Till Riksantikvarieämbetets startsida

 

Bebyggelseregistret (BeBR)

Bebyggelseregistret (BeBR)

Stäng fönster TRELLEBORG GÄRDSLÖV 45:1 - husnr 1, GÄRDSLÖVS KYRKA

 Byggnad - Beskrivning

GÄRDSLÖVS KYRKA (akt.)
2018-06-26
Interiörbeskrivning
Interiör
Nuvarande huvudingång är i norra korsarmen. I den inryms vapenhus, mötesrum och förråd. Golvet i korsarmen är belagt med kvadratiska tegelplattor, innertaket är klätt med oljad furupanel och de ojämna väggarna är vitputsade. Ekfönsterna har tonade glas. Korsarmen byggdes om 1962 av Eiler Græbe och hade före ombyggnaden ett tunnvalv. I det rymliga vapenhuset finns målade porträtt av tidigare kyrkoherde och
hans hustru, klädhängare samt stolar, bänk och textilförvaring. Till långhuset och till mötesrummet leder rundbågiga pardörrar av ek med ramverk mot vapenhuset och klädda med panel på andra sidan. Kyrkorummet ligger två steg högre än vapenhuset.

Kyrkorummet består av tornrum, långhus och kor. Tornrummet är en integrerad del av långhuset. Ett litet vindfång med dörrar av ramverk och fyllningar finns framför torningången. Öppna bänkar står på ömse sidor om mittgången i långhuset. Bänkarna går ut till ytterväggarna. Väggarna och valven är slätputsade och vitfärgade. Golvet är belagt med kalkstensplattor, i mittgången täckt med en lång röd gångmatta. Under
bänkarna ligger obehandlat brädgolv. Höga rundbågiga spröjsade träfönster ger ljus åt rummet. Predikstolen står i sydöst i långhuset och framför den dopfunten och en brudbänk. Två rökelsekar hänger på väggen i långhuset. Orgeln är placerad på golvet i nordöst i långhuset.

Långhuset är välvt med tre vita kryssribbvalv, tornrum och kor med vardera ett valv. Långhusets västligaste valv och tornvalvet slogs 1854 medan de andra valven är från 1400-talet. Gördel- och sköldbågar med föjdskift är spetsbågiga. Valven vilar på tresprångiga pilastrar med kragband. Ribborna har fyrkantigt tvärsnitt. Från taket hänger mässingskronor. Det är stor skillnad på de släta valven från 1854 och de mer toppiga, ojämna valven från 1400-talet. Vita dragstag sitter mellan ytterväggarna.

Koret är upphöjt med tre steg av granit. Triumfbågen mellan långhus och kor är rundbågig och smal. Framför den hänger ett triumfkrucifix på ett dragstag. Golvet är belagt med röd och grå kalksten och koret är välvt med ett kryssribbvalv. Koret upptas av altarordningen med altarring, altare och altaruppsats. Bakom altaruppsatsen finns den tillbyggda sakristian med brädgolv, putsade väggar och platt tak. I sakristian står klädskåp och skrivbord. Nergången till gravkoret är genom en trälucka i golvet täckt med matta framför kortrappan. I gravkoret vilar stoftet efter fem personer från Näsbyholm. Gravkoret är inte besökt. På tornets norra fasad finns ingången till tornets övre våning och vindarna. En tegeltrappa leder till vinden över kyrkorummet. Valven av halvstenstegel är inte isolerade. 1400-talsvalven har en toppigare form än de från 1800-talet. På vinden syns hur gråstensväggarna är förhöjda med tegel. Taklaget över långhuset består av sparrar, hanband, stödben och tassar. Sammanfogningen är halvt i halvt och med dymlingar. Flera takstolar är förstärkta med brädor. Underbrädningen är av spontade brädor. En brant trätrappa leder till klockvåningen där klockbocken står med två klockor. Spånplattor ligger ovanpå brädorna på golvet, tegelväggarna är tunt putsade. Dubbla ljudöppningar finns i tre väderstreck. Det är öppet upp i nock.

Inredning och inventarier
Altaret från 1800-talet är rektangulärt med ramverk och fyllningar av svartmålat trä.

Altaruppsatsen av målat snidat trä är från slutet av 1600-talet. Altartavlan med motivet ”Herdarnas tillbedjan ”i dova färger inköptes i Rom 1903 av kyrkans dåvarande patronus Fredrik von Blixen-Finecke. Enligt inventarieförteckningen är målningen från mitten av 1600-talet. Den omges av en snidad ram med bladverk och vid sidorna kolonner med korintiska kapitäl. Den utsirade arkitraven är krönt av två voluter och i mitten står Kristus med segerfanan.

Dopfunten av sandsten är samtida med kyrkans uppförande. Kvadratisk bas. Kvadratisk konisk cuppa med inhuggna kolonnetter i hörnen. Varje sida har två arkadbågar men är olika utformad inom arkadbågarna med träd, blommor, sol och måne. Enligt Tynells gruppering tillhör dopfunten Munkarpsgruppen. Dessa kännetecknas av de är fyrkantiga, har rundstavar i hörnen och ett eller två rundbågsfält på sidorna. Det finns ett 25-tal dopfuntar i sydvästra Skåne som hänförs till denna grupp.

Predikstolen med baldakin från 1600-talet är av rikt snidat bemålat trä. Trappan tillkom på 1800-talet. Korgens bas och undersida nygjordes i gammal stil 1902 efter förslag av Salomon Sörensen. Korgens sidor har reliefer av Jesus och evangelisterna Matteus, Markus, Lukas och Johannes. Sidorna avdelas i hörnen av snidade kvinnor och fruktornament. Baldakinen kröns bland annat av basunblåsande änglar.

Altarringen av trä är från 1800-talet med halvcirkelformad plan. Räcke av figursågade balusterdockor av vitmålade brädor. Överliggare och knäfall är klädda med röd sammet.

Bänkinredningen är öppen och tillkom efter Salomon Sörensens ritningar 1902. Gavlarna dekoreras av en räfflad pilaster med bas och kapitäl och avslutas uppåt med ett triangulärt parti med en blomma i relief. Framskärmarna är uppbyggda av ramverk och fyllningar. Målade ljusgrå.

Orgeln är byggd 1961 av A Mårtensson, Lund. Fasaden är i ek och det finns stängningsbara luckor framför orgelpiporna. Ett piano kompletterar orgeln. Klocka 1 av malm är gjuten 1739 av Andreas Wetterholtz. Inskription, växtbårder, änglar och figurer pryder klockan. Klocka 2 av malm är gjuten 1953 av M&E Ohlsson i Ystad. Inskriptioner pryder klockan.

Övrigt
Krucifix med figur från andra hälften av 1200-talet. Korset är däremot sen- eller eftermedeltida. Bemålningen är inte medeltida. Krucifixet har ursprungligen funnits i Önnarps medeltidskyrka som revs 1863. Jesus med lutande huvud och törnekrona, smala armar och ben. Krucifix från 1200-talets första hälft från Gärdslöv som förvaras på Lunds historiska museum. På bröstkorgen finns ett cirkelrunt hål som förmodligen varit relikgömma. Två Rökelsekar, enligt inventarieförteckning från 1200-tal och 1400-tal.