Stäng fönster SKURUP ÖRSJÖ 44:1 - husnr 1, ÖRSJÖ KYRKA
Byggnad - Beskrivning
| ÖRSJÖ KYRKA (akt.) | |
| 2019-09-11 |
| Interiörbeskrivning |
|---|
|
Interiör Genom kyrkans huvudentré i söder nås det rektangulära vapenhuset vars golv är belagt med rektangulär klinker från Skromberga i skiftande röda, bruna och gula nyanser. Väggarna och de medeltida murade sittbänkarna utmed dessa är putsade och vitkalkade. Det gråmålade taket utgörs av ett tunnvalv av gråmålad träpanel som i övergången till väggarna vilar på ett profilerat listverk med volutformade konsoler. Ytterporten är placerad i en hög rundbågig nisch vars raka avslutning antyder att rummet tidigare haft ett plant innertak. Dörrbladets insida är klätt med stående panel och har liggande och krysställda naror med dekorativt skurna kanter. De smidda bandgångjärnen har återanvänts från den tidigare dörren, vilket troligen även är fallet med stocklåset. De flankerande ljusinsläppen utgörs av stickbågiga nischer med rundbågiga smygar där de kvadratiska respektive lunettformade gluggarna är högt placerade. Ljusinsläppet över porten som utvändigt är stickbågigt skärs invändigt av tunnvalvet och endast dess nedre är synligt. Kyrkorummet nås genom den ursprungliga vitputsade sydportalen som utgörs av en rundbågig nisch i två språng vars nedre del är profilerad. I en stickbågig smyg sitter ett dörrblad med stående laserad furupanel och dekorativt utformade smidesgångjärn. Långhuset har samma golvbeläggning som vapenhuset. De slutna bänkkvarteren står på lackade spontade furugolv. Väggarna är vitputsade och det plana brädade innertaket och dess panelinklädda bjälkar är trärena men bär spår av en tidigare bemålning i grått. Långhuset norra vägg pryds av medeltida kalkmålningar som frilades 1965 och har daterats till omkring år 1400. Målningarna framställer S:t Kristoffer och lyckans hjul i huvudsakligen röda och blågröna kulörer. De djupa fönstersmygarna är varierande rund-, korg- och stickbågigt avslutade. Dörren mot vapenhuset sitter i en hög rundbågig nisch och den ursprungliga norrportalen markeras genom en motsvarande nisch där ett mindre rundbågigt fönster idag är placerat. Fönstrens insidor är målade i samma grå kulör som bänkinredningen. Västra delen av långhuset upptas av orgelläktaren som vilar på åtta pelare av vilka de fyra främre är marmorerade i brunt och har profilerade kapitäl medan övriga är täckmålade i en bruten vit kulör. Barriären med integrerad orgelfasad (se vidare Inredning och inventarier) i klassicistisk stil är enkelt utformad med ramverkskonstruktioner indelade av lisener. Profilerna mellan ram och fyllning samt i de övre och undre listverken är förgyllda, i övrigt är barriären målad i en bruten vit kulör. Läktaren nås via en svängd trappa i vitmålad furu i nordvästra hörnet. Koret i öster avgränsas mot från långhuset genom en rundbågig triumfbåge med frilagda kalkstenskvadrar. Golvet är belagt med samma klinker som i långhuset men upptas till stor del av den halvrunda altarringen med ett steg högre golvnivå och gråmålade golvbrädor. Väggarna är liksom ribbvalvet med dess knippepilastrar med enkelt profilerade kapitäl putsade och vitkalkade. Sköld- och gördelbågar är spetsbågiga. Fönstersmygen i söder är korgbågigt avslutad medan den norra är oregelbundet utformad då den redovisar spår av tidigare fönsteröppningar. Fönstrens insidor är liksom i långhuset gråmålade. På norrväggen under fönstret finns en sakramentsnisch med karmar av ek. Absiden som fungerar som sakristia avgränsas från koret av en illusionsmålad brädvägg med två dörrar. Väggarna, inklusive nämnda brädvägg, är liksom hjälmvalvet slätputsade och vitkalkade. Den enda muröppningen utgörs av prästingången vars inre dörrblad utgörs av en gråmålad ramverksdörr med tre fyllningar av vilka den övre är glasad. Tornets bottenvåning som nås via en dörr i söder har gjutet betonggolv. Väggarna är oputsade och utgörs i öster av långhusets tidigare västgavel med samma strömskift som återfinns i syd- och norrfasaderna. Den korsformiga ljusgluggen som återskapades vid Wåhlins restaurering 1922–23 sitter i en stickbågig smyg. Den tilltagna takhöjden på cirka 6 meter har sannolikt sin förklaring i att rummet ursprungligen var tänkt att valvslås. Detta kom aldrig till utförande och taket utgörs istället av nästa vånings synliga bjälklagskonstruktion. En förrådsutrymme i panelklädd och isolerad regelkonstruktion återfinns sedan 1960-talet i rummet sydvästra hörn. En trappa i trä med vilplan över förrådsutrymmet leder till första tornvåningen. Här är istället taknivån påtagligt låg. Golvet utgörs av obehandlade furubrädor av varierande bredd och väggarna är liksom på bottenvåningen oputsade. Mitt i rummet återfinns den gamla klockringningsautomatiken. I öster leder en rundbågig öppning med branddörr in till kyrkvinden, vilken förstorades under Wåhlins restaurering. Taket utgörs av klockvåningens synliga takbjälklag, även här med obehandlade furubrädor av varierande bredd. Klockvåningen med klockstol i bilad furu är öppen mot takstolskonstruktionen och väggarna är liksom på övriga våningsplan oputsade. Delar av det södra gavelröstet som under Wåhlins restaurering ommurades i tegel är emellertid slammat. Takstolskonstruktionen är till största del ursprunglig i bilad ek med utbytta delar och förstärkningar i furu. Takstolarna är till viss del av svensk typ med högben, dubbla hanbjälkar, tassar och stödben. Övriga takstolar har istället för tassar och stödben bindbjälkar. Långhusets och korets takstolskonstruktioner är av bilad furu med inslag medeltida, möjligen ursprungliga delar av ek. Långhusets konstruktion tillkom 1818 då valven ersattes av ett plant innertak. Korets är samtida med detta eller möjligen något äldre. Absidens och vapenhusets takstolskonstruktioner i furu förnyades i samband med restaureringen 1923–24. Långhusets bjälklag har brandbotten av obränt tegel. Valven i kor och absid är oisolerade. Inredning och inventarier Altaranordningen utgörs av ett marmoreringsmålat blockaltare i trä under vilket resterna av ett möjligen medeltida murat altare ska finns bevarat. På altaret återfinns en altarprydnad i form av ett förgyllt kors med törnekrona och strålglans. Altaret är samkomponerat med den brädvägg som avgränsar absiden från koret, vilken är försedd med en illusionsmålning framställande en central rundbågig grönmarmorerad valvöppning genom vilken ett bergslandskap och en blå himmel framträder. Rundbågen flankeras av sidopartier med lägre rundbågiga öppningar vars entablement bärs upp av smäckra korintiska kolonner. Genom de lägre valvöppningarna syns en halvrund absids golv, väggar och rundbågiga fönster. Dessa lägre bågar utgör tapetdörrar genom vilka absiden nås. Den gråmarmorerade halvrunda altarringen är uppbyggd av figursågade balusterdockor med oprofilerade över- och underliggare. Överliggaren avslutas ett svartmålat listverk med rundad kantprofil. Altarringen upptar korets hela bredd och grindar finns i norr och söder. Knäfallet, som har gråmålad sockel och är klätt med röd sammet, är vid den södra grinden mobilt för att underlätta instigning. Predikstolen i rikt skulpterad ek är placerad i långhusets sydöstra hörn och är troligen ett arbete från 1600-talets första hälft. En tidigare polykrom bemålning avlägsnades 1885 och korgen är idag trären med förgyllda detaljer. På de fem sidorna framställs i skuren relief de fyra evangelisterna samt aposteln Petrus med respektive attribut i rundbågiga gavelmotiv där frontonerna flankeras av puttis. Hörnen markeras av kolonnetter med korintiska kapitäl och postament med bevingade änglahuvuden, vilka vilar på maskaronförsedda socklar. Över- och understyckenas textfält har förgyllda inskriptioner, i överstycket bibelcitat och i understycket apostlarnas namn. Predikstolen har en klockformad fot men är sedan Wåhlins restaurering upphängd på två I-balkar av järn som inmurats i långhusets södra mur. Utmed långhusets östra vägg löper en trappa med brunmarmorerad barriär och gråmarmorerad dörr i ramverkskonstruktioner. Dörren har lövformade smidesgångjärn och dess övre och nedre fyllningar bär förgylld text på svart botten medan den mittersta fyllningen pryds av en målad framställning av aposteln Paulus. Över predikstolen hänger en åttasidig baldakin uppbyggd av ett listverk med tandsnittsfris som nedtill avslutas med en figursågad lambrekäng med tofsar och upptill kröns av skulpterade urnor. Färgsättningen går i grått och blågrönt och undersidan pryds av en sol i guldfärg. Trappan med barriär och dörr tros liksom baldakinen vara tillverkade under tidigt 1800-tal. Dopfunten av sandsten har daterats till 1200-talet och är placerad öster om långhusets norra bänkkvarter. Foten med kvadratisk planform har hörntappar medan det avsmalnande skaftet pryds av godronnering och en kraftig vulst. Runt den cylindriska cuppan löper en palmettfris och under denna en godronnering. Den slutna bänkinredningen på ömse sidor mittgången tillkom vid Wåhlins restaurering 1922–23. Dörrarna och skärmarna mot koret är liksom ryggstöden uppbyggda som ramverk med fyllningar medan gavlarna är släta. Överst och underst löper enkelt profilerade svartmålade listverk, i övrigt är bänkarna gråmålade. På södra bänkkvarterets främre bänkrad har dörren försetts med en kopia av en målad vapensköld som fanns på samma plats i den tidigare bänkredningen, från vilken även de svartmålade smidesgångjärnen är återanvända. Bänkarna har klädhängare, psalmbokshyllor samt stoppade sittdynor klädda med rött tyg. Orgeln med tio stämmor fördelade på två manualer plus pedal tillverkades av J. Künkels Orgelverkstad i Lund 1964 och föregicks av ett orgelverk av Eskil Lundén från 1906. Spelbordet i ekfanér är placerat i söder. Den enkelt klassicistiskt utformade fasaden är integrerad i läktarbarriären och är uppbyggd med ett centralt, svagt framskjutande mittorn flankerat av rundbågiga sidopartier. Två tidigare pipfält som avlägsnades vid ombyggnationen 1964 förvaras idag på långhusvinden. Färgsättningen går liksom på läktarbarriären i en bruten vit kulör med förgyllda detaljer. Kyrkan har två kyrkklockor av malm. Lillklockan göts 1782 av Elias Fries Thoresson i Jönköping och omgöts då den var sprucken i samband med Wåhlins restaurering 1922–23. Den försågs då med samma inskriptioner som tidigare med tillägg om omgjutningen och pryds i övrigt av bladornamentik. Storklockan har daterats till omkring år 1400 och saknar inskription eller annan utsmyckning. Bland kyrkans övriga inventarier av kulturhistoriskt intresse bör nämnas en järnbeslagen fattigstock i ek samt en kollektskopa i trä från 1715, båda placerade i långhuset. I tornets bottenvåning finns två äldre gravhällar samt dörrblad från 1600-talet bevarade. På Historiska museet vid Lunds universitet förvaras sedan 1908 ett triumfkrucifix från cirka 1400, en medeltida träskulptur, möjligen en madonnaframställning, av okänd ålder samt locket till ett rökelsekar i malm av romansk typ. |
