Stäng fönster SKURUP SKIVARP 39:1 - husnr 1, SKIVARPS KYRKA (SANKT LAURENTII KYRKA)
Byggnad - Beskrivning
| SKIVARPS KYRKA (SANKT LAURENTII KYRKA) (akt.) | |
| 2018-09-13 |
| Interiörbeskrivning |
|---|
|
Interiör Kyrkans huvudentré är via tornet i väster. Kyrkorummet består av långhus med smalare kor och absid samt korsarmar i söder och norr. Sakristia är inredd i korsarmens södra del och orgelläktare i den norra korsarmen. Tornets bottenvåning är inkorporerad i långhuset. Golvet är belagt med röda och grå kalkstensplattor. Väggarna har fragment av kalkmålningar, som tillkommit under 1400-talet och tillskrivs den s k Skivarpsmästaren. Såväl långhus, kor och absid har målningar av samme mästare. De övermålades under 1700-talet och påträffades på 1890-talet. Men först vid den omfattande renoveringen 1934–1935 togs de fram och konserverades av konservator Osvald Owald. Taket täcks av ett tunnvalv med anfanglister av kalksten i öster och väster. Det är oklart huruvida tunnvalvet är ursprungligt eller inte. Mot öster finns en låg rundbågig tornbåge med kalkmålningar föreställande S:t Olof och Erik den helige. Till vindfånget i väster finns en gråmålad pardörr med svängdörrsfunktion med fyllningar och opakt glas i den övre fyllningen, som tillkom 1934–1935 men flyttades något i samband med renoveringen 1997, samt ett rundbågigt överljusfönster. I söder finns en sekundär bräddörr till ett utrymme under torntrappan i den tjocka södra tornmuren. Golvet är belagt med ett rött, sannolikt medeltida handslaget tegel och torntrappan har sannolikt ursprungligen mynnat ut här. Långhusets golv är belagt med röda och grå kalkstensplattor. Golven i bänkkvarteren ligger något högre och består av ett smalt lackat brädgolv. Väggarna är vitputsade och delvis försedda med kalkmålningar. Långhuset utgörs av två travéer med kryssvalv, uppmurade med halvstens tegelvalv med fyrkantsribbor som vilar på knippepilastrar. Valven är försedda med kalkmålningar från 1400-talet, vilka har tillskrivits den s k Skivarpsmästaren. I den västra travén framställs bl. a Jesu födelse och Bebådelsen och i den östra är det fyra scener som framställer den Yttersta domen. Fönsteröppningarna är försedda med innanfönster av trä med antikglas i blyspröjs från 1934–1935. Koret avskiljs från långhuset av den rundbågiga triumfbågen, vars kalkmålningar bl. a föreställer S:t Laurentius och Knut den helige. Kyrkan är helgad åt S:t Laurentius, som avbildas med sitt attribut halstret. Golvnivån ligger ett steg högre än långhuset med samma golvbeläggning och täcks av ett kryssvalv med kalkmålningar föreställande apostlarna. Även väggarna har fragment av kalkmålningar. I den södra muren, väster om knippepelaren finns en öppning i muren, som tolkats som en relikgömma. Där förvarades under lång tid en relik som sades vara jungfru Marias hand, men som vid senare forskning visades vara en sälfot. Fönsteröppningarna är försedda med glasmålningar utförda av Gunnar Torhamn 1946 och tillverkade hos N P Ringström Glasmästeri, Stockholm. Mellan kor och absid finns en spetsbågig tribunbåge. Absiden har samma ytskikt som koret och glasmålningar av Gunnar Torhamn. Absiden täcks av ett ursprungligt hjälmvalv av natursten med fragment av kalkmålningar föreställande treenigheten. I öster finns det en gråmålad bräddörr och över den ett rundbågigt fönster, som sannolikt är det ursprungliga romanska absidfönstret. Södra korsarmen har samma golvbeläggning som långhuset och den södra delen är inredd som sakristia. Väggarna och kryssvalvet är putsade och avfärgade i vitt. Kryssvalven tillkom vid ombyggnaden 1848. Fönsteröppningarna är försedda med målade glasfönster, utförda av konstnären Gunnar Torhamn. Den södra glasmålningen tillkom redan 1934 och föreställer Jesu dop. Sakristian inreddes 1997 och är avdelad bakom ett skrank med ett smalt brädgolv. Norra korsarmen har samma ytskikt som den södra. I den norra delen är orgeln placerad på en läktare, som ligger tre steg högre än korsarmens golvnivå. Orgelläktaren uppfördes i den södra korsarmen i samband med renoveringen 1934–1935. Tornets södra mur är betydligt tjockare än övriga murar och i muren löper trappan till tornets övre våningar. Trappan har tidigare mynnat i tornets bottenvåning, men den nedre delen är nu igenfylld och trappan nås utifrån tornets västsida. Trappspindeln utgörs av en fint huggen rund kalkstenskolonn och torntrappan består av finhuggna kalkstensblock. Tornets första våning består av ett golvbjälklag som vilar över bottenvåningens tunnvalv. I söder och väster finns små muröppningar. I den östra muren finns en ursprunglig öppning med fint huggna kvaderstenar till långhusvinden, vilket är oklart om den har någon koppling till en eventuell tidigare emporvåning. I den norra delen finns en stentrappa som leder upp till klockvåningen. I långhusvindens södra mur finns en romansk rundbågig fönsteröppning bevarad över valven och mellan kor och absid finns den ursprungliga öppningen bevarad. Samtliga takstolar innehåller återanvänt ekvirke från tidigare takstolar eller byggnadskonstruktioner. Flera av dessa är sannolikt medeltida. Inredning och inventarier Altaret är av trä och tillkom 1934 i samband med att kyrkans äldre altaruppsats återplacerades i kyrkorummet. Altaruppsatsen är från 1600-talet med altartavlor från 1700-talet. Den renoverades och kompletterades av konstnären och konservatorn Hans Erlandsson i Lund i samband med att den återplacerades i kyrkorummet vid renoveringen 1934. Den nedtogs vid ombyggnaden 1848, då en ny altaruppsats av snidat trä tillkom. Delar av den finns idag i tornrummet. Den äldre altaruppsatsen övertogs av Albert Wallis på Dybäcks slott i samband med att han bekostade den nya 1848. Den hamnade senare på Historiska museet vid Lunds universitet. Den är tillverkad av ek med dubbla pilastrar krönta med kvinnofigurer, som flankerar mittpartiets altartavla och bär upp en arkitrav dekorerad med änglahuvud och däröver ytterligare en mindre altartavla. Altarringen är en rekonstruktion av en äldre altarring från tiden före renoveringen 1934 och nytillverkades 1993. Dopfunten är tillverkad 1934 i sandsten med ett äldre dopfat från 1653. Kyrkans romanska dopfunt av kalksten, komstadsten, är daterad till mitten av 1100-talet och förvaras sedan 1923 i Historiska museet vid Lunds universitet. Predikstolen är placerad på norra sidan vid korsmitten och är från 1600-talet med en femsidig korg. I de fem rundbågeformade fälten står skulpturer av evangelisterna och Paulus. Även predikstolen konserverades och kompletterades 1934 och den ursprungliga färgsättningen togs fram. Samtidigt tillverkades en ny trappa. Kyrkan har en öppen bänkinredning i två kvarter i långhuset samt i södra och norra korsarmarna. Bänkarna ansluter mot ytterväggarna och gavlarna mot mittgången är arkitektoniskt uppbyggda med pelare och rundbågemotiv. De är gråmålade med detaljer i rött. Bänkarna är ritade av arkitekt Theodor Wåhlin och tillkom i samband med renoveringen 1905–1909. Orgeln är tillverkad 1934 av Marcusson & Son och orgelfasaden utgör läktarbarriärens mittstycke. Fasaden är målad i grått med förgyllningar. I tornet hänger två klockor av malm, storklockan är gjuten 1934 av M&O Ohlsson i Ystad och skänkt till kyrkan i samband med renoveringen samma år. Lillklockan är gjuten 1912 av Joh. A Beckman & Co i Stockholm. Ytterligare en klocka som tillhört kyrkan finns på Malmö museer. Kyrkan har en fattigbössa tillverkad av trä med kraftiga järnbeslag och märkt Anno 1693. |
