till största del täcks av medeltida kalkmålningar. Målningarna har daterats till mitten av 1300-talet och tillskrivs Snårestadsmästaren, vars verk karaktäriseras av hjärtformad bladornamentik i valvhjässan och figurer framställda under stjärnprydda baldakiner. Målningarna i Skurups kyrka anses allmänt vara mästaren eller verkstadens höjdpunkt. I korets fyra valvkappor framställs Maria Bebådelse, Jesu födelse, Konungarnas tillbedjan samt Frambärandet i templet. På korväggarna, där målningarna är mer fragmentariska, syns Jesu dop och ett motiv som tolkats som en skapelsescen. Absidens hjälmvalv har Majestas Domini-motiv och på väggarna syns fragment av vad bland annat tolkats som Johannes döparen, S:t Laurentius och en biskop. I korets golv finns en kalkstensplatta med dragringar under vilken en trappa leder ner till gravkoret, vars väggar och tunnvalv är murade med rött tegel och vitputsade. I den absidformade avslutningen åt öster finns en nisch med ett krucifix. Ett tiotal kistor tillhörande adelssläkterna Gyllenstierna och Sparre förvaras i utrymmet, liksom Rutger Mackleans sarkofag i kalksten. Första tornvåningen ovanför vapenhuset nås via en murad trappa med ingång på tornets södra sida. Rummet har låg takhöjd, där taket utgörs av andra tornvåningens golvbjälklag. Naturstensmurverken är oputsade. En trätrappa leder upp till andra tornvåningen, med obehandlat brädgolv, murverk med brett utstrukna fogar och en stolpverkskonstruktion som bär upp klockvåningens golvbjälklag. I öster leder en dörr in till kyrkvinden. Klockvåningen har obehandlat brädgolv och murverken, som utgörs av tegel och natursten, är delvis putsade. Rummet upptas av klockbocken i ek där kyrkans tre klockor hänger. Kyrkvindens västra del har i samband med 1950-talets restaurering inretts till museum, med spontat obehandlat trägolv och vitmålat brädat innertak. Här förvaras bland annat en äldre altaranordning med altarring, en bänkdörr från 1559, skulpterade byggstenar av kritsten som möjligen härrör från den rivna borgen Stjärneholm, äldre taktegel och orgelpipor mm. Här finns även monterskåp med ett flertal kistplåtar som påträffades i gravkoret samt kollektbössor, mynt och beslag. Långhusets takstolar av furu med kungsstolpar och långstol tyder på att de härstammar från 1500-talet. Övriga byggnadsdelars takstolskonstruktioner har sannolikt tillkommit i samband med byggandet av korsarmarna på 1800-talet. I tornet finns delvis återanvända äldre delar av ek. Valven är isolerade med mineralull. Inredning och inventarier Altaret utgörs av ett blockaltare murat i höörsandsten med altarskiva av sandsten. Tillverkat vid Eiler Græbes restaurering 1950–51. Den tidigare altaranordningen med altarring från 1817 är placerad i museet på vinden. En äldre altartavla hänger i norra korsarmen. Altarkrucifixet med kors av brunlaserat trä och kristusfigur i gotisk stil av gips är tillverkat på 1930-talet. Upphovsman okänd. Den tredelade mobila altarringen är uppbyggd av figursågade balusterdockor marmorerade i grågrönt. Över- och underliggare är enkelt profilerade och är liksom sockeln gråmålade. Knä- och handfall är klädda med röd sammet. Altarringen tillkom vid Eiler Græbes restaurering 1950–51. Predikstolen av polykromt bemålad ek tillverkades 1605 under Christian Gyllenstiernas tid som patronus. En numera försvunnen baldakin ska ha burit vapnen för ätterna Gyllenstierna, Kaas och Rud. Enligt uppgift från 1920-talet ska den ursprungligen varit en så kallad läktarpredikstol placerad framför triumfbågen, som under Mackleans tid byggts om till nuvarande form och placerats på triumfbågens södra sida. Vid Brunius ombyggnad på 1800-talet flyttades den till norra sidan för att vid Græbes restaurering 1950–51 åter flyttas tillbaka. Foten med hexagonal planform och svängt överstycke ersatte vid detta tillfälle en murad sockel. Korgens fyra sidor pryds av rundbågemotiv där de fyra apostlarna framställs skurna i högrelief med respektive attribut. Hörnen markeras av karyatider med joniska kapitäl, gestaltade som fyra av dygderna, Spes (Hoppet) med ett ankare, Justitia (Rättvisan) med väg, Sapientia (Visheten) med en orm och en spegel (som saknas) samt Fides (Tron) med ett kors. På över- och understyckena framställs förgyllda bibelcitat på latin mot svart botten. På trappbarriären återfinns en herm gestaltad som Moses, vilken bör utgöra en av åtminstone två hermer som sannolikt ingått i läktarpredikstolen. Den ursprungliga färgsättningen, som i övrigt går i rött, grönt, vitt och brunt, rekonstruerades vid en restaurering av predikstolen 1928 utförd av konservator Stina Kjellin. Vid detta tillfälle tillverkades även en ny fyllning till korgen som tidigare gått förlorad, med ny Matteusfigur, av bildhuggare Berling i Malmö. Den romanska dopfunten är stilhistoriskt daterad till 1200-talet. Foten i kalksten har hörntappar utformade som ansikten, dock kraftigt nernötta. Den skålformade cuppan är liksom skaftet med vulst utförd i höörsandsten. Cuppan pryds överst av en tunn repstavslist. Den slutna bänkinredningen härstammar troligen från Brunius ombyggnad på 1850-talet och är indelad i fyra kvarter kring mittgången. I korsarmarna, där bänkarna är riktade mot mittgången, finns gångar utmed ytterväggarna. I kvarteren närmast och under läktaren har bänkarna avlägsnats till förmån för barnhörna och plats för ljushållare. Dörrar, skärmar och ryggstöd är uppbyggda som ramverk med fyllningar medan gavlarna är släta. Överst löper ett enkelt profilerat listverk. Bänkarna är försedda med psalmbokshållare och sittdynorna är klädda med grågrönt linnetyg. Bänkkvarteren var ursprungligen ådringsmålade i ekimitation. Nuvarande färgställning i grått med grågrönmarmorerade fyllningar tillkom på 1920-talet då bänkarna även glesades ut och ryggstödens lutning justerades. Vid ett senare tillfälle har ramverkens grågröna bemålning ersatts av en ljusare grå kulör, som emellertid återställdes vid en restaurering 2013. Orgeln med 14 stämmor fördelade på två manualer plus pedal tillverkades 1906 av den framstående orgelbyggaren Eskil Lundén i Göteborg. Orgeln har rörpneumatisk traktur kopierad av den tyske orgelbyggaren Wilhelm Sauer och är troligen den enda bevarade Lundénorgeln med denna konstruktion. Den vitmålade fasaden med synliga stumma pipor som flankeras av integrerade dörrar har ett klassicistiskt formspråk där den för tiden aktuella jugendstilen gör sig påmind i dörrbladens säregna avslutning och svängda överstycken liksom i den förgyllda bladornamentiken. Kororgeln är en så kallad Ceciliaorgel med sex stämmor fördelade på en manual och pedal tillverkad 1978 av Anders Perssons orgelbyggeri, Viken. Den femdelade fasaden är modernistiskt utformad med rektangulära och vinkelställda pipfält och förgylld ornamentik i dansk stil. Kyrkan har tre kyrkklockor av malm. Storklockan och den så kallade Fredsklockan göts i Köpenhamn i samband med tornets uppförande 1595 då Gabriel Sparre och Elisabeth Trolle var patronatsfamilj. Fredsklockan är något mindre men i övrigt är utformningen identisk, med tunna bladfriser och inskriptioner. 1955 tillkom Böneklockan, som är gjuten i Ystad, genom donation av Otto Håkansson. Kyrkan har en rad övriga föremål av kulturhistoriskt intresse. I kyrkorummet finns bland annat en äldre altartavla från 1600-talet, äldre psalmnummertavlor samt gravhällar och ett epitafium kopplade till patronatsfamiljerna på Svaneholm och församlingens präster. En fattigstock i ek från 1507 är placerad vid den igensatta ingången under orgelläktaren. I museet på vinden finns ett flertal föremål som beskrivits övergripande under Interiör. |
