Stäng fönster SKURUP VILLIE 72:1 - husnr 1, VILLIE KYRKA
Byggnad - Beskrivning
| VILLIE KYRKA (akt.) | |
| 2019-09-11 |
| Interiörbeskrivning |
|---|
|
Interiör Genom kyrkans huvudentré i väster nås vapenhuset i det medeltida långhusets västra travé. Golvet är belagt med rektangulära plattor av hyvlad grå kalksten. Väggarna och ribbvalvet är slätputsade och vitkalkade. I den nordöstra valvkappan finns en mindre lucka genom vilken kyrkvinden nås. Valvribborna med rektangulärt tvärsnitt vilar på pilastrar med enkelt profilerade kragband. Kyrkportens insida är klädd med stående panel i grågrön kulör. I en nisch över dörren står en gråmålad arkitrav som utgjorde en del av Wåhlins orgelfasad från 1916. Rummet är möblerat med bord för trycksaker och en borttagen ekådrad kyrkbänk. I det sydöstra hörnet hänger kyrkans tidigare lillklocka i en klockbock av ek från 1978 och på väggen mot öster en minnestavla över de personer som är begravna i gravkammaren under långhuset. Mot kyrkorummet i öster leder en pardörr i ramverkskonstruktion med tre fyllningar i vardera dörrblad, målad i en grågrön kulör. Kyrkorummet utgörs av långhusets östra travé, korsarmarna och korsmitten samt det tresidigt avslutade fullbreda koret. Korets golvnivå är två steg högre än det övriga rummets och nås via en rundad trappa av hyvlad ljusgrå kalksten, vilket även utgör golvmaterial i koret. Bänkkvarteren som är ordnade kring mittgångar i långhuset och korsarmarna står på upphöjda brädgolv behandlade med lut och olja. I mittgångarna och i korsmitten ligger mönsterlagt tegel från 1891 i varierande röda och gula kulörer. Väggar och valv är slätputsade och vitkalkade. På norra långhusväggen frilades vid restaureringen 2013–14 fragment av den medeltida norrportalen. Långhusets medeltida valv har samma utförande som i vapenhuset, från vilka även korsarmarnas och korsmittens högre valv från 1891 har lånat sin gestaltning. Sköld- och gördelbågar är spetsbågiga. Korets valv är sjukappigt och vilar på ömse sidor om den spetsbågiga triumfbågen på tresprångiga pilastrar enligt samma princip som övriga valv. Resterande valvribbor fortsätter utan avbrott ner till golvnivå. Korets fönster har sedan 1958 färgstarka nonfigurativa glasmålningar utförda av konstnären Jan Brazda. Vid restaureringen 2013–14 försågs korfönstren med innerbågar av svartmålat varmförzinkat stål och isolerglas. Övriga fönster saknar innerbågar och har svartmålade insidor. Framför korsarmarnas ingångar finns vindfång från 1891 i ramverkskonstruktioner målade i grågrönt. Norra vindfånget har pardörrar med sex fyllningar per dörrblad och kröns av ett listverk med prismor och krenelering. Södra vindfånget har sannolikt haft identisk utformning men krönlisten har gått förlorad i samband med orgelläktarens uppförande 1916. Troligen härrör även dörrbladens utformning med småspröjsade glasade övre fyllningar från denna tid. Orgelläktaren efter ritningar av domkyrkoarkitekt Theodor Wåhlin upptar hela södra korsarmen. Tolv pelare med skuren jugenddekor och kapitäl med voluter och förgyllda georgskors bär upp bjälkar i öst–västlig riktning. På dessa vilar ett bjälklag i syd–nordlig riktning vars bjälkar undertill är kannelerade och i framkant avslutas som volutformade konsoler. Undertaket är klätt med profilerad panel. Barriären utgörs av höga och smala tätt placerade svarvade balusterdockor som indelas av enkelt utformade pelare. Den profilerade överliggaren har en sentida förhöjning i metall. Färgsättningen går i grågrönt med vitmålade balustrar och förgyllda detaljer. Läktaren nås via svängda trappor på ömse sidor om vindfånget. Till sakristian norr om koret leder en rakt avslutad ramverksdörr med dekorativt skurna kanter. Dörrbladet är liksom ytterdörrens insida målad i grågrön kulör. Rummet har oregelbunden femsidig planform. Golvet är belagt med grå kvadratisk klinker och väggar och det flacka femsidiga valvet är putsade och vitkalkade. Till arkivrummet söder om koret leder en rakt avslutad plåtdörr målad i grågrönt. Rummet har liknande utformning som sakristian men med golv av spontad och lackad gran. Kyrkvinden nås genom en lucka i vapenhusets valv. Sedan restaureringen 2013–14 finns elektrisk belysning och landgångar. Takstolskonstruktionen av dymlad, spikad och bultad furu är genomgående från ombyggnationerna 1891. Valven är delvis isolerade med mineralull. På vinden förvaras korets tre ursprungliga gjutjärnsfönster. Inredning och inventarier Altaret utgörs av ett blockaltare i röd kalksten med altarskiva av grå kalksten, vilket vid restaureringen 1969–70 ersatte ett altare i trä från 1891. Den ursprungliga altarprydnaden i form av ett större kors hade avlägsnats 1958 när korfönstren försågs med glasmålningar. Den halvrunda altarringen från 1891 är uppbyggd som en rundbågearkad vars kolonnetter har akantuskapitäl och attiska baser. Bågarna har sirligt skuren dekor och överst löper ett förgyllt strömskift. Barriären avslutas i öster med figursågade gavlar prydda med skuren bladdekor. Altarringen inklusive sockeln är målade i en grågrön kulör och hand- och knäfall är stoppade och klädda med röd sammet. Altarringen restaurerades 2013–14, bland annat kläddes den om med ny sammet. Predikstolen i rikt skulpterad ek som är placerad i korsmittens nordöstra hörn har antas vara ett arbete från tidigt 1600-tal. Bildhuggaren Daniel Tommisen, avliden 1603, har nämnts som en tänkbar upphovsman, vilket i så fall kan tyda på en tillkomsttid under sent 1500-tal. Den tidigare polykroma bemålningen avlägsnades 1891 och korgen är idag trären med inskriptioner i svart. På de fyra sidorna framställs i skuren relief de fyra evangelisterna med respektive attribut i rundbågiga gavelmotiv där frontonerna flankeras av puttis. Hörnen markeras av kolonnetter med korintiska kapitäl och postament med bevingade änglahuvuden, vilka vilar på maskaronförsedda socklar. Över- och understyckena har textfält med inskriptioner på latin. Predikstolen nås från koret via en svängd trappa i fernissad ek med barriär av svarvade balusterdockor och profilerad överliggare. Trappan tillkom 1891, vilket möjligen även är fallet med den hexagonala foten med svängt överstycke. Dopfunten av sandsten tros vara samtida med kyrkan, det vill säga från 1100-talets andra hälft, och har tillskrivits Blentarpsgruppen. Den runda cuppan med sfärsik nederdel pryds av en rundbåge arkad och godronnering. Cuppan vilar på en attisk bas med hörntappar och kvadratisk sockel. Dopfunten är marmoreringsmålad i olika bruna nyanser med inslag av grönt. Den öppna bänkinredningen som flankerar mittgångarna är från 1891 och var ursprungligen ekådrade. Nuvarande färgsättning i grågrönt tillkom troligen, liksom för större delar av kyrkans övriga snickerier och fasta inredning, i samband med orgelläktarens uppförande 1916. Ryggstöden är uppbyggda som ramverk med liggande fyllningar. De figursågade nygotiska gavlarna med skuren dekor avslutas upptill med trepass. Vid korsarmarnas ingångar är gavlarna försedda med kollektskålar i järn i form av sirligt gestaltade kronor med blomsterornament. Främre raden i långhuset, som har utgjort herrskapsbänkar för patronatsfamiljen på Rydsgårds gods, är försedda med dörrar. Dessa bevarar sin ekådring och pryds av skurna kronor och släkterna Hallenborgs och Gyllenstiernas vapen bemålade i blått, gult, vitt och rött. Bänkarna har psalmbokshylla, klädhängare och fotstöd. Bänkrader har avlägsnats när orgelläktaren tillkom 1916 samt 1978 då samtliga kvarter glesades ut genom att en bänkrad togs bort. Vid restaureringen 2013–14 togs den bakre bänken i långhusets södra kvarter bort, med bevarad gavel, för att ge plats åt en ny styrpulpet för ljus, ljud och klockringning. Orgeln med femton stämmor fördelade på två manualer plus pedal tillverkades 1971 av Anders Perssons orgelbygger, Viken. Den modernistiskt utformade orgelfasaden i furu ritades av arkitekt Torsten Leon-Nilson och utgörs av fem stående lådor med svängda övre avslutningar och synliga pipor. Färgsättningen går i grågrönt, ljusgrått, rött, mörkblått, svart samt förgyllning. Kyrkan har tre kyrkklockor av malm, av vilka storklockan omgöts och lillklockan som numera hänger i vapenhuset göts av Andreas Wetterholtz i Malmö 1735. Storklockans ursprungliga ålder är inte känd. Den nya lillklockan som tillsammans med storklockan hänger i klockstapeln är gjuten 1955 av M&E Ohlssons klockgjuteri i Ystad. Klockorna från 1735 har inskriptioner och pryds av akantusornamentik. Nya lillklockans inskription berättar om dess tillkomst. Ena sidan har dessutom ett latinskt kor medan den andra bär versen PRIS SKE GUD I HIMMELSHÖJD / BÄRE JORDEN FRID OCH FRÖJD / OCH HANS VILJA MED HANS ORD / KRING ALL VÄRLDEN BLIVE SPORD. |
