Stäng fönster SKURUP ÖSTRA VEMMENHÖG 45:1 - husnr 1, ÖSTRA VEMMENHÖGS KYRKA
Byggnad - Beskrivning
| ÖSTRA VEMMENHÖGS KYRKA (akt.) | |
| 2018-08-31 |
| Interiörbeskrivning |
|---|
|
Interiör Kyrkans huvudentré är via vapenhuset, som är tillbyggt 1860–1861 på tornets västra fasad. Kyrkorummet består av långhus med korsarmar i norr och söder, Herrskapskyrka uppförd för ägarna till Dybäcks slott i västra delen av södra korsarmen samt kor i öster med ingång till sakristian i norr. Vapenhusets golv är belagt med enfärgade cementplattor i grå toner. Väggarna är vitputsade och brädtaket är vitmålat. Mot väggarna, i norr och söder, finns sex äldre gravhällar monterade. De härrör från 1600- och 1700-talen, delvis med otydbar text. En häll har anknytning till Dybäck och en annan över Prosten Johan Kemner, död år 1787. I öster och väster finns stickbågiga portar med ekimitationsmålade dörrblad med tre fyllningar, från 1860–1861. De rundbågiga fönsteröppningarna i norr och söder är försedda med kopplade bågar med diagonalställd spröjs. Mot tornet i öster är den äldre rundbågiga västportalen, som togs upp 1779, synlig. Tornets bottenvåning är inkorporerat med långhuset med överliggande orgelläktare i väster. Långhusets mittgång består av rött handslaget tegel, som lades 1959–1961, under läktaren med kvadratiskt tegel och bänkkvarteren har ett lackat brädgolv. Väggarna är putsade. Fönsteröppningarna saknar innanfönster. Fönsternischerna är dekormålade med tidstypiska motiv från 1891, utförda av Svante Thulin i Lund. Långhuset täcks av två kryssvalv med kalkmålningar. I det västra valvet är kalkmålningarna daterade till tiden omkring år 1400 med motiv hämtade bland annat från Gamla testamentet. I den östra travén är de senare tillkomna och daterade till perioden 1500–1525 och föreställer Jesus under Stilla veckan. Kalkmålningarna påbättrades i samband med renoveringen 1891 och en del scener nymålades helt. Den södra väggen i den västra travén upptas helt av en rundbågig öppning till Herrskapskyrkan. Den östra travén utgör korsmitten med korsarmar i söder och norr. Orgelläktaren bärs i väster upp av fyra kolonner i stenimitationsmålning med förgyllda kapitäl. Läktaren är förlängd åt öster och den yttre delen bärs upp av två vitmålade gjutjärnskolonner. Läktarbarriären är genombruten med nygotisk utformning och målad i ekådring. Till läktaren, som är belägen i tornet, kommer man via en trappa av ek mot den sydvästra väggen. Taket över orgeln är ett tunnvalv, troligen från 1800-talets ombyggnad, med en enkel målad dekor av ekblad. Tornets valvbåge mot öster är förstorad, delvis borthuggen och omgjord, troligen i samband med renoveringen 1860–1861. I väster syns spåren efter den äldre västportalens övre rundbågiga del, som tillkom 1779. Läktargolvet är täckt med en äldre linoleummatta. Koret ligger ett trappsteg högre än långhuset med samma golvbeläggning som långhus och korsarmar. Koret har en åttkantig form och täcks av ett valv med åtta valvkappor. Väggarna är putsade i likhet med långhuset. Fönstren i söder och norr har även samma utförande som långhuset, medan den östra fönsternischens tre fönster är försedda med blyinfattade glasmålningar, tillverkade i Berlin 1880 och skänkta av ägarna till Dybäcks slott. Königl. Institut für Glasmalerei in Berlin. Geschenk von Albert Wallis und Ebba Rosenblad am 6th mai 1880. I norr finns en stickbågig dörröppning till sakristian med ett dörrblad av ek från 1959–1961. Herrskapskyrkan med underliggande gravkammare uppfördes år 1580 åt den Gyllenstiernska ätten på Dybäcks slott, som då hade patronatsrätt. Golvnivån ligger tre trappsteg högre än långhuset och avskiljs genom en genombruten balustrad, målad i ekådring. Trappan är utförd i ek i samband med renoveringen 1959–1961. Golvet är lagt med gråvita terrazzoplattor i ett dekorativt mönster som avslutas med en bård mot kanterna. Väggar och fönster har samma utformning som långhuset och kryssvalvet är dekorerat med en enkel bladslinga. Mot den västra väggen sitter en inmurad gravhäll över Översten m.m. Berent Simon Ingelotz (1685–1765) och hans maka på Dybäcks gods och i öster finns ett enkelt träaltare från 1900-talet med ett krucifix från 1700-talet. Den underliggande gravkammaren med kistor nås via en nedgång bakom trappan. Den södra och norra korsarmen har i stort sett samma utformning och ytskikt som långhuset. Den södra korsarmens kryssvalv är bemålat med bladslingor, medan den norra saknar målad dekor. På den södra korsarmens västra vägg hänger ett förgyllt kors från altaruppsättningen som tillkom vid nybyggnationen 1860–1861. Sakristian är uppförd 1959–1961 och har två ingångar, dels från korets norra sida samt genom en ytterport i norr. Samtliga dörrar är av ek. Golvet är belagt med kvadratiska tegelplattor. Mot öster finns två fönsteröppningar med kopplade fönster av ek med antikglas i blyspröjs i den yttre rutan. Under det södra fönstret finns ett litet uppmurat altare. Taket består av en obehandlad profilerad furupanel. Till tornets övre våningar kommer man via en trappa med utvändig ingång på tornets nordvästra sida. Torntrappan löper i tornmuren och väggarna har delvis slevdragen puts med ritsningar. Ett inhugget märke i den norra väggen har tolkats som ett eventuellt stenhuggarmärke. Från tornrummet finns en sentida stickbågig ingång till långhusvinden samt en öppen trätrappa till klockvåningen, där äldre trampmaskin till klockorna och urverk till urtavlan finns bevarade. Från långhusvinden syns i väster på tornets nedre del delar av det bevarade romanska murverket. Inredning och inventarier Altaret är fristående av rött tegel med sidorna täckta av spontade målade brädor och tillkom i samband med renoveringen 1959–1961. Ett gjutet krucifix från 1800-talet står på altaret. Kyrkan har en romansk dopfunt, där endast den cylindriska cuppan är bevarad. Den är huggen av sandsten, sannolikt från Höör, med en rundbågsfris med reliefer med scener av bland andra Adam och Eva och Jesu dop. Den är daterad till 1100-talets sista fjärdedel. Det finns fragment av en kredering samt svart, ljusrosa och ljusgrön färg på skålen. Cuppan står på en senare tillverkad fot. Predikstolen med baldakin är sannolikt tillverkade 1600–1610 av Jacob Kremberg i Lund. Kremberg (d.1641) räknas till den främste dekorativa träsnidaren från den här tiden i Skåne. Predikstolen lär vara skänkt av Lawe Bille på Dybäcks slott. Korgen är femsidig med skulpturer i relief i speglarna samt förgyllda lejon- och änglahuvud. De ursprungliga färgerna skrapades delvis fram vid renoveringen 1959–1961, då predikstolen även försågs med den nuvarande foten i form av en kraftig ekstock samt ny trappa av ek. Den öppna bänkinredningen av furu ansluter mot ytterväggarna i långhus och korsarmar. De nygotiska bänkarna tillkom troligen vid renoveringen 1891, men ombyggdes 1959–1961, så endast gavlarna återstår från 1891. Orgelfasaden är, enligt uppgift, ritad av A R Pettersson 1848, innan Stenhammars stora renovering, och är rikt snidad med bland annat växtornamentik och målad i ekådring, blått och rött samt förgyllda dekorationer och listverk. Orgeln är tillverkad 1866 av P L Åkerman & Lund Orgelfabrik AB i Sundbyberg och ombyggd 1913 av samma firma. Kyrkan har två klockor av malm, storklockan är omgjuten 1648 i Köpenhamn på bekostnad av ägarna till Dybäcks slott. Lillklockan, ska enligt uppgift vara från 1300-talet och tidigare hängt i ett torn, som revs 1802, på Dybäcks slott. Kyrkan har flera nummertavlor, varav två har förgyllda nygotiskt utformade ramar. |
